Erkänn folkmordet

Dilsa Demirbag-Sten

MIN MORMOR brukade berätta för mig om folkmordet på armenier i Turkiet. Själv var hon för liten för att komma ihåg händelserna. Hennes mor upplevde och berättade senare om hur grannar som tidigare levt sida vid sida begick de mest bestialiska mord på sina forna vänner. Hon hade trauman och sömnproblem efter att ha bevittnat mord på och våldtäkter av armeniska kvinnor och barn. Offren var kristna vilket för den turkiska armén legitimerade en brutal utrensning av ett helt folk.

I VANTRAKTEN I ÖSTRA Turkiet mördades hundratusentals armenier av den turkiska armén. Det är mina gamla hemtrakter. Några kurdiska klaner valde att delta i folkmordet. På några år mördades över 1,5 miljoner armenier i Turkiet. De få överlevande flydde landet.

Över nittio år senare har den turkiska regeringen ännu inte erkänt folkmordet. Vid flera tillfällen har den hävdat att armenier omkommit i "olika sammandrabbningar" med turkiska armén som ett led i armeniska klanuppror. Folkmord förnekas kategoriskt. Massakrerna på armenierna genomfördes på kort tid, var väl planerade och byggde på en ideologi.

Turkiet skulle turkifieras och minoriteter fördrevs och mördades. Motivet och metoderna uppfyller kriterierna för ett folkmord.

Att tala om något sådant är olagligt i Turkiet. I en intervju förra året för en schweizisk tidning sade författaren Orhan Pamuk: "Trettio tusen kurder och en miljon armenier har dödats här och nästan ingen annan än jag vågar tala om det." Han åtalades i Turkiet för att ha smutskastat nationens heder. Åtalet lades ner efter starka påtryckningar från omvärlden.

I SVERIGE BOR 5 000 armenier. Deras historia är en del av Sveriges. Många är barn och släktingar till dem som mördades i början på 1900-talet. Ett erkännande av folkmordet skulle möjliggöra en upprättelse och kanske försoning. Sverige bör även i fortsättningen genom EU utöva påtryckningar mot Turkiet för ett erkännande av folkmordet på armenierna. dilsa.demirbag-sten@dn.se

DN, 4 augusti 2006