Home
Matteus
Markus
Lukas
Johannes

Evanggelium ainlit Matteus

Kapitel: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28

Jesu släkttavle

1 ¹Släkttavle för Jesus Kristus, säun av David, sum var säun av Abraham. ²Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, Jakob till Juda u hans bröidar ³Juda till Peres u Serach, vickens mor var Tamar, Peres till Hesron, Hesron till Ram ⁴Ram, till Ammindav, Ammindav till Nachshonk, vickens mor var Rut, Oved till Jishai, ⁶u Jishai till David, kunggen.

David var far till Salomo, vickens mor var Urias hustru. ⁷Salomo till C, Rehabean till Avia, Avia till Asa, ⁸Asa till Joshafat, Joshafat till Joram, Joram till Ussia, ⁹Ussia till Jotam, Jotam till Achas, Achas till Hiskia, ¹⁰Hiskia till Manasse, Manasse till Amon, Amon till Josia ¹¹u Josia till Jojakim, Jojakim u hans bröidar, bei den teidn da fålk fördes bårt till Babylon. ¹²Ettar bårtföringgi till Babylon blai Jojakin far till Shealtiel, Shealtiel till Serubbabel, ¹³Serubbabel till Avihud, Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor, ¹⁴Asor till Sadok, Sadok till Akim, Akim till Elihud, ¹⁵Elihud, till Elasar, Elasar till Mattan, Mattan till Jakob ¹⁶u Jakob till Josef, Marias man; u av henn föddes Jesus sum kalles Kristus.

¹⁷Antal släktlid jär da fran Abraham till David fjortn lid, fran David till fångenskapn ei Babylon till Kristus fjortn lid.

Jesu föidsel

¹⁸Me Jesu Kristi föidsel förhålld de si så: hans mor, Maria, hadd blitt troläugi me Josef, men före de att di gynt liv ifylg veist de si att ha var havande ginum haili ande. ¹⁹Hennes man Josef, sum var retfärduar u int vidd dräg vanär yvar na, tänkt da ti skill si fran na ei tysthait. ²⁰Men när han hadd besläut si för de uppenbard si Herrens änggel för´n ei en dråim u sägd: ”Josef, Davids säun, var int räddar för ti ta me di Maria haim sum hustru, för bane ei na har blitt till ginum haili ande. ²¹Ha skall föid en säun, u däu skall gi´n namne Jesus, för han skall fräls sitt fålk fran daires syndar.” ²²Allt isshjär händed för att de sum Herren hadd sägt ginum profetn skudd uppfylles: ²³Junggfräu´i skall blei havande u föid en säun, u man skall gi´n namne Immanuel (de betöidar: Gud me uss). ²⁴När Josef vackned gärd han sum Herrens änggel hadd befall u förd haim sein troläugi. ²⁵Han rörd na int förrän ha hadd föid en säun. U han gav´n namne Jesus.

Di austarländsk stjänntödrar

2 ¹När Jesus hadd blitt föidar ei Betlehem ei Judéen pa Herodes teid kom någle austarländsk stjänntöidrar till Jerusalem ²u fråged: ”Var finns judars nöiföide? Vör har set hans stjänn ga upp u vör kummar för ti hyll´n.” ³När kungg Herodes håird de blai han oroen, u hail Jerusalem ú. ⁴Han sambled all fålkes yvastprästar u skriftlerd u fråged dum var Messias skudd föides pla. ⁵Di svared: ”I Betlehem ei Judéen, för de star skriv si bei profetn: ⁶Däu Betlehem ei Juda land jär ingglund ringgest blant hövdinggar ei Juda, för fran di skall de kumm en hövdingg, en herd för mitt fålk Israel<sup>.”

7</sup>Da kalled Herodes ei hemlihait till si stjänntöidrar u håird si nog för um va längg stjännu hadd vart söinli. ⁸”Gi er iväg deit u ta nog raid pa allt um bane”, sägd han, ”u undarret mi när er har hitt´n, så´tt ja ú kan kumm deit u hyll´n.” ⁹Ettar ti ha löides till kungen gav di si iväg, u stjännu sum di hadd set ga upp gick före dum tiss ha till släut stänned yvar den plass där bane var. ¹⁰När di sag stjännu fylldes di av stäurar gläde. ¹¹Di gick in ei häuse, u där fant di bane u Maria, hans mor, u falt ner u hylled´n. Di ypned sein kistar u räckt fram gåvar: gull, röikelse u myrre. ¹²Ei a dråim blai di sen tillsägd int ti atarvänd till Herodes, u di to en ann´n väg haim till sitt land.

Flykti till Egypten

¹³När di hadd gitt si av veised si Herrens änggel ei a dråim för Josef u sägd: ”Steig upp u ta me di bane u dess mor u flöi till Egyptn u stänn där tiss ja sägar till di, för Herodes kummar ti söik ettar bane för ti döid de." ¹⁴Josef staig upp u to um nati me si bane u dess mor u gav si av till Egyptn, ¹⁵u där stännd han tiss Herodes hadd döit, för att de sum Herren hadd sägt ginum profetn skudd fullgäres. Fran Egyptn har ja kall min säun.

¹⁶När Herodes märkt att han hadd blitt läurn av stjänntöidrar blai han äursinni, u han lätt döid all sårkar ei Betlehem u umnegdi sum var täu år ellar därundar, den teid han hadd fat fram ginum ti fråg stjänntöidrar. ¹⁷Da fullgärdes de sum hadd blitt sägt si ginum profetn Jeremia: ¹⁸Rop håirs ei Rama, grat u haugljudd klagan: Rakel begratar sein ban, ha lättar int tråist si, för di finns int mair.

Atarkåmstn till Israel

¹⁹När Herodes hadd döit veist si Herrens änggel ei en dråim för Josef ei Egyptn ²⁰u sägd: ”Steig upp u ta me di bane u dess mor u gi di iväg till Israels land. Di sum vill ta banes leiv jär döide.” ²¹Josef staig upp u to me si bane u dess mor u flytted tibaks till Israels land. ²²Men när han håird att Archelaos var kungg ei Judéen ettar sin far Herodes vågd han int atarvände deit. Ei en dråim blai han tillsägdar ti dräg si bårt till Galiléen, ²³u där bosätted han si ei en stad sum haitar Nasaret, för att de sum var sägt si ginum profetar skudd uppfylles. Han skall kalles nasaré.

Johannes döipan

3 ¹Bei den teidn uppträded Johannes döipan ei Judéens auken ²u förkunned: ”Umvänd er. Himmelreik jär nauge.” ³De jär um han de haitar bei profetn Jesaia: En raust ropar ei aukni: Ban väg för Herren, gär hans steigar rake. ⁴Johannes bar kledar av kamelhår u hadd a lädarbälte um leive. Hans mat var grashuppar u vildhonungg. ⁵Fålke ei Jerusalem u hail Judéen u trakti kringg Jordan kom äut till´n, ⁶u di bekänd sein syndar u blai döipne ei Jordan.

⁷När han sag att mangg fariséar u saddukear kom för ti blei döipne sägd han till dum: Huggårmsynggel, vaim har sägt er att er kan slipp ifran den kumnes vredn? ⁸Bär da sleik frukt sum håirar till umvän­delsn. ⁹U tro int att er bärr kan säg er: Vör har Abraham till Fadar. Ja sägar er att Gud kan uppväck ban at Abraham ör iss stainar ¹⁰Yxi jär allt sätti till roti pa tre´e. Varivist tre sum int bärar go frukt skall hugges bårt u kastes ei eldn. ¹¹Ja döipar er ei vattn för umvändlsens  skull. Men han sum kummar ettar mi jär starkare än ja, u ja jär int värdu ti ta av´n hans sandalar. Han skall döip er me haili ande u eld. ¹²Han har kastskåveln ei handi u skall rens de tråskne sedi u samble vaite ei sein lädu, men anggnar skall man bränn ei en eld sum aldri slucknar.”

