av Lars Nyhlén
uppdaterad 2000-01-06
e-post:
lars.nyhlen@swipnet.seDet innebar ett visst besvär att skriva denna sida. Om du har nytta av den, så skicka mig en rad med e-posten.
|
|
I biologiundervisningen har man stor nytta av inplastade preparat. Läromedelsfirmor säljer plexiglasinbäddade insekter och andra smådjur, men preparaten är inte alldeles billiga. Dessutom finns endast ett begränsat antal arter att tillgå. Om du återvänder ofta till samma exkursionsområde, till exempel samma sjö, kan du ha stor nytta av en heltäckande samling av alla vanliga arter att öva bestämning på. Är du road av pyssel är det trevligt att själv göra sina inplastningar. Eller så kan några elever dokumentera en ekologisk undersökning med en inplastad samling. Kanske ett specialarbete? Inplastningen är inte gjord i en handvändning; den tar några veckor, men det mesta är väntetider. Hur går inplastning till? Tekniken är i princip densamma som vid tillverkning av permanenta mikroskopiska preparat eller plastinbäddning för elektronmikroskopi. Vatten i vävnaderna ska först ersättas med alkohol, därefter med lösningsmedel för plasten och slutligen med plast.
Vilka slags djur kan gjutas in? Alla slags djur, men de får inte vara för stora. Insekter, musslor, småsniglar, maskar och fiskyngel går bra. För stora och hårda preparat som snäckskal kan spricka av spänningar under härdningen.
Dragskåp. Styrenplasten är hälsovådlig. Aluminiumfolie som underlag för kladdiga moment. Nersmetad folie viks sedan och kastas. Filmburkar av plast är bra, du får dem gratis i en fotoaffär. De löses inte upp i aceton eller styrenplasten. Våg för uppmätning av plast och härdare. Försök inte mäta upp plasten med mätcylinder. Gjutplasten är seg som sirap. Plasthandskar av polyeten så att du slipper hudskador. Pipetter av polyeten. Pincetter. Som gjutformar kan du använda fyrkantiga matburkar av polyeten. Bottenytan kan vara t ex 8 cm x 12 cm. Gärna en mindre burk. Det är en fördel om burken är något konisk så att man lätt kan trycka ut de härdade blocken. Burkens botten bör inte vara mönstrad. Större plastburk för tillblandning av plast med härdare. Kan användas igen om gamla plastrester har härdat helt. Denaturerad etanol, 95 %. Undvik T-röd eftersom den färgar preparaten. Gjutplasten är ett kapitel för sig. Både plasten och härdaren har för begränsad hållbarhet, varför färghandlarna och hobbybutiker inte lagerför den. Du kan beställa gjutplast och härdare från "Huggets Färg" i Göteborg: tel 031-14 18 14 och 031-14 46 14. De har alltid färsk plast i lager och skickar snabbt mot postförskott. Ett halvt kilo plast med härdare kostar cirka 150:- kronor + frakt. Större kvantiteter är förhållandevis billigare.
De praktiska momenten Vätskevolymerna nedan bör vara minst 10-20 ggr djurens volym. Vid vätskebyten hos många preparat har man god nytta av en pasteur-pipett kopplad till vattensug. Ta det försiktigt bara så att du inte suger bort preparaten. Annars går det bra att suga bort vätskorna med pasteurpipett med "napp". Fixering vid insamling i fält. Lägg djuren i 3 % formalinlösning. Förruttnelse förhindras och formen stabiliseras. Protein denatureras och strukturer bevaras. "Oroliga" djur bör först bedövas; insekter med eter eller etylacetat, maskar och vattendjur med lite alkohol. En del djur blir lugna av Ramlösa eller vichyvatten. En del djur får en förvriden form om man går för bryskt tillväga. Försök alltså att avrätta dem på ett skonsamt sätt. Du kan även fixera djuren i 70 % alkohol. Om du tar mer koncentrerad sprit är det risk att man extraherar färgämnen ur djuren. Vid lägre koncentration är det risk för förruttnelse. I 70 % alkohol kan man sedan spara djuren i flera veckor. En del djur blir skrynkliga som russin om man går upp till 70 % alkohol för snabbt. Djuren bör inte ligga för många veckor i formalin, då bleks de. Sköljning. På laboratoriet. Lägg djuret i en filmburk. Låt djuret ligga i vatten några minuter. Byt mot 20 % alkohol upprepade gånger under ett par timmar så att överskott på formalin lakas ur. Dessa moment och följande gör du i dragskåp. Dehydrering i alkoholskala. Lägg i 50% alkohol minst 3 timmar, tillsätt mer ren alkohol till en slutkoncentration om 70%. Låt ligga över natt i denna lösning och byt till ren 70 % alkohol igen. Efter detta moment kan du göra ett längre uppehåll. Om du endast har ett fåtal djur kan det vara idé att vänta till nästa insamling innan du fortsätter. Lägg djuren i 90 % alkohol ett dygn. Lägg dem i 95 % alkohol ett dygn, byt till ny 95 % alkohol och låt dem ligga där ytterligare ett dygn. Enligt konstens alla regler ska nu djuren läggas i absolut alkohol (99,5 %) 2 ggr, för att allt vatten ska avlägsnas. I praktiken är detta steg inte nödvändigt. Djuren blir hållbara och fina ändå.
