Fascismen är ett av
vänsterrörelsens favoritbegrepp för att smutskasta allt vad den kallar för
höger och på så sätt frammana bilden av något totalitärt och
diktatoriskt. Men fascismen är vänsterns egen skapelse från början till slut.
FASCISMEN - EN SOCIALISTISK IDEOLOGI
Ordmissbruk och vänsterns skenlogik
Det förekommer i Sverige idag ett
systematiskt missbruk av vissa ord. Allra flitigast missbrukas naturligtvis orden
rasist/rasism. Sedan åtskilliga år tillbaka har vi tvingats uppleva hur varje antydan
till kritik av svensk invandringspolitik har stämplats som rasism. Vanliga hyggliga
svenskar har beskyllts för att vara rasister enbart därför att de har vägrat stämma
in i den politiskt korrekta hyllningen av den berikande massinvandringen.
För det ständiga missbruket av orden
rasist/rasism bär såväl massmedias representanter som politiker från hela det
politiska spektrat i riksdagen ett kollektivt ansvar.
Också orden fascist/fascism har länge
varit föremål för missbruk, men i det fallet är det praktiskt taget uteslutande
representanter för den politiska vänstern som står för missbruket. Vänstern
inte bara i Sverige, utan i hela Europa har beviljat sig själva något slags
monopol på antifascism, och dessvärre har vänstern också beviljat sig rätten att
utnämna vem eller vad som helst till att vara fascist/fascism.
I vänsterns retorik har de senaste 50
åren praktiskt taget alla som inte befunnit sig tillräckligt långt ut på
vänsterflygeln löpt risken att utnämnas till fascister. Allt från reaktionära
militärdiktaturer i Latinamerika till demokratiskt valda regeringar i Europa har
påståtts vara fascistiska. Socialdemokrater har blivit kallade
socialfascister etc, etc. Vänsterns standardresonemang ser ut ungefär så
här: Vi inom vänstern står för det progressiva och för det goda.
Vi är de humana och toleranta och alla
människor som inte delar vår politiska uppfattning är automatiskt att betrakta som
höger och mer eller mindre som representanter för det onda. Om dessa
människor dessutom har en negativ inställning till massinvandring tillhör de lika
automatiskt extremhögern.
Eftersom högerextremism enligt
vänsterns logik är liktydigt med fascism, så är automatiskt varje invandringskritisk
person en fascist och varje invandringskritisk organisation en fascistisk organisation.
Enligt detta enfaldiga resonemang är naturligtvis också SD ett fascistiskt parti.
Enligt den våldsfixerade och
våldsdyrkande organisationen AFA (Anti Fascistisk Aktion) är det därmed också fritt
fram att överfalla och misshandla var och en som är medlem i SD. Enligt AFA är
våld legitimt i kampen mot fascismen (DN 20 juni 1996) och i enlighet med AFA:s
logik kan därmed var och en som betraktas som fascist riskera att utsättas
för misshandel eller andra våldsmetoder. Vem som är fascist det bestämmer AFA!
Sverigedemokraterna anklagas för fascism
Fascism är en term som missbrukats
så ofta att den bitvis förlorat sin innebörd. Det vanligaste felet är att ordet
används alltför lättvindigt för att fördöma en företeelse som av olika skäl
uppfattas som reaktionär, odemokratisk eller socialt förkastlig. När t.ex journalister
inom vänstern beskriver Margaret Thatcher som fascist vilket skett i
några mindre välbetänkta sammanhang blir termen meningslös.
Detta kan man läsa i förordet till
boken Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och
Stieg Larsson. De båda författarna har naturligtvis alldeles rätt i vad de skriver.
Synd bara att de själva inte har klarat av att ta åt sig av denna kritik.
Paret Lodenius/Larsson hör nämligen
till dem som under hela nittiotalet systematiskt har missbrukat termen fascism. Så sent
som i april 1999 sade Stieg Larsson i TV-programmet Mosaik
bl.a. följande om SD: Det är ett högerextremistiskt parti med mycket oklar
gränsdragning till fascismen. Ännu en gång dessa löjliga anklagelser om
högerextremism och fascism således.
