Från Melk åkte vi bron över Donau till dess norra sida, där man också fick en vy över klostret. Sedan följde vi Donau västerut. Vägen gick direkt efter floden i flera mil och landskapet var mycket vackert. Vi åt också lunch på en restaurang där en mindre å mynnade i Donau. Där var en liten småbåtshamn med trafik ut och in på Donau. Stora pråmar gick förbi ute på den stora floden.
Slutligen lämnade vägen Donau bäckenet och vi fortsatte
till
St Florian söder om Linz. Där finns
också ett barockkloster byggt av samma arkitekt som skapade
klostret i
Melk. Detta kloster var dock inte renoverat och gav
inte alls ett lika fräscht intryck som Melk.
I klostrets krypta ligger en annan stor tonsättare begravd, nämligen Anton Bruckner. Där nere inträffade en ovanlig episod. Helt plötsligt väller det in en massa tonåringar som tjattrar och verkar allmänt störiga. Efter en stund tystnar dom i alla fall och ställer upp sig runt Bruckners grav. Så lyfter någon armarna och börjar dirigera, och tonåringarna förvandlas till skönsjungande korgossar och korflickor (?). Det hade man inte väntat sig av dom.
Nu ville vi vidare till Salzkammergut med bergen och sjöarna och den fortsatta vägen tar vi Autobahn igen. Den lämnar vi framme vid sjön Traunsee och letar efter en pension eller hotell nära stranden så att vi kan svalka oss i värmen. Vi hittar också ett lämpligt ställe norr om byn Traunkirchen. Det blev ett skönt dopp i sjön, men det var inte lika varmt som i Wörthersee i Kärnten. Det var heller inte att vänta eftersom Kärnten skall ha de varmaste sjöarna i hela Österrike.
DAG 15 (måndagen den 15/7): Vi börjar denna dag med att stanna till inne i själva Traunkirchen. Där har man också en vallfartskyrka, och vi kommer lagom till att se en rundfartbsåt lägga till och ta upp passagerare. Vi har dock inte tid eller lust att följa med själva.
Nästa stopp var i Bad Ischl, som blev en berömd kurort på 1800-talet när kejsar Frans Josef själv valde att vila upp sig där. Den kejserliga villan finns kvar än idag och visas för turisterna. Just när vi kom hade man dock lunchstängt i ett par timmar, så vi fick nöja oss med att gå runt i den kejserliga parken utanför.
Från Bad Ischl gjorde vi en avstickare söderut ner
till Hallstätter See och den märkliga staden
Hallstatt. Staden fullkomligt klättrar
uppför bergssluttningarna och genomfartsvägen går i
tunnel i berget. Man parkerar direkt på en platå
utanför tunneln och får sedan ta trappor ner till staden.
Hallstatt ligger väldigt fint vid sjön med de höga bergen runtomkring. Här var också centrum för den viktiga saltbrytningen som la grunden till biskoparnas av Salszburg makt och förmögenhet. Så långt som till att besöka saltgruvorna själva gick vi dock aldrig. Dom var ju i stort sett livegna dom som arbetade där förr i tiden.
Nu fick vi åka tillbaka samma väg till Bad Ischl för att kunna fortsätta till nästa sjö, Wolfganger See och den berömda staden St Wolfgang. Det är en mycket pittoresk stad med utsirade hus av bästa tyrolermodell. Sin stora berömdhet grundar dock staden på operetten 'Vita Hästen', som utspelar sig på värdshuset med samma namn. Vi såg också hotellet som har varit förebild för operetten, men uppriktigt sagt så var det inte speciellt märkvärdigt jämfört med alla andra fina hus.
I övrigt gav staden ett mycket trevligt intryck och det var ett
livligt badliv nere vid sjön. Vi frågade till och med
på ett par ställen med 'Zimmer Frei' (lediga rum), men nej.
Det var för stort besvär att hyra ut till folk bara för
en natt. Man måste ju tvätta lakan och handdukar och
en massa annat jobb som lönar sig bättre för mer
permanenta gäster.
Vi for till slut vidare med sikte på nästa sjö i ordningen västerut, nämligen Mondsee. Inkvartering hittade vi slutligen i staden Mondsee vid sjöns norra ände och nära och bra till Autobahn. Här har man svensk anknytning då August Strindberg lär ha bott här under en period. Han syntes dock inte till nu. |
| Nu kan du välja: |
|
|
 |
| Åter till indexsidan | Föregående sida | Nästa sida |
Min Internet värd är TELE2/Swipnet
Denna sida tillhör 