OCKUPATION

Jag hävdar att Sverige idag befinner sig under ockupation. Inte i traditionell militär betydelse. Det är i stället fråga om en annan typ av ockupation, en delvis osynlig, andlig och ekonomisk ockupation. Genom att denna process pågått under så lång tid och bl.a. bygger på manipulation av människans sinnen, har den för flertalet medborgare varit svårt att se.

Jag hävdar att sjuttiotalsvänstern inte dog ut, utan att den segrade. Tillsammans med den politiska etablerade vänstern och mediavänstern har den växt ihop till en maktelit, som idag administrerar en form av åsiktsdiktatur där nonkonformistiska åsikter har ytterst små utsikter att nå ut.

Borgerligheten en del av vänstern.

Även stora delar av den s.k. borgerligheten får idag anses utgöra en del av vänstern. Liberaler och marxister drar i många av för oss svenskar avgörande ödesfrågor åt samma håll. Med fog har man ibland talat om det liberalmarxistiska etablissemanget. I och med att vänstern under decennier haft det s.k. problemformuleringsprivilegiet har de borgerliga i stor utsträckning tvingats spela med på vänsterns planhalva. Man hade inte kurage nog att bjuda motstånd mot den framväxande extremvänstern i slutet av 60-talet. Man valde att huka och tiga och invänta bättre tider, som lät vänta på sig.

När de väl kom under de s.k. borgerliga regeringsparenteserna så valde man att i stor utsträckning föra en socialdemokratisk politik. Den försvagade, förvirrade och demokratiserade borgerligheten var knappt mer än en del av den politiska vänstern. Dock med några få undantag. "Löntagarfondsfrågan" ett av få exempel, där man orkade ta strid och faktiskt lyckades slå tillbaka ett gigantiskt socialiseringsförsök. Men där var det näringslivet som var drivande. Näringslivet och dess organisationer är faktiskt ett av få områden som den politiska vänstern inte rått på och lyckats dupera, även om en tendens till lyhördhet för det politiskt korrekta har kunnat noteras från framträdande representanter under 90-talet.

Inget folkstyre, utan mediafascism!

De s.k. borgerliga svek alltså när det verkligen gällde. Med förödande resultat för landet. Sedan -68 har Sverige varit i en nedåtgående spiral på nästan alla samhällsområden. Omsorgen om nationen fick vika för det egna välbefinnandet och taktiska överväganden.

Sedan drygt 30 år har det i Sverige varit i det närmaste omöjligt att bilda sig en klar uppfattning om en rad samhällsfrågor p.g.a. mediavänsterns dominans. Åsiktsbildningen har varit styrd i en lång rad frågor. Ett av de tydligaste exemplen är massinvandringen. Åsiktsrepressionen har varit fruktansvärd. Oförmågan att föra en saklig diskussion har varit enorm. Oviljan att släppa fram avvikande åsikter total. Att demokratin förutsätter fri åsiktsbildning har man totalt struntat i. Varför? kanske någon frågar. Mitt svar är: de är inga demokrater. De låtsas bara vara det så länge deras maktpositioner inte hotas. De vill ha skendemokrati — verklig demokrati skyr de som pesten. Det bevisar deras uppträdande i bl.a. invandringsfrågan. Att den politiska klassen och mediavänstern har vuxit ihop och bildar en maktelit är en katastrof för landet. Sverige kan idag betecknas som en mediokrati. Det är media som styr, inte folket. Det är därför makteliten så svartsjukt bevakar sina intressen på det området. Det är därför man vill ha ett markbundet digitalt TV-nät. Det var därför man så länge försökte bevara radio- och TV-monopolet och med ogillande såg parabolantenner och utlandsbaserade TV-stationer och satellit-TV växa fram. Det är därför som Marita Ulvskog ger granskningsnämnden för radio/TV i uppdrag att undersöka sändningen i den svenska närradion som kan tänkas innehålla åsikter "som inte hör hemma i en demokrati" - d.v.s. åsiktselitens perverterade skendemokrati! Inte ens detta lilla andningshål lämnar de styrande någon ro. Detta är mycket avslöjande och visar på totalitära sidor hos makteliten. Det är samma totalitära sida som visar sig i att de inte kan erkänna sina motståndares kvaliteter. Det är som J. R. skrev i en artikel (Blågul Eld nr. 3.97), "...ett sjukdomstecken för vår demokrati. Det är i första hand totalitärt tänkande människor som beskriver sina motståndare som enbart onda och illvilliga, utan några som helst goda egenskaper."