Historikern och forskaren Helene Lööw
däremot har under hela SD:s existens konsekvent hävdat att partiet varken är
nazistiskt, fascistiskt, rasistiskt eller högerextremistiskt. Hur kommer det sig att
Helene Lööws uppfattning skiljer sig så markant från Stieg Larssons? Jo, det beror
främst på det faktum att Helene Lööw är en seriös forskare som kompromisslöst
håller sig till sanningen. Till skillnad mot Stieg Larsson.
Var och en som gör sig besväret att
sätta sig in i vad fascism egentligen är, och sedan jämför denna ideologi med SD:s
partiprogram, kan snabbt och lätt konstatera att SD:s politik inte har ett enda dugg med
fascism att göra. Sannolikt är även Stieg Larsson medveten om detta, men tyvärr tycks
han sitta så fast i vänsterns tyck-som-jag-annars-är-du-fascist-resonemang, att han
helt enkelt inte klarar av att vara seriös och objektiv.
Vad är fascism?
Vad är då fascism och vilka var de
människor som en gång uppfann och startade de fascistiska rörelserna i Europa? I
korthet kan man säga att det främst är två saker som utmärker fascismen:
1. Det är en anti-parlamentarisk och
totalitär ideologi.
2. Det viktigaste inslaget är
införandet av det korporativa samhällssystemet, något som ger staten en total kontroll
över hela näringslivet.
Att undersöka vilken kategori människor
det var som låg bakom fascismen uppkomst och framväxt, och från vilka håll dessa
personer hämtade sin inspiration, är synnerligen intressant och avslöjande. Ganska
snabbt märker man att vänsterns koppling mellan högerextremism och fascism inte är
något annat än en enda stor propagandabluff. Går man bakåt i historien och granskar de
fascistiska rörelserna är det tre ord som gång på gång dyker upp. Dessa tre ord är:
Kommunism, socialism och syndikalism.
Fascimens historik
Det första fascistpartiet såg dagens
ljus i Italien år 1919. Partiets grundare Benito Mussolini hade tidigare varit en av
ledarna för det italienska socialistpartiet. Mussolini som tillhörde partiets mest
revolutionära flygel, var först chefredaktör för tidningen Klasskampen och därefter chefredaktör för
socialistpartiets dagliga tidning "L Ávanti".
Det nybildade fascistpartiet höll sin första kongress i oktober 1919 och där antog
partiet som sitt det Italienska Arbetarförbundets syndikalistiska program.
År 1932 skrev Mussolini: I den
stora fascistfloden finner man strömningar från Sorel, Peguy, Lagardelle och från
skaran av de italienska syndikalisterna. Låt oss med hjälp av ett uppslagsverk
närmare granska de tre personer som Mussolini namnger.
Georges Sorel, 1847-1922. Fransk
samhällsfilosof och syndikalistisk teoretiker. Marxismens klasskampsteori låg till grund
för utformningen av S:s läror. Genom sin antiintellektualistiska karaktär fick S:s
idéer stor betydelse för nazismen och fascismen.
Charles Peguy 1873-1914. Fransk
författare. I sin mäktigt opinionsbildande produktion sökte P. förena socialistiska,
kristna och nationalistiska ideal.
Hubert Lagardelle 1874-1958.
Revolutionär fackföreningskämpe, grundare av Mouvement socialiste, vän till Mussolini.
Det är inte lätt att hitta några
samband mellan Mussolinis fascistparti och högern. Däremot framgår det med all
önskvärd tydlighet att det var syndikalism och socialism som var Mussolinis
inspirationskällor. Låt oss nu granska fascismen i Frankrike och i England.
I Frankrike bildades mellan åren 1925
och 1941 tre fascistiska partier, samtliga grundade och ledda av f.d. socialister eller
kommunister. Le Faisceau grundades 1925 av Georges Valois som var en revolutionär
fackföreningskämpe som tidigare tillhört den yttersta vänstern. Parti Popular France
grundades 1936 av Jacques Doriot som tidigare varit det franska kommunistpartiets näst
högste ledare och dessutom generalsekreterare i partiets ungdomsförbund. Bland de
ledande i partiet i återfanns bl.a. Paul Mario som tidigare varit generalsekreterare i
kommunistpartiet.
Rassemblement National Populaire
grundades 1941 av Marcel Déat, tidigare medlem i det franska socialistpartiet. En
framträdande medlem i detta parti var Ludovic Zoretti, tidigare militant medlem i
socialistpartiet.