Jesu dop

¹³Sen kom Jesus fran Galiléen till Johannes bei Jordan för ti döipes av´n. ¹⁴Men Johannes vidd hindre´n u sägd: ”De jär ja sum behöivar döipes av di, u nå kummar däu till mi.” ¹⁵Jesus svared: ”Lätt de ske. De jär så vör skall uppfyll allt sum håirar till retfärduhaiti.” Da lätt han de ske. ¹⁶När Jesus hadd blitt döiptar staig han geinest upp ör vattne. Himeln ypned si, u han sag Guds ande kumm ner sum a däue u sänk si yvar´n. ¹⁷U en raust sägd: ”Iss jär min älskede säun, han jär min äutvälde.

Jesus frestes

4 ¹Sen blai Jesus av Andn fördar äut ei aukni för ti sättes pa prov av djävuln. ²När han hadd fast ei förti dagar u förti netar blai han till släut sultn. ³Da kom frestan u sägd till´n: ”Um däu jär Guds säun, så befall att iss stainar bleir bröi.” ⁴Jesus svared: ”De star skriv si: Mänsku skall int liv bärr av bröi, äutn av varivist ård sum äutgar ör Guds mun.”

⁵Sen to djävuln´n me si till den hailie staden u ställd´n haugst upp pa tempelmäurn ⁶u sägd: ”Um däu jär Guds säun, så kast di ner. De star jo skriv si: Han skall befall sein ängglar u di skall bär di pa sein händar så´tt däu int ståitar fotn mot någen stain.” Jesus sägd till´n: ”⁷De star ú skriv si: Däu skall int sätt Herren, din Gud, pa prov.”

⁸Nå to djävuln´n me si upp pa a mik haugt berg u veist´n all reikar ei världn u daires härlihait ⁹u sägd: ”Allt isshjär skall ja gi di um däu fallar ner u bidar till mi.” ¹⁰Da sägd Jesus till´n: ”Ga din väg, Satan. De star jo skriv si: ”Herren, din Gud skall däu bid till, u aindest han skall däu dörke.” ¹¹Da lätt djävuln än vare, u ängglar kom fram u betjänd´n.

Jesus uppträdar ei Galiléen

¹²När han håird att Johannes hadd blitt fänggseln vänded han tibaks till Galiléen. ¹³Han lämned Nasaret u slo si ner ei Kafernaum, sum liggar bei sjön, ei Sebulons u Naftalis land, ¹⁴för att de sum var sägt si ginum profetn Jesaja skudd fullgäres: ¹⁵Sebulos land u Naftalis land ner mot sjön, pa dann seidu Jordan, haidninggars Galiléen – ¹⁶fålk´ sum bor ei mörkar har set a stäurt ljaus, u för daim sum bor ei döidns land u skugge har ljause gat upp. ¹⁷Fran den teidn gynt Jesus förkunne: Umvänd er. Himmelreike jär nauge.”

Di fyst lärjunggar

¹⁸När han vandred langgs Galilesk sjön fick han söin pa täu bröidar, Simon sum kalles Petrus u brorn hans Andreas. Di sto bei sjön u fisked me kastnät. För di var fiskare. ¹⁹Han sägd till dum: ”Kumm u fylg mi. Ja skall gär er till mänskfiskare.” ²⁰U di lämned me en gangg sein nät u fylged´n. ²¹När han gick veidare fick han söin pa täu andre bröidar, Jakob, Sebedaios säun, u hans bror Johannes, sitnes ei fylg me sin far Sebedaios ei båtn u gär ei årningg sein nät. Jesus kalled pa dum, ²²u geinest lämned di båtn u sin Fadar u fylgd´n.

Jesus förkunnar u botar

³Han vandred umkringg ei hail Galiléen u undaveist ei Synagogar, u förkunned bäudskape um reike u boted all slags sjaukdomar u krämpar blant fålke. ²⁴Rykte um´n spraid si ei hail Syrien, u man förd till´n all sum laid av oleik sjaukdomar u plågar, u besattne, fallandsjauke u förlamne, u han boted dum. ²⁵U stäur skarar fylged´n, fålk fran Galiléen u Dekapolis, fran Jerusalem u Judéen u fran dann seidu Jordan.

BERGSPREDEIKAN (kap. 5-7)

Salipreisninggar

5 ¹När han sag fålkskarar gick han upp pa berge. Han sätted si ner, u hans läjunggar kom fram till´n. ²Han gynt undaveis dum u sägd:

³”Salie di sum jär fattie ei andn,
daim håirar himmelreike till.
⁴Salie di sum sörgar,
di skall blei tråistne.
⁵Salie di åidmjauke,
di skall ärv lande.
⁶Salie di sum hunggrar u tåstar
ettar retfärduhaiti, di skall blei mättne.
⁷Salie di barmhärtue,
di skall möit barmhärtuhait.
⁸Salie di rainhjärtue,
di skall se Gud.
Salie di sum haldar frid,
di skall kalles Guds synar.
¹⁰Salie di sum jär förfylgne för
retfärduhatis skull,
daim håirar himmelreike till
¹¹Salie jär er när man skymfar u förfylgar er u pa all veis förtalar er för min skull. ¹²Gläd er u jäuble, ed laun bleir stäur ei himeln. Pa sam veis var jo profetar före ed teid.
¹³Er jär världns salt. Men um salte mistar sin kraft, lains skall man fa de salt igen? De däugar int till ann än ti kastes bårt u trampes av mänskar.

¹⁴Er jär världns ljaus. En stad upp pa a berg kan int dyles, ¹⁵u när man tändar a lampe sättar man na int undar sedesmåtte äutn pa hållan, så´tt ha löisar för all ei häuse. ¹⁶Pa sam veis skall ed ljaus löis för mänskar, så´tt di ser ed go gärninggar u preisar ed Fadar ei himeln.

Jesus u lagen

^17”Tro int att ja har kumm för ti upphäv lagen ellar profetar. Ja har int kumm för ti slop äutn för ti fullgäre. ¹⁸Sannarligen, förrän himeln u jårdi gar undar skall int en aindeste bokstav, int minst prick ei lagen ändres; int förrän allt har sket. ¹⁹Den sum upphävar ett aindeste av bäudi, um så de allra minste, u undaveisar mänskar så, han skall räcknes sum den minst ei himmelreike. Men den sum handlar u undaveisar ettar dum skall räcknes sum stäurar ei himmelreike. ²⁰Ja sägar er att um int ed retfärduhait yvarträffar di skriftlerdes u fariséars, så kummar er int in ei himmelreike.

Jesus skärpar lagns bäud

²¹Er har håirt att de blai sägt si till fädrar: Däu skall int dräpe; den sum dräpar slippar int ifran sin dom. ²²Men ja sägar er: den sum bleir ilsken pa sin bror slippar int ifran sin dom, u den sum okvädar sin bror slippar int ifran ti ställes inför rade, u den sum förbannar än slippar int ifran helvetseldn. ²³Um däu bärar fram dein gåv till åffaraltre u där hugsar att din bror har någ otalt me di, ²⁴så lätt dein gåv ligg framför altre u ga fyst u förson di me´n; kumm sen tibaks u bär fram dein gåve. ²⁵Skynd di ti kumm yvarains me din motpart mens er ännu jär pa väg, så´tt han int yvarlämnar di till doman u doman lämnar di till vaktn u däu sättes ei fänggelse. ²⁶Sannarligen, däu slippar int äut förrän däu har betalt till seist öre.

