1991 bestämde min (blivande) fru och jag oss för att åka till USA igen. Vi tog tåget till Köpenhamn, spenderade kvällen på Tivoli och övernattade på missonshotellet Ansgar!?! Nästa dag bordade vi planet till Los Angeles.
Första veckan i L.A. hälsade vi på några vänner. Vi åkte runt lite för att hitta en lämplig bil för rundresan. Jag visste redan vad jag letade efter. Det har alltid varit en dröm att kryssa runt i en Cadillac Eldorado med cabben nere. När vi stannade vid ett trafikljus såg jag en sån bil på en sidogata med en till salu skylt på vindrutan. Jag ringe telefonnumret på skylten och en liten stund senare hade jag köpt bilen av en australiensare som bodde i Hollywood. Den var i hyffsat skick med en 8,2 liters V8.
Nu var det dags att vända kosan mot Montana. Vi återbesökte
några favortitplatser på vägen som Sequoia National Forest
och Yosemite Valley, i mina ögon den vackraste platsen på jorden.
Vi sov i bilen i Kings Canyon, omedvetna om björnar som stök omkring
på parkeringen och letade efter mat som lämnats i bilarnas. Vidare
mot Lassen Volcanic Park och Mt. St. Helens, en vulkan som hade haft ett stort
utbrott tio år tidigare som spränged bort halva berget. Träd
som vräkts ikull av smällen låg fortfarande kvar miltals runt
där 
I
Bend, en liten stad i Oregon stannade vi för natten redo att åka
vidare österut nästa dag. På en kines-restaurang fick jag en
lyckokaka med en lapp i som löd ungefär "Du står vid ett
vägskäl". Senare på motellet läste jag i en tidning
att den störste av countysångare, Merle Haggard gav en konsert i
Portland. Så nästa dag åkte vi trettio mil västerut istället.
Vinna eller försvinna. Vi lyckades få tag i biljetter och konserten
var en nästan religiös upplevelse för mej.
Vi korsade de stora slätterna i staten Washington (jag har alltid trott att det skulle vara djupa skogar här) när problemen började. När vi köpte billen ville den inte gå omunder en kvarts tank med bensin på grund av ett igensatt bränslefilter. Bilen hade ett litet problem till på grund av att förre ägaren hade borrat ett litet hål i skuffgolvet för att dränera vattnet som alltid läcker in från cabrioleten. Vad han glömde var att det fanns en bensintank under golvet som han också borrade hål i.Det här gjorde att det luktade bensin i hela bilen när vi hade fyllt upp tanken. Vi försöket täta hålet med ett tuggummi men det funkade inte så bra. Så när vi startade stigningen upp för Klippiga Bergen i Idaho så gick bilen rigtigt dåligt och bilen stoppade flera gånger och vi visste inte om vi skulle komma över bergspassen överhuvudtaget. Det fanns inga samhällen på vägen inte ens små. Vi var tvugna att köra väldigt sakta och nådde till sist toppen, nu börjar alla floder rinna österut, mellan Idaho och Montana. Montana, staten som ÄR vad resten av Amerika önskar att dom forfarande vore. Vi fixade bilen på en bensinstation med hjälp av lite tryckluft och kunde fortsätta ner till Wyoming och Yellowstones Nationalpark. Att se "Old Faithful", geysern var en av dom största besvikelserna på resan. En jätteturistfälla istället för ett naturens under ivildmarken. Sedan åkte vi ned till Denver, Colorado och upp i Klippiga Bergen igen. Vi körde över det högsta passet på resan (3750 m.) och genom ett otroligt vackert landskap med asparna i sina gula höstfärger.
Monument Valley ochGrand Canyon (Världens största dike.) Sen tillbaks till Los Angeles och in med Caddyn i en container för frakt hem till Sverige.
Vi
tog tåget till New Orleans, spenderade kvällen på Bourbon Street
och fortsatte upp till Atlanta nästa dag. Hyrde en bil för tt åka
upp till Tennessee och Lexington, Kentucky en stad som är känd som
huvudstaden för hästsport och sina otroliga stallar. Vi såg
dragracing (Fall Nationals) i Bristol och ett Nascar-lopp i Charlotte, North
Carolina med185.000 på läktana.
Nashville, countrymusikens Mecca var nästa stopp och en rolig sak för mej var "Country MusicHall of Fame" och Hank Williams Museum. Alla roliga saker har ett slut och det var tillbaks till Altanta för ett flyg hem. Åtta månader senare föddes vår dotter Jessica Montana.