Acetoninläggning. Plasten och alkoholen är endast begränsat blandbara. Aceton och plasten kan däremot lösas i alla proportioner. Därför bör all alkoholen extraheras ur djuren i 2-3 byten aceton under 2 dygn. Plasten är polystyrenplast (polyester) och härdaren (acceleratorn) en ketonperoxid. Om du andas in ångorna får du en fruktansvärd huvudvärk. Arbeta i dragskåp. Täck arbetsytan med Al-folie och klä in vågen med folie också. Engångshandskar av polyeten anbefalles; tajta handskar av vinylplast skyddar inte. De löses upp av aceton och polystyren. Ha burkar och plastpipetter i ordning. För att djuren inte ska skrumpna av osmotiska skäl bör man överföra dem till gradvis stigande plastkoncentration. Plasten är dyr, så ta inte mer plast än att det täcker djuren. Använd så små kärl som möjligt. Häll lika volymer plast och aceton (1:1) i en fotoburk (OBS ingen härdare). Blanda om och lägg i djuret. Låt ligga 1 dygn eller längre om djuret är stort. Häll i ytterligare 1 volymdel plast (ej härdare). Rör om och låt djuret ligga i ytterligare ett dygn i den nya blandningen (2:1). Lägg djuret i ren plast (utan härdare). Låt ligga ett dygn så att acetonet extraheras ur djuren. Byt till ren plast och låt ligga ytterligare minst ett dygn. Om du slarvar med infiltrationen kommer de färdiga, inbäddade preparaten att bli sliriga, dvs områden nära djuren får annat brytningsindex än resten av plasten och det blir svårt att se djuren skarpt i en stereolupp. Dessutom kan djuren skrumpna. Plasten är mycket viskös och tränger därför in mycket långsamt i djuren. Genom att blanda plasten med aceton sänks viskositeten drastiskt och plasten får lättare att diffundera in i vävnaderna.
Ingjutning och härdning. När plasten reagerar med härdaren frigöres värme. Vid högre temperatur går reaktionen betydligt snabbare och mer värme frigörs. Blandar och gjuter du för stora volymer riskerar man att det börjar koka i preparatet så att det förstörs. Eller så hinner plasten härda innan du hunnit gjuta in alla dina djur. Man ska därför gjuta så små volymer som möjligt. Om du gjuter in större preparat, t ex en liten fisk, så måste du använda en lägre koncentration av härdaren. Det är också en fördel att först gjuta en 3-5 mm tjock bottenplatta i burken, låta plasten härda åtminstone 2 timmar och lägga djuret på ytan. Därefter gjuter man över plast med härdare i , så att den med marginal täcker djuret. Bottenplattan är också viktig av följande anledning: Om djuren ligger för nära plastytan riskerar du att fräsa eller slipa bort delar av dem under verkstadsarbetet. Det är viktigt att plasten och härdaren blir väl omblandade, annars blir det sliror i plasten. Problemet är att det kommer in ganska mycket luftbubblor i plasten vid omblandningen. Detta får man lära sig att leva med. Vispa inte om för häftigt, men omblandningen måste göras grundligt och snabbt. De flesta bubblorna försvinner i gjutformen, eftersom de inte behöver stiga mer än någon cm. Blanda inte till mer än 100 g plast + härdare åt gången. Små djur kan med fördel gjutas in och härdas i filmburk. Då går det inte åt så mycket plast. Skär sedan upp burken med kniv och gjut in flera runda plastpreparat i samma fyrkantiga block. Därigenom undviker du också det vanliga problemet att små preparat "simmar", dvs flyttar sig under härdningen (härdade zoner skjuter preparatet till mjukare zoner i plasten). Dessutom spar du av den dyra plasten på så vis. Om du gjuter in små plastbitar i ett större block är det lätt hänt att luftbubblor stannar under konkava ytor. Peta bort sådana bubblor genast eller häll i plast i gjutformen först. Lägg sedan i plastbitarna så att bubblorna inte samlas. Täck med ytterligare plast. Gjutformen bör vara konisk så att du kan trycka ut det härdade blocket. Annars måste du skära upp burken. Varuhus och större livsmedelsaffärer brukar ha lämpliga polyetenburkar.
