Johannes

1Ei gynninggi fanns Årde, u Årde fanns bei Gud. ²De fanns ei gynninggi bei Gud. ³Allt blai till ginum de, u finns till. ³Allt blai till ginum de, u äutn de blai inggentingg till av allt sum finns till. ⁴Ei Årde var leiv, u leive var mänskas ljaus. ⁵U ljause löisar ei mörkre, u mörkre har int yvarvinn de.

⁶De kom en man sum var sändar av Gud, hans namn var Johannes ⁷Han kom sum a vittne för ti vittne um ljause, självar var han int ljause, men han skudd vittne um ljause.

⁹De sann ljause, sum gir all mänskar ljaus, skudd kumm in ei världn. ¹⁰Han var ei världn u världn hadd blitt till ginum han, men världn känd int till´n. Han kom till de sum var hans. ¹²Men at daim sum to imot´n gav han reti ti blei Guds ban, at all sum tror pa hans namn, ¹³Sum har blitt föidn int av blod, int av kruppns vile, int av någen mans vile, äutn av Gud.

¹⁴U Årde blai mänske u bod blant uss, u vör sag hans härlihait, a härlihait sum den aind säun´n far av sin fadar, u han var fylldar av nåd u sanningg. ¹⁵Johannes vittnar um´n u ropar: ”De var um han ja sägd: Han sum kummar ettar mi gar före mi, för han fanns före mi.”

¹⁶Av hans fullhait har vör fat dail, me nåd u atar nåd. ¹⁷För lagn gavs ginum Mose, men nådn u sanninggi har kumm ginum Jesus Kristus. ¹⁸Inggen har nåcksins set Gud. Den aind Säun´n, självar gud u alltid naug fadan, han har förklar´n för uss.

¹⁹U iss var Johannes vittnesbörd när judar ei Jerusalem sänded prästar u levitar för ti fråg´n: ”Vaim jär däu?” ²⁰Han bekänd u förnaiked inte, han bekänd ”Ja jär int Messias.” ²¹Di fråged: ”Vaim jär däu da? Jär däu Elia?” Han svared: ”Nai , de jär ja inte.” – ”Jär däu profetn?” - ”Nai”, svard´n. ²²Da sägd di: ”vaim jär däu? Vör mat ha a svar at daim sum har skick uss. Va sägar däu um di självar?” ²³Han sägd: ” ”Ja jär en raust sum ropar ei aukni: gär vägen rakar för Herren, sum profetn Jesaja har sägt.” ²⁴Någle fariséar hadd ú sänts äut ²⁵u di fråged´n: ”Varför döipar däu da, um däu int jär Messias u int heldar Elia ellar profetn?” Johannes svared: ”ja döipar me vattn. Mitt iblant er star en sum er int kännar, ²⁷Han sum kummar etter mi. Ja jär int värdu ti knöit upp remi pa hans sandalar.” ²⁸Iss händed ei Betania pa dann seidu Jordan, där Johannes döiped.

²⁹Nest dag sag han Jesus kumme, u han sägd: ”De jär Guds lamb sum tar bårt världns synd. ³⁰De jär um han ja har sägt: Ettar mi kummar en sum gar före mi för han fanns före mi ³¹Ja känd´n inte, men för att han skall blei seidn av Israel har ja kumm u döipar er me vattn.” ³²U Johannes vittned u sägd: ”³²Ja har set Andn kumm ner fran himeln sum a däue u stänn yvar´n. ³³Ja känd´n inte, men han sum sänded mi ti döip ei vattn sägd till mi: ´Den sum däu ser Andn kumm ner u stänn yvar, han jär den sum döipar me haili ande.´ ³⁴Ja har set de, u ja har vittne um att han jär Guds äutvälde.

³⁵Nest dag sto Johannes där igen me täu av sein lärjunggar. ³⁶När Jesus kom ganes, sag Johannes pa´n u sägd: ”Där jär Guds lamb.” ³⁷Di bäggi lärjunggar håird va han sägd u fylged ettar Jesus. ³⁸Jesus snod si um, u da han sag att di fylged etter´n, fråged han va di vidde. Di svared: ”Rabbi (de betöidar mästare), var bor däu?” ³⁹Han sägd: ”Fylg mi u keik!” Di gick me´n u sag var han bod u stänned bei´n den dagn. De var saint pa ettarmiddagn. ⁴⁰Andreas, Simon Petrus bror, var en av di täu sum hadd håirt Johannes ård u hadd fylg me Jesus. ⁴¹Han träffed fyst sin bror, Simon, u sägd till´n: ”Vör har hitt Messias” (De betöidar Kristus). ⁴²Han to me´n till Jesus. Jesus sag pa Simon u sägd: ”Däu jär Simon, Johannes Säun. Däu skall hait Kefas”(De betöidar Petrus).

⁴³Nest dag tänkt Jesus gleid därifran till Galiléen. Da träffed han Filippos. Han sägd till´n: ”Fylg mi!” ⁴⁴Filippos var fran Betsaida, fran sam stad sum Andreas u Petrus. ⁴⁵Filippos träffed Natanael u sägd till´n: ”Vör har hitt han sum de star um ei Mose lag u bei profetar, Jesus, Josefs säun, fran Nasaret.” ⁴⁶Natanael sägd: ”Kan de kumm någ gutt fran Nasaet?” Filippos svared: ”Fylg me u keik!” ⁴⁷Jesus sag Natanael kumm u sägd um´n: ”De jär en sannar israelit, en sum jär äutn svik. ⁴⁸Natanael fråged: ”Valains kan däu känn mi?” Jesus svared: ”Innan Filippos roped pa di, sag ja di undar fikontre´e. ⁴⁹Natanael svared: ”Rabbi, däu jär Guds säun, däu jär Israels kungg.” ⁵⁰Da sägd Jesus till´n: ”Däu tror därför att ja sägd att ja sag di undar fikontre´e.” Störr tingg skall däu fa se.” ⁵¹U han sägd: ”Sannarligen, ja sägar er: er skall fa himeln ypen u Guds ängglar steig upp u steig ner yvar Mänsksäun´n.”

2 Pa trid dagn haldeds a bryllaup ei Kana ei Galiléen, u Jesu mor var där. ²Jesus u hans lärjunggar var ú bjaudne till bryllaupe. ³Veine to släut, u Jesu mor sägd till´n: ”Di har ingg vein.” ⁴Jesus svared: ”Lätt mi vare, kvinne. Mein stund har ännu int kumme.” ⁵Hans mor sägd till tjänrar: ”gär de sum han sägar at er.” Där sto sex stort stainkär för vattne till judars raininggssermuneiar; varje kär inhalded umtrent hundre litar. ⁷Jesus sägd: ”Fyll käri me vattn” u di fylld dum smäck fulle. ⁸Sen sägd han: ”Håis upp u bär de till bryllaupsvärtn”, u de gärd di. Värtn smaked pa vattne, sum nå hadd blitt vein. Ettarsum han int visst varifran de kom – men de visst tjänrar sum hadd håis upp vattne – ”¹⁰roped han pa bräudgummen u sägd: ”All andre bjaudar fyst pa de go veine u pa de sämmar när gästar gynnar blei druckne. Men däu har spar de go veine tiss nå.” ¹¹Så gärd Jesus de fyst av sein teckn; de var ei Kana ei Galiléen. Han uppenbared sein härlihait, u hans lärjunggar trod pa´n.

¹²Sen gick han ner till Kafarnaum, ifylg me sein mor u sein bröidar u lärjunggar, u där stänned di någle dagar.

¹³Judars påskfest närmed si, u Jesus gick upp till Jerusalem. ¹⁴Ei temple ståited han pa daim sum säld uxar u lamb u däuar u daim sum sat där u växled penninggar. ¹⁵Han gärd a svaipe av raipstumpar u draiv äut allihop ör temple me daires lamb u uxar. Han slo äut växlars penninggar u vältred ikull daires bård, ¹⁶u till daim sum säld däuar sägd han: ”Bårt me allt de hjär! Gär int min fadars häus till en saluhall.” ¹⁷U hans lärjunggar hugsed att de star skriv si: Leidelsn för ditt häus skall förtär mi. ¹⁸Judar sägd da till´n: ”Va kan däu veis uss för a teckn, däu sum gär så hjär.” ¹⁹Jesus svared: ”Reiv ner iss temple, så skall ja lätt de sta upp igen pa tre dagar.” ¹⁰Judar svared: ”Ei förtisex år har man bygg pa iss temple, u däu skall lätt de sta upp igen pa tre dagar! ²¹Men de temple han taled um var hans krupp. ²¹När han sen sto upp fran de döide hugsed hans läjunggar att han hadd sägt isshjär, u di trod pa skrifti u pa årde sum Jesus hadd sägt.

²³Mens han var ei Jerusalem undar påskhaugteidn, kom mangg ti tro pa hans namn när di sag de teckn han gärde. ²⁴Men självar betrod si Jesus int till någen av dum, ettarsum han känd dum alle ²⁵u int behövd håir någ vittne um mänsku. Han visst av si självar va sum fanns ei mänsku.

3 Blant fariséar fanns en man sum hait Nikodemos u var medlem av judars rad. ²Han kom till Jesus a nat u sägd: ”Rabbi, vör vait att de jär fran Gud däu har kumm sum lärare. Inggen kan gär sleik teckn sum däu äutn att Gud jär me´n.” ³Jesus svared: ”Sannarligen, ja sägar di: den sum int bleir föidar pa nöit kan int se Guds reike.” ⁴Nikodemos svared: ”Lains kan någen föides när han jär gambel? Han kan väl int kumm in ei modaleive u föides en gangg till?” ⁵Jesus svared: ”Sannarligen, ja sägar di: den sum int bleir föidar ei vattn u ande kan int kumm in ei Guds reike. ⁶De sum jär föid si av kyt jär kyt u de sum jär föid si av ande jär ande.⁷Var int förvån´n yvar att ja sägd att er mat föides pa nöit. ⁸Vindn blåsar va hänn den vill, u däu håirar den blåse, men däu vait int varifran den kummar ellar va hänn den farar. Så jär de me var u en sum jär föidn av andn.” ⁹Nikodemos fråged: ”Valains jär de möiglit?” ¹⁰Jesus svared: ”Däu skall var lärare för Israel u förstar int de! ¹¹Sannarligen, ja sägar di: de vör vait förkunnar vör, u de vör har set vittnar vör um, men er tar int imot o vittnesbörd. ¹²Um er int tror när ja talar till er um de jårdiske, lains skall er da kunn tro när ja talar till er um de himmelse?

¹³Inggen har steig upp till himeln äutum den sum har steig ner fran himeln: Mänsksäun´n. ¹⁴Såsum Mose hänggd upp årmen ei aukni, så mat Mänsksäun´n upphåiges ¹⁵för att var u en sum tror pa´n skall ha ivit leiv. ¹⁶Så älsked Gud världn att han gav den sin aind säun, för att di sum tror pa´n int skall ga undar äutn ha ivit leiv. ¹⁷För Gud sänded int sin säun till världn för ti döim världn äutn för att världn skudd räddes ginum´n. ¹⁸Den sum tror pa´n bleir int döimdar, men den sum int tror jär allt döimdar, ettarsum han int har trot pa Guds aind säuns namn. ¹⁹U de jär domen, att när ljause kom in ei världn, da älsked mänskar mörkre mair än ljause, ettasum daires gärninggar var onde. ²⁰Den sum gär de onde avsköir ljause u kummar int till ljause, för att hans gärninggar int skall uppdages. ²¹Men den sum handlar ettar sanninggi, han kummar till ljause, för att de skall blei granngivlit att han gär va Gud vill."

²²Sen gick Jesus u hans lärjunggar till Judéen, u där stänned han en teid me dum u döipte. ²³Johannes döipt ú; de var ei Ainon naug Salim, där var de gutt um vattn, u fålk kom deit u blai döipne. ²⁴Johannes hadd nämligen ännu int blitt sättn ei fänggelse. ²⁵A par av Johannes lärjunggar kom ti diskjuss raininggsbräuki me någle judar, ²⁶u di gick till Johannes u sägd: ”Rabbi, han sum var ifylg me di pa dann seidu Jordan u sum däu vittned um, han döipar nå självar, u all kummar till´n.” ²⁷Johannes svared: ”Inggen far någ sum int gis´n fran himeln. ²⁸Er kan själv vittne um att ja sägd: ´Ja jär int Messias äutn har blitt äutsändn ti ga framför´n´ ²⁹Bräudgummen jär den sum har bräudi. Bräudgummens vän, sum star u håirar pa´n, glädar si at bräudgummens raust. Den glädn har nå blitt min hailt u fullt. ³⁰Han skall blei större u ja mindar.”

³¹Den sum kummar uppifran star yvar alle. Den sum kummar fran jårdi tillhåirar jårdi u talar jårdiskt. Den sum kummar fran himeln ³²vittnar um va han set u håirt u inggen tar imot hans vittnesbörd. ³³Den sum tar imot hans vittnesbörd erkännar därme att de sum Gud sägar jär sant. ³⁴För den sum Gud har sänd talar Guds ård; Gud gir Andn äutn ti mele ³⁵Fadan älskar Säun´n u har lägg allt ei hans hand. ³⁶Den sum tror pa Säun´n har ivit leiv. Men den sum naikar ti tro pa Säun´n skall int se leive, äutn Guds änggel bleir kvar yvar´n.

4 När Jesus försto att fariséar hadd fat håir att han vant flair lärjunggar än Johannes u döipt flair – ²de var dock int Jesus självar sum döipt, äutn hans lärjunggar – lämned han Judéen u glaid pa nöit till Galiléen. Han gytt ta vägn ginum Samarien u kom där till en stad sum hait Sykar+, int langgt fran den mark sum Jakob gav sin säun Josef. ⁶Där fanns Jakobs kälde. Jesus, sum var tråttar ettar ganggi^[6], sätted si ner bei käldu. De var mitt pa dagn.

