Jakt och jakthundsraser
 

Jakt utan hund är ingen riktig jakt. Det är samarbetet med hunden som är den stora jaktupplevelsen. En bättre kompis i skogen än en bra hund går aldrig att få.

Känns tongångarna igen? Ja, säkert känns de igen eftersom det är så stor andel av jägarkåren som har dessa åsikter.
Med morderna vapen och fin utrustning, utbildning och praktisk erfarenhet samt kunskaper från litteratur och facktidningar kan man komma långt som jägare. Men i vissa situationer står man sig ändå slätt utan hjälp av jakthundens otroligt känsliga näsa.

Att jägaren behöver hunden är de flesta jägare helt överens om. Men vilken typ och ras är bäst till olika slags jakter och markförhållanden? Den frågan kan vara knivig.

Som god vägledning för den som står i valet pch kvalet följer här en lista över jakthundsraserna i Sverige och deras användningsområden.

Varje ras har sin specialitet

Jakthundarna delas i huvudsak upp i följande användningsområden, allt efter egenskap och beteende:

Drivande: Förföljer med skall - dels kortbenta på rådjur som även kan driva hare och räv, dels långbenta på hare och räv.

Ställande: Söker upp djuret genom att leta rätt på och följa spårvittringen. Djuret blir kvar på samma ställe medan hunden ger skall ("fast stånd"). På så sätt vet jägaren var djuret finns. Används främst på älg men även på björn och grävling. (Även flera andra raser än de ställande kan användas för att ställa grävling.)

 Ledarhundar: Går vid jägarens sida och leder denne fram till älg utan att ge skall. "Pekar ut" var älg finns genom att bli styv i kroppen och mycket vaksam.

Grythundar: Ger skall och attackerar inne i gryt. Får därigenom djuret att lämna grytet och blotta sig för den väntande jägaren. Används på räv och grävling.

Stötande: Rådjursstötare "skjutsar iväg" djuret mot skyttar som ställts ut i förväg. Hundföraren får också skottchanser. Stötare på fälthare, kanin, fasan och rapphöna stöter upp det tryckande viltet så nära jägaren att denne kan skjuta det med sitt hagelgevär (upp till 30 m).

Trädskällare: Talar om i vilket träd tjäder, orre eller mård sitter genom att ge skall vid trädets fot.

Stående fågelhundar: Söker framför jägaren (enligt modell vindrutetorkare) vittring av rapphöna, fasan, ripa, tjäder och orre. Stannar självmant nära den tryckande fågeln eller fågelkullen. Sedan jägaren nått fram avancerar hunden på kommando och får fågeln att ta till vingarna, varvid den skjuts med hagelgevär.

Apporterande: Hämtar skjutet vilt, bär fram det i munnen och avlmnar till jägaren. Används främst på fågel men ävan på bl a hare och vildkanin, i vissa fall på så stort vilt som räv och grävling.

Eftersökshundar: Spårar upp skadskjutet och trafikskadat vilt. Vanligast på älg, rådjur och hjort. De flesta raser kan bli användbara för eftersök.