 |
||
 |
 |
|
| Maia Alverby | ||
|
||
|
|
|
| Maia Alverby | ||
| Hej
mitt namn är Maia. Hösten –98 utbildade jag mig på GGI,Göteborgs Gymnastiska Institut, till friskvårdsterapeut. I utbildningen ingick grundmedicin, flera massageformer, avspänning & avslappningsreglerande tekniker, idrottsskador, kroppsbalansering, kinesiologi, akupunkter,strain counter strainlesspunkter och triggerpunkter (kroppens behandlingspunkter). I februari 2000 startade jag Altenea som är ett företag med inriktning på alternativ friskvård och måleri. Alternativmedicin eller som det numera heter Komplementär Medicin innebär för mig att man ser till helheten och utifrån det försöker finna orsakerna till en ev. obalans. Framför allt handlar det om att medvetandegöra människor om att dom själva kan spela en aktiv och viktig roll för sitt välmående. Måleri är ytterligare en inriktning som företaget har då jag även är bildmålare och bedriver målarkurser sedan -94 som jag kallar Alla Kan Måla. Vi har alla ett bildspråk och ett färgsinne och med hjälp av olika tekniker hjälper jag kursdeltagrna att plocka fram det. Mina ambitioner som företagare är dels att ge behandlingar till enskilda personer och dels arbeta med företag och deras anställda genom att hålla föredrag om Livskvalité. och hålla kurser i Antigympaoch Personlig Utveckling genom Mental Träning och Visualisering. Dessutom arbetar jag i skolan med att lära barnen avsalppningteknik och kompismassage. Just nu håller jag på att färdigställa ett material som jag hoppas skall bli en bok så småningom. Den handlar om panikångest och hur livet kan vara i största allmänhet när det blir jobbigt. I boken berättar jag om på vilket sätt jag har blivit hjälpt och vilka tekniker jag har använt mig av. Den beskriver också steg för steg hur avslappning och visualisering går till. Jag håller också på och spelar in band för avslappning och visualisering. Det gåt att visualisera bort oro, rädsla, negativa beteendemönste och dålig hälsa. Man kan genom visualisering bli en mer balanserad, harmonisk och gladare människa. Är du intresserad? Mina drömmar handlar om att kunna skaffa en gård där jag skulle bedriva min verksamhet och hålla kurser. Jag drömmer även om att anlägga en liten park som jag skulle kalla för Sinnenas Trädgård. Den vill jag utforma så att våra sinnen blir stimulerade. Jag ser även en galleriverksamhet med utställningar och kanske ett litet café. Alteneagården.... visst låter det vackert! Här nedan följer en liten berättelse om mig. Den har jag skrivit när jag gick på Komvux och vi hade till uppgift att skriva en personlig presentation i svenskan.
Vem är jag?
Ja, det har jag undrat många gånger. Vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg? Det här är frågor som jag ofta har ställt till mig själv genom åren. Ibland har jag vetat precis och ibland har svaren varit tveksamma. Ibland har jag trott mig veta men senare upptäckt att det varit fel. Och ibland har jag varit helt nollställd och inte fattat någonting. Det här senare fenomenet tycker jag har uppträtt oftare ju äldre jag blivit. Man kan tycka att man borde bli klokare och visare med åren, men inte då? Nej, då var det betydligt lättare när man var liten.
Då visste man. Pannkakor och sylt. Det var gott. Måla med färg
var härligt. Man kunde måla allt och färgerna var oändliga.
Det var lite senare det började bli lite besvärligt. När
någon påpekade att sådär såg väl inte
en häst ut.
Sen blev man bland dom bästa i klassen på hästar. Men då hade färgerna försvunnit. Livet började bli lite mer komplicerat men allting var självsäkert svart och vitt som det bara kan vara på tonåringars självsäkra vis. Där fanns inga gråskalor fastän man hade djupa funderingar över sitt eget varande. Gråskalorna kom med mannen, barnen, hunden och katten. Det var när man fick dom som man upptäckte att allt det där svart/vita fick man snällt rucka på. Att livet var mer komplicerat i praktiken. Under småbarnstiden blev det inte så många hästar, men färgerna började komma tillbaka. Men jag visste fortfarande inte vart jag var på väg. Man provade saker som man inte tänkte bli. Barnen flyttade hemifrån och man upptäckte att dom inte kunde fylla ens liv. Att det fanns en vidare mening någonstans. Ett tag trodde jag att det bara var färgerna och formerna som var meningen, för dom började spraka och leva upp som aldrig förr och hästarna galopperade fram. Men det fanns någonting mer som väntade runt hörnet. En vilja. En tanke. Ett behov växte fram ur en något häpen och förvånad kropp. Idag vet jag vad det är jag vill. Till vad jag är ämnad
för. Vilken väg jag har att gå. Och tänk: Mina hästar
är fria att se ut precis som dom vill och färgerna är oändliga!
Namn: Maia Marita Irmeli Alverby
|