Enligt Georges Valois är fascismen en
variant av socialismen. Fascism och bolsjevism är en och samma reaktion mot den
borgerliga och plutokratiska andan. Fascismen står i själva verket mycket närmare det
man kallar vänstern än det man kallar högern, ansåg Valois, och vi kan nog
lugnt utgå från att han visste vad han talade om.
I England bildades 1932 partiet British
Union of Fascists av Sir Oswald Mosley som tidigare varit parlamentsledamot för
Labourpartiet och även arbetsminister i en Labourregering.
Fascismen i Sverige
Bakgrunden till fascismens framväxt i
Frankrike och England var som synes densamma som i Italien. Inte heller här fanns det
någon som helst koppling till extremhögern, utan tvärtom var det undantagslöst så att
det var socialister och personer från den extrema vänstern som låg bakom bildandet av
de fascistiska partierna.
Också i Sverige fick fascismen
anhängare och den mest kände av dessa var naturligtvis Per Engdahl. I boken Ingvar Kamprad och hans IKEA som kom ut för några
år sedan ägnas stort utrymme åt det faktum att IKEA:s skapare under några år var
medlem i Per Engdahls organisationer Svensk opposition och Nysvenska rörelsen. Engdahl
får i boken en kort presentation och man kan där bl.a. läsa om hur han blev fascist:
Han kände redan till och hade
inspirerats av de talrika franska inslagen i Sveriges historia, och de korporatistiska
idéerna hade starka drag av fransk syndikalism och engelsk gillesocialism, där man
utgick från gruppernas likaberättigande, mot klassernas successiva uppgående i varandra
och därmed det klasslösa samhället.
I Per Engdahls ögon var likheterna
mellan korporatism och socialism bl.a. slutmålet att övervinna den konservativa
ordningen med över- och underordnade socialgrupper. (Ingvar Kamprad och hans IKEA sidorna 68-69.)
Syndikalism, gillesocialism, det
klasslösa samhället, klassernas uppgående i varandra; låter detta som någon extrem
högerfilosofi? Knappast. Ännu en gång är det alltså syndikalismen och socialismen som
visar sig vara inspirationskällorna för en
fascist. Vad har då ett uppslagsverk att säga om syndikalism och gillesocialism?
Syndikalism.
En socialistisk åskådning som med utgångspunkt från anarkismen hävdar att kampen för
socialism främst skall föras på det ekonomiska planet genom lokala fackföreningar och
inte genom politisk aktivitet. Den eftersträvar arbetarnas direkta övertagande av
produktionsmedlen, s.k. kooperativ socialism.
Gillesocialism.
Socialistisk-syndikalistisk riktning som uppstod i början av 1900-talet i Storbritannien.
Den har pläderat för socialisering av produktionsmedlen och statsmaktens överförande
på yrkesgrupper, gillen, närmast fackförbund.
1979 kom Per Engdahls memoarer Fribytare i folkhemmet ut. Vi kan nog lita på att
Engdahl, som under nästan 70 års tid kämpade för fascismen, vet vad han talar om när
han på sidan 45 i denna bok skriver: Fascismens ideologiska rötter går tillbaka
till socialistiska och syndikalistiska föreställningar.
