Innan vi kom till
Zell am See tog vi först upp i den vackra
Gasteinerdalen upp till kurorten
Badgastein. Strax efter Badgastein
slutar landsvägen i byn Böckstein och den som vill komma
genom bergen ner till Kärnten måste här sätta
bilen på tåget som går i skytteltrafik genom tunneln
till södra sidan av bergen Hohe Tauern. Vi tänkte nu inte
åka dit, men vi fick lagom se tåget komma in och hur
bilarna lastades av och på.
Sedan åkte vi in till själva Badgastein, som ligger i en sluttning och gatorna går i branta backar genom staden. Eftersom genomfarten inte går genom centrum så var det trivsamt och pittoreskt att gå runt där inne. Staden är full av hotell och kurbad, och en bäck rinner i ett vattenfall genom centrum. På vintern är det också en känd skidort, men jag tror inte så många svenskar åker hit. Det är säkert inte speciellt billigt här.
Tillbaka ner genom Gasteinerdalen fortsatte vi nu till Zell am See. För att utnyttja det fina vädret åkte vi direkt till foten av utsiktsberget Schmittenhöhe. Det går en kabinbana upp till toppen, så vi behövde inte vandra här heller. Från toppen hade vi en jättefin utsikt ner mot staden och över Zeller See. De omgivande bergstopparna var dock insvepta i moln vilket var väldigt synd. Här ska man annars kunna se flera av 3000-meters topparna i närheten, bland annat Österrikes högsta berg Gross Glockner.
Efter toppbestigningen åkte vi ner till staden och gjorde en
promenad genom den och ner till sjön. Även här finns
många pittoreska hus och mycket blommor i balkonglådorna.
Vi blev så frestade av detta, så att vi beslutade att ta
in här för natten trots att vi egentligen tänkt
åka utanför stan.
Vi hittade också en pension efter gatan upp mot Schmittenhöhe och speciellt dyrt var det inte heller. På kvällen gick vi så ner till stan igen för att äta middag. Vi såg också affischer om en koncert i kväll i Elisabethparken, som vi inte visste var det ligger. Av en ren slump hittade vi den dock efter maten, och där spelade man storbandsjazz och liknande. Det var ett Österrikiskt band som hette 'Big Band 2000'. Dom spelade mycket bra och kvällen var ljummen så det blev en lämplig avslutning på en bra dag. |
DAG 17 (onsdagen den 17/7): Den här dagen hade molnen runt topparna försvunnit. Det passade bra för detta skulle bli vår sista dag i Österrike. Då gällde det att få ut mesta möjliga av den och därför åkte vi till Kaprunertal utanför Zell am See där man har en berg- och kabinbana upp till glaciären på över 3000 meters höjd. Först åkte vi ett tåg som går hela vägen inuti en tunnel upp till mellanstationen. Där fick vi byta till en kabinbana för sista sträckan upp till toppen.
Uppe på toppstationen hade man en hisnande utsikt över alla
topparna runt omkring, så det vi inte kunde se från
Schmittenhöhe i går fick vi verkligen igen med
ränta idag. Även Gross Glockner syntes tydligt, så
även fast vi aldrig åkte Gross Glockner Strasse
fick vi se jätten i egen hög person.
På glaciären har man också sommarskidåkning, men jag tyckte att området såg ganska litet ut. Jag har tidigare åkt sommarslalom vid Zermatt i Schweiz och där hade man mycket fler backar att åka i. Nu hade jag inga planer på att hyra skidor här, men man kan ju inte låta bli att bedöma. Vi nöjde oss med att äta en god lunch (dom kan verkligen göra korv här nere) innan vi tog kabinen och tåget tillbaka ner till bilen.
Dags att fara vidare. Vi skulle nämligen övernatta i Tyskland
på kvällen. Vi åkte dock inte direkt mot Tyskland utan
fortsatte först västerut till byn
Krimml och dom stora vattenfallen Krimmler
Wasserfälle. Dom var verkligen imponerande, men vi hade inte tid
att se mer än dom nedre fallen. Det finns också en
vandringsled upp till de mellersta och övre fallen av totalt fyra
fall. Det skulle dock ta över en timme att gå ända dit
upp.
Vi fortsatte vägen över passet väster om Krimml, och däruppe hade man en utsikt över hela Krimmler Wasserfälle. Det var verkligen en imponerande syn. Sedan vi åkt över passet kom vi så småningom ner i Zillertal där vi visst varit förut. Det gick dock inte att känna igen för nu sken solen från en klarblå himmel och man kunde se alla bergen runt omkring dalen.
Vi hade dock inte tid att titta alltför mycket utan vi åkte ner till Autobahn i Inndalen och fortsatte via Kufstein in i Tyskland. Klockan började bli framåt kvällen så passagen av München blev inga problem. Några mil norr om München åkte vi av Autobahn och hittade direkt ett hotell precis bredvid avfarten. Den lilla byn stod inte ens på kartan, men det var inte så viktigt, för nu hade den långa och tunga transportsträckan upp genom Tyskland börjat.
| Nu kan du välja: |
|
|
 |
| Åter till indexsidan | Föregående sida | Nästa sida |
Min Internet värd är TELE2/Swipnet
Denna sida tillhör 