Tio Artister som har haft stor betydelse för populärmusikens utveckling från 50-talet fram till idag. Samt lite viktig fakta om andra saker som hör till allmänbildningen.

1: Elvis Presley: Startade sin karriär 1953 då han gick till en musikstudio i Memphis. Han hade just fyllt år och tänkte försöka använda sin födelsedagspengar till att spela in en skiva. Sam Phillips som ägde studion insåg genast att det kunde bli något stort av Elvis. Han tillsammans med andra skivbolag hade länge sökt efter en "vit sångare med en svart röst" och här kom han inspatserande rätt in i studion. Elvis kom från ett fattigt område där det ofta spelades svart musik. Han hade tidigare sjungit gospel som han också var mycket förtjust i, han hade också sjungit en hel del country. Man lanserade Elvis i svarta läderkläder och med ett ovanligt vågat scenuppträdande med vickande höfter. Han hade också svart bälte i karate och han lade ofta in olika karate rörelser på scen, han brukade ofta avsluta showerna ståendes på knä. Elvis Presley slog direkt med låten "That's alright mama". Snart var han den största av de största och fick titeln "The King Of Rock". Elvis var bra på att agera, över trettio långfilmer spelade ha in under sin karriär. Tyvärr var han bunden av kontrakt och var tvungen att ta sig an vilket materiel som skivbolaget gav honom. Flera låtskrivare arbetade heltid enbart för honom. Med tiden så började han tröttna på låtarna som bara blev torrare och filmerna som bara blev sämre och sämre. Han började att ta droger, vilket resulterade i att han dog 1977 pga. en överdos.

2: Chuck Berry: På 50-talet så var det (liksom nu egentligen)de små bolagen som lanserade den nya musiken. Ett av dessa skivbolag hette Chess lanserade i mitten på 50talet en snubbe vid namn Chuck Berry. Chuck hade som tonåring varit inblandad i ett rån och också avtjänat straff. Under fängelse tiden så lärde han sig att spela gitarr. Chuck Berrys stil var mycket influerad av blues och jazz. Lite för mycket kanske, den vita publiken på 50-talet uppskattade inte så tydliga markeringar av svart musik. Texterna var också alldeles för revolterande. Konstigt nog så handlade Chuck Berrys texter om saker som han själv inte hade någon erfarenhet av t ex skolan, häftiga bilar, revolt mot föräldrasmaken. Det här var saker som var vardag för de vita ungdomarna inte för de svarta som Chuck. Även om de inte var alltför många som köpte Berrys skivor när han var aktuell så har han betytt enormt mycket för framtida musiker. I stort sett alla stora namn från 50-60talet lyssnade på Chuck Berry.

3: The Beatles: The Beatles kom från Liverpool i England. De hette från början "The Silver Beatles" men bytte senare namn till bara "The Beatles". Gruppen bestod av John Lennon, Paul McCartney, Gerorge Harrison och Ringo Star. The Beatles var de bandet som kan man säga gjorde rock n roll rumsren. Bandet fick både uppträda framför kungligheter i buckingham palace och ta imot den prestige fyllda imperieorden(trots att de ansågs vara alldeles för långhåriga och ohyfsade). Det var Beatles som kom med den lite med mjuka rocken, den som kallas pop. Och de vart jättestora och så vidare. Efter det att The Beatles hade dragit sig tillbaka så blev ena gitarristen John Lennon skjuten av någon galning. The Beatles existerade mellan 1958-1970 och var på topp under hela sin karriär.

4: Jimi Hendrix: Jimi Hendrix räknas till de största av gitarrister. Hans far var svart och hans mor var indian. Han kom ifrån Seattle i delstaten Washington. I Jimis hemtrakter var det ont om svarta, därför så växte han inte upp med samma musikala tradition som de flesta andra svarta i Amerika. Jimi försökte att lära sig spela blues efter han pappas skivor och efter radion men det gick inget vidare. Det fanns liksom inte i blodet. Istället så började han spela lite som han kände för, och med tid så hade han utvecklat en helt egen stil. Jimi var bara sextom år gammal när folk började att få upp ögonen för hans musik. När "Little Richard" försökte göra come back efter sitt avhopp 1963 så lyckades Jimi få in en fot och få jobb som hans kompmusiker. Han har också turnerat med Ike & Tina Turner. Efter några år som kompmusiker så fick Jimi kontakt med en snubbe vid namn Chas Chandler från den engelska gruppen "The Animals". Chas som blev mycket imponerad av Jimi Hendrix gitarrspel erbjöd sig att bli hans manager. En tid senare så bildades gruppen "The Jimi Hendrix Experience". På den här tiden så brukade färgade artister försöka göra ett så prydligt intryck som möjligt för att bli accepterade av den vita publiken. Så var dock inte Jimi Hendrix. Han lanserade sig som en tvättäkta hippie med allt vad det innebar. Jimi skrev för det mesta allt sitt materiel på egen hand, han var en fenomenal gitarrist som också förstod att använda den nya tekniken som hela tiden utvecklades. Det var Jimi Hendrix som introducerade Wah-Wah pedalen för världens gitarrister. Liksom de flesta andra hippisar så var Jimi Hendrix en flitig pundare som ofta hade en marijuana cigarett instoppad mellan läpparna på scen. 1970 så dog Jimi Hendrix på sitt hotellrum i London, kvävd av sina egna spyor efter att ha tagit sömnmedel blandat med alkohol. Trots att han bara var 28år gammal när han dog så hade han satt ett otal klassiker till världen och han hade förvandlat el-gitarren från ett renodlat kompinstrument till ett fullfjädrat soloinstrument. "Little Wing", "Purple Haze" och "Voodoo Chile" är några av de odödliga låtarna som Jimi Hendrix är skapare av.