⁷A samarisk kvinn kom för ti hämt vattn. Jesus sägd till na: ”Gi mi någ ti dricke.” ⁸Lärjunggar hadd nämligen gat ste till stan för ti kaup mat. ⁹Samarisku sägd: ”Lains kan däu, sum jär jude, bid mi um vattn? Ja jär jo a samarisk kvinne.”(Judar vidd int ha någ ti gär me samariar). ¹⁰Jesus svared na: Um däu visst va Gud har ti gi u vaim de jär sum sägar till di: Gi mi någ ti dricke, da skudd däu ha bid´n, u han skudd ha gitt di livnes vattn.” ¹¹Kvinnu sägd: ”Herre, däu har int någ ti hämt upp de me u brunn´n jär djaupar. Va ifran tar däu da de livnes vattne? ¹²Skudd däu var störr än o fadar Jakob sum gav uss brunn´n u självar drack ör den, leiksum hans synar u hans kräk ?” ¹³Jesus svared: ”Den sum drickar av iss vattne bleir tåstu igen. ¹⁴Men den sum drickar av de vattn ja gir´n bleir aldri mair tåstu. De vattne ja gir bleir a kälde ei än, me a flod sum gir ivit leiv.” ¹⁵Kvinnu sägd till´n: ”Herre, gi mi de vattne, så´tt ja aldri bleir tåstu u behöivar ga heit ettar vattn.

¹⁶Jesus sägd: ”Ga u hämt din man!”¹⁷Kvinnu svared: ”Ja har inggen man.” Jesus sägd: ”Däu har ret när däu sägar att däu int har någen man. ¹⁸Fem män har däu hatt, u den däu nå har jär int din man. Där taled däu sanningg.” ¹⁹Kvinnu sägd: ”Herre, ja ser att däu jär en profet.” ²⁰O fädar har bid till Gud pa de hjär berge, men er sägar att plassn där man skall bid till´n finns ei Jerusalem.” ²¹Jesus svared: ”Tro mi, kvinne, den teid kummar da de varken jär pa de hjär berge ellar ei Jerusalem sum er skall bid till Fadan. ²²Er bidar till de sum er int kännar till. Vör bidar till de vör kännar till, ettasum frälsninggi kummar fran judar. ²³Men den teid kummar, jo, den jär allt hjär, da all sann gudstillbedjare skall bid till Fadan ei ande u sanningg. För så vill Fadan att en skall bid till´n. ²⁴Gud jär ande, u di sum bidar till´n mat bid ei ande u sanningg.” Kvinnu sägd: ”Ja vait att Messias kummar (alltså den smöirne) u när han kummar skall han lätt uss vit allt.” ²⁶Jesus sägd till na: ”De jär ja, den sum talar till di!”

²⁷Just da kom lärjunggar. Di blai förvåni yvar att han taled me a kvinne, men inggen fråged va han vidd na ellar varför han taled me na. ²⁸Kvinnu lätt sein vattnkräuk sta u gick hänn till stan u sägd till fålke där: ²⁹”Kumm så skall er fa se en man sum har sägt mi allt sum ja har gärt. Kan han var Messias?” ³⁰Di gick äut ör stan för ti söik upp´n. ³¹Undar teidn sägd lärjunggar till´n: ”Rabbi, kumm nå u jet.” Han svared: ”Ja har mat ti jet sum er int kännar till.” ³³Lärjunggar sägd da till varandre: ”Kan någen ha kumm me mat till´n?” ³⁴Jesus sägd: ”Min mat jär ti gär hans vil sum har sänd mi u ti fullbord hans verk. ³⁵Er sägar: feir månar till, så jär de dags ti skörde. Men ja sägar er: lyft söini u keik lains fälti allt har veitne till skörd. ³⁶Den sum skördar far sein laun, han bärgar gröidu till ivit leiv, så´tt den sum sat u den sum u den sum skördar kan gläd si ihop. ³⁷Hjär haitar jo årde att en sar u en ann´n skördar. ³⁸Ja har sänd er ti skörd där er int höives arbete. Andre har arbete u er far launi för daires årke.

³⁹Mangg samariar fran den stan hadd kumm ti tro pa´n ginum kvinnus ård när ha försäkred: ”Han har sägt mi allt sum ja har gärt.” ⁴⁰När samariar kom till´n, bad di´n ti stänn bei dum, u han stänned där täu dagar. ⁴¹Mangg flair kom till tro ginum hans aigne ård u ⁴²di sägd till kvinnu: ”Nå jär de int länggar va däu har sägt sum far uss ti tro. Vör har själv håirt´n u vait att han livs livnes jär världns frälsare.

⁴³Ettar täu dagar fortsätted Jesus till Galiléen. Han hadd självar vittne um att en profet int har någ anseende ei sein haimtrakt. ⁴⁵När han nå kom till Galiléen, blai han väl mottagen, ettasum galiléear hadd set allt han hadd gärt ei Jerusalem undar haugteidn. Di hadd ú feir haugteidn där.

⁴⁶Han kom da tibaks till Kana ei Galiléen, där han hadd gärt vattn till vein. En man ei kunggli tjänst hadd en säun sum lag sjaukar ei Kafernaum. ⁴⁷När han fick håir att Jesus hadd lämn Judéen u var ei Galiléen, söikt han upp´n u bad´n ti kumm ner till Kafernaum u bot hans säun, sum lag för döidn. ⁴⁸Jesus sägd till´n: ”Um er int far se teckn u undar, så tror er inte. ” ⁴⁹Ämbetsmann´n sägd: ”Herre, kumm förrän mitt ban dåir.” ⁵⁰Jesus svared: ”Ga haim, din säun livar.” Mann´n trod pa va Jesus sägd u gick. ⁵¹När han ännu var pa väg haim, möiteds han av sin tjänare, sum taled um för´n att sårkn livde. ⁵²Han fråged da bei vicken teid pa dagn han hadd blitt bättar, u di svared: ”Igår bei sjauend teimen lämned fiban´n.” ⁵³Da försto fadan att de hadd händ just när Jesus sägd till´n: ”Din säun livar”, u han kom ti tro leiksum all ei hans häus. ⁵⁴Iss var dann teckne, u Jesus gärd de när han hadd kumm fran Judéen till Galiléen.

5 Sen kom en av judars haugteid, u Jesus gick upp till Jerusalem. Bei ²Fårdammen ei Jerusalem fanns a bad me de hebreiske namne Betesda. De hadd fem pelarradar, ³u bei daim lag en hopn sjauke, blinde, lame u krymplinggar. ⁵Där fanns en man sum hadd var sjaukar ei trettiåt år. ⁶Da Jesus sag´n ligg där u fick vit att han hatt vart sjaukar längg, fråged han än: ”Vill däu blei freiskar?” ⁷Den sjauk svared: ”Herre, ja har int någen sum kan hjälp mi ner ei bassänggn när vattne gynnar sjaude. Mens ja söikar ti ta mi deit hinnar någen annan ner före mi. ⁸Jesus sägd till´n: ”Steig upp, ta din bädd u ga!” ⁹Geinest blai mann´n freiskar u to sin bädd u gick.

Men de var sabbat den dagn, ¹⁰u judar sägd till den sum hadd blitt botn: ”De jär sabbat. Däu far int bär pa din bädd.” ¹¹Han sum gärd mi freiskar sägd at mi ti ta min bädd u ga.” ¹²Di fråged: ”Vaim var de sum sägd at di ti ta den u ga?” ¹³Han sum hadd blitt botn visst int vaim de var, för Jesus hadd dräg si bårt ettarsum de var mik fålk pa plassn. ¹⁴Ettarbei fant Jesus än u sägd till´n: ”Däu har blitt freiskar. Synd int mair, så´tt de int händar di någ värre.” ¹⁵Mann´n gick da u taled um för judar att de var Jesus sum hadd gärt´n freiskar. ¹⁶Nå gynt judar förfylg Jesus ettarsum han hadd gärt iss pa en sabbat.

¹⁷Men han sägd till dum: ”Min fadar verkar ännu ei iss stundi, u därför verkar ú ja.” ¹⁸Da blai judar ännu aduare ti döid´n, ettarsum han int bärr upphävd sabbarsbäude äutn ú sägd att Gud var hans fadar u me de jamställ si me Gud.

¹⁹Jesus vänded si till dum u sägd: ”Sannarligen, ja sägar er: Säun´n kan int gär någ självar, äutn bärr de sum han ser Fadan gäre. Va Fadan gär, de gär ú säun´n ²⁰Fadan älskar Säun´n u veisar än allt va han självar gär, u ännu störr gärninggar skall han veis´n, så´tt er kummar ti häpne. ²¹För leiksum Fadan väckar upp di döid u gir dum leiv, så gir ú säun´n leiv at vaim han vill. ²²U Fadan döimar inggen äutn har hailt yvarlåt domen at Säun´n, ²³för att all skall äre Säun´n leiksum di ärar Fadan. Den sum int ärar Säun´n ärar int heldar Fadan, sum har sänd´n.

²⁴Sannarligen, ja sägar er: ”den sum håirar mitt ård u tror pa han sum har sänd mi, han har ivit leiv. Han fallar int undar domen, äutn gar yvar fran döidn till leive. ²⁵Sannarligen, ja sägar er: de stundi kummar, jo, den jär allt hjär, da di döid skall håir Guds säuns raust u di sum håirar den skall fa leiv.

²⁶För leiksum Fadan aigar leiv, så har han ú lätt Säun´n aig leiv, ²⁷u han har gitt´n makt ti hald dom ettarsum han jär Mänsksäun´n. ²⁸Var int förvåned yvar de. De stundi kummar da all sum liggar ei sein gravar skall håir hans raust ²⁹u skall ga äut ör dum. Di sum har gärt de goe skall sta upp till leive, u di sum har gärt de onde skall sta upp till domen. ³⁰Av mi självar kan ja int gär någe: sum ja håirar, så döimar ja u min dom jär retveisar, för ja fylgar int min aigen vile äutn hans vile sum har sänd mi.

³¹Um ja självar vittnar um mi, jär int mitt vittnesbörd giltut. ³²Men de jär en ann´n sum vittnar um mi, u ja vait att hans vittnesbörd um mi jär giltut. ³³Er har sänd bäud till Johannes, u han har vittne um sanninggi. ³⁴Ja vill int ha någ vittnesbörd um mi fran någ mänske, men ja sägar iss för att er skall blei räddne. ³⁵Johannes var a lampe sum brann u löiste, en kårtar teid graips er av hans ljaus. ³⁶Men ja har fat a starkare vittnesbörd än de Johannes gav. För de verk sum Fadan har gitt mi ei uppdrag ti fullgäre, just de sum ja gär, vittnar um att Fadan ha sänd mi. ³⁷U Fadan sum har sänd mi har självar vittne um mi. Men er har aldri håirt hans raust ellar

set han skapelse, ³⁸u er har int behald hans ård, ettarsum er int tror pa han sum han har sände. ³⁹Er fårskar ei skriftar därför att er tror att di kan gi er ivit leiv. Just iss vittnar um mi, ⁴⁰Men er vill int kumm till mi för ti fa leiv. ⁴¹Mänskars äre vill ja int ha, ⁴²men ja har förstat att er int har någ kerlaik till Gud. ⁴³Ja har kumm ei min fadars namn u er tar int imot mi. Men kummar någen ei sitt aig namn, så tar er imot´n. ⁴⁴Lains skall er kunn tro, er sum vill blei ärne av varandre u int söikar äru bei den aind Guden? ⁴⁵Tro int att ja skall anklag er bei Fadan; den sum anklagar er jär Mose, han sum er har sätt ed håpp till. ⁴⁶Um er trod pa Mose, skudd er tro pa mi, för de var um mi han skrived. ⁴⁷Men um er int tror pa va han har skrive, lains skall er da kunn tro pa va ja har sägt?”

6 Sen glaid Jesus yvar till dann seidu Galiléeiske sjön, Tiberiassjön. ²Mik fålk fylged ettar, därför att di sag teckn han gärd ginum ti bot di sjauke. ³U Jesus gick upp pa berge u sätted si där me sein lärjunggar. De var strax före judars påskhaugteid.

⁵När Jesus lyfted blickn u sag att så mik fålk var pa väg till´n, sägd han ti Filippos: ”Var skall vör kaup bröi så´tt all far någ ti jete. ⁶De sägd han för ti pröiv Filippos, självar visst han va han skudd gäre. ⁷Filippos svared: ”De räckar int me bröi för täu hundre denarar, u di skall fa en bit var. ⁸En av lärjunggar, Simon Petrus bror Andreas, sägd: ⁹Hjär jär en sårk sum har fem kånnbröi u täu fiskar. ¹⁰Men va räckar de till så mangge? Jesus sägd: ”Lätt fålke sla si ner.” De var gutt um gras pa den plassn. U di slo si ner – de var umtent fem täusn män. ¹¹Jesus to bröie, tacked Gud u dailed äut dum at daim sum lag där, u leiksum fiskar så mik di vidd ha. ¹²När di hadd jet si mätte, sägd han till lärjunggar: ”Samble ihop bitar sum har blitt till yvars, så´tt varges till villfares. ¹³Di sambled ihop dum u fylled tåll korgar me de bitar av di fem kånnbröi sum hadd blitt till yvars när di hadd jete.

¹⁴Da mänskar sag vick teckn han hadd gärt, sägd di: ”De mat var Profetn sum skall kumm heit till världn.” ¹⁵Men Jesus, sum fösto att di tänkt tvingg´n me si för ti gär´n till kungg, dräged si undan till berge igen, ei ainsumhait.

När de hadd blitt kväldar, gick hans lärjunggar ner till sjön ¹⁷u staig ei en båt för ti ta si yvar till Kafarnaum pa dann seidu. De var allt mörkt, u Jesus hadd ännu int kumm tibaks. ¹⁸De blåsed hårt u vågar gick hauge. ¹⁹När di hadd rot en hallmeil, fick di söin pa Jesus kumm ganes pa sjön u närm si båtn. Di blai rädde, ²⁰Men han sägd till dum: ”De jär ja, var int rädde.”²¹Da vidd di ta me´n ei båtn, u tvärt var den framm bei strandi deit di var pa väg.

