KATTLIV4

Storviltjägaren

Julikväll, det är ljust ute trots den sena timmen,

bäst att ta kvällsturen över tomten och se att inga

redskap är glömda ute. Går ner för trappan, rundar

hörnet vid altanen och får syn på ett rådjur som med

god aptit mumsar i sig av blommorna. Just som jag

skall skrämma iväg det ser jag en rörelse i gräset.

Vad är det? Då ser jag, det är Ture (då 1år) som

kommer smygande han ser uppenbarligen inte mig

utan är helt fixerad vid rådjuret. Jag blir stående helt

stilla för att se vad som nu kommer att hända. Ture

smyger närmare och närmare.

"Nämen han tänker väl inte……men hur skall detta

sluta, rådjuret får nog syn på honom" . Men nej, rådjuret

mumsar vidare, då stannar Ture och intar anfallsposition,

ni vet så där som dom gör när dom är nära sitt byte.

Just som jag tänker "detta kan inte vara sant" så tar

Ture språnget. Han landar med alla tassarna på rådjurets

bog.Dom blir lika rädda båda två, rådjuret flyr för livet åt

ett håll och Ture åt ett annat. Så stannar Ture och får syn

på mig och kommer springande mot mig med lyftad svans

som om han ville säga "nu var jag väl duktig va?"

Jag vänder mig bort så han inte skall se att hela min kropp

skakar av skratt. Så tar jag upp katten på armen och går in,
redskapen får vänta.