Det visade sig så småningom lagom att ta in i staden Celle på Lüneburger heden mellan Hannover och Hamburg. Vi hade gott om tid att se centrum på kvällen. Det är ett centrum med mycket gamla korsvirkeshus och många gågator så man kunda vandra omkring ostört. Där finns också ett slott som tillhört någon furste eller greve, och där har man nu teater och visade Hamlet när vi var där. Vi avstod dock från att besöka vålnaden.
DAG 19 (fredagen den 19/7): Sista dagen utomlands enligt våra planer. Föga anade vi hur dramatiskt den skulle sluta. Det började i alla fall stillsamt med ytterligare en rundvandring i Celle för att få lite bilder i dagsljus. Därefter fortsatte vi på mindre vägar upp mot Hamburg.
Söder om Hamburg tog vi in på Autobahn, och mycket riktigt var det långa köer när vi körde tunneln under floden Elbe. Vi skulle upp till färjeläget i Kiel och vi hade gott om tid på oss. Färjan skulle ju inte gå förrän klockan sju på kvällen.
Norr om Hamburg var trafiken också tät och vi tog till slut
några mindre vägar ut till kusten väster om
Kiel. Klockan var fortfarande inte mycket och vi
hittade en parkering i närheten av en badplats bara två mil
från Kiel. Det var skönt på stranden och strax
före klockan fem gjorde vi oss i ordning för att åka
sista etappen till färjan. Den skulle ju gå klockan sju men
vi ville vara där i god tid.
Då hände det som absolut inte fick hända, bilen startade inte. Vi kände igen att det var exakt samma symptom som första gången den gick sönder vid Zugspitze. Efter ett antal försök fick vi hjälp av en Tysk som bogserade oss till en VAG-verkstad som han hade sett i byn i närheten. Klockan var dock över fem nu och bara bensinförsäljningen var öppen. 'Mannen' hade gått hem klockan halv fem. Det var ju fredag, och när det är stängt i Tyskland så är det stängt.
Vad skulle vi göra nu? Verkstaden skulle inte öppna igen förrän på måndag. Det fanns visserligen både hotell och 'Zimmer Frei' i byn, men vi såg inte direkt fram emot att gå ute på bondvischan i flera dagar och vänta. Dessutom skulle vi börja jobba på måndagen och resevalutan började också bli på upphällningen.
Efter en ny förfrågan tipsade man i alla fall om att det fanns en annan verkstad på en bakgata inne i byn, och där kunde man kanske hjälpa oss. Jodå, det fanns folk kvar och dom bogserade över bilen till sin verkstad. Klockan började nu närma sig sex, en timme kvar till färjans avgång.
Verkstadsägaren skruvade ner reläplattan för säkringarna, och efter en stund hörde vi fläkten gå igång. Då tändes ett litet hopp, för den hade också dött samtidigt som motorn. Efter en stund startade även motorn sedan han gjort ren lite grann bland det elektriska. Han påstod att kontakterna hade blivit smutsiga och att vi måste åtgärda dom igen när vi kom hem till Sverige.
Nu hade klockan passerat sex och vi väntade otåligt medan han skruvade ihop allting igen under instrumentpanelen. Till slut kom vi i alla fall iväg och halv sju checkade vi in vid färjeläget. Det var till och med bilar som kom efter oss. Gissa om det kändes skönt att komma in på hytten och ta en dusch. Det var inte bara värmen som hade gjort det till en svettig sista resa.
Hur slutade då äventyret? Jo, vi kom av båten i Göteborg och lyckades ta oss till min barndomsstad Tranås. Efter ett uppehåll där dog bilen igen när vi skulle starta, men tack vare kontakter fick vi tag på en VAG-kille som kom och hjälpte oss. Han förklarade att det var en glappkontakt som från början hade orsakat gnistbildning och därmed smält ner delarna i reläplattan. Att felet kom tillbaka berodde på att verkstan i Garmisch bara bytte ut själva reläplattan men inte dom kontakter som orsakade glappet. Nu gjorde han en temporär förbikoppling så att vi skulle få ström till motorn.
Visserligen tre timmar försenade men till slut kom vi i alla fall iväg och lyckades ta oss den sista biten upp till Stockholm. Slutet gott allting gott
| Nu är det inte mera så du kan bara välja: |
|
 |
| Åter till indexsidan | Föregående sida |
Min Internet värd är TELE2/Swipnet
Denna sida tillhör 