Samla plastavfallet i en förslutbar burk. Låt preparaten härda i en vecka innan du börjar med verkstadsarbetet. Observera att även "uthärdade" preparat brukar förbli klibbiga på den yta som stått i kontakt med luften under härdningen.
Plastblocken har en ganska rå yta, en yta är klibbig och ingen yta är riktigt plan. Man bör därför såga ut onödig plast och fräsa ytorna plana. Detta kräver yrkesskicklighet emedan plasten är ganska spröd. Tag därför hjälp av någon hygglig kollega på industriprogrammet och bjud honom på en glad kväll som tack. Eller varför inte engagera några av dina naturkunskapselever på industriprogrammet? De frästa ytorna är matta och måste våtslipas, med undan för undan allt finare våtslipspapper. Detta moment är tidsödande, men lätt att lära sig. Använd våtslipmaskin hellre än korkkloss och slippapper, för då blir du galen av otålighet. Runda till hörn och kanter något, så håller preparatet bättre i hanteringen. Slutligen ska plasten poleras med polerpasta på lumpskiva. Håll i bitarna så att de inte rycks ur händerna och slungas i golvet och spricker! Tvätta av pastan med tvål och spring till biologiinstitutionen och beskåda dina händers verk i stereolupp. Djuren blir genomskinliga så att man kan se skelett och inre organ.
Hur man fuskar För små djur kan man minska på tiderna i de olika vätskorna och man kan även hoppa över något dehydreringssteg upp till 70% alkohol. Det går att göra dehydreringen på sammanlagt 1 dygn upp till 95% sprit. Låt dock djuren ligga något dygn i 95%ig sprit och fuska inte vid infiltrationen i ohärdad plast. Med stigande erfarenhet fuskar man mera. Tomma snäckskal och musselskal kan du lägga direkt i plast med härdare om föremålen är absolut torra. Om de är för stora (2 cm) uppstår det spänningar i plastblocket under härdningen så att blocket spricker. I så fall måste du minska på härdaren och låta härda längre i stället. Man måste inte fräsa, slipa och polera alla ytor. Det räcker med de två större ytorna. Börja med den klibbiga ytan. Dehydrering i glycerol Om man inte önskar att djuren ska bli genomskinliga kan man dehydrera i glycerol i stället för etanol. Dvs i 20, 50, 70, 90 % glycerol och därefter något dygn i vattenfri glycerol. Djuret ska vara fixerat i formalin först och sköljt. Glycerol är ej blandbart med plasten, men detta är finessen här. Hoppa över acetonet och infiltrationen. Lägg "glyceroldjuret" direkt på en bottenplatta av härdad plast och häll över plast blandad med härdare. Det är svårt att undvika att man får friliggande glyceroldroppar i plasten. Jag har vid något tillfälle lyckats med ett daggmaskpreparat enligt glycerolmetoden.
Om man kunde få plasten lite gul skulle man kunna göra falska bärnstenssmycken med myggor i! Det har jag gjort förut av epoxiplast i rätt färg, men den plasten är svindyr och hälsovådlig som bara den.
Lycka till! Om det krånglar får du höra av dig till mig. |
|