Av Lars Nyhlén

Skär ut två identiskt lika stora fyrkantiga stavar ur en stor potatis. T ex 1cm*1cm*7 cm.

Mät längderna noga och väg stavarna på 0.1 g när. Torka av dem med hushållspapper först.

Lägg den ena i rent kranvatten och den andra i en mättad koksaltlösning.

Tag upp bägge stavarna efter 1-3 dygn. Väg och mät och känn på dem. Den ena har blivit betänkligt slak.

De flesta elever brukar påpeka att man borde ta destillerat vatten för tydligaste effekt, men vattnet är inte längre destillerat sedan man lagt i potatisbitar.

Detta försök är lite krångligare och misslyckas lätt om äggen får ligga för länge i syran. Man måste öva på det och ha flera ägg i beredskap.

 Lägg råa ägg i saltsyra ( 1-2 mol/dm³). Äggen flyter , så att du måste trycka ner dem under vätskeytan för att skalet ska frätas bort jämn över hela ägget. Skeda bort det skum som bildas

När det mesta av skalen försvunnit bör man minska syrans koncentration något. Eventuellt låter man endast resterande skal ligga under ytan.

OBS En del av syran passerar genom skalhinnan. Den är halvgenomsläpplig (semipermeabel). Man bör därför inte låta äggen ligga onödigt länge i syra. Då denatureras proteinerna vid för lågt pH i ägget.

Om någon kvadratcentimeter skalrest sitter kvar brukar det inte störa försöket.

Skölj äggen i kranvatten och lägg dem sedan i

a) kallt kranvatten som bör bytas efter en timme och därefter dagligen. (dessa ägg brukar sjunka snart)

b) mättad koksaltlösning (dessa ägg flyter). Byt till ny koksaltlösning dagligen under ett par dygn

Man kan höja saltlösningens osmolalitet genom att tillsätta vanligt strösocker (sukros) så att lösningen blir mättad även med avseende på socker.

På detta sätt kan man krympa äggen så att de går att stoppa ned i en något så när vidhalsad flaska.

Fyll flaskan med vatten först så att ägget inte krossas vid fallet till bottnen. Låt ägget ligga och svälla i vatten, som byts dagligen. Efter ett tag har det svällt så att det inte går ut genom flaskhalsen.

Om äggen vitnat har proteinet denaturerats och försöket fungerar sämre.

Under alla förhållanden är det lätt att demonstrera äggens vattenupptag och vattenavgivning.

Detta försök kan anknytas till torskäggens egenskaper. I Östersjön sväller torskäggen ganska markant till ärtstorlek (jämför med Kalles Kaviar). Äggen sjunker till det djup där vattnet har samma densitet som äggen.

Ibland är det syrebrist på det djupet. Då kläcks inte äggen och torsken får inga barn.

Lycka till.