5: Cream (Eric Clapton): Cream var en rockgrupp som bara existerade i drygt två år. Det startade 1966 och upplöstes nånstans 68/69. Gruppen bestod av skickliga musiker och blev under sin korta tid som band nästan lika kända som t ex "The Beatles" och de var helt klart lika viktiga stilbildare för rockens utveckling. Cream utnyttjade framförallt basens kapacitet. Den höjde volymen på basen rejält och lät den hålla en stadig rytm. På så sätt höll basen ihop musiken istället för trummorna. Tack vare detta så kunde gitarristen improvisera på ett helt annat sätt, detta hade inte varit möjligt tidigare. Cream var en trio liksom de flesta andra band på den tiden. Gitarristen hette Eric Clapton. Efter det att Cream splittrats så fortsatte Eric Clapton som soloartist, han har arbetat med de många av rockhistoriens namnkunniga. Tillsammans med Jimi Hendrix så är Eric Clapton en av de viktigaste "snubbarna" inom rockens utveckling.

6: Led Zeppelin: Hårdrocksbandet Led Zeppelin bildades några få år efter det att Cream upplösts (1968)och blev omgående kända. Det dröjde inte länge innan de tävlade med "Rolling Stones" om att vara störst. Jimmy Page som var gitarrist i gruppen spelade i efter samma skola som Jimi Hendrix och Eric Clapton. Han räknas idag bland de största gitarristerna inom Rock n Roll. Med hårdrocksballaden "Stairway To Heaven" blev bandet odödligt.

7: Sex Pistols: Det engelska bandet Sex Pistols blev när det kom 1975 genast en symbol för hela punkstilen. Deras våldsamma scenuppträdande och deras extremt ohyfsade uppförande chockade en hel vuxenvärld. Deras manager Malcolm McLaren gjorde sitt bästa för att skapa så mycket negativ reklam runt gruppen som möjligt. Gruppens första tv-intervju recenserades som den största skandalen genom tiderna. Naturligtvis utlöste detta tittarstorm. Efter detta så tjänade bandet stora pengar från skivbolag som betalade dem för att slippa spela in skivor med dem. Efter den ena skandalen efter den andra så släppte bandet till slut en platta, "Anarchy in the UK". Lagom till drottningens jubileum så släppte Sex Pistols sin första singel från LP:n. "God Save The Queen" blev genast etta på englandslistan. Men tv-bolagen i England vägrade att skriva ett så vulgärt namn som Sex Pistols (sex pistolerna) i bildrutan. Än mindre namnet på den helt opatriotiska "God Save The Queen" som oavkortat driver med det Brittiska kungahuset. Det är första och enda gången som första platsen på Brittiska Trackslistan varit helt tom sånär som på en 1:a. Anarchy in the uk räknas som grunden för all punk och det finns inte en punkare som inte äger den. Detta gjorde naturligtvis att medlemmarna i "Sex Pistols" blev rejält förmögna, helt imot punkens ideal. Deras image skapades också av en manager och inte av något samhällskritiskt tänkande.


8: Bob Marley: Det största namnet inom reggaen är helt klart Bob Marley tillsammans med hans grupp "The Wailers". De började med att spela enkel "skamusik" men övergick senare till mer avancerad Reggae. Bob Marleys texter handlar ofta om rastas och om revolution & droger. Andra personer som varit förgrundsfigurer inom Reggaen är Desmond Dekkers, Johnny Nash och Peter Tosh som bildade The Wailers tillsammans med Bob Marley.

