En sky av skyldiga

Journalisten Hrant Dink visste att priset kunde bli det högsta - hans liv. Det skrev han i sin sista text den 19 december, samma dag som han sköts ihjäl. En del av de dödshot han tagit emot och lämnat över till åklagaren var riktigt otäcka och kunde när som helst verkställas, berättade han.
Precis som Anna Polit­kovskaja var han mycket rädd, men kunde inte välja bort sanningen, skrev han.
Alla i Turkiet fördömer i dag mordet, som egentligen inte kan ha varit oväntat för någon. Regeringen och domstolarna- som var med och satte igång hatkampanjen mot Orhan Pamuk och Hrant Dink är medskyldiga till mordet.

Medierna som var med och trappade upp lynchstämningen mot dem är också medskyldiga. Så sent som förra fredagen försökte Dink i en artikel ("Varför är jag utpekad som måltavla?") resonera om vilka som utsett honom som Turkiets fiende nummer ett och varför.
Var det av den enkla anledningen att han var armenier, eller berodde det på att han inte ställde upp på den officiella historieskrivningen? Det var en lågmäld text om den turkiska nationalismen och yttrandefriheten.
Ja, alla visste att Hrant Dink när som helst kunde bli offer för ett planerat eller oplanerat mord av turkiska nationalister. Riksåklagaren som aldrig lämnade honom ifred, domstolarna som förkunnade den ena fatwan efter den andra, Högsta domstolen som fastställde den senaste fatwan, fängelsedomen för "förolämpande av turkiskheten". Och barbarerna i regeringen som fortfarande hävdar att nationen inte kommer att kunna överleva utan rasbiologiska strafflagar.

Det var dödshoten från generalen Veli Kucuk, grundaren av den militära underrättelsetjänsten JITEM, som skrämde Hrant Dink mest, avslöjar hans advokat idag. Det är möjligt att det är just JITEM som utfört mordet.
Men de som hjälpte till är skrämmande många.
Liksom de som inte förstår att Dink var en turkisk motsvarighet till Polit­kovskaja.

Av ESREF OKUMUS
Av EXPRESSEN.SE