Om sitt medarbetarskap i den fascistiska
tidningen Spöknippet som kom ut i slutet av
1920-talet skriver Engdahl följande i sina memoarer: Det känns rätt underligt att
så här 50 år efteråt bläddra igenom dessa artiklar. Uttrycken för en ung, delvis
osmält akademisk lärdom blandas med en glödande framtidstro, romantisk i sina former,
och en samhällskritik som har åtskilligt gemensamt med nutidens extrema
vänstergrupper. (Fribytare i folkhemmet
sidan 78)
Engdahls åsikter hade således ingenting
gemensamt med extremhögerns, utan tvärtom är det så att det är till dagens extrema
vänstergrupper som parallellerna kan dras. Till samma extrema vänster som så ihärdigt
odlar lögnen om att fascismen skulle vara högerextrem. Från Nysvenska rörelsens möten
och debatter på 1950-talet ger oss Engdahl bl.a. följande två minnesbilder:
En talare var Arnold Ljungdal,
bibliotekarie, skald och politisk skriftställare. Han kallade sig marxist. Vår
korporatism ansåg han vara ett klart socialistiskt program. (Engdahl sidan 246)
En annan gång kom Artur Lundkvist
med Maria Wine i följe. Hos oss fann Lundkvist meningsfränder. Vi kom naturligtvis
också in på korporatismen. Vid ett tillfälle sade Lundkvist att det kändes som sutte
han och samtalade i en krets av franska syndikalister. (Engdahl sidan 247)
Enligt marxisten Arnold Ljungdal var
således Nysvenska rörelsens fascistiska program klart socialistiskt, medan
Artur Lundkvist som enligt ett uppslagsverk var en författare med radikal
socialistisk inställning uppenbarligen inte såg någon större skillnad mellan
fascism och syndikalism. Engdahl företog under åren åtskilliga resor för att möta
meningsfränder i andra länder. I boken Extremhögern
kan man i kapitlet Per Engdahl och den svenska fascismen läsa följande:
1960 besökte Per Engdahl Francos Spanien och var då bl.a. inbjuden att medverka
vid invigningen av ett europeiskt seminarium i Valencia. En not talar om att denna
uppgift kommer från sidan 273 i boken Fribytare i
folkhemmet. Om detta besök i Spanien skriver Engdahl på samma sida i boken även
följande:
I Madrid sammanträffade jag med
Manuel Ballesteros. Hans stora dröm just då var en samverkan mellan falangister och
syndikalister. Man hade t.o.m. diskuterat en sådan detalj som att falangisterna skulle
acceptera syndikalismens svartröda fana, medan syndikalisterna skulle godta falangens
okpilar. (Engdahl sidan 273)
Kan man tänka sig! I Francos fascistiska
Spanien fanns det således planer på en samverkan mellan det fascistiska Falangistpartiet
och den syndikalistiska rörelsen! Man får förstå att Lodenius/Larsson inte hade någon
lust att ta med den uppgiften i Extremhögern.
Den typen av obekväma fakta hade ju rimmat mycket dåligt med lögnen om den
högerextrema fascismen.
Fascismen i Spanien
Låt oss nu se tillbaka på hur fascismen
fick fotfäste i Spanien. Falangistpartiet, som efter inbördeskriget 1936-1939 kom att
styra landet, hade bildats i oktober 1933, men redan 1928 hade en ung Mussolinibeundrare
vid namn Ernesto Giménez Caballero börjat propagera för fascismen. Som de flesta
europeiska fascister började han sitt liv som socialist, skriver den engelske
historieprofessorn Hugh Thomas i sin bok Spanska
inbördeskriget, och detta påstående är ju inte precis någon överdrift. 1931
bildade hitlerbeundraren Ramiro Ledesma Ramos JONS, vilket skall utläsas Juntas de
Ofensiva Nacional-Sindicalista, dvs. National-Syndikalisterna. Detta parti slogs 1934
samman med Falangistpartiet. Även i Spanien var det således en socialist som var först
med att sprida det fascistiska budskapet, medan ett annat naziinfluerat parti bar namnet
National-Syndikalisterna.
Fascismen en vänsterrörelse
Fascismen uppfanns och spreds inte av
människor ur den yttersta högern. Fascismen uppfanns och spreds av kommunister,
socialister och syndikalister. Fascism är inte en ideologi som bygger på
ultrakonservativa värderingar och reaktionära högerideal. Fascismen är i själva
verket ett hopkok av kommunistiska, socialistiska, syndikalistiska och i viss mån
anarkistiska idéer. Sedan spelar det ingen roll att dagens socialister, kommunister
och anarkister kallar allt som dom ogillar får Fascism. De ljuger när de
kallar Margaret Thatcher fascist. Dom ljuger när de kallar sverigedemokrater fascister
och de ljuger när de påstår att fascismen är högerextremistisk. De försöker bara
smita undan sitt eget historiska ansvar. Ännu en gång.
KÄLLITTERATUR
A-L Lodenius och S Larsson: Extremhögern (1991) Yvan Blot: Socialism och fascism samma familj (1985)
Hugh Thomas: Spanska inbördeskriget (1978)
Robert Paris: Fascismens uppkomst (1973) Per
Engdahl: Fribytare i folkhemmet (1979) Thomas
Sjöberg: Ingvar Kamprad och hans IKEA (1995)
Focus uppslagsverk
D. W. SD-Uddevalla
|