Svaret på den senare frågan är nej! Sverige har undertecknat FN:s flyktingkonvention och därmed förbundit sig att ge skydd åt de människor som är flyktingar enligt Genevekonventionen, vilken anger: "flykting är den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politisk åskådning." Det råder alltså inga oklarheter om vem som är flykting och vem som inte är det.

Låt oss nu se närmare på hur det ligger till med de s.k. flyktingar som kom till Sverige åren 1993 och 1994. Totalt fick 131.875 personer uppehållstillstånd. Av dessa var 1.764 adoptivbarn, 2.697 gäststuderande, medan 286 kom hit av arbetsmarknadsskäl. De övriga 127.128 var av den kategori som politiker, massmedia och okunniga svenskar kallar flyktingar, och här finns hela provkartan av olika begrepp representerad.

Kvotflyktingar är människor som vi hämtar från flyktingläger på olika ställen i världen. Dessa behöver inte göra sig besväret att själva ta sig till Sverige eller ens söka asyl här, utan utnämns ändå till flyktingar, vilket de enligt Genevekonventionen inte är. De kallas kvotflyktingar eftersom det antal som ges uppehållstillstånd är fastställt enligt en förutbestämd kvot. Denna kvot har under lång tid varit 1.200-1.500 personer per år, men 1993-94 tog vi hit så många som 8.368 stycken.

Av de 127.128 återstår nu 118.760 personer.

Humanitära skäl är den i särklass vanligaste orsaken till att man får asyl i Sverige. Till denna grupp räknas människor som i själva verket inte alls haft anledning att lämna sina hemländer på grund av hot, men som av olika orsaker ändå får stanna i Sverige. Det tycks i praktiken inte finnas några skäl som är tillräckligt idiotiska för att den asylsökande inte skall beviljas permanent uppehållstillstånd (och därmed garanterad försörjning på livstid) på grund av "humanitära skäl". Några av de vanligaste är: a) Man har väntat länge på besked. Detta är lätt ordnat genom att man gång på gång överklagar utvisningsbeslutet eller lämnar in nya ansökningar tills några år har förflutit. b) Ett barn har börjat skolan i Sverige. c) Ett barn har fått svenska lekkamrater. d) Ett barn har fötts i Sverige. e) Mamman i familjen är gravid. f) Någon i familjen behöver läkarvård. g) Det är fattigt i hemlandet och lite allmänt synd om den asylsökande, så man får stanna eftersom Sverige skall ha en "generös flyktingpolitik". Denna grupp är självfallet inga flyktingar enligt Genevekonventionen. Deras antal 1993-94 var hela 46.154 stycken.

Av de ursprungliga 127.128 återstår således 72.606 personer.

Regeringspraxis kallas det när man har så många asylsökande att man helt enkelt inte hinner med att utreda alla och då ger uppehållstillstånd åt samtliga som kommit före ett visst datum. Detta brukar kallas "engångsbeslut" trots att det upprepas med jämna mellanrum. Även de som utretts och skall avvisas på grund av att de saknar skäl för att beviljas asyl får då stanna och har plötsligt blivit "flyktingar". Naturligtvis är inte heller denna grupp att anse som flyktingar enligt Genevekonventionen. Senast ett "engångsbeslut" togs var 1994 då 17.951 personer, främst Kosovoalbaner, fick stanna.

Av de 127.128 återstår nu 54.655 personer.

Anknytningsinvandring innebär att invandrare eller "flyktingar" som fått asyl i Sverige har rätt att ta hit sina närmaste anhöriga. Dessa personer är självklart inte flyktingar, och de har inte ens själva påstått sig vara det, men i den svenska debatten kallas de ändå alltid för "flyktingar". Antalet anhöriginvandrade 1993-94 var 45.771 stycken.

Därmed är vi nere på 8.884 personer, att jämföra med de ursprungliga 127.128.

De factoflyktingar (även känt som flyktingliknande skäl) innebär enligt den svenska utlänningslagen att "den som utan att vara vara flykting inte vill återvända till sitt hemland på grund av de politiska förhållandena där och som kan åberropa tungt vägande omständigheter till stöd för detta" beviljas asyl i Sverige. Inte heller dessa personer är flyktingar enligt Genevekonventionen. Antalet de factoflyktingar åren 1993-94 var 7.060 stycken.

Av de 127.128 ursprungliga "flyktingarna" återstår nu endast 1.824 personer.

Krigsvägrare är ett finare namn på desertörer som av olika skäl inte vill delta i krig. Dessa är inte flyktingar enligt Genevekonventionen, men enligt den svenska utlänningslagen beviljas de asyl. Deras antal 1993-94 var endast 14 stycken.

Av de 127.128 återstår nu 1.810 personer.

Konventionsflyktingar, slutligen, är de som faktiskt uppfyller Genevekonventionens krav för att betraktas som flyktingar. Dessa människor har Sverige förbundit sig att ge skydd, men endast så länge som de är utsatta för hot i hemlandet. Vi är således inte förpliktigade att ge ens denna grupp permanent uppehållstillstånd, utan bara tillfälligt. Deras antal 1993-94 var 1.810 stycken.

Sammanfattningsvis konstaterar vi att av de 127.128 personer som kallats flyktingar och beviljats uppehållstillstånd under åren 1993-94, var alltså endast 1.810 stycken - eller mindre än 1,5 % - verkliga flyktingar enligt internationell lagstiftning!

CITATET "Kanske vi har en alltför generös invandringspolitik och har stött invandrarna för mycket finansiellt. Kanske har det ökat motsättningarna till de svenskar som inte hade samma hjälp och förmåner utan istället finansiella svårigheter och arbetslöshet."

Drottning Silvia, Dagens Nyheter 19 december 1993.