²⁷Er har håirt att de blai sägt si: Däu skall int braut a äktenskap. ²⁸Men ja sägar er: Den sum ser pa a kvinnfålk me begär har allt ei sitt hjärte brut hennes äktenskap. ²⁹Um ditt hygre auge förlaidar di, så reiv ör de u kast de ifran di. De jär bättar för di att av kruppn en dail gar förlorn att hail kruppn kastes ei helvete. ³⁰U um hygre handi förlaidar di, så hugg av na u kast na ifran di. De jär bättar för di att en dail av din krupp gar förlorn än att hail din krupp kummar till helvete.

³¹De blai sägt si: Den sum vill skill si fran sein hustru skall gi na a skilsmässbrev ³²Men ja sägar er: den sum skillar si fran sein hustru av någ ann skäl än otukt, han bleir orsak till att äktenskape kan brautes ginum henne, u den sum giftar si me a franskilt kvinnfålk brautar hennes äktenskap.

³³Er har ú håirt att de blai sägt si till fädrar: Däu skall int svär falskt u däu skall hald va däu har svär inför Herren. ³⁴Men ja sägar er: er skall int svär någen aid alls, int bei himeln, för de jär Guds tron, ³⁵int bei jårdi, för de jär palln undar hans föitar; int bei Jerusalem, för de jär den stäur kungens stad. ³⁶Int heldar skall däu svär bei ditt häude, för däu kan int gär ett aindest hårstrad vitt ellar svart. ³⁷Va er sägar skall var ja ellar naj. Allt ann kummar fran de onde.

Älsk ed feiendar

³⁸Er har håirt att de blai sägt si: Auge för auge u tand för tand. ³⁹Men ja sägar er: Vär er int mot de onde. Naj, um någen slar di pa hygre kinn´n, så vänd ú dann´n mot´n. ⁴⁰Um någen vill prucess mot di för ti ta skörtu dein, så gi´n din mantel ú. ⁴¹Um någen vill tvingg di ti fylg me en meil ei hans tjänst, så ga täu meil me´n. ⁴²Gi at den sum bidar di, u vänd int ryggen at den sum vill lan av di.

⁴³Er har håirt att de blai sägt si: Däu skall älsk din näst u hat feiendn. ⁴⁴Men ja sägar er: älsk ed feiendar u bid för daim sum förfylgar er, ⁴⁵da bleir er ed himmelske Fadas synar. För han lättar sein sol ga upp yvar ond u go u lättar de regne yvar retfärdue u oretfärdue. ⁴⁶Um er älskar daim sum älskar er, skall er da ha laun för de? Gär int tullindreivrar pa sam veis? ⁴⁷U um er hälsar vänlit pa ed bröidar u bärr pa daim, gär er da någ märkvärdut? Gär int haidningar pa sam veis? ⁴⁸Var fullkomlie, så sum ed Fadar ei himeln jär fullkomli.

Um allmosar, böin u faste

6 ¹Var nog me ti int gär ed fromm gärninggar när mänskar kan se er, för att di skall blei var er. Elles har er inggi laun ti vänt bei ed Fadar ei himeln. ²När däu gir allmosar, lätt da int ståit ei basäun för di, sum augentjänare gär ei synagogar u pa gatar för att mänskar skall beröim dum. Sannarligen, di har allt fat äut sein laun. ³Naj, när däu gir allmosar, lätt da int kaitu vit va hygru gär. ⁴Gi dein allmos ei smöig. Da skall din Fadar, sum ser de sum jär gåimt, belaun di.

⁵När er bidar skall er int gär sum hycklare. Di älskar ti sta u bid ei Synagograr u ei gathörni för att mänskar skall se dum. Sannarligen, di har allt fat sein laun. ⁶Naj, när däu bidar, ga in ei din kammare, luck däuri till u bid sen till din Fadar sum jär ei de gåimde. Da skall din Fadar, sum ser ei de gåimske, belaun di. ⁷U när er bidar skall er int rabble tom ård sum haidninggar; di tror att di skall blei böinhåird för di mangg årdis skull. ⁸Gär int sum daim, för ed Fadar vait allt va er behöivar för de att er har bid um de.

⁹Så skall er bide:
Oe Fadar, däu sum jär ei himeln,
Lätt ditt namn blei helget,
¹⁰Lätt ditt reike kumme,
Lätt din vile ske,
pa jårdi så sum ei himeln,
¹¹Gi uss idag o bröi,
för dagen sum kummar,
¹²U förlåt uss o skuldar,
Leiksum vör har förlåt daim,
sum star ei skuld till uss,
¹³U utsätt uss ai för pröivningg,
äutn rädd uss fran de onde.

¹⁴För um er förlåtar mänskar daires yvarträdelsar skall ed himmelske Fadar ú förlåt er. ¹⁵Men um er int förlåtar skall int heldar ed Fadar förlåt er ed yvarträdelsar. ¹⁶När er fastar, se da int dystre äut sum hycklare, sum vanställar sitt utseende för att mänskar skall se att di fastar. Sannarligen, di har allt fat äut sein laun. ¹⁷Naj, när däu fastar, smörj in ditt hår u tvätt ditt ansikt ¹⁸så´tt mänskar int ser att däu fastar, äutn bärr din Fadar sum ser ei de gåimde. Da skall din Fadar, sum ser ei de gåimde, belaun di.

Skattar ei himeln

¹⁹Samble int skattar hjär pa jårdi, där mal u mask förstörar u tjauvar brautar si in u stjälar. ²⁰Samble skattar ei himeln, där varken mal ellar mask förstörar u int någle tjauar brautar si in u stjälar. ²¹För där din skatt jär, där kummar ú ditt hjärte ti vare.

Kruppns lampe jär auge

²²Kruppens lampe jär auge. Um ditt auge jär ogrumle far hail din krupp ljaus, ²³men um ditt auge jär fördärve bleir de mörkt ei hail din krupp. Um nå ljause inum di jär mörkar, va djaupt bleir da int mörkre.

Gud u mammon

²⁴Inggen kan tjän täu herrar. Entn kummar han ti hat dain´n u älsk dann´n ellar ti hald fast bei dain´n u int bröid si um dann´n. Er kan int tjän bad Gud u mammon.

Gär er ingg bekymmar

²⁵Därför sägar ja er: "Bekymre er int för mat u dryck ti liv av ellar för kledar ti sätt pa kruppen. ²⁶Keik pa himelns fäuglar, di sar inte, skördar int u samblar int ei lädar, men ed himmelske Fadar föidar dum. Jär int oroli, mitt ban, dein syndar jär förlåtne.” Jär int er värd mik mair´n daim? ²⁷Vaim av er kan me sein bekymmar lägg en aindest aln till sein livslänggd? ²⁸U varför bekymrar er er för kledar? Keik pa ängges liljar, lains di vaxar. Di arbetar int u spinnar inte. ²⁹Men ja sägar er: int ains Salomo ei all sin prakt var kledar sum en av dum. ³⁰Um nå Gud gir sleik kledar at grase ei ängge, sum idag finns till u ei mårgu stuppes ei ugnen, skall han da int ha kledar at er, er trossvage? ³¹Gär er därför int någ bekymmar, fråg int: Va skall vör jete? Va skall vör dricke? Va skall vör ta pa uss? ³²Allt slikt jagar haidninggar ettar. Men ed himmelske Fadar vait att er behöivar isse. ³³Söik fyst hans reik u retfärduhait, så skall er fa allt de andre ú. ³⁴Gär er därför int någ bekymmar för mårgdagn. Han far självar bär sein bekymmar. Var dag har nuck av sein plåge.

