SAPFO ca 600 f. Kr.
På den grekiska ön Lesbos, som ligger utanför Turkiets kust, levde för mer än 2500 år
sedan den kvinna som är anledningen till att vi kallar kärlek mellan kvinnor just
lesbisk. Hon är dessutom en av väldigt få kvinnliga diktare vi känner till från antiken.
Om hennes liv vet man inte så mycket. Hon var inte direkt någon kvinna av folket
utan föddes inom aristokratin. Hon var gift och hade en dotter men efter sin mans död
började hon undervisa unga kvinnor i konst, musik och dans. Utbildningen var knuten
till dyrkan av Afrodite, kärlekens gudinna. Hon var en hyllad poet under sin
livstid och hennes hemstad slog mynt med hennes ansikte på.
Många av Saphos dikter handlar om kärlek och kvinnlig skönhet. Tolkningarna av
hennes dikter har varierat genom tiderna. En del av vad hon skrivit verkar uppenbart
vara kärleksdikter till andra kvinnor och det kanske har varit lite obekvämt för vissa
tiders historiker och litteraturvetare. Det finns till exempel en historia som berättar att
Sapfo blev förälskad i en yngre man som hette Faon. När han inte besvarat kärleken,
kastade hon sig från en klippa och dog. Det är också möjligt att detta är en myt som
tillkommit i ett försök att bevisa att en av antikens diktare inte alls var homosexuell.
Vi ska titta på en av Sapfos mest kända dikter och två olika tolkningar av den,
så kan ni få bestämma själva. Den här dikten tros vara skriven till en flicka som ska
lämna Sapfos skola för att gifta sig.
Så kan ingen likna en gud i lycka
som den avundsvärde du låter sitta
hos dig för att njuta din stämma alltid
älskliga tonfall
och ditt skratt, som klingar så ljuvt - och får mitt
hjärta dock att klappa så tungt i bröstet;
blott jag flyktigt möter dig får jag intet
ord över läppen
tungan ligger styv, men sekundsnabbt löper
lötsligt en sorts eld genom blod och lemmar,
jag förlorar synen, i örats gångar
börjar det ringa,
hela kroppen dryper av svett, jag skälver
in i märg och ben och min hy får gräsets
bleka färg på marken, jag liknar mest en
döende...
En enkel tolkning av den här dikten är att den beskriver Sapfos egen svartsjuka på
ett enkelt och fysiskt sätt. En anna tolkning går ut på att de här fysiska
symtomen på lidelse är symboliska, att tanken med dikten är att tala om för
kvinnans fästman att han verkligen ska få gifta sig men en bra kvinna.
Lite långsökt kanske, men vem vet?
En av Sapfos diktarkolleger på Lesbos, en Alkaios hade skrivit beundrade om
militärläger. Så här skrev Sapfo:
"Någon säger att 'ryttarnas trupper', andra att 'fotfolket skaror'. åter andra att
'skeppens krigsflotta' är den mörka jorden den vackraste, men jag säger att vackrast
är vad man älskar.(...) det påminde mig om Anaktoria, som inte är här hos mig.
Hellre såg jag hennes behagfulla gång och ansiktets strålande blick än lydiernas
stridsvagnnar och väpnade fotfolk."
Så här lyder en anan dikt:
Nu strålar hon klarast bland lydiskor:
som när efter en solnedgång
månen framträder mild och rosenfingrad
och fördunklar de tindrande stjärnorna-
lyser klar över öppet hav,
över ängar som blommar djupt i natten
där den skimrande daggen har fallit tyst
och rosorna öppnar sig
och det doftar av fuktig honungsklöver
Det är ingen som vet vad Sapfo själv kände för de kvinnor hon diktade om, som tur
är står det alla fritt att tolka hennes ord. En sak man kanske ska komma ihåg är att
homosexualitet mellan yngre och äldre män inte var varken ovanligt eller skambelagt
i Grekland på den här tiden, utan snarare hyllades som ren form av kärlek,
Homosexualitet kanske inte var lika laddat då som det skulle blir under de
århundraden som följde.
Sapfo och hennes skola har i alla fall gett upphov till ordet lesbisk och hon har
blivit en symbol för lesbiska kvinnor av senare födelsedatum. Detr är väl något att
tänka på när man plitar ihop en dikt till flickvännen? Precis som Sapfo för 2500 år sedan...
Tack Mia Mårtensson för din suveräna fördjupning av Sapfo...