Invånarantal: 1,454 miljoner (1998), de senaste fem åren har utvecklingen varit: 1,507 miljoner, 1,492, 1,476, 1,462, 1,454.

Invånare/kvadratkilometer: 32.

Andel invånare i städerna: 71,7 % (1986).

Nativitet/födelsetal: 1,59 % (1988)

Mortalitet/dödstal: 1,18 % (1988)

Naturlig befolkningstillväxt åren 1993 - 1996: -4,0, -5,3, -4,9, -3,9 %

Migration åren 1993 - 1996: -8,9, -4,9, -5,4, -5,7 %

Beräknad medellivslängd: 65 år för män, 75 år för kvinnor (1996)

Skolgång: 12 år

Läs- och skrivkunnighet: 100%.

Folkgrupper: De större nationella grupperna är 61,5 % ester, 30,3 % ryssar, 3,1 % ukrainare, 1,8 % vitryssar, 1,1 % finnar ( folkräkningen 1989). Sedan dess har ryssarnas andel minskat med några procentenheter p g a utvandring av ca 100 000 ryssar och esternas andel ökat i motsvarande grad. En ny folkräkning genomförs år 2000.

Språk: estniska är statsspråk.

Religionen: den starkaste religionen är lutheranismen, men tillförlitlig religionsstatistik saknas. De religiösa ryssarna är i huvudsak ortodoxa.

Nationalitetsbeteckning: ester (alternativt estländare för folkgrupper av icke-estnisk nationalitet).

Före andra världskriget hade Estland en tämligen enhetlig estnisk befolkning (drygt 90 % av totalbefolkningen). Ryssarna var den största minoritetsgruppen med uppemot 5 % av befolkningen, tyskarna utgjorde ca 1 %, svenskarna närmare 1 %, judarna omkring en halv % och övriga omkring 1 %.

Sedan krigsslutet har en stark, ryskdominerad invandring ägt rum, som så gott som varje år överstigit födelseöverskottet. Närmare en halv miljon icke-ester har invandrat till Estland efter kriget, varför det nu också föds en stor andel icke-ester inom landet. Under de allra senaste åren har invandringen minskat för att år 1990 bytas i ett utvandringsöverskott för första gången under efterkrigstiden. År 1990 var utvandringsöverskottet 4 000 personer, år 1991 var det 8 000 personer och 1992 hela 33 000 personer för att sedan åter sjunka.

Esterna dominerar landsbygden liksom städerna Tartu och Pärnu. Särskilt stark är den estniska dominansen på de stora öarna och i söder.

Ryssarna dominerar de stora industrierna och gruvområdena i nordöst, ungefär från Rakvere österut. I staden Narva finns för närvarande endast ca 3 % ester.

Ryssarna är starkt representerade också i huvudstaden Tallinn, där de utgör knappt hälften av invånarna.

Estland tillhörde de mer urbaniserade republikerna i Sovjetunionen.

Den lutherska kyrkan är det dominerande trossamfundet. Vid sidan av denna verkar också relativt starka ortodoxa grupper medan andra trosriktningar är svagt företrädda. Då en religiös väckelse gått över landet under de senaste åren och då statistiken är otillförlitlig, är det svårt att göra en mer exakt bedömning av de olika samfundens styrka.

HISTORIA

Esterna kom till sitt nuvarande bosättningsområde för närmare 5000 år sedan.

Omkring år 1050 byggdes en befästning på Toompea (där det nuvarande högsta rådet nu har sina lokaler). Toompea erövrades av danskarna år 1219. Efter en kortare tid i tyska händer övertog danskarna kontrollen igen, som dock snabbt återgick till Tyskland.

1561 kom Estland under svensk kontroll och "den goda svensktiden" (jämfört med andra erövrare) inleddes. Estlands första universitet grundades i Tartu år 1632.

Från 1721 till 1918 var Estland under rysk kontroll.