²² Nest dag upptäckt allmaiu, sum var kvar pa dann seidu sjön, att de bärr hadd finnes en aindest båt där u att Jesus int hadd fylg me sein lärjunggar ei den u att di hadd gitt si av ainsumne. ²³Men de kom andre båtar fran Tiberias u lägged till naug bei den plassn där man hadd jet bröie, de sum Herren hadd läs tacksägelsn yvar. När fålke nå upptäckt att Jesus int var där u int heldar hans lärjunggar, staig di ei båtar u glaid yvar till Kafernaum för ti lait ettar Jesus. ²⁵Di fant än där pa dann seidu u fråged´n: ”Rabbi, när kom däu heit?” ²⁶Jesus svared: ”Sannarligen, ja sägar er: er söikar int ettar mi därför att er ha fat se teckn äutn därför att er jeted av bröi´i u blai mätte. ²⁷Arbet int för de föidu sum jär förgänggli äutn för de föidu sum jär beständu u skänkar ivit leiv u sum Mänsksäun´n skall gi er. För pa han har Fadan, Gud självar, sätt sitt sigill. ²⁸Di fråged da: ”Va skall vör gär för ti fullgär Guds verk?” ²⁹Jesus svared: ”Iss jär Guds verk: att er tror pa den sum han har sände.” ³⁰Di sägd: Vick teckn vill däu gäre, så´tt vör kan se de u tro pa di? Va kan däu fullgäre? ³¹O fädar jeted manna ei aukni, så sum de star skriv si: ”Han gav dum bröi fran himeln ti jete. ³²Jesus svared: ”Sannarligen, ja sägar er: ” ³²Mose gav er int bröie fran himeln, men min fadar gir er de sann bröie fran himeln. ³³Guds bröi jär de bröi sum kummar ner fran himeln u gir världn leiv.”

³⁴Di bad´n da: ”Herre, gi uss alltut de bröie.” ³⁵Jesus svared: ”Ja jär leives bröi. Den sum kummar till mi skall aldrig ga sultn, u den sum tror pa mi skall aldrig nåcksins ga tåstu. ³⁶Men sum ja har sägt er: er har set mi men tror leikväl inte. ³⁷Allt sum Fadan gir mi skall kumm till mi, u den sum kummar till mi skall ja int veis bårt. ³⁸För ja har int kumm ner fran himeln för ti gär va ja självar vill äutn för ti gär hans vil sum har sänd mi. ³⁹U de jär hans vil sum ha sänd mi: att ja int skall lätt någen ga förloren av daim sum han ha gitt mi, äutn lätt dum sta upp pa den seist dagn. ⁴⁰För iss jär min fadas vile: att all sum ser Säun´n u tror pa´n skall ha ivut leiv. U ja skall lätt dum sta upp pa den seist dagn.”

⁴¹Judar ärged si yvar att han hadd sägt: ”Ja jär bröie sum har kumm ner fran himeln”, ⁴²U di sägd: ”Jär de int Jesus, Josefs säun? Vör kännar jo hans far u mor. Lains kan han da säg att han har kumm ner fran himeln?” Jesus svared: ”Var int ärgne. ⁴⁴Inggen kan kumm till mi äutn att Fadan sum har sänd mi drägar´n, u ja skall lätt´n sta upp. ⁴⁵De star skriv si bei profetar: All skall blei Guds lärjunggar. Var u en sum har löides till Fadan u lär av´n kummar till mi. ⁴⁶Men inggen har set Fadan, äutum den sum har kumm fran Gud; han har set Fadan. ⁴⁷Sannarligen, ja sägar er: den sum tror har ivut leiv. ⁴⁸Ja jär leives bröi. ⁴⁹Ed fädar jeted manna ei aukni u di döide. ⁵⁰Men bröie sum kummar ner fran himeln jär slikt att den sum jetar av de int skall dåi. ⁵¹Ja jär de lives bröie, sum har kumm ner fran himeln. Den sum jetar av de bröie skall liv ei ivihait. Bröie sum ja skall gi jär mitt kyt, ja gir de för att världn skall live.

⁵²Judar gynned osämes me varandre um lains han kund gi dum sitt kyt ti jete. ⁵³Jesus svared: ”Sannarligen, ja sägar er: Um er int jetar Mänsksäun´ns kyt u drickar hans blod, aigar er int leive. ⁵⁴Den sum jetar mitt kyt u drickar mitt blod har ivit leiv, u ja skall lätt´n sta upp pa den seist dagn. ⁵⁵För mitt kyt jär verkli föide, u mitt blod jär verkli dricke. ⁵⁶Den sum jetar mitt kyt u drickar mitt blod stännar kvar ei mi u ja ei han.⁵⁷Leiksum den livnes Fadan har sänd mi u ja livar ginum Fadan, skall ú den sum jetar mi liv ginum mi.⁵⁸Iss bröie sum har kumm ner fran himeln, a ann bröi än de sum fädrar jeted. Di döid, men den sum jetar iss bröie skall liv ei ivihait.” ⁵⁹Iss sägd han när han undaveised ei synagogu ei Kafarnaum.

⁶⁰Mangg av hans lärjunggar sum håird´n tale sägd: ”De jär olidlit de han sägar. Vaim yvastar me ti håir pa´n?” ⁶¹Jesus, sum geinest försto att hans lärjunggar ärged si yvar hans ård, sägd till dum: ” Far iss er ti vackle? ⁶²Lains bleir de da um er far se Mänsksäun´n steig upp där han var föräut? ⁶³De jär andn sum gir leiv, kyte hjälpar inggen. De årdi ja har tal till er jär ande u leiv. ⁶⁴Men de jär någle av er sum int tror.” Jesus visst jo fran gynninggi vickne sum int trod u vaim sum skudd förråd´n. ⁶⁵U han forsätted: ”De var därför ja sägd till er att inggen kan kumm till mi um han int far de sum gåve av Fadan.

⁶⁶Da dräged si mangg av hans lärjunggar tibaks u vidd int länggar fylg me´n. ⁶⁷Jesus sägd till di tåll: ”Int vill väl er ú gi er iväg?” ⁶⁸Simon Petrus svared: ”Herre, till vaim skudd vör ga? Däu jär de ivi leives ård, ⁶⁹u vör tror u vör förstar att däu jär Guds hailie.” Jesus sägd: ”Har ja int självar väl äut er tåll? U leikväl jär en av er en djävul.” ⁷¹Han mained Judas, Simon Iskariots säun, för han skudd förråd´n, u han var en av di tåll.

7 Sen vandred Jesus umkringg ei Galiléen. Ei Judéen vidd han int vandre, ettarsum judar var äut ettar´n ti döid´n.

²Judars lauhyddfest närmed si. ³Hans bröidar sägd da till´n: ”Stänn int hjär äutn ga till Judéen, så´tt dein lärjunggar ú far se dein gärninggar. ⁴Inggen verkar ei skjäulke um han vill blei allmänt kändar. Um däu gär sleik tingg, veis di da för världn.” ⁵Int heldar hans bröidar trod pa´n. ⁶Men Jesus sägd till dum: ”Min teid jär ännu int inne, men för er jär de alltut reitar teid. ⁷Er kan världn int hate, men mi hatar den därför att ja vittnar um att daires gärninggar jär onde. ⁸Ga er upp till haugteidn. Ja gär de int iss ganggn, min teid jär ännu int inne.” ⁹U han stänned självar ei Galiléen.

¹⁰Men när hans bröidar hadd gat upp till haugteidn, gick han ú deit, int yp äutn ei hemlihait. ¹¹Judar laited etta´n undar haugteidn u undred var han fanns. ¹²De pratedsmik um´nblant fålke; någle sägd att han var en bra mänske, andre att ha laided fålke vilse. ¹³Men inggen våged ti tal yp um´n av rädsle för judar.

¹⁴När halv haugteidn allt var förbei, gick Jesus upp till temple u gynned undaveise. ¹⁵Judar blai förvåni u sägd: ”Valains kan han sum int har studer var så lerdar?” ¹⁶Jesus svared: ”Mein ler jär int mein, äutn hans sum har sänd mi. ¹⁷Um någen vill gär hans vile, skall han första um mein lere jär fran Gud ellar um ja talar för mi självar. ¹⁸Den sum talar av si självar söikar sein aigen äre. Men den sum söikar hans äre sum har sänd´n, han talar sanningg, u de finns inggen oretfärduhait bei´n. ¹⁹Har int Mose gitt er lagn? U leikväl gär inggen av er va lagn sägar. Varför vill er döid mi?” ²⁰Fålke svared: ”Däu jär besattar. Vaim vill döid di?” Da svared Jesus: ”En sak har ja gärt sum er all undrar yvar. ²²Mose har gitt er umskärelsn - fast den in kummar bärr fran Mose äutn fran fädrar. - u er umskärar ú pa en sabbat. ²³Um a mänske bleir umskurn pa sabbatn för att Mose lag int skall brautes, varför blei er da uppöistre pa mi för att ja har gärt a mänske hailt u hald freiskar pa sabbatn? ²⁴Döim inte ettar skeine, äutn döim retveist.”

²⁵Da sägd någle av jerusalemsboar: Jär de int mann´n sum di vidd döide? ²⁶Hjär star han u talar ype u di sägar inggentingg till´n. Int kan väl radsherrar ha blitt yvartöigne um att han jär Messias? ²⁷Varifran den hjär mann´n jär, de vait vör jo, men när Messias kummar vait inggen varifran han jär.” ²⁸Da roped Jesus, där han undaveised ei temple: ”Ja, er vait vaim ja jär u varifran ja kummar. Men ja har int kumm av mi självar, de finns granngivlit en sum har sänd mi, men han kännar er inte. ²⁹Ja kännar´n därför att ja kummar fran än u därför att han har sänd mi.” ³⁰Di vidd greip´n, men inggen lyfted sein hand mot´n; hans stund var ännu int inne. ³¹Blant fålke kom mangg ti tro pa´n, u di sägd: ”Int kan väl Messias gär flair teckn, när han kummar, än va iss mann´n har gärt.

³²Fariséar fick håir va fålke prated um´n, u yvastprästar u fariséar skicked äut sein män ti greip´n. ³³Jesus sägd: ”Ännu en kårtar teid jär ja bei er, förrän ja gar till han sum har skick mi. ³⁴Er kummar ti lait ettar mi men int hitt mi, u där ja jär kan int er kumme.” ³⁵Da sägd judar till varandre: ”Va hänn tänkar han ga, ettarsum vör int skall hitt´n? Int tänkar han väl ga till daim sum bor kringgspraidne blant grekar u undaveis dum? ³⁶Va mainar han när han sägar: Er kummar ti lait ettar mi men int hitt mi, u där ja jär, deit kan er int kumme?”

³⁷Pa haugteidns seist u stöistli dag ställd si Jesus u roped: ”Jär någen tåstu så kumm till mi u drick. ³⁸Den sum tror pa mi, ör hans inre skall rinn straumar av livnes vattn, sum skrifti sägar.” ³⁹Iss sägd han um Andn, sum di sum trod pa´n skudd fa. För ännu hadd Andn int kumm, ettarsum Jesus ännu int hadd blit förhärligd.

⁴⁰Någle ei hopn sum håird iss sägd: “Han mat var profetn”, ⁴¹u någle sägd: ”Han jär Messias.” Men andre sägd: ”Int kummar väl Messias fran Galiléen? ⁴²Sägar int skrifti att Messias skall var av Davids ätt u kumm fran Betlehem, böin där David bode? ⁴³Så blai hopn oainli um´n. . ⁴⁴Någle vidd greip´n, men inggen lyfted sein hand mot´n.

⁴⁵När daires fålk kom tibaks fråged yvastprästar u fariséar: ”Varför har er int tat heit´n? ⁴⁶Di svared: ”Aldri har någen mänsk tal sum han.” ⁴⁷Da sägd fariséar till dum: ”Har er ú blitt narrne? ⁴⁸Finns de någen ei rade ellar blant fariséar sum tror pa´n? ⁴⁹Men den stor hopn, sum int kan lagen, den jär förkastn.” ⁵⁰Nikodemos, sum självar sat ei rade u sum teiligare hadd söik upp Jesus, sägd: ”⁵¹Int döimar väl o lag någen äutn att man fyst har håirt´n u tat raid pa va han gär? ” ⁵²Di svared: ”Jär däu ú fran Galiléen? Keik ettar ei skrifti, så skall däu finn att inggen profet kummar fran Galiléen.”

8 [^7:53 All gick haim, var u en till sitt. ¹Men Jesus gick till Olivberge. ²Teilit pa mårgn var han tibaks ei temple. Allt fålke sambleds kringg´n, u han sätted si ner u undaveised. ³Di skriftlerd u fariséar kom da deit me a kvinn sum hadd blitt ertappi me äktnskapsbrått. Di ställed upp na framför´n ⁴u sägd: ”Mästare, iss kvinnu tos pa bar gärningg när ha ertappeds me äktnskapsbrått. ⁵Ei lagn sägar Mose att sleik kvinnar skall staines. Va sägar däu? ⁶Iss sägd di för ti sätt´n pa prov u fa någ ti anklag´n för. Men Jesus båiged si ner u rited pa marki me finggre. ⁷När di ainveiseds me sein fråge, sag han upp u sägd: ”Den av er sum jär freiar fran synd skall kast fyst stain´n pa na. ⁸U han båiged si ner igen u rited pa marki. ⁹När di håird hans svar gick di därifran en u en, di äldst fyst u han blai ainsummen kvar me kvinnu framför si. ¹⁰Jesus sag upp u sägd till na: ”Kvinne, Va to di vägen? Var de inggen sum döimd di? Ha svared: ”Naj, herre.” Jesus sägd: ”Int heldar ja döimar di. Ga nå u synd int mair.”]