9: John Fogerty (Creedence Clearwater Revival): "Creedence Clearwater Revival" bildades redan 1959 och fick genast flera hit med gamla rythm&blues covers, men det var inte förrän 1967 när John Fogerty blev ledaren i bandet som de blev riktigt stora. John Fogerty var en stor Elvis beundrare och han hämtade mycket inspiration från "The King" och andra 50-tals artister. Han skrev alla bandets låtar i en enkel okomplicerad stil, ungefär som Chuck Berry. Efter John Fogertys inhopp i bandet så avancerade det snart till ett av Amerikas populäraste rockband. Fogerty räknas till de största rock kompositörerna med låtar som "Proud Mary", "Who will stop the rain", "I put a spell on you", "Susie-Q", "Bad moon rising" och "Lodi".

10: Bob Dylan: En som absolut varit en av de viktigaste ingredienserna i utvecklingen av modern musik är Bob Dylan. Han var (är) en folksångare som var känd för sina samhällskritiska texter. Han har provat på att spela de flesta musikstilar och har många år på nacken inom musikbranschen. Bob Dylan var vass i sina texter och kritiserade hejdlöst allt som har med orättvisor och förtryck att göra. Han censurerades både på skiva och på tv. Trots detta så var han omåttligt populär, alla lyssnade på Bob Dylan. Han samlade en hel värld runt sig och sina texter. Eftersom så många kunde känna igen sig och samtycka med vad han sjöng om så blev han heller aldrig omodern. När han satte på sig el-gitarr och körde rockbeat blev han dock utbuad, fansen tyckte att han svek. Rock var underhållning, folksång var samhällsengagemang.

Metallica (allmänbildande fakta som varje civilicerad människa borde känna till):
Metallica var utan tvekan (ett av) de bästa, mest inflytelserika heavy metal banden under 80-talet, de ansvarade för att ta ner musiken på jorden igen. I stället för att gömma sig bakom en rockstjärnefasad, som var typiskt för stjärnor på tidigt 80-tal, såg bandet ut och talade samma språk som den publik de riktade sig mot. Metallica vidgade gränserna för trash metal, vissa hävdar t.o.m. att de skapade genren, genom att använda snabbhet och hög volym inte för sin egen skull, utan för att intensifiera sina invecklat strukturerade kompositioner. Releasen av Kill 'em All, 1983, markerade början på en ny era som kom att göra den hårda rocken till en angelägenhet för alla musikälskare. Med varje album förbättrades bandets spel- och kompositionsförmåga; James Hetfield utvecklade sin hantering av rytmgitarren så att den stämde väl överens med hans rytande röst, medan sologitarristen Kirk Hammett blev en av de mest efterapade gitarristerna någonsin inom heavy metal musiken. Lars Ulrichs dånande, men ändå komplexa, trummande passade perfekt ihop med Cliff Burtons innovativa sätt att spela bas. Efter släppet av mästerverket Master of Puppets, 1986, slog tragedin till då Metallicas turnébuss kraschade i Ljungby, Sverige, varpå Cliff omkom. När bandet bestämde sig för att fortsätta, valdes Jason Newsted som ersättare för Cliff. Två år senare släppte bandet den ambitiösa kompositionen ...And Justice For All, vilken gick in på Billboards Top Ten lista utan att spelas på radion och med väldigt lite hjälp av MTV. 1991 års release - det Svarta Albumet, eller Metallica - gick, med sina kortare, mer uppstramade låtarna, bättre hem hos den stora skivköparmassan och gick direkt upp på Billboardlistans första plats. Nu, sju år senare, har plattan sålt i 17 miljoner exemplar världen över. En imponerande siffra för ett hårdrocksband. Metallicas betydelse för musiken är enligt min mening förutom att de är framgångsrika vilket gör att andra band gärna "apar" efter att de håller kvar arvet från den äldre musiken. Den klassiska rocken med sina harmonier, fingerbrytande solon och allt annat som hör till är nu i slutet av 90-talet i stort sett bortglömd. Det enda bandet som har hängt kvar på toppen och utvecklats är metallica. De flesta andra band som lyckats hålla sig kvar typ Aerosmith och Iron Maiden har antingen genomkommersialiserats (förstnämda) eller inte utvecklats ett dugg(sistnämnda). Metallica är det enda riktiga hårdrocksband som levt vidare och håller stilen vid liv, här i vårt enformiga teknotiserade samhälle. Musiken står still på 90-talet.
FÖRFATTARE: JONAS LAGANDER

Källa: POPULÄRMUSIKENS HISTORIA AV CHRISTINA ISRAELSSON OCH KENNETH SUNDLING