Tabell /
ordningar /
bilder
Saxat ur Bonniers FågelguidenSkrattmås Larus ridibundus L 35- 39 cm, VS 86-99 cm. Häckar allmänt kolonivis i sjöar med vida vass ruggar eIler i kärr, även i anslutning till kustnära vatten. I Sverige övervägande flyttfågel; åter i slutet av mars. Provianterar i flock på nyplöjda åkrar och i städer. Oskygg. FÄLTKÄNNETECKEN Två åldersklasser. Skils i flykten genast från alla andra vanliga måsar på vit vingframkant på handen; detta är bästa kännetecknet och kan normalt ses på långt håll. Liknande vingmönster finns bara hos långnäbbad mås och den sällsynta trädmåsen; se även gråhuvad mås. Notera även: tydligt gråsvart fält på handens undersida bakom vita framkanten; spetsiga vingar (nästan som en tärna); och proportionsvis litet huvud, lång hals och kort stjärt, egenskaper som sammantagna ger en rätt typisk "jizz" jämfört med övriga vanliga måsar. Stående skrattmås känns igen på liten storlek, huvudteckningen (hätta eller mörk öronfläck) och (hos adult) rödaktig näbb- och benfärg. - Adult sommar: Mörkbrun hätta (ser ofta svart ut), näbb och ben mörkröda. - Adult vinter: Mörk öronfläck; näbb och ben röda eller brunröda, näbben med mörk spets. - Juvenil (juni-sept.): Ser helt avvikande ut med ockrabrun ovansida och huvudteckning, bruna vingteckningar, svart ändband på stjärten, gulskära ben och d:o näbb med mörk spets. 1:a vinter: Juvenila vingar och stjärt samt näbb- och benfärg behålls, medan huvud och kropp blir som hos adult vinter. - 1:a sommar: Lik 1:a vinter men många anlägger partiell hätta (ibland komplett hätta som adult sommar); de bruna vingteckningarna ofta urblekta och mindre utbredda (se efter bruna tertialcentra); näbbrot och ben mer orangeröda. LÄTEN Högljudd i kolonierna och under födosök i flock; skränet på våren från stora kolonier kan vara öronbedövande, även på natten. Vanliga läten är hårda, rullande, nedåtkrökta, enstaka eller upprepade "krrearr", med många variationer, samt korta, skarpa "keck" eller "kekekeck". Början |