¹²Sen taled Jesus till dum u sägd: ”Ja jär världns ljaus. Den sum fylgar mi skall int vandre ei mörkre äutn ha leives ljaus.” Fariséar sägd da: ”Däu vittnar um di självar, vittnesbörde jär int giltut.” ¹⁴Jesus svared: ”Även um ja vittnar um mi självar, jär mitt vittnesbörd giltut. Ja vait varifran ja kummar u ja vait va hänn ja gar. Men er vait int varifran ja kummar u va hänn ja gar. ¹⁵Er döimar pa mänskars veis, ja döimar inggen. ¹⁶Um ja leikväl döimar, jär min dom riktu, ettarsum ja int jär ainsumm´n; han sum har sänd mi jär me mi. ¹⁷U ei ed aigen lag star de att va täu vittnar jär giltut. ¹⁸Ja vittnar um mi självar, u um mi vittnar ú Fadan sum har sänd mi. ¹⁹Da fråged di: ”Var finns din far?” Jesus svared: ”Er kännar varken mi ellar min fadar. Känd er mi, skudd er ú känn min fadar.” ²⁰De var bei skattkamman han sägd iss, mens han undaveised ei temple. Men inggen graip´n, hans stund hadd ännu int kumme.

²¹Sen sägd han till dum: ”Ja gar bårt, er kummar ti lait ettar mi, men er skall dåi ei ed synd. Deit ja gar kan er int kumme.” ²²Judar sägd da: ”Tänkar han ta sitt leiv, ettasum han sägar att vör int kan kumm deit han gar?” ²³Han sägd till dum: ”Er håirar haim hjär nere, ja jär åvan ifran. Er håirar till iss världn, ja håirar int till iss världn. ²⁴Därför sägd ja att er skall dåi ei ed syndar. För um er int tror att ja jär den ja jär, skall er dåi ei ed syndar.” ²⁵Di fråged: ”Vaim jär däu da?” Jesus svared: ”Varför talar ja alls um er? ²⁶Ja har mik ti säg um er u mik ti döim er för. Men han sum sänd mi talar sanningg u de ja har håirt av´n förkunnar ja för världn.” ²⁷Di försto int att han taled till dum um Fadan. ²⁸U Jesus sägd: ”När er har upphåig Mänsksäun´n, skall er första att ja jär den ja jär u att ja int gär någ av mi självar äutn talar så sum Fadan har ler mi. ²⁹U han sum har sänd mi jär me mi. Han lämnar mi int ainsummen, ettarsum ja alltut gär de sum behagar´n.” ³⁰När han sägd de, kom mangg ti tro pa´n.

³¹Till de judar sum trod pa´n sägd Jesus: ”Um er bleir^[23] ei mitt ård, jär er verklien mein lärjunggar. ³²Er skall ler känn sanninggi, u sanninggi skall gär er freie.” ³³Di sägd: ”Vör kummar äut^[24] ör Abraham u har aldri vart slavar undar någen. Va mainar däu da me att vör skall blei freie?” ³⁴Jesus svared: ”Sannarligen, ja sägar er: var u en sum syndar jär slav undar syndi. ³⁵Slaven stännar int ei häuse, men säun´n stännar för alltut. ³⁶Um nå Säun´n befreiar er, bleir er verklien freie. ³⁷Ja vait att er kummar äut ör Abraham. Men er vill döid mi därför att mitt ård int har gat in ei er. ³⁸Ja förkunnar va ja självar har set bei Fadan. ³⁹Di svared: ”O fadar jär Abraham.” Da sägd Jesus: ”Jär er Abrahams ban, mat er gär Abrahams gärninggar. ⁴⁰Men nå vill er döid mi – den sum har sägt er sanninggi, sum ja har håirt av Gud. Så gärd int Abraham. ⁴¹Er gär ed fadars gärninggar. ” Da sägd di: ”Vör jär ingg äutbains ban. Vör har Gud till fadar u inggen annan. ⁴²Jesus svared: ”Um Gud var ed fadar, skudd er älsk mi, för ja jär sändn fran Gud u kummar fran´n. Ja har int kumm av mi självar, äutn han har sänd mi. ⁴³Vaför fattar er int va ja sägar? För den skull att er int star äut me ti håir pa mitt ård. ⁴⁴Er har djävuln till fadar, u er vill gär va ed fadar ynskar. Han har vart en mördare fran fyst gynninggi, u han star äutenum sanninggi därför att någen sanningg int finns ei´n. När han ljaugar, talar han me aigne ård, för han jär en ljaugare u lynggnis fadar. ⁴⁵Men ja talar sanningg, u därför tror er mi inte. ⁴⁶Kan någen av er beveis att ja har synde? Um ja talar sanningg, vaför tror er mi da inte? ⁴⁷Den sum har Gud till fadar, han löides till Guds ård. Men er löides inte, därför att er int har Gud till fadar.

⁴⁸Judar sägd: ”Har vör int ret när vör sägar att däu jär samariar u att däu jär besattar.”. ⁴⁹Jesus svared: ”Ja jär int besattar, äutn ja ärar min fadar, men er skymfar mi. ⁵⁰Ja söikar int min aigen äre, men de finns en sum söikar den u sum döimar. Sannarligen, ja sägar er: den sum bevarar mitt ård skall aldri nåcksins se döidn.” ⁵²Judar sägd: ”Nå vait vör att däu jär besattar. Abraham döid u profetar ú, men däu sägar att den sum bevarar ditt ård aldri nåcksins skall möit döidn. ⁵³Skudd däu var störr´n o fadar Abraham? Han döide, u profetar döide. Vaim tror däu att däu jär?” Jesus svared: ”Um ja självar förhärligar mi, jär min härlihait inggenting värd. De jär min fadar sum förhärligar mi, han sum er sägar jär Gud. ⁵⁵Er vait int vaim han jär, men ja kännar´n, u um ja sägar att ja int kännar´n, så bleir ja en ljaugare sum er. Men ja kännar´n, u ja bevarar hans ård. ⁵⁶Ed fadar Abraham jäubled yvar att han skudd fa se min dag. Han fick se den u gläded si.” ⁵⁷Judar sägd da till Jesus: ”Däu jär int femti år, u leikväl har däu seit Abraham.” ⁵⁸Han svared: ”Sannarligen, ja sägar er: ”Ja jär u ja var innan Abraham blai till.” ⁵⁹Di to da upp stainar ti kast pa´n, men Jesus försvant u lämned temple.

9 ⁴⁸När Jesus kom ganes fick han söin pa en man sum hadd vart blindar fran föidsli. ²Lärjunggar fråged´n: ”Rabbi” vaim har synde, han självar ellar hans föräldrar, ettarsum han föideds blindar?” ³Jesus svared: ”Varken han ellar hans föräldrar har synde, men Guds gärninggar skudd uppenbares pa´n. ⁴Mens dagn varar mat vör gär hans gärninggar sum har sänd mi. Nati kummar, da inggen kan arbete. ⁵Så längg ja jär ei världn, jär ja världns ljaus.” ⁶Sen spytted han pa marki, gärd en daig av spytte u strauk pa mann´ns augu ⁷u sägd: ”Ga u tvätta di ei Siloadamm´n.” (Siloa betöidar äutsändar.) Mann´n gick deit u tvätted si u kom tibaks senes. ⁸Astäuen hans u di sum föräut hadd set´n sum tiggare sägd: ”Jär de int han sum sat u tigged?” ⁹Någle sägd: ”Jo de jär han”, u andre: ”Naj, men di jär liksi.” Självar sägd han: ”De jär ja”. ¹⁰Da fråged di: ”Lains ypneds dein augu?” ¹¹Han svared: ”Han sum haitar Jesus gärd en daig u strauk den pa mein augu u sägd at mi ti ga till Siloadamm´n u tvätta mi, u sen kund ja se.” ¹²Di fråged än: ”Var jär han?” Han svared: ”Ja vait inte.”

¹³Di förd mann´n sum hadd vart blindar till fariséar. ¹⁴De var pa en sabbatsdag sum Jesus hadd gärt daigen u ypne hans augu. ¹⁵Nå fråged ú fariséar än lains han hadd fat sein söin. Han svared: ”Han läggd en daig pa mein augu, u ja tvättaed mi, u nå kan ja se.” ¹⁶Någle fariséar sägd: ”Mann´n han talar um jär int sändar av Gud, han haldar int sabbatn.” Men andre sägd: ”Lains skudd en syndare kunn gär sleik teckn?” Di var alltså oainue, ¹⁷u därför fråged di den blinde en gangg till: ”Va tror däu självar um´n, ettarsum han ypned dein augu?” Han svared: ”Att han jär en profet.”

¹⁸Judar trod int pa att han hadd vart blindar u fat sein söin tillbakas, så di kalled till si den botne mann´ns föräldrar ¹⁹u fråged dum: ”Jär iss ed säun sum er sägar var föidar blindar. Valains kummar de si att han kan se nå? ²⁰Föräldrar svared: ”Vör vait att issn jär o säun u att han var föidar blindar. ²¹Men lains han kan se nå, vait vör inte. U vaim sum har ypne hans augu, de vait vör heldar inte. Fråg än, han jär gambel nuck, han kan svar för si självar. ” ²²Iss sägd föräldrar av rädsel för judar. För allt da hadd judar kumm yvarains um att den sum erkänd Jesus sum Messias skudd äutsläutes ör synagogu. ²³De var därför sum mann´ns föräldrar sägd: ”Han jär gammel nuck. Fråg´n självar.”

²⁴ För andre ganggn kalled di da till si mann´n sum hadd vart blindar u sägd till´n: ”Gi Gud äru. Vör vait att iss mann´n jär en syndare.” ²⁵Han svared: ”Um han jär en syndare vait ja inte. Men de vait ja, att ja sum var blindar nå kan se. ²⁶Di fråged´n: ”Va gärd han me di? Lains ypned han dein augu?” ²⁷Han svared: ”De har ja allt sägt er, men er vill int löides. Varför vill er håir de igen? Di fråged´n: ”Va gärd´n me di? Lains ypned han dein augu?” Han svared: Varför vill er håir de igen? Kanhänd vill er ú blei hans lärjunggar?” ²⁸Da snyffled di av´n u sägd: Däu jär hans lärjungge, men vör jär Mose lärjunggar. ²⁹Vör vait att Gud har tal till Mose, men varifran den hjär mann´n kummar, de vait vör inte.” ³⁰Han svared: ”Ja, de jär de märklie, att er int vait varifran han kummar, u leikväl har han ypne mein augu. ³¹Vör vait att Gud int löides till syndare, men um någen fruktar Gud u gär hans vile, da löides han till´n. ³²Aldri förr har man håirt att någen har ypne augu pa en man sum jär föidar blindar. ³³Um den hjär mann´n int hadd vart sändar av Gud, hadd han int kunn gär någentingg.” ³⁴Da sägd di till´n: ”Däu föideds syndu alltiginum, u däu skall undaveis uss!” U di fold av´n.

³⁵Jesus fick håir att di hadd kåirt äut´n, u när han träffed´n fråged han: ”Tror däu pa Mänsksäun´n?” ³⁶Han svared: ”Vaim jär han, herre? Ja vill tro pa´n.” ³⁷Jesus sägd: ”Däu har set´n. De jär han sum talar me di” ³⁸Da sägd´n: ”Ja tror, herre” u falt ner för´n.³⁹U Jesus sägd: ”Till en dom har ja kumm heit till världn, för att di sum int ser skall se u di sum ser skall blei blinde.”

⁴⁰Någle fariséear sum var ihop me´n håird iss u sägd till´n: ”Jär kanhänd vör ú blinde?” ⁴¹Jesus svared: ”Um er var blinde, skudd er var äutn synd. Men nå sägar er att er ser. Ed synd star kvar.”

10 ”Sannarligen, ja sägar er: den sum int gar ei in ei lambfållu ginum grindi äutn klättrar in pa a ann ställe, han jär en töiv u röivare. ²Men den sum gar in ginum grindi jär lambis herde. ³För han ypnar grindvaktn grindi, u lambi håirar hans raust, u han ropar pa sein lamb me daires namn u förar äut dum. ⁴När han har släpp äut sein lamb, gar han före dum, u lambi fylgar´n, därför att di kännar igen hans raust. ⁵Men en främlingg fylgar di inte, äutn rännar ifran´n, därför att di int kännar igen främnes raustar. ⁶Iss bild använded Jesus när han taled till dum, men di begraip int va han mained.

⁷Sen sägd Jesus: ”Sannarligen, ja sägar er: ja jär grindi in till lambi. ⁸All sum har kumm in före mi jär töivar u röivare, men lambi har int löides till dum. ⁹Ja jär grindi. Den sum gar in ginum mi skall blei räddn. Han skall ga in u han skall ga äut, u han skall finn baite. ¹⁰Töivn kummar bärr för ti stjäl, slakt u döide.

¹¹Ja jär den go herdn. Den go herdn gir sitt leiv för lambi. ¹²Den sum jär laigdar u int jär herde u int aigar lambi flöir, han yvargir lambi u flöir när han ser varggn kumme, u vargn reivar dum u skinggrar hjordn. ¹³Han jär ju laigdar u bröidar si int um lambi. ¹⁴Ja jär den go herdn, u ja kännar mein lamb, di kännar mi, ¹⁵leiksum Fadan kännar mi u ja kännar Fadan. U ja gir mitt leiv för lambi. ¹⁶Ja har ú andre lamb, sum int håirar till iss lambfållu. Daim mat ja ú laide, u di skall löides till min raust, u de skall blei en hjord u en herde. Fadan älskar mi därför att ja gir mitt leiv för ti sen fa de tibaks. ¹⁸Inggen har tat de ifran mi, ja gir de av freiar vile. Ja har ret ti gi de, u ja ret ti fa de tibakas. De har min fadar bestämt för mi.”

¹⁹De årdi blai gynninggi till nöi oainihait blant judar. ²⁰Mangg sägd: ” Han jär besattar u galn. Lains kan er håir pa´n?” Andre sägd: ”Så talar int en besattar. Kan en demon ypne augu pa en blindar?”

