|
Recension publicerad i Bild.
The indecisive memento
|
Detta är inte vad man brukar kalla bra
Jag är bara en turist som fotograferar det jag
tycker är intressant, säger Nick Waplington i den intervju som
fungerar som förord i denna hans femte bok, The Indecisive Memento.
Nick Waplington menar att Henri Cartier-Bresson (som en gång gjorde
boken The Decisive Moment) visserligen är århundradets reportagefotograf,
men att Cartier-Bressons filosofi att Bilden uppstår och försvinner
på bara ett ögonblick, det är en lära som inte längre
gäller. Idag, menar Waplington, är icke-ögonblicken lika
viktiga. Idag har allt har ett värde.
Även om Nick Waplington aldrig kommer aspirera på titeln århundrades
reportagefotograf (hittills har den 34-årige britten vunnit bland
annat The British and European Kodak Award och The ICP Young Photographer
Award), så är det helt klart ett befriande förhållningssätt
till fotograferandet och konsten. Nick Waplington har gjort en åtta
veckor lång resa i framför allt Latinamerika där kameran
har fått fungera som det slumpvisa ögonkastet, den nyfikna
blicken, det moraliska ögat - ofta det moraliska ögat. Waplington
vill lyfta fram de missförhållanden han reagerar mot: Prostitution,
förfall, miljöförstöring.
Varje enskild bild är inte vad man brukar kalla bra, de kan likna
den sortens bilder för vilka den tacksamme semesterfotografen slipper
betala framkallningen, men helheten gör mig alldeles varm. The Indecisive
Momento är respektlöst sammansatt och full av självförtroende.
Waplington bevisar att det får se ut som man själv vill, ingenting
är fel, alla ögonblick är viktiga. När det är
som starkast är bilderna mörka och ruffiga, ansiktena korniga
fläckar, anonyma kroppar som kan vara både bödel och offer.
Munnar kan vara glada, men stämningen förblir hotfull.
The Indecisive Memento innehåller även teckningar som ska illustrera
Waplingtons flygrädsla och de fungerar visserligen inte lika bra
som bilderna, men teckningarna är viktiga beståndsdelar i bokens
atmosfär: Känslan av fara, en påminnelse om att vad som
helst kan hända, att slutet kan vara nära.
Jag är bara en turist som fotograferar det jag tycker är intressant.
Det är ett anspråkslöst uttalande och anspråkslösa
är också många av bilderna. Men boken är det icke!
Den kräver uppmärksamhet, den sparkar och slåss, smyger
och
nej, den gör sig aldrig till.
/Johan Taubert
Publicerad i Bild nr 6 1999
|
|