Den korta självständighetstiden varade från 1918 till 1940.

Efter den estniska självständighetsförklaringen den 24 februari 1918 utkämpades ett krig mot Ryssland, som slutade med fredsförslaget i Tartu 1920. Ryssland lovade Estland självständighet "i evig tid".

1940 inleddes en sovjetisk ockupation sedan Sovjet och Tyskland 1939 undertecknat Molotov-Ribbentrop-pakten, där de delade upp Europa emellan sig. De baltiska länderna tillföll Sovjet. Sedan ockuperades landet av Tyskland för att vid krigsslutet åter höra till Sovjetunionen.

Efter ockupationen och annekteringen till Sovjetunionen inleddes en brutal sovjetisering, kollektivisering och förryskning. Under kriget och ockupationen förlorade Estland omkring 20 % av sin befolkning i döda, deporterade och landsflyktiga.

Efter en omfattande invandring utgör esterna bara drygt 60 % av befolkningen.

1987 väcktes idén om ekonomisk autonomi. 1988 gick Estland vidare och förklarade sig suveränt, dock inom Sovjetunionens ram. Sedan de första någorlunda demokratiska valen genomförts i början på 1990 inledde Estland en "övergångsperiod mot självständighet".

I en folkomröstning i mars 1991, där 83 % av väljarna deltog , stödde 78 % kravet på självständighet.

Den 20 augusti 1991 utropade Estland på nytt sin självständighet.

Den 20 september 1992 valdes ett nytt parlament, Riigikogu, och den 5 oktober utsågs Lennart Meri till Estlands president.

Sedan dess har flera val genomförts, det senaste i mars 1999.

VIKTIGA ÅRTAL I ESTLANDS HISTORIA

3000 år före Kristus: esterna kommer till det nuvarande Estland

1154 den arbabiske geografen al-Idrisi ritar in Estlands huvudstad på en karta under namnet Kolyvan

1219 danskt styre

1227 tyskt styre

1238 danskt styre

1346 tyskt styre

1558 rysk invasion

1561 svenskt styre i norra Estland och senare i hela Estland

1710 ryskt styre

1918 Estland blir självständigt

1940 Sovjetunionen ockuperar Estland

1941 Tyskland ockuperar Estland

1944 den nya sovjetiska ockupationen inleds

1988 Estland förklarar sig suveränt inom Sovjets ram

1990 Estland inleder en "övergångstid mot självständighet"

1991 Estland utropar sin självständighet

1992 De första demokratiska valen genomförs i det självständiga Estland. En ny grundlag antas i en folkomröstning och den estniska kronan införs.

FÖRFATTNING

Estland har haft flera författningar under det senaste århundradet. Den första antogs år 1920 av den konstituerande församlingen. Vid en folkomröstning 1933 ändrades författningen i auktoritär riktning, vilket möjliggjorde Päts statskupp 1934. 1938 började en ny mer demokratisk författning gälla. Sedan landet ockuperats av Sovjetunionen började den sovjetiska författningen från 1936 gälla, vilket kompletterades med lokala författningar, som ändrades bl a 1978. Sedan Estland inledde sin självständighetskamp efter Gorbatjovs makttillträde har vissa delar av den sistnämnda konstitutionen skrivits om, vilket Sovjetunionen har förklarat ogiltigt. Sovjetunionens ställningstagande har dock inte fått Estland att ändra sina beslut. Den 30 mars 1990 förklarade högsta rådet Sovjetunionens författning ogiltig på Estlands territorium och återinförde några paragrafer från självständighetstidens konstitution. Efter ett nästan årslångt arbete på en ny konstitution kunde den antas i en folkomröstning den 28 juni 1992.

POLITIK OCH FÖRSVAR

Officiellt namn: Republiken Estland (Eesti Vabariik).

