Dimman lättar över San Francisco Bay. Plötsligt uppenbarar den sig, långt ut i bukten. Liten och anspråkslös så här på håll, men likväl mytomspunnen och beryktad; fängelseön Alcatraz.


Fiskmåsarna kretsar kring båten
när vi närmar oss. "Bara statliga båtar tillåtna. Ingen landstigning utan tillstånd" förkunnar skylten i hamninloppet till Alcatraz, ön där tiden stått stilla.
Inte mycket har förändrats sedan nedläggningen av fängelset 1963. Förfallet har på sina håll tagit överhanden, men huvudbyggnaden, majestätisk högst upp på klippan, är fortfarande intakt.

Vi börjar vår vandring, på slingrande gångstigar som långsamt tar sig uppför berget och ut på den stora planen högst upp, med enorm utsikt över San Francisco. Att ön bjuder på den kanske bästa vyn över både San Francisco, Golden Gate-bron och resten av den vackra bukten, är ingen slump.
Avsikten med läget var att fångarna dagligen skulle bli påminda om hur bra livet faktiskt var "på andra sidan", i dubbel bemärkelse. Tanken var att internerna skulle beundra utsikten, sitta av sin tid och slå in på den smala vägen.
Oftast fungerade fängelseledningens idé utmärkt. Många var dock de fångar som inte ville vänta på frigivning, utan tog saken i egna händer. Många försökte simma över till San Francisco. Troligen lyckades ingen. Enligt legenden var också bukten full med hajar, vilket avskräckte många från att ta en simtur.

Sanningen är dock, att de farliga, människoätande hajarna aldrig kommer så långt in i bukten. De stannar utanför Golden Gate. Kring Alcatraz är vattnet helt enkelt för varmt. Visserligen fanns det, och finns fortfarande, gott om haj kring ön, men de är garanterat ofarliga för mäniskor.

Den förste fången att trotsa fängelseledningens försäkran om Alcatraz kompletta rymningssäkerhet var den då 40-årige Joseph Bowers. Han avtjänade ett 25-årigt straff för att ha rånat en livsmedelsaffär. Bytet blev endast 16 dollar, ca 100 kronor. Det höga straffet tilldömdes Bowers då det fanns ett postkontor i byggnaden. Rånet betraktades därför, enligt amerikansk lag, som ett brott mot staten, vilket ger hårda straff.
Bowers ville emellertid bort från Alcatraz innan han suttit av sina 25 år. Den 27 april 1936 upptäckte en av vakterna att Bowers hängde 20 meter ovanför honom, och desperat klamrade sig fast med händerna. Vakten avfyrade sitt vapen, och Bowers tappade greppet. Han föll och landade på betonggolvet. Joseph Bowers avled omedelbart.
Bowers misslyckade flyktförsök avskräckte inte andra från att försöka. Den enda rymningen från Alcatraz som faktiskt kan ha lyckats inträffade den 16 december, 1937, en extremt kall och dimmig dag, även med San Francisco-mått. Två fångar tog sig till vattnet och försvann. De ansvariga hävdar att fångarna måste ha frusit ihjäl omedelbart, men båda männen var spårlöst försvunna, och återfanns aldrig.

Det namn som oftast associeras med Alcatraz är förstås Al Capone, som tillbringade fyra och ett halvt år på ön. Innan förflyttningen tillbringade Al Capone ett år på ett fängelse i Philadelphia, för att ha burit ett dolt vapen.
Troligt är att Capone ville spärras in, helt enkelt för att fängelset var en säker plats. Borgensumman sattes till 35 000 dollar, men även fast Capone hade 50 000 dollar med sig vid tillfället valde han att stanna i fängelset. Han fick fritt möblera sitt rum med sina egna möbler och fick ta emot besök utan restriktioner.
På Alcatraz behandlades Al Capone som vilken fånge som helst. På Alcatraz fanns ingen hierarki, förhållandena var lika hårda för alla. Många har hävdat att Alcatraz alltid, från öppningsdagen, var ämnat just för Capone. Rädslan för att maffian skulle försöka frita Capone var stor, och man resonerade som så, att om Alcatraz klarade av att hålla Al Capone fången, så var fängelset hundraprocentigt säkert.
Exakt var på Alcatraz Capone tillbringade sin tid vet ingen idag. Fängelsets celler är identiska, med undantag för de senast renoverade, där fångarna hade tillgång till radiounderhållning på lördagskvällarna.

Den sista fången lämnade Alcatraz, iförd benfängsel, den 21 mars 1963. Fängelset var nu för gammalmodigt och ineffektivt. Alcatraz är idag en nationalpark, och drivs av Golden Gate National Recreational Areas.


FAKTA – ALCATRAZ

Stora delar av Alcatraz är idag öppet för besökare. Parkförvaltningen erbjuder olika typer av guidade turer som bland annat berättar om de mest berömda fångarna och de legendariska flyktförsöken.
Avsätt en heldag för besöket på Alcatraz. Under sommarmånaderna krävs oftast reservationer flera dagar i förväg, då ön är en av San Franciscos populäraste turistattraktioner. Båtresan med inkluderad guidad tur på Alcatraz avgår från San Franciscos hamnområde, som också det är värt ett besök, med mängder av restauranger och små butiker.
Flera av fängelsets tidigare fångar arbetar idag på fängelset. De svarar på frågor och berättar historier om fängelsetiden.
Alcatraz var ursprungligen, från 1868, militärfängelse. Ön byggdes om till civilt fängelse 1934 på initiativ av FBI-chefen J Edgar Hoover, som ett led i hans ansträngningar att få bukt med den maffiarelaterade brottsligheten.


© 2002 Per Norlin (text och samtliga bilder)





Världens kurvigaste gata heter
Lombard Street och finns i San Francisco. Gatan lutar 40 grader ner mot vattnet och gör åtta skarpa kurvor bland blomsterrabatterna.
Lombard Street är en av San Franciscos kraftigast lutande gator. För att ändå kunna trafikera gatan byggde man på 1920-talet upp vallar och skapade något av en slalombana nerför det branta berget. För att göra vägen vackrare planterades mängder av blommor på vallarna, vilket gör att Lombard Street erbjuder en mycket speciell och vacker utsikt över San Francisco.
Gatan är mycket smal, och naturligt nog enkelriktad, och tillåter bara nedåtgående trafik. Gatan är populär, och kön för att få åka nerför backen börjar på Hyde Street, högst upp på Friscos kullar.
Den som föredrar att gå kan välja de trappor som finns vid sidan av vägen. Trapporna svänger inte.
Svänger gör inte heller San Franciscos övriga gator. Istället finns alla möjligheter till en flygtur i bil – precis som i vilken klassisk biljakts-film som helst. Krönen är nämligen så skarpa att det ibland är snudd på omöjligt att undgå att lätta från marken när gatan vänder neråt.
Se särskilt upp för stadens taxichaufförer, som inte alls tycks bekymra sig över varesig backkrön, gatkorsningar eller luftfärder.

© 2002 Per Norlin (text och samtliga bilder)


NEW YORK-LOS ANGELES

SAN FRANCISCO

GRAND CANYON

REDWOOD

HOW TO


TILLBAKA