Döim inte. Ga äut ginum den trangg portn

7 ¹Döim int så bleir er int döimde. ²För me den dom´n sum er döimar me skall er döimes, u me de måtte sum er melar me skall de meles upp för er. ³Varför ser däu fleisu ei din brodas auge när däu int märkar bjälken ei ditt aige? ⁴U lains kan däu säg till din bror: Lätt mi ta bårt fleisu ör ditt auge – däu sum har en bjälk ei ditt aige? ⁵Hycklare, ta fyst bårt bjälken ör ditt auge, så kan däu se klart u ta bårt fleisu ör din brors. ⁶Gi int de sum jär hailit at hundar, u kast int ed pärlar at sveini; di trampar pa dum u snor si um u sleitar sundar er.

⁷Bid, så skall er fa. Söik så skall er finne. Bult, så skall däuri ypnes. ⁸För den sum bidar, han far, u den sum söikar, han finnar, u för den sum bultar skall däuri ypnes. ⁹Finns de någen blant er sum gir sin säun en stain när han bidar um bröi ¹⁰ellar gir´n en årm när han bidar um en fisk? ¹¹Um nå er, sum jär onde, allt förstar ti gi ed ban go gåvar, skall da int ed Fadar ei himeln gi de sum jär gutt at daim sum bidar´n? ¹²Allt va er vill att mänskar skall gär för er, de skall er ú gär för daim. De jär va lagen u profetar sägar.

¹³Ga in ginum den trangg portn. För den portn jär veidar u den vägen jär braidar, sum laidar at fördärve, u de jär mangg sum gar in ginum än. ¹⁴Men den portn jär tranggar u den vägen jär smallar sum laidar till leive, u de jär int så mangg sum hittar´n.

Falsk profetar

¹⁵Akt er för di falsk profetar sum kummar till er äutkled till lamb men sum ei sitt inre jär rovlystne vargar. ¹⁶Pa daires frukt skall er känn iggen dum. Pluckar man kanhänd dräuvar pa tynnesbuskar? Ellar fikon pa tisslar? ¹⁷Så bärar varivist gutt tre bra frukt, men a äuselt tre bärar bärr dåli frukt. ¹⁸A gutt tre kan int bär dåli frukt, int heldar kan a äuselt tre bär bra frukt. ¹⁹Varje tre sum int bärar bra frukt huggs ner u kastes ei eldn. ²⁰Pa daires frukt skall er alltså känn iggen dum. ’

²¹´Int all sum sägar Herre, Herre till mi skall kumm in ei himmelreike, äutn bärr di sum gär min himmelske Fadars vile. ²²Pa den dagen skall mangg säg till mi ´Herre, Herre, har vör int profeter ei ditt namn u dreiv äut demonar ei Guds namn u gärt mangg undarverk ei ditt namn?´ ²³Da skall ja säg dum sum de jär: ´Ja kännar er inte. Försvinn hjärifran, er ondskens hantlanggare!´.

Häuse pa bergrundi u häuse pa sandn

²⁴Den sum håirar iss årdi u handlar ettar daim jär sum en klokar man sum byggd sitt häus pa berggrund. ²⁵Regne åist ner, flodn kom, vindar blåst u kasted si mot häuse, men de rased inte, ettarsum de var byggt pa berggrund. ²⁶U den sum håirar iss mein ård men int handlar ettar dum jär sum en dåre sum byggd sitt häus pa sand. ²⁷Regne håist ner, flodn kom, vindar blåst u stört si mot hans häus, u de rased, u rase blai stäurt.”

²⁸När Jesus hadd avsläut iss tale var mänskar hänförd av hans undaveisningg, ²⁹för han undaveist me makt u int sum di skriftlerde.

En spetälskar bleir rainar

8 ¹När han gick ner fran berge fylged stäur fålkskarar me´n. ²Da kom en spetälskar fram u falt ner för´n u sägd: ”Herre, vitt däu, så kan däu gär mi rainar.” ³Jesus sträckt äut handi u rörd bei´n u sägd: ”Ja vill. Blei rainar! Me en gangg blai kaln rainar fran sin spetälske. ⁴Men Jesus sägd till´n: ”Säg de int till någen, men ga u veis upp di för prästn u gi de åffar sum Mose har bestämt. De bleir a vittnesmål för daim.

En officers tjänare botes

⁵När han gick in ei Kafernaum kom en officer fram till´n u bad um hjälp. ^6”Herre, min tjänare liggar förlamen där haim u har svår plågar.” ⁷Jesus sägd: ”Skall da ja kumm u bot´n ?” ⁸Officern svared: ”Herre, ja jär int värdar att däu gar in undar mitt tak. Men säg bärr a ård, så bleir tjänan freiskar. ⁹Ja jär självar en sum star unda befäl, u ja har såldatar unda mi, u sägar ja till dainen: Ga, så gär han de, u till dann´n: Kumm, så kummar han, u sägar ja till tjäna: Gär isse, så gär han de.” ¹⁰Jesus blai förvån´n u sägd till daim sum fylged än: ”Sannarligen, int bei någen ei Israel har ja hitt a sleik stark tro. ¹¹Ja sägar er att mangg skall kumm fran austar u västar u ligg till bors me Abraham u Isak u Jakob ei himmelreike. ¹²Men reikes aigne ban skall kastes äut ei mörkre äutnför. Där skall man grat u skär tändar.” ¹³U till officern sägd Jesus: ”Ga, däu trod att de skall ske.” U ei de augenblicke blai tjänan freiskar.

Petrus svärmor u andre sjauk botes

¹⁴Jesus kom haim till Petrus u fick se hans svärmor ligg sjauk ei fibar. ¹⁵Han rörd bei hennes hand, u da lämned fiban na, u ha staig upp u betjänd´n. ¹⁶Pa kväldn förd man till´n mangg sum var besättne. Han draiv äut andar me sitt ård u boted all sjauke, ¹⁷för att de sum var sägt ginum profetn Jesaja skudd uppfylles. Han to o svaghait, u han lyfted av uss o sjaukdomar.

Ti fylg Jesus

¹⁸När Jesus sag så mik fålk umkringg si befalld han att man skudd gleid yvar till dann seidu sjön. ¹⁹En skriftlerdar kom fram u sägd till´n: ”Mästare, ja skall fylg di va hänn däu än gar. ²⁰Jesus svared: ”Rävar har löiar u himelns fäuglar har raidar, men Mänsksäun´n han har int någ ställe där han kan veil sitt häude.”

Stårmen tystes

²³Han staig ei båtn, u hans lärjunggar fylged me. ²⁴Plötslit blai de sån starkar sjögangg att båtn nästn försvant blant vågar. Men han sived. ²⁵Di gick fram u väckt´n: ”Herre, hjälp uss, vör gar undar.” ²⁶Han sägd: ”Varför jär er rädde, er trossvage?” Sen raist han si u häuted at vindar u sjön, u de blai hailt lugnt. ²⁷Fålk häpned u sägd: ”Vaim kan han vare? Till u me vindar u sjön löidar´n.”

Di besättne u sveinhjordn

²⁸När han kom yvar till Gadaras umråde kom täu besättne imot´n fran gravar. Di var så våldsamm att inggen kund ta si fram den vägen. ²⁹U di roped: ”Va hart däu me uss ti gäre, Guds säun? Hart däu kumm heit för ti plåg uss ei förteid?” ¹⁰A gutt styck därifran gick en stäurar sveinhjord u baited. ³¹Demonar bad´n: ”Um däu dreivar äut uss, skick da uss yvar till sveinhjordn.” ³²Han svared: ”Gi er ei väg!” Da for demonar äut ör kalar u yvar till sveini, u hail hjordn for ei väg äutför brantn ner ei sjön u straik me ei vattne. ³³Herdar ränd iväg därifran u när di kom tibaks till staden berätted di allt ihop, um di besättne ú. ³⁴Hail staden gick da äut för ti möit Jesus, u när di sag´n bad di´n ti lämne daires umråde.

