Knipa text

Knipa

Saxat ur Bonniers Fågelguiden

Knipa
Bucephala clangula
L 40-48 cm, VS 62-77 cm.
Häckar i företrädesvis klara, näringsfattiga skogssjöar och vattendrag, till del även i innerskärgårdar, slättsjöar och vid kuster. Huvudsakligen flyttfågel men är härdig och återvänder då första vakarna går upp. Ej så sällskaplig som flertalet andra dykänder, ses mest i par eller smärre flockar. Skygg. Föda animalisk. Hanar parningsspelar tidigt på våren genom att kasta huvudet bakåt mot ryggen, sedan sträcka på halsen med näbben uppåt, då och då även med att stänka vatten med fötterna. Bo i trädhål (gammalt spillkråkebo) eller uppsatt holk.
FÄLTKÄNNETECKEN Medelstor, kompakt and med stort, rundat huvud som en knopp på den rätt korta halsen. Hjässa lätt toppig, huvudformen därför svagt trekantig. Näbb rätt liten och trekantig. vingspegel vit, resten av vingundersidan mörk. En hel del vitt ovan på vingframkanten hos gamla fåglar. Flyktsnabb, ser likafullt mödosam ut, vingarna arbetar ursinnigt. Adult hane praktdräkt: Huvud grönglänsande svart. Stor vit rund tygelfläck. Öga gult. Bröstet och kroppssidorna är lysande vita, "aktern" och mycket av ryggsidan svarta; smala svarta "skulderlinjer" hänger ned över de vita sidorna. - Adult hona: Huvud brunt, öga ljusgult. Halskrage och bukvita, bröst och kroppssidor askgrå. Näbb mörk med gulaktigt band över ytterdelen under häcktiden, vanligen helmörk resten av året. - Adult hane eklips: Lik adult hona men behåller vingteckningen med mycket vitt ovan på framvingen. Juvenil: Lik adult hona men huvudet mattare och gråare brunt, samt saknar vit halskrage. Juvenil hane har vingteckning lik adult hona, juvenil hona mindre vitt (bara smal vit bård på större täckarna, inget ljust på mellersta).
LÄTEN Hanens spelläte en pressad, ljus kväkning, "bii-biiitj", oftast åtföljd av ett lågmält, torrt, årtliknande knirrande "drrudrrir". Honan har ett ljudligt skorrande "brra brra brra...", rätt vigglikt men möjligen aningen mjukare och långsammare. Oftast hörda och mest karakteristiska läte är det ljudliga ringande visslandet som vingslagen skapar, särskilt kraftigt hos hanar vinter och vår (men nästan obefintligt hos juvenila fåglar).

Början