Dag 7   Dag 8   Dag 9   Dag 10   Dag 11   Dag 12


Dag 7
Efter allt innebandy- och squashspelande igår, kändes det tungt att kämpa sig ur sängen i morse. Vid tolvtiden orkade vi dock ta oss upp. Nu var det återigen dags att ta en tur till Visby. Denna gång var det för att gå på en medeltidsmarknad (hålls ett par gånger under medeltisveckan varje år). På medeltidsmarknaden såldes hantverk, både från medeltiden och från idag. Många av besökarna var utklädda till medeltidsmänniskor och det fanns också evenemang såsom tornespel, gycklarteater, medeltida bröllop och rättegångar och mycket annat.
  När vi sedan kom hem till mina kusiners gård på kvällen igen så var det dags för kubb, en gammal gotländsk sport. Mitt lag (jag, min faster Barbro och min kusin Filip) vann.
  Nej, nu är det dags att njuta, sista natten i husvagn innan det blir tältning resten av tiden här! Gonatt!

/Elin




Dag 8
Usch vilken tråkig dag! Sista natten i husvagn och dags att lämna Norrlanda för att slå upp tältet i Tofta. Här ställde vi upp tältet alldeles vid stranden. Vi är nästan ensamma på hela campingen! Det är väl lite eftersäsong nu och på sådana här utpräglade badorter syns det fort.
  Kvällsmaten bestod av makaroner som vi tillagade på vårt flashiga stormkök, mitt på stranden. Jättemumsigt! Nu är det väl bäst att man går och lägger sig så vi hinner härifrån innan tolv i morgon. Gonatt!!

/Linda




Dag 9
Idag var det dags att kämpa sig upp tidigt på morgonen igen (har liksom blivit en vana nu) Trots att vi hade två och en halv timmar på oss från väckningstid och sista utcheckningstid så lyckades vi inte hinna packa på allt på cyklarna och var tvungna att cykla och checka ut innan vi packade ihop det sista.
  Frukost blev våra sista yoghurtar och frukostnöjet blev att vara åskådare till en tysk familj som försökte köra bil i lössand. Det gick förstås inte så bra alls för dem och de hade en del intressanta metoder att försöka lösa sitt problem. Hela äventyret slutade med att campingföreståndaren och dennes fyrhjulsdrivna minilastbil hämtades för uppdragningshjälp.
  När dramat var över och allt påpackat på cyklarna, var det dags att ge sig ut på en mycket kort dagsetapp. Planerna var egentligen att stanna över dagen i Tofta för att bada och sola men väderleksrapporten sa åska, något som dock aldrig inträffade, men däremot så blev det en del regn (i ca 5 minuter). Vädret var himla mulet och tråkigt så vi tyckte att det var lika bra att ge sig av på en gång istället.
  Ca 2 mil senare var vi i Kneippbyn - målet för kvällen. Där var det bara att slå upp tältet och sedan återigen sätta sig på cykeln för de ca 3 kilometrarna in till Visby, där det blev lite shopping och McDonald's. Jag fick också för mig att vi skulle cykla ut till en sportaffär som ligger lite utanför staden, den s.k. "sportkvarnen". Självsäker om att jag visste vägen dit trampar jag på i täten. Helt säker på att jag valt rätt väg, tänker jag inte det minsta på att staden försvinner längre och längre bort och att vi snart cyklat i en timme sedan vi lämnat Visby. Först efter att jag ringt pappa o kollat vägen en extra gång (efter lite tjat från Linda), förstår jag att vi är helt fel ute. Vi hittade dock till slut kvarnen (som bara ligger någon km från centrum) och vi fick dessutom en himla trevlig rundresa på den Gotländska landsbygden.
  När vi sedan återvände till campingen var det dags för äventyrsminigolf! Kneippbyns äventyrsminigolfbana var den första äventyrsminigolfbanan som öppnades Sverige och den måste ju självklart provas! Jag kan stolt meddela att jag vann, jag tog mig runt banan på 79 slag medan Linda var tvungen att slösa bort 85 slag för att ta sig runt.. Nej, nu måste drottningen av minigolfen sova, gonatt!