En lamar man ei Kafernaum botes

9 ¹Han staig ei en båt u glaid yvar sjön till staden där han bode. ²Där kom di till´n me en lamar man sum lag pa en bår. När Jesus sag daires tro sägd han till den lame: ”Var int oroli, mitt ban, Dein syndar jär förlåtne.” ³Någle skriftlerd sägd da för si själve: ”Han hädar jo.” ⁴Jesus sag va di tänkt u sägd: ”Varför bärar er ond tankar ei ed hjärtar? ⁵Vick jär leitest, ti säg: Dein syndar jär förlåtne, ellar ti säg: Steig upp u ga? ⁶Men för att er skall vit att Mänsksäun´n, han har makt hjär pa jårdi ti förlåt syndar”– u nå tald han till den lame – ”steig upp, ta din bår u ga haim.” ⁷U kaln staig upp u gick haim. ⁸När fålke sag de graips di av skrämsel u preised Gud, sum hadd gitt sleikar makt at mänskar.

Tullindreivan Matteus kalles

⁹Jesus fortsätted därifran, u da han sag en man sum hait Matteus sitnes äutnför tullhäuse sägd han till´n: ”Fylg mi.” U Matteus staig upp u fylgd´n. ¹⁰När Jesus lag till bors ei hans häus kom mangg tullindreivrar u syndare deit u lägd si till bors ifylg me´n u hans lärjunggar. ¹¹Fariséar sum sag de sägd till lärjunggar: ”Lains kan ed Mästare jet ifylg me tullindreivare u syndare?" ¹²Han håird de u sägd: ”De jär int di freisk sum behöivar läkare, äutn di sjauke. ¹³Ga u ler er va sum maines me ård: Barmhärtuhait vill ja se u int åffar. För ja har int kumm för ti kall retfärdue, äutn syndare.”

Bryllaupsgästar fastar inte

¹⁴Sen kom Johannes lärjunggar fram till´n u fråged: ”Varför fastar int dein lärjunggar, när bad vör u fariséar fastar?” ¹⁵Jesus svared: ”Int kan väl bryllaupsgästar sörg så längg bräudgumm´n jär bei dum. Men de skall kumm en teid da bräudgumm´n tas ifran dum, u da kummar di ti faste. ¹⁶Inggen sättar en bit okrymt töig pa a gammelt plagg, för de sleitar me si bitar av plagge u de bleir a värr rive. ¹⁷U man slar int nöit vein ei gamble veinsäckar, för da spränggs säckar, u veine rinnar äut u säckar förstörs. Naj, nöit vein hällar man ei nöi säckar.”

Synagogförestandans dotar. Kvinnfålk me blöidninggar

¹⁸Mens han tald me dum kom en synagogsförestandare u falt ner för´n u sägd: ”Mein dotar har just döit, men kumm u lägg dein hand pa na, så far ha leiv igen.” ¹⁹Da raist si Jesus u gick me´n, u lärjunggar fylged ettar. ²⁰Men a kvinnfålk sum hadd leid av blöidninggar ei tåll år kom bakifran u rörd bei tuppsn pa hans mantel ²¹ettasum ha tänkt: ”Far ja bärr rör bei hans kledar, så bleir ja hjälpi.” ²²Jesus snod si um u fick söin pa na u sägd: ”Var int oroli, dotri mein. Dein tro har hjälpt di.” U fran de augenblicke var ha freisk. ²³När Jesus kom haim till förestandan u möited flöjtblåsrar u den klagnes hopn ²⁴sägd han; ”Ga hjärifran. Töisi jär int döid, ha sivar.” Da skratted di at´n. ²⁵Men när fålke hadd motes bårt gick han in u to töisis hand, u ha staig upp. ²⁶Rykte um va sum hadd sket spraid si ei hail de trakti.

Täu blind botes

²⁷När Jesus fortsätted därifran fylged täu blind ettar u ropt: ”Davids säun, förbarm di yvar uss.” ²⁸U när han kom haim gick di fram till´n. Jesus fråged: ”Tror er att ja kan hjälp´ er?” Di svared: ”Ja, Herre.” ²⁹Da rörd han bei daires augu u sägd: ”Er tror, u de skall skei.” ³⁰U daires augu ypnedes. Jesus sägd strängt till dum: ”Lätt int någen fa vit isshjär." ³¹Men di gick därifran u spraid rykte um´n ei hail de trakti.

En stummar demon dreivs äut

³²När di var pa väg äut, kom man till´n me en besattar sum var stummar. ³³Han draiv äut demon´n u den stumm gynt ti tale. U fålke häpned u sägd: ”Aldri förr har man set någ slikt ei Israel.” ³⁴Men fariséar sägd: De jär me demonars furste sum han dreivar äut demonar.”

Lamb äutn herde

³⁵Jesus vandred umkringg ei all städar u böiar, u han underveised ei Synagogar, förkunned bäudskape um reike u boted sjaukdomar u krämpar. ³⁶När han sag mänskar tyckt han synd um dum, för di var ill mefarne u hjälplaus sum lamb äutn herde, ³⁷u han sägd till sein lärjunggar: ”Skördi jär stäur men de finns int så mangg arbetrar. ³⁸Bid därför skördis Herre att han sändar äut arbetrar till skörd.”

UTSÄNDNINGGSTALE (kap. 10)

Di tåll skickes äut

10 ¹Han kalled till si sein tåll lärjunggar u gav dum makt yvar orain andar så´tt di kund dreiv äut dum u bot all slags sjaukdomar u krämpar. ²Iss jär namni pa di tåll apostlar: fyst Simon sum kalles Petrus, veidare brorn hans Johannes, Andreas, Jakob, Sebedaios säun, u brorn hans Johannes, ³n u Bartolomaios, Tomas u tullindreivan Matteus, Jakob, Alfaios säun, u Taddaios, ⁴Simon Kananaios u Judas Iskariot, han sum förråded´n.

⁵Iss tåll sänded Jesus äut, u han befalled dum: ”Ta int vägen till haidninggar u ga int in ei någen samarisk stad.” ⁶Ga ei ställ till di förlorne lambi ei Israels fålk. ⁷Predeik pa ed väg att himmelreike jär nauge. ⁸Bot sjauke, väck upp döide, gär spetälske raine u dreiv äut demonar, gi sum gåve va er har fat sum gåve. ⁹Skaff int gull ellar silvar ellar kåppar till ha ei bälte, ¹⁰inggen päuse för färdi, int mair´n ain aindeste skörte, ingg sandalar u inggen stav. För arbetan jär värdar sin mat. ¹¹Ei varje stad ellar böi er kummar till skall er ta raidu pa vaim sum jär värdu u stänn bei´n tiss er skall veidare. ¹²Steig in ei häuse me en fridshälsningg u stänn bei´n tiss er ska veidare, ¹³u um häuse jär värdut skall er fa den frid er ynskar. Men um de int jär värdut skall den fridn vänd tibaks till er. ¹⁴Um man int tar emot er ellar löides till ed ård, så lämn de häuse ellar den staden u skak bårt dess damm fran ed föitar. ¹⁵Sannarligen, de skall blei lindriar pa domens dag för Sodoms u Gomorras land än för en sleikar stad.