Statsskick: republik och flerpartistat

Statschef: president Lennart Meri

Regeringschef: Mart Siimann

Partier: ny förteckning lämnas när valet 1999 genomförts

Medlemskap i internationella organisationer: Baltiska rådet, FN, ESK

Försvarsstyrkor: krigsmakten utgörs av några tusen dåligt utrustade män och gränsbevakningsstyrkor i samarbete med den frivilliga försvarsorganisationen Kaitseliit (försvarsförbundet) har nu underordnats totalförsvaret och förfogar över ungefär 8 000 man.

Värnplikt: obligatorisk

UTRIKESPOLITIK

Estland var före kriget internationellt erkänd och medlem i Nationernas förbund. Sedan Sovjetunionen annekterade landet har ingen egen utrikespolitik kunnat föras fram till våren 1990. Det fanns dock ett utrikesministerium med några få anställda, företrädesvis med anknytning till säkerhetstjänsten.

När Edgar Savisaar bildade regering våren 1990 blev författaren Lennart Meri utrikesminister. Han avskedade hela den tidigare personalen och började anställa nya företrädesvis unga diplomater.

De baltiska staterna återskapade i maj 1990 Baltiska rådet, som utvecklat kontakter med framförallt Nordiska rådet.

Efter självständigheten blev Estland snabbt medlem i FN, ESK och olympiska kommittén och snart också i Europarådet.

Estland strävar nu efter att bli medlem i EU och blev medlemskandidat i den s k första gruppen 1997.

Estland vill också bli medlem i NATO, men har hittills inte nått någon reell framgång i denna strävar.

INRIKESPOLITIK OCH EKONOMI

Estland styrs av statsrådet (Riigikogu), som har 101 ledamöter valda på fyra år.

Införandet av marknadsekonomi fick högsta prioritet. Bland de viktigaste åtgärderna är att privatisera industrin och jordbruket. Också fast egendom skall kunna köpas och säljas.

En viktigt förutsättning för privatiseringen var införandet av den estniska kronan (EEK) den 20 juni 1992, som knöts till den tyska marken (1 D-mark = 8 EEK).

En stor omstrukturering av industrin och jordbruket pågår, vilket lett till en kraftig tillbakagång i produktionen (ca 40 % nedgång i industrin och 25 % i jordbruket från 1991 till 1992).

Ekonomin började växa igen år 1994, för att 1997 uppnå en rekordtillväxt på 11,7 %.

BNP: 3 601 USD (1995)

BNP per capita åren 1993 - 1997: 5 100, 5 200, 5 600, 6 100, 7 000 USD

BNP per capita i PPP: 11 464 USD (1995 enl UNDP)

BNP-utvecklingen åren 1993 - 1997: - 9,0, - 2,0, 4,3, 4,0, 11,7 %

Estlands BNP jämfört med genomsnittet i EU: 37 % (1998)

Olika näringsgrenars andel av nationalinkomsten (1995): jordbruk 7,9 %, industri 23,1 %, byggande 5,9 %, service 63,1 %.

Olika näringsgrenars andel av sysselsättningen (1997): jordbruk 9,9 %, industri 28,1 %, byggande 5,3, service 56,7 %.

Arbetslöshet 1993 - 1997 (enligt ILO): 6,5, 7,6, 9,7, 10, 10,5 %

Inflationen 1993 - 1997: 89,8, 47,7, 29,0, 23,1, 11,2 %

Naturtillgångar: oljeskiffer, fosforit, skog.

Export/import: tidigare gick 95 % av såväl export som import till övriga Sovjet. Nu har andelen handel med OSS-staterna sjunkit till ca 10 % av totalhandeln. I siffrorna finns en betydande osäkerhet, då många transaktioner troligen sker kontant, i synnerhet efter den djupa ryska krisen i augusti 1998.

Viktigaste exportvaror: elkraft, kött, mjölkprodukter, kläder, maskiner, metallurgiprodukter, skogsprodukter, pappersmassa, byggnadsmaterial, kemikalier.