²²Nå tillträffed tempelinveigniggsfestn ei Jerusalem. De var vintar, ²³u Jesus gick umkringg ei Salomos pilarhall ei temple. ²⁴Da umringged judar än u sägd: ”Va längg skall däu hald uss ei ovisshait? Um däu jär Messias, så säg de ype. ²⁵Jesus svared. ”Ja har sägt er de, men er tror de inte. Gärninggar sum ja gär ei min fadas namn vittnar um mi. ²⁶Men er tror inte, därför att er int håirar till mein lambi. ²⁷Mein lambi löides till min raust, u ja kännar dum, u di fylgar mi. ²⁸Ja gir dum ivit leiv, u di skall aldri nåcksins ga undar, u inggen skall ryck dum ör mein hand. ²⁹Va min fadar har gitt mi jär störr´n allt anne u inggen kan ryck de ör min fadas namn. ³⁰Ja u Fadan jär ett.

³¹Da to judar pa nöit upp stainar för ti stain än. ³²Jesus sägd till dum: ”Ja har lätt er se mangg go gärninggar sum kummar fran Fadan . För vicken av dum stainar er mi? ³³Judar svared: ”De jär int för någen goar gärningg vör stainar di, äutn för att däu hädar u gär di självar till Gud, fast däu jär mänske.” ³⁴Jesus sägd: ”Star de int ei ed lag: Ja har sägt att er jär judar? ³⁵Lagn kallar allså daim sum fick Guds ård för gudar, u skrifti kan int upphäves. ³⁶Lains kan er da säg till mi, sum Fadan har helg u sänd till världn, att ja hädar när ja sägar: Ja jär Guds säun. ³⁷Um ja int gär min fadas gärninggar, skall er int tro pa mi. ³⁸Men um ja gär de gärninggar, så tro atminstn pa daim, um er nå int kan tro pa mi. Da skall er fatt u första att Fadan jär ei mi u ja ei Fadan.” ³⁹Di försöikt atar igen ti greip´n, men han kom undan.

⁴⁰Sen glaid han pa nöit till den plassn pa dann seidu Jordan där Johannes fyst hadd döipe. Där stänned han u mangg kom till´n. ⁴¹Di sägd att Johannes sacknes int hadd gärt någ teckn men att allt sum han sägt um Jesus var sant. ⁴²U mangg kom där ti tro pa´n

11 En man sum hait Lasaros lag sjaukar. Han var fran Betania, böin där Maria u hennes systar bode. ²(De var Maria sum smörjed Herren me välluktnes balsam u tårked hans föitar me sitt hår, u Lasaros sum var sjaukar var hennes bror.)

³Systrar skicked bäud till Jesus u lätt säge: ”Herre, din vän jär sjaukar.” ⁴När Jesus håird de sägd han: ”Den sjaukdomen laidar int till döidn äutn skall veis Guds härlihait, så´tt Guds säun bleir äred ginum den.” ⁵Jesus var mik fästar bei Marta u hennes systar u Lasaros. ⁶När han nå håird att Lasaros var sjaukar, stänned han fyst kvar där han var, men, ⁷men sen sägd han till lärjunggar: ”Lätt uss ga tibakas till Judéen.” ⁸Lärjunggar sägd till´n: ”Rabbi, I jåns försöikt judar stain di, u nå gar däu tibakas deit!” ⁹Jesus svared: ”Har dagn int tåll teimar? Den sum vandrar um dagn snubblar inte, ettarsum han ser iss världns ljaus. ¹⁰Men den sum vandrar um nati, han snubblar, ettarsum ljause int finns ei´n.” Ettar han hadd sägt de fortsätted han: ”O vän Lasaros sivar, men ja gar deit för ti väck´n.” ¹²Da sägd lärjunggar: ”Herre, sivar han, så bleir han freiskar.” ¹³Jesus hadd tal um hans döid, men di trod att han mained vanli sömn. ¹⁴Da sägd Jesus raint äut till dum: ”Lasaros jär döidar. ¹⁵U för ed skull, för att er skall tro, jär ja gladar att ja int var där. Men lätt uss nå ga till´n.” ¹⁶Tomas, sum kalleds Tvillinggbane sägd till di andre: ”Lätt uss ga me för ti dåi me´n.

¹⁷När Jesus kom deit, fant han, att Lasaros allt hadd ligg feir dagar ei gravi. Betania lag int langgt fran Jerusalem, umtrent en hallteimes väg, u mangg judar hadd kumm äut till Marta u Maria för ti tråist dum ei sårgi yvar brodan. ²⁰När Marta håird att Jesus var pa väg, gick ha u möited´n. Men Maria sat kvar haime. ²¹Marta sägd till Jesus: ”Herre, um däu hadd vart hjär, hadd min bror int döit. ²²Men ja vait leikväl att Gud skall gi di va däu än bidar´n um.” ²³Jesus sägd: ”Din bror kummar ti sta upp.” ²⁴Marta svared: ”Ja vait att han han skall sta upp bei uppståndelsn pa den seist dagn.” Da sägd Jesus till na: ”Ja jär uppståndelsn u leive. Den sum tror pa mi skall liv um han än dåir, ²⁶u den sum livar u tror pa mi skall aldri nåcksins dåi. Tror däu pa iss? ²⁷Ha svared: ”Jo, herre, ja tror pa att däu jär Messias, Guds säun, han sum skall kumm heit till världn.”

²⁸Sen gick ha haim u kalled pa sein systar Maria u visked: ”Mästan jär hjär u kallar pa di.” ²⁹När Maria håird de, staig ha strax upp u gick för ti möit´n. ³⁰Men Jesus hadd ännu int kumm in ei böin äutn var kvar där Marta hadd träff´n. ³¹Judar sum var haim bei Maria för ti tråist na sag att ha hastut raist si u gick äut, u di fylged ettar ei tro´i att ha gick till gravi för ti grat där. ³²När Maria nå kom deit där Jesus var u fick söin pa´n, kasted ha si bei hans föitar u sägd: ”Herre, um däu hadd vart hjär, hadd min bror int döit.” ³³När Jesus sag lains ha grated u lains judar sum hadd fylg me na ú grated, blai han upprördar u skaked ei sitt innaste, ³⁴u han fråged: ”Var har er lägg´n?” Di sägd: ”Herre, kumm u keik.” Jesus falt ei grat. ³⁵Da sägd judar: ”Keik, va mik han halded av´n.” ³⁶Men någle av dum sägd: ³⁷”Kund int han sum ypned augu pa den blinde ha gärt så att Lasaros int hadd behöivt dåi?” ³⁸Jesus blai atar igen upprördar u gick till gravi. De var a klipphäul me en stain framför ypninggi. ³⁹Jesus sägd: ”Ta bårt stain´n.” Den döides systar Marta sägd da. ”Herre, han luktar allt, de har jo gat feir dagar.” ⁴⁰Jesus sägd: ”Har ja int sägt di att um däu tror, skall däu fa se Guds härlihait? ⁴¹Di to bårt stain´n, u Jesus lyfted blickn mot himeln u sägd: ”Fadar, ja tackar di för att däu har håirt mi. ⁴²Självar visst ja att däu alltut håirar mi, men ja sägar iss me tank pa all daim sum star hjär, för att di skall tro att däu har sänd mi.” ⁴³Sen roped han me haugar raust: ”Lasaros, kumm äut.” ⁴⁴U den döid kom äut me armar u bain inlindne ei bindlar u me ansikte täckt av en dok. Jesus sägd at dum: ”Gär´n freiar u lätt´n ga.”

⁴⁵Mangg av judar, di sum hadd gat äut till Maria u set va Jesus gärd, kom ti tro pa´n. ⁴⁶Men någle av dum gick till fariséar u berätted va Jesus hadd gärt. ⁴⁷Yvastprästar u fariséar kalled da ihop rade u sägd: ”Va skall vör gäre? Iss mann´n gär mangg tecken. ⁴⁸Um vör lättar´n fortsätt, gynnar all ti tro pa´n, u da kummar romrar ti förinte bad o hailie plass u o fålk.” ⁴⁹En av dum, Kajafas, sum var yvastpräst de åre sägd till dum. ”Er förstar inggentingg. Er fattar int att de jär bättar för er att en aindest mänsk dåir för hail fålke än att hail fålke gar undar. ⁵¹Iss sägd han int av si självar, äutn sum yvastpräst de åre tald han profetiskt: ”Jesus skall dåi för fålke, u int bärr för fålke, äutn ú för att Guds skinggred ban skudd sambles u blei ett. ⁵³Fran en dagn var di fast besläutne ti döid´n.

⁵⁴Jesus vandred därför int länggar ype umkringg blant judar äutn dräged si undan till Efraim, en stad ei umråde naug aukni, u där halded han till me sein lärjunggar. ⁵⁵Judars påskfest närmed si, u mangg gick fran landsbygdi upp till Jerusalem före påskn för ti rain si. ⁵⁶Di söikt ettar Jesus u sägd till varandre där di sto ei temple: ”Va tror er, kummar han verklien int till haugteidn?” ⁵⁷Men yvastprästar u fariséar hadd gitt befallningg um att den sum känd till var Jesus fanns skudd anmäl de, så´tt di kund greip´n.

12 Sex dagar före påskn kom Jesus till Betania, där Lasaros bode, han sum Jesus hadd väckt upp fran de döide. ²Man årdned där en målteid för´n; Marta passed upp, u Lasaros var en dum sum lag till bors me´n. ³Maria to da a hail flask dörbarar baksam u smord Jesu föitar u tårked dum sen me sitt hår, u häuse fylleds me duftn fran iss balsamen. ⁴Men Judas Iskariot, en av lärjunggar, den sum skudd förråd´n sägd: ⁵”Varför säld man int ålju för trehundre denarar u gav till di fattie?” ⁶Iss hjär sägd han int för att han bröided si um di fattie äutn för att han var en töiv; han hadd hand um kassu u to av de sum läggeds deit. ⁷Men Jesus sägd: ”Lätt na vare, ha har spar sin balsam till min begravninggsdag. ⁸Di fattie har er alltut blant er, men mi har er int alltut.

⁹En hail hopn judar fick raid pa att Jesus var där, u di kom deit int bärr för hans skull äutn ú för ti fa se Lasaros, sum han hadd väck upp fran de döide. ¹⁰Yvastprästar bestämd si da för ti döid Lasarus ú, ¹¹för de att så mangg judar för han skull gick fran dum u trod pa Jesus.

¹²Nest dag, när all sum hadd kumm till haugteidn fick håir att Jesus var pa väg till Jerusalem, ¹³to di palmsvaigar u gick äut för ti möit´n. U di roped: ”Hosianna! Välsigned jär han sum kummar ei herrens namn. Han sum jär Israels konungg.” ¹⁴Jesus fick tak ei a åsne u sätted si pa na, sum de star skriv si: ¹⁵”Frukt inte, dotar Sion. Se din konungg kummar, sitnes pa a unggåsne. ” ¹⁶(Lärjunggar begreiped fyst int isshjär, men när Jesus hadd blitt förhärliged, hugsed di att de sum sto skriv si um´n, så hadd man gärt me´n.) ¹⁷All sum hadd vart me´n när han kalled äut Lasaros ör gravi u väckt upp´n fran de döide, vittned dum de. ¹⁸När fålk håird att han hadd gärt iss teckne, dräged di äut för ti möit´n. ¹⁹Men fariséar sägd till varandre : ”Er ser att inggentingg hjälpar. All mänskar rännar ettar´n.”

²⁰Blant daim sum hadd kumm upp till haugteidn för ti bid till Gud fanns någle grekar. ²¹Di söikt Filippos, han sum var fran Betsaida ei Galiléen, u sägd: ”Herre, vör vill gänn se Jesus.” ²²Filippos gick u taled um de för Andreas u han gick u taled um de för Jesus. ²³U Jesus svared dum: ”Stundi har kumm da Mänsksäun´n skall förhärliges. ²⁴Sannarligen, ja sägar er: ”um vaitkånne int fallar ei jårdi u dåir, bleir de a ainsumm kånn. Men um de dåir gir de reikar skörd. ²⁵Den sum älskar sitt leiv förlorar de, men den sum hjär ei världn hatar sitt leiv, han skall rädd de till a ivit leiv. ²⁶Um någen vill tjän mi, skall han fylg mi, u där ja jär kummar ú min tjänare ti vare. Um någen vill tjän mi, skall han fylg mi, skall Fadan äre än^[36].

²⁷Nå jär min själ fylldar me oro. Skall ja bide: Fadar, rädd mi fran iss stundi? Naj, de jär just för iss stundi ja har kumme. ²⁸Fadar, förhärlig ditt namn.” Da håirdes en raust fran himeln: ”Ja har förhärlig de u skall förhärlig de pa nöit.” ²⁹Fålke sum sto där u håird iss sägd att de var torne, men någle sägd att de var en änggel sum hadd tal me´n. ³⁰Jesus sägd: ”De var int för min skull sum raustn håirdes, äutn för ed skull. ³¹Nå fallar domen yvar iss världn, nå skall iss världns härskare jages iväg. ³²U när ja bleir upphåigdar fran jårdi, skall ja dreiv all me mi.” ³³Iss sägd han för ti sätt äut pa vick veis han skudd dåi. ³⁴Fålke sägd till´n: ”Vör har ler uss ei lagen att Messias stännar för alltut. Valains kan däu da säg att Mänsksäun´n mat blei upphåigdar? Vaim jär iss Mänsksäun´n?” ³⁵Jesus svared: ”Ännu en kårtar teid jär ljause blant er. Ga mens er har ljause, så´tt mörkre int vinnar yvar er. Den sum gar ei mörkre vait int va hänn han gar. ³⁶Tro pa ljause mens er har ljause så´tt er bleir ljauses synar.” När Jesus hadd sägt isse, lämned han dum u var försvunn´n.

³⁷Trots att han att han hadd gärt så mangg teckn inför dum, trod di int pa´n. ³⁸för profetn Jesajas ård skudd uppfylles: ”Herre, vaim har trot pa de vör fick håire, u för vaim har Herrens arm uppenbares?” ³⁹Di kund int tro, för Jesaja sägar ú: ⁴⁰Han har förblind daire augu u förhärd daires hjärtar, så´tt di int kan se me sein augu u första me sein sitt hjärte u umvänd si u blei botne av mi. ⁴¹Iss sägd Jesaja, därför att han sag hans härlihait, u de var um han, han taled. ⁴²Leikväl kom ú mangg ei rade ti tro pa Jesus, men me tank pa fariséar vidd di int erkänn de, för ti int blei avstänggd fran synagogu. ⁴³Di älsked äru fran mänskar håigar än äru fran Gud.

