Min första upplevelse av naturen

Jag är född och uppfostrad i stan i Guatemala City. Min far var i fackföreningsrörelsen och reste mycket inom landet med min mor. Vi är nio syskon och jag är den yngste. Som lillpojke brukade jag protestera när våra föräldrar lämnade oss. Till slut lovade min far att ta med mig vid nästa resa. Jag tror att jag var 6-års åldern när vi åkte i väg till Esquintla. Det är en liten stad som ligger i centrala Guatemala. Det var en ganska lång resa som jag minns det. I början av 1900-talet undertecknade Guatemalas regering ett avtal med det välkända monstret "United Fruit Company" som innebär att bolaget skulle bygga en järnväg på östkusten och utveckla infrastrukturen. De byggde järnvägen men för att transportera bananer till hamn och sedan till USA, vidare till Europa. Nordamerikanerna glömde naturligtvist bort vägarna och det kunde jag känna själv. Min far hade en Land Rover och jag satt bakom honom utan något säkerhetsbälte. Alltså hoppade jag tillsammans med bilen vid varge håll, med annan bil hade vi säkert inte klarat resan eftersom vi blev tvugna att också åka över flera bäckar. Vi kom till platsen vid natten. Då blev alla sagor verklighet. Hästar, kor, grisar, hönor och massor av okända insekter som inte låt mig vara. Höjden av skräck kom djupt på natten. Jag vaknade av ett kontigt och skrämmande ljud. Det vrålade coyotes. Jag såg att bönderna tog machetes och flackor och gick ut. Senare fick jag veta att vi kommit precis under den tid då de är mest hungriga. De föjlande dagarna var jag inte så rädd och började leka med böndernas barn. Indianerna brukar säga att man bör behandla naturen på rätt sätt och ber om ursäkt för varje förändring som man gör av oundgängliga behov. Annars blir gudarna arga och djuren farliga. De har ju rätt. Men "civilisationen" respekterar inte deras kolkhet.
Jorge Ramírez Rodríguez

Jorgehomepage:

Hjälporganisationer:

+RödaKorset	Rädda Barnen	Utan Gränser

Webmaker: Jorge R.R. 1999