Viktigaste importvaror: maskiner, bilar, olja, metaller, råvaror för verkstadsindustri och kemisk industri, foder

Viktigaste exportländer: Finland, Sverige, Tyskland, OSS.

Viktigaste importländer: Finland, Sverige, Tyskland.

Valuta: kroon (och sent).

Estland var hårt knutet till Sovjet och hade en utrikeshandel som uppskattats till mellan 3 och 10 % av den handel landet har med övriga Sovjet. Nu har den östliga handelspartnern nästan försvunnit och handeln sker i huvudsak med väst. Den stora omställningen har medfört en nedgång i handeln. Införandet av den estniska kronan och dess bindning till den tyska marken har skapat förutsättningar för en ökad handel med omvärlden.

Estland hörde till de rikare sovjetrepublikerna men fick liksom alla andra sovjetrepubliker känna av den ekonomiska krisen som började under 1970-talet och sedan bara förvärrades.

SPRÅK OCH MASSMEDIA

Estniskan tillhör den finsk-ugriska språkfamiljen. Därför har esterna under årtionden relativt lätt kunnat följa utvecklingen i omvärlden genom att se finsk television och höra finsk radio, som inte kunnat störas ut av störsändare på grund av det korta avståndet till Finland. Då hade också den finska etertrafiken störts ut.

Sedan den 6 december 1988 är estniskan statsspråk i Estland. Den 18 januari 1989 antogs en särskild språklag som kräver att personer främst i serviceyrken skall tillägna sig såväl estniska som ryska (endast en tiondel av ryssarna som bor i Estland säger sig tala estniska flytande).

Massmedia (utom radio och TV) har nu frigjort sig från den estniska staten. Det finns nu tre stora dagliga tidningar, 4 - 5 TV-stationer och nästan hundratalet radiostationer. Tendensen är att antalet minskar.

INDUSTRI

Under självständighetstiden var den estniska industrin inriktad på textilsektorn, oljeskifferbrytning och förbränning, fosforit och skogsprodukter.

En stor del av industrin förstördes under kriget och fick sedan byggas upp från grunden. Den nya industrin byggdes i flera fall upp i nya centra i nordöstra Estland med i huvudsak importerad arbetskraft.

Textilsektorn är fortsatt betydelsefull och svarar för en tiondel av industrisysselsättningen.

Oljeskifferbrytningen och förbränningen i de två sovjetbyggda kraftverken vid Narva har ökat dramatiskt sedan kriget.

Maskinbyggandet sysselsatte som mest en fjärdedel av arbetskraften.

Också skogsindustrin, livsmedelsindustrin och den kemiska industrin är betydelsefulla.

Efter självständigheten har en dramatisk nedgång skett i industriproduktionen - uppemot 50 % jämfört med 1991. En del beror på avveckling av meningslösa industriprojekt, som Estland inte längre behöver. Men en stor del beror också på att brist på råvaror omöjliggjort fortsatt produktion.

Efterhand har textil- och möbelindustrin blivit viktigast.

JORDBRUK OCH SKOGSBRUK

Kollektiviseringen förstörde ett väl fungerande estniskt jordbruk och produktionen minskade med 20 % mellan 1940 och 1955. Först i slutet på 1950-talet uppnåddes förkrigsnivån.

Före kriget var Estland självförsörjande såväl i fråga om foder- som brödsäd. Sovjet tvingade Estland till en specialisering på animalieproduktion, av vilket en stor del gick på export till övriga Sovjet. Omställningen till ett mer balanserat jordbruk har varit besvärlig.

Under 1990 började jordbruket privatiseras även om huvuddelen av produktionen fortfarande kom från kolchoserna. Hittills har mer än 10 000 privata jordbruk grundats trots att villkoren varit mycket osäkra.

I Estland finns två pappers- och massakombinat som producerar omkring 100 000 ton per år.