Sitter och dricker kaffe på altanen , Kurt
ligger i soffan bredvid mig och sover i solen. Så går
larmet, skatlarmet. Jaha, då är katterna på ingång.
Så ser jag dom, först går Helge han går med sänkt huvud och svansen
hängande efter trippar Ture frejdigt på. Skatorna
skriker i högan sky. Så kommer en skata flygande hon dyker ner
mot katterna bakifrån och flyger så nära deras
ryggar hon någonsin kan, precis när hon kommer till Helges huvud stiger
hon rakt upp igen. Men Helge bryr sig inte han lunkar vidare,
men Ture blir förundrad "hallå där skall
du inte försvara oss" Ture stannar tilloch
tittar mot skatorna i träden, Helge går på. "Nää jag skall inte försvara oss
det lönar sig inte grabben" Nu har avståndetmellan
katterna ökat och Ture går nu också vidare, "konstigt mästerjägaren
gör inget" Då gör skatan ett utfall till, nu mot Ture. Hon kommer
bakifrån och samma sak upprepas, precis vid hans huvud stiget
hon rakt upp, och i samma ögonblick kastar sig
Ture rakt upp i luften med framsträckt tass och slår
efter skatan ."Å nej mej skall dom inte reta ostraffat". Han får
in en fullträff på skatans stjärt och det blir liv i skatkollonin
det är ett öronbedövande larm . Helge stannar och vänder,
Ture sätter sig ner, det snöar skatfjädrar
över honom, som julesnö ser det ut. Skatlarmet avtar och fåglarna
flyger iväg Det ligger skatfjädrar över hela tomten. Vi såg aldrig mer några skator hos
oss.