Sum lamb blant vargar

¹⁶Ja skickar er sum lamb blant vargar. Var därför klok sum årmar u oskyldue sum däuar. ¹⁷Akt er för mänskar. Di skall lämn äut er at domstolar u di skall peisk er ei sein Synagogar. ¹⁸U er kummar ti ställes inför ståthållare u kunggar för min skull u sta sum vittnar inför daim u haidninggar. ¹⁹Men när man lämnar äut er, bekymre er da int lains er skall tal ellar va er skall säg. För ei de augenblicke kummar de sum er skall säg ti lägges ei ed mun. ²⁰U de jär int er sum talar, äutn ed Fadars ande sum talar ginum er. ²¹Bror skall skick bror ei döidn, u en far sitt ban. Ban skall gär uppror mot sein föräldrar u bringg dum um leive. ²²Er skall blei hatne av all för mitt namns skull. Men den sum haldar äut ti släute skall blei räddn. ²³Um man förfylggar er ei dain staden, så flöi till neste. Sannarligen, er hinnar int till all städar ei Israel förrän Mänsksäun´n kummar.

²⁴Lärjunggar jär int bättar än sin lärare u tjänan int bättar än sin Herre. ²⁵Lärjungen skall var nåigdar um han far de sum sin lärare u tjänan um han far de sum sin Herre. Um man kallar häuses Herre för Béelsebul, kan da hans häusfålk vänt si någ bättar?

Var int rädde

²⁶Så var int rädde för dum. De finns inggentingg gåimt sum int skall kumm i dagen u inggentingg dålt sum int skall blei känt. ²⁷Va ja sägar er ei mörkre, de skall er säg ei dagsljause, u va ja viskar ei ed åiru, de skall er skrei äut fran taki. ²⁸Var int rädd för daim sum kan döid kruppn men int kan döid själn. Tvärt um, frukt han sum kan förgär bad själ u krupp ei helvete. ²⁹Säls int täu grafäuglar för en kopparslant? Men int någen av dum fallar till marki äutn att ed Fadar vait um de. ³⁰U pa er jär till u me hårstradi räcknede. ³¹Så var int rädde: er jär mair värd än aldri så mangg sparvar.

Bekännelse u förnaikelse

³²Var u en sum erkännar mi inför mänskar, han skall ja erkänn inför min Fadar ei himeln. ³³Men den sum förnaikar mi inför mänskar, han skall ja förnaik inför min Fadar ei himeln. ³⁴Tro int att ja har kumm me frid till jårdi. Ja har int kumm me frid äutn me svärd. ³⁵För ja har kumm för ti ställ en man mot hans fadar, ain dotar mot hennes mor, ain säunhustru mot hennes svärmor, ³⁶u mannens häusfålk skall blei hans feiendar. ³⁷Den sum älskar far ellar mor mair´n mi, han jär int värdar ti håir till mi, u den sum älskar sin säun ellar dotar mair´n mi, han jär int värdar ti håir till mi. ³⁸Den sum int tar sitt kåss u fylgar ettar mi jär int värdar ti håir till mi. ³⁹Den sum finnar sitt leiv skall mist de, u den sum mistar sitt leiv för min skull - han skall finn de.

Ti ta emot Jesu lärjunggar

⁴⁰Den sum tar emot er, tar emot mi, u den sum tar emot mi tar emot den sum har sänd mi. ⁴¹Den sum tar emot en profet därför att de jär en profet, han skall fa en profets laun, u den sum tar emot en retfärduar därför att de jär en retfärduar, han skall fa en retfärdus laun. ⁴²U den sum gir bärr så mik sum en bägare freiskt vattn at ett av issi sma därför att de jär en lärjungge – Sannarligen, han skall int ga mist um sein laun.

11 ¹När Jesus hadd avsläut befallninggar till sein tåll lärjunggar gick han därifran för ti predeik ei städar där umkringg.

Johannes döipans frågar u Jesu svari

²Johannes fick ei sitt fänggelse håir um Kristi gärninggar, u han skickt någle av sein lärjunggar ³för ti fråg´n: ”Jär däu den sum skall kumm, ellar skall vör vänt pa någen ann´n?” ⁴Jesus svared dum: ”Ga u berätt för Johannes va er håirar u ser: ⁵att blind ser u lam gar, spetälsk bleir rain u daue håirar, döid star upp u fattie far a glädjebäud. ⁶Sali jär den sum int kummar pa fall för min skull.”

⁷När di hadd gat gynt Jesus tal till fålke um Johannes: Va gick er äut ei aukni för ti se? A strad sum vajar för vindn? ⁸Naj. Va gick er da äut för ti se? En man ei fein kledar? Men di sum bärar fein kledar finns ei kunggpalatsi. ⁹Va gick er da äut för ti se? En profet? Ja, u ja sägar er: en sum jär mair´n profet. ¹⁰De jär um han de star skriv si: Se, ja sändar min bäudbärare före di, Han skall beraid vägen för di. ¹¹Sannarligen, inggen av kvinnfålk föidar har steig fram sum jär störr än Johannes döipan, men den minst ei himmelreike jär störr än han. ¹²Sen Johannes döipans dagar tränggar himmelreike fram, u sumbli söikar ti ryck till si de me våld. ¹³För ända till Johannes har allt va profetar u lagen sägt vart förutsägelsar. ¹⁴Er ma tro de ellar inte, han jär Elia sum skudd kumme, ¹⁵Håir däu sum har åiru.

¹⁶Va skall ja jamför iss släkte me? Di ser äut sum ban sum sitar pa torge u ropar at andre ban. ¹⁷Vör speld för er, men er vidd int danse. Vör singged sårgsanggar, men er vidd int klage. ¹⁸Johannes kom, u han varken jetar ellar drickar, u da sägar man: ”Han jär besattar ¹⁹Mänsksäun´n kom, u han jetar u drickar u da sägar man: keik vicken frossare u drinkare, en vän till tullindreivare u syndare. Men Veishaitis gärninggar har gitt Veishaiti ret.”

Verop yvar galileiske städar

²⁰Sen gynt han anklag di städar där han hadd gärt så mangg undarverk u banned dum att di int hadd umvänd si: ”Ve di Korasin! Ve di Betsaida! För um iss undaverki sum har äutförts bei er hadd sket ei Tyros u Sidon så hadd iss städar för längg sen umvänt si ei säck u aske. ²²Men ja sägar er: För Tyros u Sidon skall de blei lindriare pa domens dag för er. ²³U däu, Kafernaum, skall däu kanhänd blei upphåigdar till himeln? Naj, däu skall störtes ner ei dödsreike. För um de undaverki sum har gärts i dag hadd sket ei Sodom, så hadd staden stat kvar änmnu i dag. ²⁴Men ja sägar er: För Sodoms land skall de blei lindriare pa domens dag för di.

Jesus preisar Fadan, himelns u jårdis Herre

²⁵Bei den teidn sägd Jesus: ”Ja preisar di, Fadar, himelns u jårdis Herre, för att däu har dålt isshjär för di lerd u klok u uppenbar de för daim sum jär sum ban. ²⁶Ja, Fadar, så har däu bestämt. ²⁷Allt har min Fadar anfötrot at mi. U int någen kännar säun´n, äutum Fadan, u inggen kännar Fadan, äutum Säun´n u den sum Säun´n vill uppenbar´n för.

De let bördu

²⁸Kumm till mi, er sum jär tynggd bördar; ja skall skänk er veile. ²⁹Ta pa er mitt äuke u ler av mi, sum har a milt u åidmjaukt hjärte, så skall er finn veil för ed själ. ³⁰Mitt äuke jär skonsamt u mein bördu jär let.

