Vi fortsatte i alla fall från Schlitters uppför
Zillertal, mot Mayerhofen där vi tog in i en ännu mindre dal,
Tuxertal. I övre änden på denna ligger det lilla
Hintertux. Byn är inte speciellt stor, men man har en glaciär
i bergen ovanför dit det går en kabinbana.
Nu hade vädret lättat lite, så neråt dalen var det sol. Däremot var bergstopparna insvepta i moln. Vi beslutade att inte åka ända upp till glaciären utan tog kabinen bara upp till mellanstationen. Där låg dimman tät, men vi gick en vandringsled en bit upp i bergen.
Så småningom började det regna så vi vände. Plötsligt sprack dock molnen upp och under några minuter kunde man se topparna och lite av skidområdet uppe på glaciären. Sedan la sig dimman igen, men en gång till nere vid mellanstationen kom solen under en kort minut och vi kunde ta några kort. Strax därefter gick det inte ens att se byggnaderna. Det växlar verkligen snabbt i Alperna.
Då vi så småningom vände tillbaka förbi Mayerhofen började det regna på allvar. Nu var det ingen ide att åka över passet mot Zell am See så vi körde i stället tillbaka mot Inndalen där vi tog Autobahn mot nordost. Målet var Kitzbühel, men först gjorde vi en snabbvisit i den lilla byn Söll, där min bror och hans familj brukar åka skidor på sportlovet.
Slutligen kom vi fram till
Kitzbühel, där vi hittade en
pension precis vid dalstationen till Hahnenkam Bahn. Denna bana
leder upp på berget Hahnenkam, där dom fruktade
störtloppen går. Banan var emellertid under reparation
i år, så den var helt nedmonterad och man såg bara
spår av det som skulle bli den nya dalstationen.
Det var i alla fall upphållsväder på kvällen så vi gick ner till stadens centrum. Det var inte så mycket folk nu under sommaren, men man kan tänka sig att det är livligt värre på gågatan under vintersäsongen. Staden såg trevlig ut och trots att det var mulet gick molnen så högt att man kunde se dom omgivande bergen.
DAG 7 (söndagen den 7/7): En ny morgon med dåligt väder. Vi lämnade Kitzbühel i regnets tecken och skulle återvända till Tyskland igen. Färden gick över St Johann och Lofer till Berchtesgaden innanför den Tyska gränsen.
Väl framme blev vädret fint igen så vi styrde först
mot Königsee, där vi gjorde en båttur. Man har
elektriska batteridrivna båtar som går tyst på den
lilla sjön. Landskapet är verkligen dramatiskt och bortsett
från båtbryggan i sjöns norra ände så
stupar dom höga bergen rakt ner i vattnet. Det finns inte mycket
plats att ta sig upp på land om man skulle hamna i sjön.
Halvvägs bort i sjön ligger en liten by på en udde i vattnet och där gick vi av för att äta lunch, fotografera och gå en bit efter stranden. Trots att vi hade sol hela tiden så var dom omgivande bergen insvepta i moln, fast dom gick ganska högt.
Efter båtturen var det dags för nästa sevärdhet,
nämligen Kehlsteinhaus, Hitlers så kallade Örnnäste.
Det var dock egentligen ingen försvarsanläggning utan en
representationsvilla som knappast användes när kriget startade.
Hitler själv lär dessutom ha varit höjdrädd så
det var mest Eva Braun som utnyttjade det. Dom militära
anläggningarna där Hitler tidvis hade sitt högkvarter
låg längre ner på berget.
Huset ligger på nästan 2000 meters höjd, och för att komma upp dit måste man först köra uppför en väg med 24 % lutning. Sedan får man parkera bilen och åka sista biten med buss. Däruppe kom vi dock in i molnen igen, så dimman låg tät runt huset. Av den berömda utsikten syntes ingenting tyvärr.
Nu började det bli kväll och eftersom vi blev av med en hel del Österrikiska pengar när bilen blev stående vid Zugspitze så tyckte vi att vi kunde övernatta i Tyskland. Vi stannade alltså inne i själva Berchtesgaden och gick den obligatoriska sightseeingen på kvällen. Något oroväckande började det regna igen precis när vi gått färdigt.
| Nu kan du välja: |
|
|
 |
| Åter till indexsidan | Föregående sida | Nästa sida |
Min Internet värd är TELE2/Swipnet
Denna sida tillhör 