Adopterade unga oftare i kris |
Ungdomar som adopterats från andra länder är starkt överrepresenterade bland dem som är inskrivna på särskilda ungdomshem. Det är nästan tre gånger så vanligt bland adopterade ungdomar mellan 10 och 20 år att ha omhändertagits av samhället eller att frivilligt ha låtit sig placeras på ett sådant hem som det är för andra ungdomar i samma ålder. Våld, hot, misshandel och akut kris i familjen är de vanligaste anledningarna till att adopterade ungdomar tas om hand. För ungdomar med svensk bakgrund dominerar narkotikamissbruk och skolproblem. Att bli tvångsomhändertagen av samhället på grund av att man anses vara en risk för sin egen hälsa och utveckling är nästan dubbelt så vanligt bland de adopterade ungdomarna. Det är också vanligare i adoptivfamiljer än i andra familjer att relationen mellan barn och föräldrar är starkt infekterad. Detta visar en färsk undersökning som nu publiceras av Statens institutionsstyrelse, Sis. Undersökningen är gjord vid Folåsa behandlingshem i Östergötland men omfattar samtliga Sis särskilda ungdomshem. Inger Sundqvist och Jan-Åke Eriksson som skrivit rapporten har också intervjuat adoptionsorganisationer, barn- och ungdomspsykiatriska kliniker och ett antal utlandsadopterade som i dag är vuxna. - I regel går det bra för ungdomar som adopterats från utlandet, men när det uppstår komplikationer är dessa komplikationer ofta mycket svåra, säger Gunilla Andersson, som i tre decennier arbetat på Adoptionscentrum och med rådgivning till adopterade ungdomar. - Många familjer väntar för länge med att söka hjälp. Det handlar om familjer som normalt anses socialt kapabla. De vill så gärna klara av problemen själva. - När de sedan söker hjälp kanske de tillbakavisas med "det är bara att vänta och se" eller "det där klarar ni nog själva". Gunilla Andersson menar att familjer som tidigt adopterade barn snarare betonade likheter än olikheter för att få familjebildningen socialt accepterad. - Därmed sopade vi problemen under mattan alltför länge. Statistik från 1995 visar att av 10 000 utlandsadopterade ungdomar mellan 10 och 20 år var 23,6 inskrivna på något av Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Motsvarande siffra för totalbefolkningen av 9,1 inskrivna. Siffrorna är från 1995 men enligt chefen för Folåsa behandlinshem, Inger Sundqvist, är förhållandet detsamma i dag. I mitten av 90-talet var det förhållandevis flera adopterade flickor än pojkar på särskilt behandlingshem. "Flickorna är mera kontaktsökande, men deras signaler kan också misstolkas som sexuella inviter. Utmanande klädsel och kroppsspråk kan innebära att de här barnen försätter sig i situationer som ytterligare förstärker deras problematik", står det i rapporten. Om barn med svensk bakgrund oftare omhändertas för drogmissbruk så har de adopterade barnen större problem med aggressivt och våldsamt beteende som inte är förknippat med droger. Det komplicerade förhållandet till adoptivföräldrarna är ett av de vanligaste problemen. - När andra tonåringar opponerar sig mot sina föräldrar så tar adoptivtonåringen helt avstånd från sina, heter det i rapporten. Det händer också att adoptivföräldrar vill avsäga sig adoptionen. På Folåsa behandlingshem arbetar man med två olika behandlingsmodeller. Den ena modellen syftar till att se ungdomarnas resurser och fokusera på det som fungerar bra. Ungdomarnas familjer är hela tiden involverade och någon längre avbruten kontakt accepteras inte. - Att barnen flyttar tillbaka hem är kanske sedan inte alltid det bästa, säger behandlingsassistenten Jan-Åke Eriksson på Folåsa. Men de måste ha regelbunden kontakt med sina adoptivföräldrar. Tanken är att Folåsa ska bli ett framtida kunskapscentrum för behandling av utlandsadopterade barn och ungdomar. Lisbeth Brattberg 990612 Dagens Nyheter Läs hela artiklen här: http://www.dn.se/DNet/dyn/Crosslink.dyn?d=128&a=78688&f=adoption.html&=0
|