Lärjunggar pluckar ax pa sabbatn

12 ¹Bei sam teid to Jesus vägen ginum sedesfälti pa sabbatn. Hans lärjunggar blai sultne u gynt ryck ax av u jete. ²Fariséar sag de u sägd till´n: ”Keik, dein lärjunggar gär slikt sum int jär tillåt pa sabbatn.” ³Han svared: ”Har er int läst va David gärd när han u hans män blai sultne? ⁴Han gick in ei Guds häus, u di jeted upp skådebröi´i, sum varken han ellar hans män hadd läug ti jete, äutn bärr prästar. ⁵Ellar har er int läst ei lagen att prästar ei temple brautar mot sabbatn äutn ti blei skyldue för någ brått? ⁶Men ja sägar er: hjär finns de sum jär störr´n temple. ⁷Um er försto va sum maines me barmhärtuhait vill ja se u int åffar, så skudd er int döim oskyldue. För ⁸Mänsksäun´n jär Herre yvar sabbatn.”

Mann´n me a förtveini hand

⁹Sen gick han därifran u kom till daires Synagoge. ¹⁰Där fanns en man me a förtveini hand. Di fråged Jesus: ”Jär de tillåt si ti bot pa sabbatn”. Di vidd ha någ ti anklag´n för. ¹¹Han svared: ”Um någen av er har a lamb u de fallar ner ei en grop pa sabbatn, greipar han da int tag ei de u drägar upp de? ¹²Va mik mair värdar än a lamb jär int a mänske. Alltså jär de tillåt ti gär gutt pa sabbatn.” ¹³Sen sägd han till kaln: ”Hald fram dein hand.” Han halded fram na, u ha blai leik freisk sum dannu. ¹⁴Fariséar gick da äut u yvarlägd lains di skudd skaff bårt Jesus ör vägen.

Guds äutvälde tjänare

¹⁵Jesus fick vit de u dräged si bårt därifran. Mangg fylged me´n, u han boted all ¹⁶u föbjauded all strängt ti berätt vaim han var, ¹⁷för att de sum sägts ginum profetn skudd uppfylles. ¹⁸Iss jär min tjänare sum ja har vält äut, den sum ja älskar u sum min själ har gläd ei. Ja skall lätt min ande kumm yvar´n, u han skall förkunn reti för fålke. ¹⁹Han skall int tret u skreie u inggen skall håir hans raust pa gatar. ²⁰Han skall int braut av de knäckt strade ellar släck de töinendes läugu, äutn han skall en dag för reti till segar. ²¹U hans namn skall gi fålki hopp.

Demonar dreivs äut me Guds ande

²²Sen förd man till´n en besattar sum var blindar u stummar. U han boted´n, så´tt den stumm kund tal u se. ²³U allt fålke förvåneds u sägd: ”Jär han kanhänd Davids säun?” ²⁴När fariséar håird de sägd di: ”De mat var me demonars furste Béelsebul sum den kaln dreivar äut demonar. ²⁵Men han visst va di tänkt u sägd till dum: ”Varje reike sum jär splittret bleir åidlägt, u en stad ellar en familj sum jär splittren kan int sta bei. ²⁶U um Satan dreivar äut Satan splittres han. Lains skall da hans reike kunn sta bei? ²⁷Um ja dreivar äut demonar me Béelsebul, me vaims hjälp dreivar da ed anhänggare äut dum? De kummar alltså ti blei ed dom. ²⁸Men um de jär me Guds ande ja dreivar äut demonar, da har Guds reik nat er. ²⁹Va lains skall någen kunn ga in u plundre en starkar man pa va han aigar um han fyst int bindar´n? Sen kan han plundre hans häus. ³⁰Den sum int jär me mi jär mot mi, u den sum int samblar me mi, han skinggrar.

Um hädelse mot andn

³¹Därför sägar ja er: all synd u hädelse skall mänskar fa förlåtelse för, men hädelse mot Andn skall int förlåtes. ³²Den sum sägar någ mot Mänsksäun´n skall fa förlåtelse, men den sum sägar någ mot den hailie andn far int förlåtelse, varken ei iss leive ellar ei de kumnes. ³³Entn far er säg att tre´e jär bra u fruktn bra, ellar att tre´e jär dålit u fruktn dåli, pa fruktn kännar man tre´e. ³⁴Huggårmsynggel, lains skall er kunn säg någ gutt, er sum jär onde? Munn´n sägar va hjärte jär fullt av. ³⁵A gutt mänsk tar fram de sum jär gutt ör sitt go förråd, u a ont mänsk tar fram de sum jär ont ör sitt ond förråd.³⁶Men ja sägar er att varje onyttut ård sum mänskar yttrar skall di fa svar för pa domens dag. ³⁷Ettar dein ård skall däu freies, u ettar dein ård skall däu fälles.”

Jona-teckne

³⁸Sen sägd någle skriftlerd u fariséar till´n: ”Mästare, vör vill se di gär a tecken.” ³⁹Han svared: ”Iss ond u trolaus släkte krävar a tecken, men di skall int fa någ ann tecken än Jona-teckne. ⁴⁰För lissum profetn Jona var ei den stäur fiskens bäuk ei tre dagar u tre netar skall Mänsksäun´n var ei jårdis inre tre dagar u tre netar. ⁴¹Fålk fran Nineve skall sta upp bei domen ifylg me iss släkte u blei dess dom. För di umvänded si bei Jonas förkunnelse, men hjär finns någ sum jär förmair än Jona. ⁴²Säudres dråttningg skall sta upp bei domen ifylg me iss släkte u blei dess dom. För ha kom fran jårdis yttaste gräns för ti håir pa Salomons veishait, men hjär finns någ sum jär mair än Salomo.

Den orain andns atarkomst

⁴³När den orain andn lämnar a mänsk vandrar han ginum vattnlaus traktar u laitar ettar en plass ti veil pa men hittar int någen. ⁴⁴Da sägar han: Ja vändar tibaks till mitt häus sum ja lämned. När han kummar u finnar de lidut u städet u snyggt ⁴⁵gar han bårt u hämtar sjau andar till sum jär värr´n han självar u di fylgar me in u slar si ner där. För de mänske bleir släute värr än gynninggi. Så skall de ú ga för iss släkte.”

Jesu verklie släktingar

⁴⁶Mens han ännu tald till fålke kom hans mor u hans bröidar. Di sto äutför u vidd tal me´n, ⁴⁷u någen sägd till´n: ”Dein mor u dein bröidar star där äut u vill tal me di.” ⁴⁸Han svard ´n: ”Vaim jär mein mor u vickne jär mein bröidar ” ⁴⁹U han veist me handi pa sein lärjunggar u sägd: ”Iss jär mein mor u mein bröidar. ⁵⁰Den sum gär min himmelske Fadars vile jär min bror u systar u mor”

LEIKNELSETALE (kap. 33)

Leiknelsn um sadi

13 ¹Den dagen gick Jesus haimifran u sätted si bei sjön. ²De sambledes mik fålk umkringg´n, u därför staig han ei en båt u sat ei den mens allt fålke sto pa strandi. ³U han tald till dum me mangg leiknelsar: ”En man gick äut för ti sa. ⁴När han sad falt en dail pa vägkantn, u fäuglar kom u jeted upp de. ⁵En dail falt pa stainue ställar, där de int fanns mik jård, u de kom fort upp ettarsum myldu var tunn. ⁶Men när soli staig svaideds de u vissned bårt ettarsum de var äutn rot. ⁷En dail falt blant tisslar, u tisslar vaxed upp u kvävd de. ⁸Men en dail falt ei de go jårdi u gav skörd, hundrefalt u sextifalt u trettifalt. ⁹Håir, däu sum har åiru.”

