Sommartid fick man innan färjeförbindelsen ordnades år 1875 bäst man kunde, ta sig över älven med båtar även om det ibland vid låg vatten kunde passera älvfåran med häst och kärra. Och på vintern var man hänvisad till de riskabla isbroar som man byggde genom att "väcka igen" älven. Nära hälften av Älvdalens befolkning bodde på västra sidan och hade givetvis ärenden över till "Stusaida" eller "Riktusaida" som östra sidan kallades av "Westotilkallum" . Avsaknaden av fast broförbindelse var till stort men för det kyrkliga livet och försvårade möjligheterna att bevista stämmor och ting och i senare tid attfullgöra skolgång och besök i de små handelsbodarna i kyrkbyn. Långt före tillkomsten av järnbron, år 1894 diskuterade man vid flera tillfällen förslag till broförbindelse, första gången redan år 1868. Den 1 december 1887 förelåg ett av R. Schoug upprättat
|
|||||
|
|
|
|