Fallet Mumia
Abu-Jamal är det senaste exemplet på rättvisa i Frihetens
Hemort på Jorden, USA. Mumia Abu-Jamal skänks friheten att
omkring den tionde december bli avrättad; efter ett uppenbart
justitiemord från delstatens sida.
Abu-Jamal är anklagad för att klockan 03:55 den 9 december ha
skjutit polisen Daniel Faulkner; först med ett skott i ryggen.
Faulkner tycks då ha vänt sig om och avlossat en kula som
träffat angriparen. Mumia ska, trots skadan som polismannen
tillfogat honom, ha rusat fram till Faulkner. Rätten uppger att
Mumia lutat sig över offret när han avlossade ytterliggare fyra
kulor på nära håll, ett träffade polismannen mitt i ansiktet.
(Commonwealth v. Abu-Jamal 555 A.2d at 848.)
Den 9 december extraknäckte Abu-Jamal som taxichaufför, han
uppgav att han stannade till när han såg att hans brors bil
blivit stoppad av polisen. Mumia rusade ut: vad som därefter
hände är oklart. När allt var över var Mumia och Faulkner
skottskadade.
Vittnenas historier talar delvis mot varandra och de ändrades
mellan förhören: det var uppenbart att polisen försökte köpa
vittnen; genom att som i fallet med vittnet den prostituerade
Ms.White erbjuda särskilda "tjänster" (favours) åt
henne. Sådana polis "tjänster" kan förvisso vara på
sin plats om en persons sociala position tvingar henne till
dagliga mellanhavanden medordningsmakten (Opinion of the court
J-121-1997, s.10). Ms. Whites uppgörelse med ordningsmaktens
representanter var inte den enda bland de köpta vittnena, det
skulle visa sig att det andra vittnet var en polisinformatör som
jagat afrikanska människorättsaktivister länge.
Det måste vidare anses som märkligt att polisen menade att
Mumia; när han anlände till sjukhuset ska utbrustit i orden
"jag sköt den jäveln" när jourhavande läkare och
personal vittnat om att: "negern sade ingenting".
Det är vidare uppenbart att domaren, den välkända rasisten
Albert Sabo som tidigare har varit renommerad medlem i
organisationen Polisens brödraskap och frisk utdelare av
dödsstraff, var jävig. Föreningen Polisensbrödraskap är i
övrigt en betydande bidragsgivare till Philadelphias domstol,
ett intressant fall av korruption och något för
privatiseringsförespråkare att tänka på? Mumia Abu-Jamal
fälldes av en till 83 procent vit jury sedan de svarta
jurymedlemmarna vid ett flertal tillfällen bytts ut. Den
tekniska bevisningen är bristfällig. Mumia ägde ett vapen av
kaliber 38, Faulkner sköts troligen med en 44:a. Polisen
underlät att göra en ballistisk undersökning av Mumias vapen
så någon koppling mellan vapnet och brottet finns inte.
Att tysta oppositionen i ett land genom våld är alltid
riskabelt: Abu-Jamal var ett känt namn i medborgarrättskretsar:
han har varit informationschef i Svarta Pantrarna, aktivist i
MOVE och radiojournalist. Mumia har i radio avslöjat ett antal
fall av polisövergrepp mot afroamerikaner i delstaten. Tanken
att detta ligger till grund för justitiemordet på honom verkar
inte allt för långsökt. Rätten har nämnt Mumias
aktivistbakgrund som möjligt motiv för brottet. Pennsylvanias
Supreme Court (högsta domstol) underkände den 29:e oktober
försvarets ansökan om att domen mot Mumia skulle behandlas av
en federal domstol.
Pennsylvanias jurister tycks ha bestämt sig: rätten vidhåller
domen på ett nära nog halsstarrigt vis. Amerikanska jurister
är dock inte lika övertygade:
Stuart Taylor menade i en artikel från december 1995 i den
konservativa juridiska tidskriften The American Lawyer att Mumia
nog var skyldig, inte till mord men dråp. Stuart Taylor
anmärker att rättegången hade allvarliga problem: till exempel
juryns sammansättning och att detta sannolikt var orsaken till
den omilda behandlingen av Abu-Jamal. Dave Lindorff stöder i sin
ledare i tidningen The Nation uppfattningen att rätten var
"fixad" och är en av flera skribenter vilka kräver
omförhandlingar. Dessa omförhandlingar kan underlättas genom
det internationella stödet för Mumia: de normala juridiska
möjligheterna är inte helt uttömda, men försvaret är
utlämnat åt en nyckfull lagstiftning. Delstatens fasthållande
vid dödsdomen mot Mumia är politisk, man vill med alla medel
bli kvitt honom.
Dödsstraffet är delstatens yttersta våld och maktmedel: vem
som döms är godtyckligt och regleras av strömningar i tiden:
ett närliggande exempel är fallet Mumia Abu-Jamal. Det yttersta
våldet har inte visat sig vara särskilt effektivt: inte mot
politiska brottslingar som Mumia. Dödstraffet är förvisso
individualpreventivt, döda människor gör inte obekväma
reportage i radio. I allmänpreventivt syfte är det
kontraproduktivt: straffet riskerar göra politiska motståndare
farligare döda än levande: genom att skänka dem martyrgloria
som i fallet Sacco och Vanzetti, Joe Hill eller Che Guevara.
Dessa kunde efter sin död bli symboler för de amerikanska
folkens kamp mot statens orättvisa maktutövning.
Uppenbart "fixade" domar mot obekväma personer
riskerar dessutom att utlösa allvarliga kravaller liknande dem
som skakade Los Angeles från 29 april 1992 efter justitiemordet
Rodney King. USA är en krutdurk. Det går ju inte att bortse
från den individualpreventiva effekten av dödsstraffet när det
riktas mot "vanliga brottslingar", vilket Philadelphias
domstol menar att Mumia är: dock har de flesta undersökningar
visat att den allmänpreventiva effekten av detta slags straff
är klart överskattad: antalet verkställda avrättningar i de
amerikanska delstaterna samvarierar med antalet utförda mord. De
delstater som verkställer flest avrättningar är de i vilka
flest mord begås. Dödsstraffets historia i Sverige fungerar som
illustration: under hela 1800-talet sjönk antalet avrättningar
markant: antalet mord och dråp sköt dock inte i höjden. Från
mitten av förra århundradet sjunker både antalet avrättningar
och antalet mord och 1921, när dödstraffet avskaffades, begicks
det färre mord och dråp än någonsin tidigare. Denna
exceptionellt låga nivå håller i sig. Man behöver således
inte ens de moraliska argumenten för att vara mot den grövsta
formen av legalt våld. USAs väl frekventa användande av
dödsstraffet går på tvärs mot den internationella tendensen
att avskaffa det samma. Vanligen används argumenten mot straffet
att det är inhumant, ineffektivt och stör nationernas goda
rykte i internationellt hänseende. USA har kanske inte mycket
rykte att vara rädd om? Hur som helst brukar man anklaga andra
länder för att vara odemokratiska i sin behandling av
dissidenter, ett förslag är att landet bör se över sin egen
juridiska praxis och med omedelbar verkan utverka ovilkorlig
amnesti åt Mumia Abu-Jamal.
Skriv till Mumia
Hans adress är:
Mumia Abu-Jamal
AM8335, SCI Greene
1040 E. Roy Furman Hwy.
Waynesburg, PA 15370
USA
Skicka protester till:
Guvernör Tom Ridge e-post: governor@state.pa.us
Fax: 0091-717-772-1198 & 0091-717-783-4429.
(Tänk på att skriva på engelska.)