De flesta människor vet att vi homofila är förtryckta - och många
anser sig ha rätt att förtrycka oss. De övergrepp som till vardags
begås mot homosexuella kvinnor & män kallas emellertid inte
"förtryck" , och de flesta människor uppfattar dem inte heller som
förtryck. Det heter bara att samhället måste försvara sig mot de
"nedbrytande tendenser" och det "moraliska förfall" som homosexualiteten
representerar. Vi utgör en "fara" för ungdomen och ett
" hot" mot familjen. Vi är "onormala", "sjuka" "och syndiga"
människor, ett främmande element, och vi visar upp en vrångbild
av de traditionella könsrollerna.
Många människor märker inte ens att de bidrar till förtrycket av
de homosexuella. Förlöjligande och nedsättande anmärkningar har
till den grad blivit vanliga i vardagsspråket att mycket få funderar
över vad de gör sig skyldiga till och hur de utan att veta det kan
medverka till att bryta ner självrespekten hos människor som de för
övrigt inte har något emot. Alla homofila har i sitt eget liv
upplevt detta dagliga förtryck. De flesta klarar inte av det. De anpassar
sig till de sociala konventionerna och lever ett liv i självförnekelser
eller i fördåldhet. Ett fåtal lyckas - ofta efter perioder
av depressioner och förvirring - att bygga upp en tillräcklig självtillit
för att acceptera sig själv och sina egna känslor och leva som homofila.
En följd av förtrycket är att de flesta människor förblir okunniga
om vad homosexualitet egentligen innebär, om vilka som är homofila
och - framför
allt - hur de homofila lever.
Alla möter homofila dagligen. Alla kan räkna med att ha homofila
arbetskamrater, homofila vänner och homofila i släkten. Möjligheten
att detta påstående är sant är större än att det är osant.
Det syns nämligen inte utanpå en person att han eller hon är homofil.
Vi har inga speciella yttre kännetecken - och vi har inte heller något säreget
temperament eller uppträdande som gör att folk omedelbart
kan peka ut oss som homofila. Denna "osynlighet" dokumenteras
väl i självbiografierna och intervjuerna, där flera berättar hur förvånande
och förbluffande många i omgivningen blev då de fick höra att
vederbörande var homofil - också människor som de umgicks
med dagligen. En del vägrade till och med att tro det. Att vi är så "osynliga"
- ser ut som folk gör mest - medför att så många tror att vi inte finns,
åtminstone inte i den egna familjen. Men vi finns alltså - spridda inom hela befolkningen.