tro mig kära far
Jag brinner för anslutningen
till er
Tro mig, jag vill inte bli skonad
lyssna på mig
tro mig
Jag vill dra mitt strå till stacken
Jag vill också leva det liv ni hatar
som jag hatar
som alla hatar

Jag har inte mage till att njuta
när sån skit försigår ute i världen

Jag har inte tid att tänka tankarna
de får inte nudda min fysiska hjärna

Himlen må vara stjärnklar
Men jag brinner av lycka när jag ser dessa formationer
Jag känner kärlek till universums mest spegelblanka hav
Jag känner hopp och längtan
Jag skjuter det på framtiden och säger manyana (?)
Jag tar det sen

Får man lov att njuta
utan att först ha lidit helvettets kval
Kan jag få känna din sötma
Eller måste du sparka mig mellan benen först
Dom säger att alla säger att jag säger att
Utan kontraster finns inte smaker
Inte glass
Inte kärlek
Inte potatis
Inte din pappa som har auktoritär makt som jag föraktar

Mitt liv passerar i revy
Det jag kallade njutning var helvettet
Fruktansvärt fort gick det
Jag såg mig i en säng med en skål av något gott i

Var det helvettet
då vill jag dö
och
börja brinna nu

Kan jag få det
finns det kanske kriterier även i det oljiga helvettet som så öppenhjärtligt beskrivs för dagisbarn världen över

Kan jag döda mig själv och upprätthålla en viss respekt
även
om jag just har dödat mig? kan jag det
kan jag det
kan jag det
får jag inte det
varför inte
är det du som bestämmer
kan jag hata dig utan att brinna
kan jag leva mitt liv utan tyngd så gör jag det!