⁴⁴Jesus roped: ”Den sum tror pa mi, han tror int pa mi äutn pa han sum har sänd mi, ⁴⁵u den sum ser mi, han ser han sum har sänd mi. ⁴⁶Ja jär ljause sum har kumm heit ei världn för att inggen sum tror pa mi skall blei kvar ei mörkre. ⁴⁷Um någen håirar mein ård men int tar var pa dum så döimar int ja´n, för ja har int kumm för ti döim världn äutn för ti rädd världn. ⁴⁸Den sum avveisar mi u int tar emot mein ård, han har möit sin domare: de ård ja har tal skall döim´n pa den seist dagn. ⁴⁹För ja har int tal av mi självar, äutn Fadan sum har sänd mi har befall mi va ja skall säg u va ja skall tale. ⁵⁰U ja vait att hans befallningg gir ivit leiv. När ja talar, talar ja sum Fadan har ler mi.”

13 De var strax före påskhaugteidn u Jesus visst att hans stund hadd kumme, da han skudd lämne världn u ga till Fadan. Han hadd älsk sein aigne sum livd hjär ei världn, u han älsked dum intill släute.

²Di hadd sambles till målteid, u djävuln hadd allt verk pa Judas, Simon Isariots säun, ti förråd Jesus. ³Jesus visst att Fadan hadd lägg allt ei hans händar u att han hadd gat äut fran Gud u nå atarvänded till Gud. ⁴Han staig upp fran bore, to av si manteln u binded en handdok um leive. ⁵Sen hälld han vattn ei tvättfate u gynt tvätta lärjunggars föitar u tårk dum me handdokn sum han hadd bind um si. ⁶När han kom till Simon Petrus, sägd han till´n: ”Herre, skall däu tvätta mein föitar!” Jesus svared: ”Va ja gär förstar däu int nå, men sainare skall däu första de.”Petrus sägd: Aldri nåcksins far däu tvätt mein föitar!” Jesus sägd till´n: ”Um ja int tvättar di, har däu int någen gemenskap me mi.” ⁹Da sägd Simon Petrus: ”Herre, tvätta int bärr mein föitar äutn ú händar u häude.” ¹⁰Men Jesus sägd till´n: ”Den sum har bad behöivar bärr fa föitar tvättne, ei yvrit jär han rainar. Er jär raine, dåck int alle.” ¹¹Han visst nämligen vaim sum skudd förråd´n, u därför sägd han int att di all var raine.

¹²När han hadd tvättat daires föitar u tat pa si manteln u lägg si till bors igen, sägd han till dum: ”Förstar er va de jär ja har gärt me er? ¹³Er kallar mi mästare u herre, u de me rete, för de jär ja. ¹⁴Um nå ja, sum jär ed herre u mästare, har tvättat ed föitar, jär ú er skyldue ti tvätta varandres föitar. ¹⁵Ja har gitt er a exempel, för att er skall gär sum ja har gärt me er. ¹⁶Sannarligen, ja sägar er: en tjänare jär int bättar än sin herre, en bäudbärare int bättar än den sum har sänd´n. ¹⁷Vait er de, jär er salie um er ú handlar så.

¹⁸Ja talar int um er alle. Ja vait vickne ja har väl äut, men skriftis ård gytt uppfylles: Den sum jeted mitt bröi lyfted sin hel mot mi. ¹⁹Ja sägar de allt nå, förrän de sker, för att er, när de har sket, skall tro att ja den ja jär. ²⁰Sannarligen, ja sägar er: den sum tar imot någen sum ja sändar, han tar imot mi, han tar imot den sum har sänd mi.”

²¹När Jesus hadd sägt de, skakeds han ei sitt innaste u vittned: ”Sannarligen, ja sägar er: en av er kummar ti förråd mi” ²²Hans lärjunggar sag pa varandre u undred vaim han mained. ²³En av dum, den sum Jesus älsked, lag naug bei´n. ²⁴Simon Petrus gärd tecken at´n ti fråg Jesus vaim han han taled um. ²⁵Lärjunggn läuted si baklängges mot Jesu braust u sägd: ”Herre, vaim jär de?” Jesus svared: ”Han sum far bröie sum ja nå duppar.” U han dupped bröie u gav de at Judas, Simon Iskariots säun. ²⁷När Judas hadd fat bröie, for Satan in ei´n. Jesus sägd: ”Ga geinest u gär va däu skall gäre!” ²⁸Inggen av daim sum var me bei bore visst varför han sägd de till´n. ²⁹Ettarsum Judas hadd hand um kassu, trod någle att Jesus hadd sägt at´n ti kaup va sum behöivdes till haugteidn ellar ti gi någ till di fattie. Men Judas to bröie u gick geinest äut. De var nat.

³¹När Judas hadd gat, sägd Jesus. ”Nå har Mänksäun´n förhärligs, u Gud har har förhärligs ei han. ³²Jär nå Gud förhärligd ei´n skall Gud ú förhärlig´n ei si, u han skall snart förhärlig´n. ³³Ännu en kårtar teid jär ja bei er, mein ban. Er kummar ti söik ettar mi, u ja sägar nå till er va ja sägd till judar: Deit ja gar kan er int kumme. ³⁴A nöit bäud gir ja er: att er skall älsk varandre. Så sum ja har älsk er skall er ú älsk varandre. ³⁵All skall första att er jär mein lärjunggar, um er veisar varandre kärlaik.

³⁶Simon Petrus fråged: ”Va hänn gar däu, herre?” Jesus svared. ”Deit ja gar kan däu int fylg mi nå, men länggar fram skall däu fylg mi.” ³⁷Petrus sägd: ”Herre, varför kan ja int fylg di nå? Ja skall gi mitt leiv för di.” ³⁸Da sägd Jesus: ”Däu skall gi ditt leiv för mi? Sannarligen, ja sägar di: ”Han´n^[39] skall int rop förrän däu tre ganggar har förnaik mi.”

14 ”Känn inggen oro. Tro pa Gud u tro pa mi. ²Ei min Fadas häus finns mangg räum. Skudd ja elles säg att ja gar bårt för ti beraid plass för er? ³U um ja nå gar bårt u beraidar plass för er, så skall ja kumm tibakas u hämt er till mi, för att ú er skall var där ja jär. ⁴U vägn deit ja gar, den kännar er. ⁵Thoms sägd: ”Herre, vör vait int va hänn däu gar. Lains kan vör da känn vägn?” ⁶Jesus svared: ”Ja jär vägen, sanninggi u leive. Inggen kummar till Fadan äutum ginum mi. ⁷Um er har lert känn mi, skall er ú ler känn min fadar. Er kännar´n allt nå u er har set´n.” ⁸Filippus sägd: ”Herre veis uss Fadan, de jär nuck för uss.” ⁹Jesus svared: ”Så längg har ja var ifylg me er, u leikväl kännar däu mi inte, Fiolippos? Den sum har set mi har set Fadan. Lains kan däu da säg: Veis uss Fadan. De ård ja sägar er, daim talar ja int av mi självar; Fadan jär ei mi u äutför sein gärninggar. ¹¹Tro mi när ja sägar att ja jär ei Fadan u Fadan ei mi. Ellar tro atminstn för gärninggars skull. ¹²Sannarligen, ja sägar er: den sum tror pa mi, han skall äuför gärninggar sum ja, u ännu större. För ja gar till Fadan, ¹³u va er än bidar um ei mitt namn, skall ja gäre, så´tt Fadan bläir förhärligd ginum Säun´n. ¹⁴Um er bidar um någ ei mitt nann, skall ja gär de.

¹⁵Um er älskar mi kummar er ti hald mein bäud. Ja skall bid Fadan, u han skall gi er en ann´n hjälpare, sum skall var bei er för alltut: ¹⁷sanninggis ande.Världn kan int ta imot´n, ettarsum världn int ser´n u int kännar´n. Men 633er kännar´n, ettarsum den jär kvar bei er u kummar ti var bei er. ¹⁸Ja skall int lymne er ainsumne, ja skall kumm till er. ¹⁹Ännu en kårtar teid, sen ser världn mi int länggar, men er skall fa se mi, ettarsum ja livar u er kummar ti live. ²⁰Den dagen skall er första att ja jär ei min fadar u er ei mi u ja ei er. ²¹Den sum har mein bäud u haldar dum, han älskar mi, u den sum älskar mi skall blei älskn av min fadar, u ja skall älsk´n u veis mi för´n.” ²²Judas – int Judas Iskariot – fråged: ”Herre, lains kummar de si att däu skall veis di för uss u int för världn?” Jesus svared: ”Um någen älskar mi bevarar hanmitt årdför uss di men int för världn?” ²³Jesus svared: ”Um någen älskar mi, bevarar han mitt ård, u min fadar skall älsk´n, u vör skall kumm till´n u stänn bei´n. ²⁴Den sum int älskar mi bevarar int mitt ård. Men årde sum er har håirt kummar int fran mi äutn fran Fadan sum har sänd mi.

²⁵Iss har ja sägt er, mens ja jär kvar bei er. ²⁶Men Hjälpan, den hailie andn sum Fadan skall sänd ei mitt namn, han skall ler er allt u paminn er um allt sum ja har sägt er. ²⁷Freid lymnar ja kvar at er, min freid gir ja er. Ja gir er int de sum världn gir. Känn inggen oro u tapp int mode. ²⁸Er håird att ja sägd till er: Ja gar bårt u kummar till er igen. Um er älsked mi, skudd er var glad yvar att ja gar till Fadan, för Fadan jär störr än ja. ²⁹Iss sägar ja er förrän de sker, för att er skall tro de, när de sket. ³⁰Ja sägar int mik mair till er, för nå kummar världns häskare. Han har inggen makt yvar mi. ³¹Men världn mat fa vit att ja älskar Fadan u gär sum Fadan har befall mi. Kumm, lätt uss ga hjärifran.

15 Ja jär den sann veinstuckn, u min fadar jär veinådlan. ²Varje grain ei mi sum int bärar frukt skärar han bårt, u varje grain sum bärar frukt skåitar han så, så´tt den bärar mair frukt. ³Er jär allt skåitne ginum årde sum ja har förkunn för er. ⁴Blei kvar ei mi, så bleir ja kvar ei er. Leiksum graini int kan bär frukt av si själv, um den int sitar kvar pa veinstuckn, kan int heldar er gär de, um er int jär kvar ei mi. ⁵Ja jär veinstuckn, er jär grainar. Um någen jär kvar ei mi u ja ei han, bärar han reikar frukt: äutn mi kan er inggentingg gäre. ⁶Den sum int jär kvar ei mi bleir sum grainar sum kastes bårt u vissnar; de sambles ihop u läggs pa eldn u bränns upp. ⁷Um er bleir kvar ei mi u mein ård bleir kvar ei er, så bid um va er vill, u er skall fa de. ⁸Min fadar förhärligs när er bärar reikar frukt u bleir mein lärjunggar. ⁹Leiksum fadan har älsk mi, så har ja älsk er. Blei kvar ei min kärlaik. ¹⁰Um er haldar mein bäud, bleir er kvar ei min kärlaik, sum ja har hald min fadas bäud u jär kvar ei hans kärlaik.

¹¹Iss har ja sägt er för att min gläd skall var ei er u ed gläd bleir fulldar. ¹²Mitt bäud jär isse: att er skall älsk varandre så sum ja har älsk er. ¹³Inggen har störr kärlaik än den sum gir sitt leiv för sein vännar. ¹⁴Er jär mein vännar, um er gär va ja befallar er. ¹⁵Ja kallar er int länggar tjänare, för en tjänare vait int va hans herre gär. Ja kallar er vännar, därför att ja har lätt er vit allt va ja har håirt av min fadar. ¹⁶Er har int vält äut mi, äutn ja har vält äut er u bestämt er ti ga äut ei världn u bär frukt, frukt sum jär bestandli, u da skall Fadan gi er va er än bidar´n um ei mitt namn. ¹⁷Iss befallar ja er: att er skall älsk varandre.

¹⁸Um världn hatar er, hugs da att den har hat mi före er. ¹⁹Um er håird till världn, skudd världn älsk er sum sein aigne. Men nå håirar er int till värln, äutn ja har kall er äut ör världn, u därför hatar världn er. ²⁰Hugs va ja har sägt er: tjänan jär int bättar än sin herre. Har di förfylg mi, kummar di ú ti förfylg er. Har di bevar mitt ård, kummar di ú ti bevar ede. ²¹Men allt isshjär skall di gär me er för mitt namns skull, därför att di int kännar han sum har sänd mi. ²²Um ja int hadd kumm u tal me dum, skudd di var äutn synd. Nå har di inggen äursäkt för sin synd. ²³Den sum hatar mi hatar ú min fadar. ²⁴Hadd ja int gärt sleik gärninggar blant dum sum inggen ann´n, skudd di var äutn synd. Nå har di set dum, u di hatar bad mi u min fadar. ²⁵Men årde sum star skriv si ei daires lag skudd fullgäres. Di har hat mi äutn grund.

²⁶När Hjälpan kummar, sum ja skall sänd er fran Fadan, sanninggis ande, sum gar äut fran Fadan, skall han vittne um mi. ²⁷Er skall ú vittne, för er har vart me mi fran gynninggi.

16 Iss har ja sägt er för att er int skall kumm pa fall. ²Di skall ståit äut er ör synagograr, ja, den teid kummar da den sum döidar er tror si bär fram a åffar at Gud. ³U de skall di gär därför att di int har lert känn Fadan u int häldar mi. ⁴Ja har sägt er isshjär för att er, när den teidn kummar, skall hugs att ja har sägt de.

Ja sägd er int de fran gynninggi ettasum ja var bei er. ⁵Men nå gar ja till han sum har sänd mi, u inggen av er frågar mi: ”Va hänn gar däu? ⁶äutn de ja har sägt er fyllar ed hjärtar me sårg. ⁷Men ja sägar er sanninggi: de jär för ed bäst sum ja lymnar er. För um ja int lymnar er, kummar int Hjälpan till er. Men när ja gar, skall ja sänd än till er, ⁸u när han kummar, skall han veis världn va synd u retfärduhait u dom jär. Synd: di tror int pa mi. ¹⁰Retfärduhait: ja gar till Fadan u er ser mi int länggar. ¹¹Dom: iss världns härskare jär döimde.

