|
Att ha en sjukdomssymtom kan ibland vara ett bekvämt
sätt att gömma sig. Då slipper man själv ta ansvar
för sitt liv utan man kan bli offer för sin sjukdom och på
så sätt slippa en massa obekväma saker. Tex. om man inte
trivs på sin arbetsplats så behöver man ju inte gå
dit. Man behöver inte ta den konflikt eller det uppbrott som det kanske
innebär att behöva byta arbetsplats. Familjen blir förstående
och hänsynsfull och man slipper göra en massa saker om man inte
vill. Att ha en sjukdomssymtom är idag i vårat samhälle
det enda alternativet för att slippa sin vardag som kanske har blivit
för tung. Istället för att kunna ta en time out på
ett legalt sätt så drar vi på oss ohälsa. Tänk
om vi kunde i stressade och pressade lägen säga till vår
doktor att vi behöver en time out och få gehör. Att man
på ett legalt sätt med samma ersättning som sjukpenningen
kunna ta time out i lägen där situationen har blivit alltför
betungande för oss. Det finns många tillfällen i livet
som man behöver time out. Tex. vid sorg, skilsmässa, omflyttning
både i hemmet och karriären och olika utvecklingsfaser, tillfällen
då vardagen blir alltför tuff och man kanske känner att
man inte riktigt orkar med. Tillfällen då man behöver
en återhämtningsperiod helt enkelt. Idag finns det bara sjukskrivning
att tillgå. Alltså blir vi sjuka med någon form av sjukdomssymtom.
Vi drar på oss en massa ohälsa helt i onödan när det
hade räkt med en time out. Ibland fastnar vi i sjukdomssymtomen. Det
är när vi av ren utmattning inte orkar resa på oss tillräckligt
fort. Då kan vi bli kvar i vår sjukdomsbild och till slut är
sjukdomen en del av oss själva. Den har blivit vår identitet.
Vi är vår sjukdom från morgon till kväll och till
slut talar vi inte om något annat. Ibland kan vi också bygga
upp vår ekonomi kring vår sjukdom i form av sjukpension. Vem
katten vågar bli frisk då? |
|