/Elin




Dag 10
Idag gick vi upp tidigt så att vi skulle komma in på sommarlandet när det öppnade, fast vi missade öppningstiden med ungefär en halvtimme. Innan vi kom till ingången hade man väl föreställt sig att det skulle vara vi och alla småbarn där, men när vi kom dit visade det sig vara vi och ingen mer. Inte så konstigt att det är lite dåligt med folk nu kanske, eftersom högsäsongen är slut.
  Det första vi gjorde var att hoppa lite i hoppborgen eftersom den var tom. Känns liksom lite taskigt att hoppa samtidigt som alla små människor eftersom de skulle flyga rätt rejält då.
  Sedan var vi bara tvungna att testa elbilarna. Killen som skötte dem blev nog rätt ställd när vi kom och frågade om vi fick åka och det kanske inte heller var så konstigt eftersom vi nog var ett par storlekar för stora. Det var nog en riktig upplevelse för honom att se oss försöka klämma in oss i de minismå barnbilarna.
  Sedan testade vi allt annat också (som inte hade en åldersgräns på 12 år). På Kneippbyn har de också världens läskigaste (?) Flumeride, med ett ca 3 (!) meter högt stup. Superläskigt!
  Till sist kom vi till gocarten. Den var superkul och Elin och jag är nu, efter alla gånger vi åkte, proffs på det här. Det är helt omöjligt att slå oss!
  En sak som är lite tråkigt med Kneippbyn under lågsäsong, är att de bara har karusellerna öppna tre timmar om dagen ungefär, med ca en och en halv timmes mellanrum då man går runt och segar eller åker "masken i äpplet" för att det bara finns tråkiga saker att åka då. Himla tråkigt!
  Kneippbyns vattenland testade vi också. Det var intressant. Kan tänka mig att det är väldans kul för ungarna, men jag är ju då inte direkt någon badmänniska. Tar ungefär en dag för mig att doppa mig (Första gången jag badade utomhus i år var förresten i lördags om jag inte fick med det då.), så för mig hade det kanske varit lite trevligare om alla molnen bara hade kunnat försvinna så solen kunde synas lite. Men även fast jag har svårt att komma i vattnet var jag ändå tvungen att testa några vattenrutschbanor. Om man inte räknar med barnbassängerna så åkte jag nog alla utom fritt fall. Den såg riktigt läskig ut!
  Senare på kvällen tog vi oss in till Visby på cykel för att kanske gå på bio. Men efter ett telefonsamtal med Aron (Elins kusin) kom vi fram till att de två filmerna (De hade bara 2!!) som visades, inte lät så bra, så vi cyklade bara runt en massa i innerstaden. Något som var lite tråkigt var att de flesta caféer stängde vid 9-10. Så det fanns inte så mycket annat att göra än att ta oss tillbaks till Kneippbyn för att sova. Gonatt!

/Linda




Dag 11
10.30 var den livsviktiga tiden som skulle hållas till varje pris. Det var nämligen då som den superroliga gocartbanan öppnade. Självklart så var vi där långt före, närmare bestämt ca 20 minuter, innan de öppnade. Sedan körde vi gocart och stod i kön, om vartannat under den timmen som gocartbanan var öppen. Därefter stängde den för några timmar och vi strövade omkring på området, åkte Flumeride och lyssnade på Pippis sångstund innan det återigen var dags att ställa sig i kön till gocarten. Sista gången vi åkte fick vi inte köra i samma race. Linda körde före mig och han som jobbade på gocarten frågade om hon körde och tävlade. När jag berättade att första gången hon körde var dagen innan, sa han att hon var en otrolig talang. Jag fick köra sista racet för den öppningsperioden och varvade alla andra som åkte i det racet. Känns som att vi börjar bli ganska bra på detta nu.
  Därefter var det dags att cykla in till Visby, där vi shoppade, handlade massor med mat till en riktig superfrukost innan det var dags att fira. Jag vet inte om det är värt att fira att semestern är slut men vi kände oss värda något extra efter allt cyklande.
  Först åt vi på en mysig liten restaurang i någon av Visbys små gränder och därefter var det dags för en STOR banana split på ett av caféerna nere i hamnen. Mätta och belåtna rullade vi sedan hem på cyklarna.
  När vi kom tillbaks till campingen var vi törstiga och Linda tänkte köpa en "Pippis träddricka" ur dricka-automaten. Det var dock inte den automaten med på. Ingen dricka kom ut när hon lagt i pengar och tryckt på knappen. USCH! För Kneippbyns dricka-automater! 10 kronor fattigare och vi är fortfarande JÄTTETÖRSTIGA!!!!Blää!!

/Elin



Dag 12
Sista dagen på Gotland. Klockan ringde sju på morgonen och det var dags att kliva upp och äta vår lyxfrukost, men man upptäckte snabbt att det kanske inte var så bra att börja dagen klockan sju på morgonen med att äta varsin jättechokladmuffins och en massa kakor och andra onyttiga saker. Som om det inte var nog att det var så tidigt på morgonen... man var ju tvungen att få ont i magen också!
  Nu var det i alla fall dags att packa ihop allt för sista gången. Det var superfint väder och det var verkligen hemskt att gå förbi sommarlandet med vår tunga packning och se in mot go cart-banan en sista gång innan vi började vår sista cykeltur till Visby och hamnen.
  Inne i Visby upptäckte vi ganska snabbt att det inte alls skulle bli lätt att ta sig ner till hamnen. Vi var tvungna att hjälpas åt att ta oss ner för backarna med all packning och man kände sig ju inte lite uttittad då...!
  Väl nere i hamnen fick vi vänta ett tag på färjan. Vi stod allra längst fram eftersom det var meningen att cyklisterna skulle få gå på först. Efter att ha väntat ett ganska bra tag kom de på att bilarna skulle få åka på först ändå, så vi fick stå kvar där ute i den härliga värmen... I alla fall en stund. För efter inte alls så lång stund kom det första ovädret på våra två veckor, och det kan man verkligen kalla oväder! Det började spöregna, åska och blixtra och efter bara ett par minuter så forsade vattnet ner för klipporna och bilarna simmande fram på gatorna. Vi stackars cyklister fick dock stå kvar där ute och vänta tills nästan alla bilarna hade åkt på och vi var helt dyblöta!
  Väl inne i båten kändes det skönt att få komma hem efter två veckors cyklande och tältande, men det kändes också otroligt tråkigt eftersom vi har haft otroligt kul.

/Linda


Upp
Tillbaka till förra sidan

Webmaster
Copyright 2001