Krönika.
Publicerad i SODA.

Houston - wir haben ein Problem

Säga vad man vill om Michael Manns Heat, men när det blev klart att Robert De Niro och Al Pacino båda tackat ja till att vara med, då jublade hela filmvärlden.

Robert De Niro. Al Pacino.

Äntligen skulle de två giganterna mötas på filmduken! Alla gladde sig - utom ett bedrövat gäng i Tyskland.

I Tyskland dubbar man film kategoriskt och även om de gör det väldigt bra är det inte ovanligt att utländska skådisar ser ut som Prussiluskan och Krösa-Maja när de pratar. Dubbandet tas på stort allvar och varje Hollywoodskådis har sin egen tyska röst, det är till exempel alltid samma röst som är Robert De Niro. Och det var just detta faktum som gjorde de bedrövade tyskarna så bedrövade. Robert De Niro-rösten gör nämligen även alltid Al Pacino. Vad skulle man göra?

Dubbfilmsregissör är inget man är på sidan om, det är ett yrke. Och precis som med allt annat arbete ger det biverkningar:
- Min fru klagar på att jag inte ser henne i ögonen när hon pratar, att jag istället stirrar på hennes mun, berättade en av de mest framstående tyska regissörerna i en intervju för några år sedan. Jag kan inte hjälpa det, men jag måste kontrollera att det hon säger stämmer överens med hennes läpprörelser.

När vi är utomlands vill vi hitta de genuina platserna. Vi söker avsides kaféer och bortglömda stränder, restauranger där lokalbefolkningen sitter familjevis till långt in på nätterna. Ibland finner vi inget av detta. Kanske för att dessa platser upphört att existera.
Vill du se andra än bara semesterlediga turister är ortens biograf ofta ett säkert ställe. Dallrande heta eftermiddagar kan ett biobesök vara ett utmärkt alternativ till siestan. Vad som väntar varierar oerhört beroende på var i världen du befinner dig. Och vill du se något genuint ska du nog skippa den dubbade Hollywoodproduktionen trots allt. Se istället en inhemsk film på ett språk du inte förstår. Det kan bli resans höjdpunkt. I bästa fall ger biobesöket en sannare känsla för den kultur du vill lära känna än alla guideböcker och museibesök i världen.

I Colombo hade jag råd med de dyrare biobiljetterna. Fick sitta i läderfåtölj på balkong och puffa valfritt rökverk. Vad spelar det då för roll vilket språk de pratar framme på duken?

Men se upp. Precis som det finns stränder som lokalt går under namnet Kattlådan finns det nitlotter även bland biografer. Att som turist i till exempel Sverige hamna på Heron City i Kungens Kurva, säger ju henne ingenting om oss som bor här. Eller?

/Johan Taubert

Publicerad i SODA nr 19 2001