Statsråden förtrycker det fria ordet.

Förre statsministern Ingvar Carlsson har också gett prov på totalitärt tänkande som när han i Almedalen 1996 deklarerade att "SD skall stoppas till varje pris". Ett språkbruk som annars var vanligt i det tredje riket. Exemplen är många: Mona Sahlin till Kenneth Sandberg i TV: "Vi har beslutat att ni inte ska få vara med i våran debatt". Likriktning och åsiktsförtryck! Den politiska klassen har verkligen förberett sig väl för vintern i välfärdslandet. Genom att ockupera, och dominera statsapparaten, massmedia och debatten har man hindrat all verklig opposition att komma till tals. De få möjligheter som återstått för t.ex. SD har varit demonstrationer, flygblad, närradio och på senare tid Internet. På senare år har vi kunnat notera att även dessa möjligheter har kringgärdats allt mer. Detta har hos en del skapat sådan frustration och vrede att man gått över till extrema och antidemokratiska rörelser. Då har etablissemanget kunnat förfasa sig och fördöma de rörelser som man genom sin egen politik lyckats stampa ur jorden. Denna indignation har sedan fått motivera kampanjer som gett dessa NS-rörelser en enorm uppmärksamhet, vilket lett till att de vuxit i antal. Begreppet kretslopp har fått en ny dimension.

De släppte in en miljon ockupanter i landet!

Trots ett kompakt motstånd från en kvalificerad majoritet, 2/3 av den svenska befolkningen, har makteliten släppt in nästan en miljon utlänningar i landet. Detta hade inte varit möjligt om Sverige varit en fungerande demokrati med en fri press. Men nu är så inte fallet. Med hjälp av desinformation, lögner och hyckleri har man försökt hålla folk i schack. Vi nationalister måste vara mycket medvetna om att 30 års verklighetsförfalskning inte gått spårlöst förbi. Det måste bli en del av befrielseverket att röja upp i den härva av livslögner, förljugenhet, reaktionsbildningar, myter och desinformation som det liberalmarxistiska etablissemanget vävt under tre decennier.

Det är glädjande att det nu förs en debatt om och utarbetas strategier för hur vi skall ta oss ur denna mardröm. Vi kan vara klarare nu än för 10-15 år sedan. Verkligheten har konfirmerat det vi förutspådde och blåst bort en del av de dimridåer som lagts ut. Många effekter av det mångkulturella samhället är nu så uppenbara att media delvis tvingats backa och ta upp dem och beskriva dem. Man har insett att det är ganska ofarligt att släppa fram en och annan invandringskritiker på debattsidorna eftersom de inte läses av vanligt folk. För säkerhets skull klämmer man åt någon med jämna mellanrum så att alla skall veta vad som är politiskt korrekt.

Ingen kommunikation längre möjlig!

Någon debatt i vanlig form blir det aldrig eftersom makteliten inte vill ha någon. De ideologiska blockeringarna och de politiska lösningarna är så stora att man inte är kommunicerbara. Till detta kommer det uppskruvade tonläget hos invandrarpolitiker och andra självutnämnda representanter för "det svarthåriga Sverige". Minsta lilla kritik eller ifrågasättande möts med koleriska utbrott och/eller en aggressiv indignation som är totalt främmande för svensk debatt och svenskt kynne. Det där känner miljoner svenskar till från vardagen. Det häpnadsväckande är att personer. med anspråk på att representera stora invandrargrupper i media inte klarar av att visa vanligt folkvett och föra ett normalt samtal. Okvädningsord, svordomar och oförskämdheter infinner sig direkt och får passera opåtalat av programledare, åsiktsfränder och recensenter. Vilka därmed indirekt avslöjar sig som de verkliga rasisterna eftersom de anser att man inte kan ställa samma krav på invandrare som svenskar!

Vad är då orsaken till denna lättväckta aggressivitet som vi sett exempel på så många gånger? Jag hävdar att det beror på att man har dåligt samvete för att man vet att man parasiterar. Andra förklaringar finns också, mindervärdeskomplex, frustration och kulturkrockar. Men jag hävdar att de omkring 400.000 utlänningar som lever på socialbidrag i Sverige i stor utsträckning är ekonomiska ockupanter och att de är väl medvetna om detta och att varje antydan om att ifrågasätta detta omedelbart utlöser aggressioner eftersom det hotar deras fortsatta parasitära närvaro i landet.