¹²Ja har mik mair ti säg er, men er kan int ta imot de nå. ¹³Men när han kummar, sanninggis ande, skall han väglaid er me hail sanninggi; han skall int tal av si självar äutn förkunn de han håirar u lätt er vit va sum kummar ti ske. ¹⁴Han skall förhärlig mi, för av mi skall han ta emot de han lättar er vite ¹⁵Allt va Fadan har jär mitt; däför sägar ja att de jär av mi han tar emot de han skall lätt er vite.

¹⁶En kårtar teid u er ser mi int länggar, ännu en kårtar u er skall se mi igen.” ¹⁷Da sägd någle av lärjunggar till varandre: ”Va mainar han när han sägar: ´En kårtar teid u er ser mi int länggar, ännu en kårtar teid u er skall se mi igen,´u när han sägar: ´Ja gar till Fadan?´¹⁸Di sägd: ´Va mainar han me en kårtar teid´? Vör förstar int va han sägar.” ¹⁹Jesus märkt att di vidd fråg´n u sägd till dum: ”Er undrar varför ja sägd: ´En kårtar teid u er ser mi int länggar, ännu en kårtar teid u er skall se mi igen´? ²⁰Sannarligen, ja sägar er: er kummar ti grat u klage, men världn skall gläd si. Er kummar ti sörge, men ed sårg skall vändes ei gläde. ²¹När a kvinn skall föide, har ha de svårt, för hennes stund har kumme. Men när ha har föid sitt ban, hugsar ha int länggar sein plågar ei glädn yvar att a mänsk jär föid si till världn. ²²Nå har ú er de svårt. Men ja skall se er igen, u da skall er glädes, u inggen skall ta ed gläd ifran er. ²³Den dagen kummar er int ti fråg mi um någentingg. Sannarligen, ja sägar er: va er bidar Fadan um ei mitt namn, de skall han gi er. ²⁴Ännu har er int bid um någ ei mitt namn. Bid, u er fa, så´tt ed gläd bleir fullkåmli.

²⁵Iss har ja sägt er ei bildar. De kummar en teid da ja int länggar skall tal ei bildar äutn me klar ård lätt er vit allt um Fadan. ²⁶Den dagen skall er bid ei mitt namn, u ja sägar, int att ja att skall bid till Fadan för er, ²⁷för Fadan självar älskar er, ettarsum er har älsk mi u trot att ja kummar fran Gud. ²⁸Ja kom fran Fadan u kom in ei världn. Ja lämnar världn igen u gar till Fadan.” ²⁹Lärjunggar sägd: ”Nå talar däu me klar ård u int ei bildar. ³⁰Nå vait vör att däu vait allt, däu behöivar int håir någen fråg di. Därför tror vör att däu kummar fran Gud.” ³¹Jesus svared: ”Nå tror er. ³²De stundi kummar, den dagn jär allt inn, da er skall skinggres, var u en at sitt håll, u lämn mi ainsummen. Men ja jär int ainsumm´n, ettarsum Fadan jär me mi. ³³Iss har ja sägt er för att er skall ha freid ei mi. Ei världn far er leide, men var int orolie, ja har besegre världn.”

17 Ettar ti ha sägt isshjär lyfted Jesus blickn mot himeln u sägd: ”Fadar, stundi har kumm. Förhärlig din säun, så´tt Säun´n kan förhärlig di; ²däu har gitt än makt yvar all mänskar för att han skall gi ivit leiv at all daim sum däu har gitt´n. ³U iss jär de ivie leive: att di kännar di, den aind sann gudn, u han sum däu har sände, Jesus Kristus. ⁴Ja har förhärlig di hjär pa jårdi ginum ti fullbord de verk sum däu har gitt mi ti fullgäre. ⁵Förhärlig nå mi bei di Fadar, me den härlihait ja hadd bei di före världn blai till.

⁶Ja har uppenbar ditt namn för de mänskar sum däu to ifran värln u gav at mi. Di var deine, u däu gav dum at mi, u di har bevar ditt ård. ⁷Nå förstar di att allt sum däu har gitt mi kummar fran di. ⁸Årdi sum däu gav mi har ja gitt dum, u di har tat imot dum u ret förstat att ja kummar fran di, u di har trot att däu har sänd mi.

⁹Ja bidar för dum. Ja bidar int för världn äutn för daim sum däu har gitt mi, ettarsum di jär deine. ¹⁰Allt mitt jär ditt u allt ditt jär mitt, u ja har förhärligs ginum dum. ¹¹Ja jär int länggar kvar ei världn, men di jär kvar ei världn u ja kummar till di. Hailie fadar, bevar dum ei ditt namn, de sum däu har gitt mi, så´tt di bleir ett, leiksum vör jär ett. ¹²Mens ja var bei dum bevared ja dum ei ditt namn, sum däu har gitt mi. U ja skydded dum, u inggen av dum gick undar äutum undarganggens man, för skrifti skudd fullgäres. ¹³Nå kummar ja till di, men iss sägar ja mens ja jär ei världn, för att di skall fa min gläd hailt u fullt.

¹⁴Ja har gitt dum ditt ård, u världn har hat dum därför att di int tillhåirar världn, leiksum int heldar ja tillhåirar världn. ¹⁵Ja bidar int att däu skall ta dum ör världn, äutn för att däu skall bevar dum för de onde. ¹⁶Di tillhårar int världn, leiksum int heldar ja tillhåirar världn. ¹⁷Helg dum ginum sanninggi; ditt ård jär sanninggi. ¹⁸Leiksum däu har sänd mi till världn, har ja sänd dum till världn, ¹⁹u för daires skull helgar ja mi till a åffar, för att di ú skall helges ginum sanninggi.

²⁰Men int bärr för daim bidar ja, äutn ú för all sum ginum daires ård tror pa mi. ²¹Ja bidar att di all skall blei ett u att leiksum däu, fadar, jär ei mi u ja ei di u di, u di ú skall var ei uss. Da skall världn tro pa att däu har sänd mi.

²²Den härlihait sum däu har gitt mi har ja gitt dum för att för att di skall blei ett u för att leiksum vör jär ett, ²³ja ei dum u däu ei mi, di skall fullkåmnes u blei ett. Da skall världn fösta att däu har sänd mi u älsk dum så sum däu har älsk mi.

²⁴Fadar, ja vill att di sum däu har gitt mi skall var me mi där ja jär, för att di skall fa se mein härlihait, den sum däu har gitt mi, ettarsum däu har älsk mi allt före världns skapelse. ²⁵Retfärdue fadar, världn kännar di inte, men ja kännar di, u di har förstat att däu har sänd mi. ²⁶Ja har gärt ditt namn känt för dum u skall gär de känt, för att den kärlaik sum däu har älsk mi me skall var ei dum, u ja ei daim.

18 När Jesus hadd sägt isse, gick han ifylg me sein lärjunggar äut till dann seidu av Kidrondalen. Där lag en tregard sum han u lärjunggar gick in ei. Judas, han sum förådd´n, känd ú till plassn, ettarsum Jesus u hans lärjunggar åft hadd sambles där. ³Judas to me si vaktstörku u fålk fran yvastprästar u fariséar, u di kom deit me lyftar, facklar u vapen. ⁴Jesus, sum visst um allt sum vänted´n, gick äut till dum u fråged: ”Vaim söikar er?” ⁵Di svared: ”Jesus fran Nasaret.” Han sägd: ”De jär ja.” Blant dum sto ú Judas, han sum förråded´n. ⁶När Jesus nå sägd: ”De jär ja” veiked di tibaks u falt ner till marki. Han ^[45]fråged dum igen: ”Vaim söikar er?” u när di svared: ”Jesus fran Nasaret”, sägd han ”Ja har jo sägt er att de jär ja. Um de jär mi er söikar, så lätt di andre ga.” ⁹För de sum han hadd sägt skudd fullgäres uppfylles: ”Av daim sum däu har gitt mi har ja int lätt någen ga förloren. ¹⁰Men Simon Petrus, sum hadd a svärd me si, dräged de u slo till mot yvastprästns tjänare u hagged av hans hygre åire; tjänan hait Malkos. ¹¹Jesus sägd da till Petrus: ”Stick svärde ei skeidu. Skudd ja int drick den bäkan sum Fadan har räck mi?”

¹²Kåmmendantn me sein vaktstörk u judars män graip Jesus u bant´n ¹³u förd´n fyst till Hannas, svärfar till Kaiafas, sum var yvastpräst de åre. ¹⁴De var Kajafas sum hadd förklar för judar att de var bäst att en aindest man döid för fålke.

¹⁵Simon Petrus u en ann´n lärjungge fylged ettar Jesus. Den lärjunggen var bekantar me yvastprästn, u han fylged me Jesus in pa yvastprästns gard, ¹⁶men Petrus stänned kvar äutför portn. Den andre lärjunggen, han sum var bekantar me yvastprästn, gick da äut u taled me peiku sum vakted portn u to me si Petrus in. ¹⁷Men töisi bei portn sägd till Petrus: ”Håirar int däu ú till den där mann´ns lärjunggar?” Han svared: ”Naj, de gär ja inte.” ¹⁸Tjänrar u vaktar sto u värmed si bei en kåleld sum di hadd tände, ettarsum de var kallt. Petrus sto ú där u värmed si ihop me dum.

¹⁹Yvastprästar fråged Jesus um hans lärjunggar u hans lere. Jesus sägd: ”Ja har tal yp till världn. Ja har alltut undarveis ei synagogograr u ei temple, där all judar sambles. Ja har int sägt någ ei hemlihait. ²¹Varför frågar däu mi? Fråg daim sum har håirt va ja har förkunn för dum. Di vait jo va ja har sägt.” ²²En av vaktar sum sto där gav´n a drumbhagg u sägd: ”Skatt däu svar yvastprästn pa de veise?” ²³Jesus sägd: ”Har ja sägt någ sum jär fail, så säg mi va de var. Men um ja ha ret, varför slar däu mi?” ²⁴Hannas skickt än da bundn till yvastprästn Kajafas.

²⁵Men Simon Petrus sto där u värmed si. Di sägd till´n: ”Håirar int däu ú till hans lärjunggar. Petrus naiked till de: ”Naj, de gär ja inte.” ²⁶Da sägd en av yvastprästars tjänare, en släktingg till den sum Petrus hadd hugg åire av: ”Sag ja di int ifylg me´n ei tregardn?²⁷Petrus naiked till de en gangg till. U just da roped en hane.

²⁸Fran Kajafas förd di Jesus till residense. De var teilit pa morgen. Själv stänned di äutföre, för att int blei orain äutn ti kunn jet påskmålteidn. ²⁹Pilatus gick da äut till dum u fråged: ”Va anklagar er iss mann´n för?” ³⁰Di svared: ”Um han int hadd var en bråttslingg, skudd vör int ha lämn yvar´n at di.” ³¹Pilatus sägd: ”Ta´n da själv u döim´n ettar ed aigen lag.” Men judar svared: ”Vör har int ret ti döid någen.” ³²För de årdi skudd fullgäres sum Jesus hadd sägt för ti anveis att han skudd dåi. ³³Pilatus gick tibaks till residense u lätt kall till si Jesus u fråged: ”Så däu jär judas konungg?” ³⁴Jesus svared: ”Sägar däu de av di självar, ellar har andre sägt de um mi?” ³⁵Pilatus sägd: ”Ja jär väl inggen jude. Dein landsmän u yvastprästar har lämn yvar di. Va har däu gärt?" ³⁶Jesus svared: ”Mitt reike håirar int till iss världn. Um mitt reike håird till iss världn, hadd mein fylgeslagare kämp för att ja int skudd blei äutgivn at judar. Men nå jär mitt reike av ann slag.” ³⁷Pilatus fråged. ”Däu jär da kungg?” Jesus svared: ”Däu självar sägar att ja jär kungg. Ja jär föidar u har kumm heit till världn för iss aindest sak: ti vittne för sanninggi. Den sum håirar till sanninggi löides till min raust.” ³⁸Pilatus sägd till´n: ”Va jär sanninngg?”

Sen gick han äut igen till judar u sägd: ”Ja kan int finn´n skyldu till någe.” ³⁹Men de jär sid att ja gir någen freiar at er bei påskn. Vill er da att ja gir judars konungg freiar?” ⁴⁰Da roped di: ”Int han, äutn Barabas!” Barabas var en röivare.

19 Da to Pilatus Jesus u lätt peisk´n. ²U såldatar braid ihop en krans av tynne u sätted pa hans häude, u di hängged pa´n en purpurraudar mantl. ³Di gick fram till´n u sägd. ”Var hälsed, judars konungg,”, u di gav än snöitinggar. ⁴Sen gick Pilatus äut igen u sägd till judar: ”Ja förar äut´n till er, för att er skall första att ja int finnar´n skyldu till någe.” ⁵Jesus kom äut, me tynneskransn u den purpurraud mantln, u Pilatus sägd: ”hjär jär mann´n.” ⁶Så snart yvastprästar u daires fålk fick se än roped di ”Kåssfäst, kåssfäst!” Pilatus sägd. ”Ta´n u kåssfäst´n själve. Ja finnar´n int skyldu till någe.” ⁷Judar svared. ”Vör har en lag, u ainlit den lagen mat han dåi, ettarsum han har gärt si till Guds säun.

⁸När Pilatus håird de, blai han ännu mair oroen. ⁹Han gick tibaks in ei residense u fråged Jesus: ”Varifran jär däu?” Men Jesus gav´n int någ svar. ¹⁰Pilatus sägd da: ”Naikar däu ti tal me mi? Vait däu int att ja har makt ti gi di freiar u makt ti kåssfäst di?” ¹¹Jesus svared: ”Däu skudd int ha någen makt yvar mi, um däu int fat den fran åvan. Därför har den sum yvarlämned mi at di störr skuld.” ¹²Ettar de svare vidd Pilatus gi´n freiar. Men judar roped: ”Um däu släppar´n, jär däu int kaisans vän. Den sum gär si till kungg sättar si upp mot kaisan.

