Avskedsbrev
Så sprött som lövet i vinden
är det som är oss givet
jag står här vid grinden
som skiljer mellan döden och livet
En duva sveper förbi mig
smeker min bleka kind
jag tänker mycket på dig
när jag förs bort av en vind
Ett enda steg jag tog
och inget blev som förut
jag hade fått nog
ville hitta en väg ut
Snälla, försök att förstå
jag kan inte leva för dig
jag var tvungen att gå
innan jag drunkna i mig själv
Lövet så sprött i vinden
nedtrampat på marken blev
en tår faller neröfr kinden
när du läser det som jag skrev
/Alexandra
<<<<< Tillbaka