Det är också i det ljuset vi bör betrakta alla dessa kampanjer mot s.k. rasism och s.k. främlingsfientlighet. De syftar till att konsolidera de ekonomiska ockupanternas närvaro och tysta de tappra motståndsmännen som vägrar att ge upp. Vilka som intar quislingarnas roll är blott alltför uppenbart för att det ska behöva sägas!

Rotlöshet, kravlöshet och normlöshet förklarar varför så mycket gått snett i dagens Sverige. Ensidigt rättighetstänkande är t.ex. en effekt av kravlösheten. Tidigare hette det: Gör din plikt, kräv din rätt. Det första ledet försvann och kvar blev kraven och kravmaskinerna i form av organiserade särintressen. Att livet även består av skyldigheter är något som förträngts å det grövsta i välfärdslandet. Och människorna har blivit därefter. Och politikerna, som satt på sig tomtedräkten för att framstå som alla goda gåvors givare. Men det är bara i fantasins värld som tomten inte behöver finansiera sina klappar. I verkligheten är det alltid någon som betalar. Det är därför som vi har världens högsta skattetryck.

Om man betraktar pengar som fruset arbete så hjälper det oss att se klarare på många företeelser. Ta t.ex. de 400 000 utlänningar som kvitterar ut socialbidrag varje månad. Vad är de sedlar de får i händerna om inte fruset arbete som producerats av det svenska värdfolket. Det väcker onekligen frågor om försörjningsplikt och ekonomisk ockupation!

Fienden matar oss med sina lögner i smyg

I början beskrev jag den dominans som makteliten och mediavänstern utövar. Jag hävdar att detta kan betraktas som en andlig ockupation. Denna andliga ockupation utnyttjas hänsynslöst för att legitimera maktelitens folkfientliga invandringspolitik. Det tar sig nu groteska uttryck. I ett brev till Blågula Frågor skriver en man som bott 15 år utomlands och som kom hem för 5 år sedan följande: "Under den tid som gått sedan dess, närmare 2000 dagar och nätter, har inte EN ENDA DAG förflutit utan att det i endera eller flera av mediainslagen, press, radio eller TV, ältats invandrarproblem. Invandrarnas problem, deras väl och ve, har överskuggat alla andra sakfrågor och invandringen har klart framstått som Sveriges absolut viktigaste uppgift här på jorden: "Att få den så stor, allomfattande och generös som tänkas kan."

Väderleksrapporten - sista utposten för svenskarna i P1!

Det har gått så långt att det i exempelvis riksradions P1 snart endast är väderleksrapporten som inte tar upp invandringen ur någon aspekt!

Problemen är till för att lösas!

Vi nationalister har ägnat mycket tid och möda åt att beskriva situationen i Sverige. Det har känts och har varit riktigt. All dokumentation av åsiktsförtrycket försvårar framtida historieförfalskning. Vi har nu kunskapen, vi vet att situationen är katastrofal. Alla som vill veta vet. Det är dags att gå vidare. Citat Blå-Gul Eld 1/98: "Därför måste det inom det snaraste skapas diskussionsgrupper där man diskuterar lösningar i stället för att tala om hur situationen ser ut."

Avslutningsvis Vill jag föreslå att vi tittar på hur olika motståndsgrupper arbetade i de forna öststaterna t.ex. Charta 77. Det kan ge en del uppslag och idéer eftersom de totalitära tendenserna hela tiden tilltar i Sverige. I övrigt handlar det mycket om att gå runt etablissemanget och upprätta direktkanaler med vanligt folk. Internet ar ett exempel. Det bör utnyttjas maximalt så länge vi har den möjligheten. Jag fruktar att man snart kommer att försöka stoppa oss där. Kanske måste välfärdsstaten falla innan svensken vaknar. Det finns de som tror det. Vi måste inom partiet diskutera olika tänkbara scenarier och hur vi skall agera i dessa fall. Vi får inte glömma bort visionerna heller. Utan visioner stagnerar SD. Låt oss därför utveckla vår förmåga till kreativitet, nytänkande och framåtskridande

SD kan nu se tillbaka på 10 års verksamhet. Mycket arbete har lagts ner. Erfarenhet har ackumulerats. Misstag har begåtts. Vi har beljugits och baktalats och motarbetats på alla upptänkliga sätt. Vi har bestått provet och mognat som organisation. Nya dugliga krafter ansluter sig nu till vårt parti. Det finns anledning till optimism.

Vi har vägrat att leva ett liv i lögn. Vi har stått i sanningens tjänst. Måtte vår kamp inte varit förgäves. Leve SD, Leve fosterlandet, Leve nationernas Europa!

Tomas Johansson, 45 år, Ordförande SD-Stockholms stad