¹³När Pilatus håird de årdi, lätt han för äut Jesus ei den så kallne Staingardn, hebreisk Gabbata. ¹⁴De var pa förberaidelsedagn före påsk, bei sjett teimen. Pilatus sägd till judar: ”Hjär ser er ed kungg.” ¹⁵Da roped di: ”Bårt me´n! Kåssfäst´n!” Pilatus fråged: ”Skall ja kåssfäst ed kungg?” Yvastprästar svared: ”Vör har inggen ann´n kungg än kaisan.” Da låimed han äut Jesus at dum ti kåssfästes. Di to´n da me si. ¹⁷Han bar självar sitt kåss äut till den plassn sum kalles för Skallen, pa hebreisk Golgata. ¹⁸Där kåssfästed di´n ifylg me täu andre, en pa dain seidu u en pa dann seidu me Jesus ei mittn. ¹⁹Pilatus hadd ú lätt skriv a plakat sum sätteds upp pa kåsse, u där sto: Jesus fran Nasaret, judars konungg^[50]. De lästeds av mangg judar da plassn där Jesus blai kåssfästn lag strax äutför stan u textn var pa hebreisk, latein u grekiske. ²¹Men judars yvastprästar sägd till Pilatus: ”Skriv int: Judars konungg. ²²Pilatus svared: ”Va ja har skriv, de har ja skrive.

De var va såldatar gärde. ²⁵Men bei Jesu kåss sto hans mor u hennes systar Maria, sum var gift me Klopas, u Maria fran Magdala. ²⁶När Jesus sag sein Mor u bei na den lärjungge sum han älsked, sägd han till sein mor: ”Kvinne, där jär din säun.”²⁷Sen sägd han till lärjunggen: ”Där jär dein mor.” Fran de stundi hadd ha sitt haim bei lärjunggen. ²⁸Jesus visst att nå var allt fullbord si, u för att skriftårdi skudd uppfylles sägd han: ”Ja jär tåstu.” ²⁹Där sto a kär sum var fyllt me säurt vein. Di sätted därför en svamp sum hadd duppes ei de säur veine pa en isopstilk u förd den till hans mun . ³⁰När Jesus hadd fat de säur veine, sägd han: ”De jär fullborde.” U han båiged ner häude u yvalämned sin ande.

³¹Ettarsum de var förberaidlsedag u kruppar int fick hängg kvar pa kåsse undar sabbatn - de var en storar sabbatsdag – bad judar Pilatus att di kåssfästnes bainpeipar skudd gråsses u kruppar tas bårt. ³²Såldatar kom därför u gråssed baini pa daim sum var kåssfästne ifylg me Jesus, fyst pa dain´n u sen pa dann´n. ³³Men när di kom till Jesus u sag att han allt var döidar, gråssed di int hans bain, ³⁴äutn en av såldatar stack upp seidu pa´n me sin lans, u da kom de äut blod u vattn. ³⁵Den sum sag de har vittne um de för ú er skall tro; hans vittnesbörd jär sant, u han vait att han talar sanningg. ³⁶Iss sked för att skriftårde skudd fullgäres: ”Ingg bain skall brautes pa´n. ³⁷U pa a ann ställ haitar de: Di skall keik pa´n sum di har bur iginum.

³⁸Josef fran Arimataia, sum var lärjungge till Jesus fast ei hemlihait av rädsl för judar, bad ettarat Pilatus ti fa ta ner Jesu krupp. Pilatus tillåted de, u Josef gick u to ner kruppn. ³⁹Nikodemus kom ú deit, han sum fyst ganggn hadd söikt upp Jesus pa nati. U han hadd me si a blande av myrre u aloe, umtrent tretti kilo. ⁴⁰Di to Jesu krupp u linded den me linnbindlar ifylg me kryddar så sum judar bräukar gär bei en gravläggningg. ⁴¹Naug bei plassn där Jesus hadd blitt kåssfästn fanns en tregard u ei tregardn en nöiar grav där ännu inggen hadd blitt lägdar.

20 Teilit pa mårgn ettar sabbatn, mens de ännu var mörkt, kom Maria fran Magdala äut till gravi u gick u fick se att stain´n framför inganggn var bårte. ²Ha ränd me en gangg därifran u kom u sägd till Simon Petrus u den andre lärjunggn, den sum Jesus älsked: ”Di har flytt bårt Herren ör gravi, u vör vait int var di har lägt´n.” ³Petrus u dann lärjunggn straik da äut till gravi. ⁴Di ränd bäggi täu, men dann lärjunggn ränd fortare u kom fyst fram till gravi. ⁵Han läuted si in u sag linnbindlar ligg där men gick int in. ⁶Simon Petrus kom strax ettar, u han gick in ei gravi. Han sag bindlar ligg ⁷lissum dokn sum hadd täck häude, men den lag int ihop me bindlar äutn hoprullen pa a apartut ställe. Da gick ú dann lärjunggen in, han sum hadd kumm fyst till gravi. Han sag ú u trode. bindlar liggnes där, ⁷Så sum doken sum hadd täck häude, den lag int ifylg me bindlar äutn hoprulln pa a ann ställ för si. ⁸Da gick ú dann lärjunggn in, han sum hadd kumm fyst till gravi. U han sag ú u trode. ⁹Di hadd nämligen ännu int förstat skriftis ård att han mat sta upp fran de döide. ¹⁰Lärjunggar gick sen haim igen

¹¹Men Maria sto u grated äutför gravi. Gratnes läuted ha si in ¹²u fick da se täu ängglar ei veit kledar sit där Jesu krupp hadd ligge, en bei häude u en bei föitnar. ¹³U di sägd till´na: ”Varför gratar däu, kvinne?” Ha svared: ”Di har flytt bårt min herre, u ja vait int var di har lägt´n.” ¹⁴När ha hadd sägt de, snod ha si um u sag Jesus sta där, men ha fösto int att de var han. ¹⁵Jesus sägd till na: ”Varför gratar däu, kvinne? Vaim laitar däu ettar?” Ha trod att de var tregardsvaktn u svared: ”Um de jär däu sum har bär bårt´n, herre, så säg mi var däu har lägg´n, så´tt ja kan hämt´n.” ¹⁶Jesus sägd till na: ”Maria." Ha snod si um u sägd till´n: ”Rabbouni”. (De jär hebreisk u betöidar mästare) ¹⁷Jesus sägd: ”Rör int bei mi, ja har ännu int steig upp till min fadar. Ga till mein bröidar u säg dum att ja steigar upp till min fadar u ed fadar, min Gud u ed Gud.” ¹⁸Maria fran Magdala gick da till lärjunggar u taled um för dum att ha hadd set Herren u att han hadd sägt de till na.

¹⁹Pa kväldn sam dag, den fyst ei viku, sat lärjunggar bakum rigled däurar av rädsl för judar. Da kom Jesus u sto mitt iblant dum u sägd till dum. ”Freid at er alle.” ²⁰Sen veised han sein händar u sein seide. Lärjunggar blai glad när di sag Herren. ²¹Jesus sägd atar till dum: ”Freid at er alle.” ²²Sen andeds han pa dum u sägd: ”Ta emot haili ande. ²³Um er förlåtar någen hans syndar, så jär di förlåtne, um er bindar någan ei hans syndar, så jär han bundn.

²⁴En av di tåll, Tomas, sum kalldeds Tvillinggn hadd int vart me när Jesus kom. ²⁵Di andre lärjunggar sägd nå till´n. ”Vör har set Herren,” men han sägd: ”Um ja int far se speikhäuli ei hans händar u stick handn ei hans seide, tror ja de inte.” ²⁶A vik sainare var läjunggar samblede igen u Tomas var me. Da kom Jesus, tråss att däurar var riglede, u sto mitt iblant dum u sägd: ”Freid at er alle.” ²⁷Sen sägd´n till Tomas: ” Räck heit ditt finggar. Hjär jär mein händar; räck äut din hand u stick na ei mein seide. Tveivle int, äutn tro!” ²⁸Da svared Tomas: ”Min Herre u min Gud.” ²⁹Jesus sägd till´n: ”Däu tror därför att däu har set mi. Salie di sum int har set men leikväl tror”.

³⁰Mangg teckn sum int har tats me ei iss boki gärd Jesus ú sum läjunggar fick se ³¹Men iss har blitt skriv si för att er skall tro att Jesus jär Messias, Guds säun, för att er ginum tro skall han liv ei hans namn.

21 Sen veised si Jesus igen för lärjunggar bei Tiberiassjön. De gick till så: ²Simon Petrus u Tomas, sum kalleds Tvillinggen, Natanael fran Kana ei Galiléen, Sebedaios synar u täu andre lärjunggar var ifylge. ³Simon Petrus sägd till di andre: ”Ja gir mi äut u fiskar.” Di andre sägd:” Vör fylgar me di.” Di gick äut u staig ei båtn, men de nati fick di inggentingg. ⁴När mårgn kom sto Jesus pa strandi, men lärjunggar fösto int att de var han. ⁵U Jesus fråged: ”Mein ban, har er ingg fisk?” Di svared naj, ⁶u han sägd: ”Kast äut nätipa hygre seidu um båtn, så far er.” Di kasted äut näti, u nå bated di int dräg in de för all fiskn. ⁷Den lärjungg sum Jesus älsked sägd da till Petrus: ”De jär Herren!” När Simon Petrus håird att de var Herren, knöited han um si yttarkledar, för han var int kledar u hupped ei vattne. ⁸Di andre lärjunggar kom ettar ei båtn me fängge pa slep; di hadd int langgt till land, bärr a hundretal metar. ⁹Da di staig iland fick di se en hop eldsglod u fisk sum lag pa den u bröi. ¹⁰Jesus sägd till dum: Hämt någle av fiskar sum er rättnunnas fick.” ¹¹Simon Petrus gick upp pa strandi u dräged iland näte, sum var fullt av stor fiskar, 153 stycken. U fast de var så mangg gick näti int sundar.

¹²Jesus sägd till lärjunggar: ”Kum u jet.” Inggen av dum våged fråg´n vaim han var; di fösto att de var Herren. ¹³Jesus gick fram u to bröie u gav dum, u pa sam veis fiskn. ¹⁴De var trid ganggn sum Jesus veised si för sein lärjunggar sen han hadd stat upp fran de döide.

¹⁵När di hadd jete, sägd Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes säun, älskar däu mi mair än di andre gär? ”Simon svared: ”Ja, herre, däu vait att ja har di kerar.” Jesus sägd: ”Var en herd för mein lamb pa baite.” ¹⁶U han fråged´n ansn: ” Simon, Johannes säun, älskar däu mi?” Simon, svared: ”Ja, herre, däu vait att ja har di kerar.” Jesus sägd:” Var en herd för mein lamb.” ¹⁷U han fråged´n för trid ganggn: ”Simon, Johannes säun, har däu mi kerar?” Petrus blai bedröivn när Jesus för trid ganggn fråged:” Har däu mi kerar” u han svared: ”Herre, däu vait allt; däu vait att ja har di kerar.” Jesus svared: ”för mein lamb pa baite. ¹⁸Sannarligen, ja sägar di: När däu var unggar spänned däu självar bälte u gick va va hänn däu vidde. Men när däu bleir gambel, skall däu sträck äut dein armar u någen annan skall spänn bälte um di u för di deit däu int vill.” ¹⁹(Så antöided han me va för slags döid Petrus skudd föhärlig Gud.) Sen sägd han till´n: ”Fylg mi!”

²⁰Petrus vänded si um u fick se att den lärjungge sum Jesus älsked fylged ettar, han sum undar målteidn hadd läut si bakat mot Jesu braust u fråg vaim sum skudd förråd´n. ²¹När Petrus sag´n, fråged han Jesus: ”Herre, lains bleir de me han?” ²²Jesus svared: ”Um ja vill att han skall blei kvar tiss ja kummar, va angar de di? Däu skall fylg mi.” ²³Därför spraid si a rykt blant bröidrar att den lärjunggn int skudd dåi. Men Jesus hadd int sägt till Petrus att läjunggn skudd dåi, äutn: ”Um ja vill att han skall blei kvar tiss ja kummar, va angar de di?”

²⁴De jär den lärjunggen sum vittnar um allt iss u har skriv ner de, u vait att hans vittnesbörd jär sant.

²⁵Jesus gärd ú mik anne, u um var sak skudd var sak skildres för si, tror ja int att hail världn skudd röim de böikar sum da mat skrives.

aduar – ivrig.

allmaje – folkmassa. (åld).

astäuen – grannen.

betro - anförtro.

blande – blandning.

Den latinska texen: IESUS NAZARENUS REX IUDEORUM
(Jesus Nasarén Judarns Konung).

denar - romerskt silvermynt som vägde ca 4 gram.

drumbhagg – örfil.

ettarbei – efteråt (åld).

fulldar – fullkomlig.

fullgäre – utföra, verkställa (åld).

fängge – fångst.

granngivlit – uppenbart (åld).

gråsse – krossa.

hane – tupp.

hel – skohäl.

hugse – komma ihåg.

höives - behövas (åld).

ljaugare – lögnare (åld).

lyfte – lykta.

lymne - lämna kvar (åld).

låime – lämna (åld).

mele - mäta.

osämes – tvista (åld).

palmsvaigar palmkvistar.

pilarhall - pelarhall.

sacknes – visseligen (åld).

Siloadammen är en damm i Jerusalem uthuggen i en klippa.

skjäulke - skymundan (åld).

snyffle – snäsa (åld).

sätt äut – ange, bestämma.

tillträffe – inträffa (åld).

varges till – ingenting (åld).

villfares – förfaras, fördärvas (åld).

yvasta – stå ut med (åld).

årke - möda.

äre – hedra, vörda.

ärg si – förarga sig (åld).

ättnunnas – just, nyss.

äutbains – oäkta (åld).

äutenum – utanför (åld).

även kallat Betsaida.