Leiknelsars syfte

¹⁰Lärjunggar kom fram u fråged´n: ”Varför talar däu till dum ei leiknelsar? ”¹¹Han svared dum ”Er har fat gåvu ti ler känn himmelreikes hemlihaitar, men de har int di andre. ¹²För den sum har, han skall fa, u de ei yvarflöid, men den sum int har, fran han skall tas ú de han har. ¹³Därför talar ja till dum ei leiknelsar, för fast di ser, ser di inte, u fast di håirar, håirar di int u förstar inte. ¹⁴Så uppfylls Jesajas profeteia pa dum. Er skall håir me ed åirå men int någ första u se me ed augå men int första någe. ¹⁵För iss fålkes hjärte jär steift. Di jär traug ti håir me sein åirå, u di luckar sein augå till så´tt di int kan se me sein augå ellar håir me sein åirå ellar första ei sein hjärtar u umvänd si u blei botne av mi. ¹⁶Men Salie ed augå sum ser u ed åirå sum håirar. ¹⁷Sannarligen, Mangg profetar u retfärdue har längt ettar ti fa se de er ser, men fick int se de, u håir de sum er håirar, men fick int håir de.

Tålkningg av leiknelsn um sadi

¹⁸Så håir da va sum maines me leiknelsn um kaln sum sad. ¹⁹Var gangg någen håirar årde um reik äutn ti första, kummar den Ond u snappar bårt de sum har blitt sat ei hans hjärte. De jär sadi pa vägkantn. ²⁰Sadi pa di stainue ställar, de jär den sum håirar årde u me en gangg tar emot de me gläde ²¹men int har någ rotfäst inum si äutn jär flyktut; bleir de leidende u förfylgelse för årdes skull kummar han me en gangg pa fall. ²²Sadi blant tisslar, de jär han sum håirar årde, men världslie bekymmar u reikedomens luckelsar kvävar årde, så´tt han int bärar frukt. ²³Men sadi ei de go jårdi, de jär den sum håirar årde u förstar, u han bärar frukt, hundrefalt u sextifalt u tretti­falt.”

Leiknelsn um ograse

²⁴Han lätt dum håir en ann´n leiknelse: ”Me himmelreike jär de sum när en man hadd sat go sed ei sin akar. ²⁵Mens all lag u sived kom hans feiend u sad ogras mitt blant vaite u gick sen sin väg. ²⁶När sedi vaxed upp u gick ei ax veist si ograse ú. ²⁷Da gick tjänrar till sin Herre u sägd: `Herre, var de int go sed däu sad ei din akar? Varifran kummar da ograse? <sup>28</sup>Han svared: De jär en feiend sum har vart framme.´ Tjänrar fråged: ´Skall vör alltså ryck bårt ograse? - <sup>29</sup>`Naj´ svared han, `da kan er ryck upp vaite pa sam gangg sum er rensar bårt ograse. ³⁰Lätt bäggi vax tiss de jär dags ti skörde. När skördteidn kummar skall ja säg till daim sum skall skörde. Rens fyst bårt ograse u bind ifylg de till knippar ti eldes upp. Men vaite skall er samble ei lädu.”

Leiknelsn um sinapskånne u säurdaigen

³¹Han lätt dum håir en ann´n leiknelse. ”Himmelreike jär sum a sinapskånn sum en man sar ei sin akar. ³²De jär de minst av all fråi, men när de har vax upp jär de störr´n all örtar u bleir till a tre, så´tt himelns fäuglar kummar u byggar bo blant grainar.”

³³Han använded ú en ann´n leiknelse. ”Himmelreike jär sum en suärdaig sum a kvinnfålk arbetar in ei tre mått mjöl; till släut bleir alltifylge söire.”

³⁴Allt isshjär sägd Jesus till fålke ei leiknelsar, u han tald ainbärt ei leiknelsar till dum, ³⁵för att de sum sägts ginum profetar skudd uppfylles: Ja skall lätt min mun tal ei leiknelsar, ja skall rop äut va sum har vart dålt sen världns skapelse.

Tålkninggi av leiknelsn um ograse.

³⁶Sen lätt han fålke ga u atarvänd haim. Hans lärjunggar kom da till´n u sägd: ”Förklar leiknelsn um ograse ei akan för uss”. ³⁷Han svared: ”Han sum sar de go sedi jär Mänsksäun´n, ³⁸akan jär världn, de go sedi jär reikes ban, u ograse de jär den ondes ban. ³⁹Feiendn sum sad jär djävuln. Skördteidn jär världns släut u skördfålke jär ängglar ⁴⁰Sum när ograse renses u eldes upp skall de blei bei världns´nde. ⁴¹Mänsksäun´n skall sänd äut sein , ⁴²u di skall rens hans reik fran all sum förlaidar mänskar u brautar mot lagen, u di skall kast daim ei den brinnes ugni. Där skall han grat u skär tändar. ⁴³U da skall di retfärdue löis sum soli, ei sin Fadars reike. Håir, däu sum har åirå.

Flair leiknelsar um himmelreike

⁴⁴Himmelreike jär sum en skatt sum liggar gåimdar ei en akar. En man hittar´n u gåimar´n igen. U ei sin gläd gar han u sälar allt han aigar u kaupar akan.

⁴⁵Me himmelreike jär de ú sum när en kaupman söikar ettar fein pärlar. ⁴⁶Um han hittar a dörbar pärle gar han u sälar allt han aigar u kaupar na.

⁴⁷Me himmelreike jär de ú sum när man läggar äut a nät ei sjön u far fisk av all slag ei de. ⁴⁸När de jär fullt drägar man upp de pa strandi u sättar si ner u samblar den go fisken ei kårgar u kastar bårt den dålie. ⁴⁹Så skall de blei bei världns ände. Ängglar skall ga äut u skill di ond fran di retfärdue ⁵⁰u kast dum ei den brinnes ugni. Där skall man grat u skär tändar. ⁵¹Har er förstat allt isshjär?” ”Jo” svared di. ⁵²u da sägd han: ”Varje skriftlerdar sum har blitt himmelreikes lärjungge jär alltså sum en välbärgen man sum ör sitt förråd kan ta fram bad nöit u gambelt.”

Profet ei sin haimstad

⁵³När Jesus hadd avsläut sein leiknelsar lämned han trakti. ⁵⁴Han kom till sin haimstad u där undaveist han ei Synagogu så´tt man häpned u sägd: ”Varifran kummar den kalns veisdom u undarverk? ⁵⁵Jär de int snickans säun? Haitar int hans mor Maria u hans bröidnar Jakob u Josef u Simon u Judas? ⁵⁶U bor int all hans systrar hjär bei uss? Varifran har han da allt isshjär?” ⁵⁷Så blai han en ståitstain för dum. Men Jesus sägd till dum: ”En profet bleir ringgaktn bärr ei sin haimstad u ei sitt haim.” ⁵⁸U han gärd int mangg undarverk där, ettarsum di int vidd tro.

Johannes döipans döid

14 ¹Bei same teid fick tetrarkn Herodes håir tales um Jesus, ²u han sägd till sein tjänrar: ”De jär Johannes döipan. Han har stat upp fran de döide, därför kan sleik kraftar verk ginum än.”

³De var så att Herodes lätt greip Johannes u slat´n ei bojar u sätt´n ei fänggelse. Anlaidninggi var Herodias, hans bror Fillipos kvinnfålk. ⁴Johannes hadd nämlien sägt till än: ”De jär int tillåt för di ti liv ifylg me na.” ⁵Herodes vidd döid´n men vågd int för fålke, sum mained att Johannes var en profet. ⁶Men när Herodes feired sin årsdag dansed Herodias dotar inför sällskape u gärd´n så betagen me na ⁷att han me aid läuged ti gi na va ha begärde. ⁸Pa uppmaningg av sein mor sägd ha: ”Lätt mi me en gangg fa Johannes döipans häude pa a fat.” ⁹Kungen blai bedröiven, men för aidns u gästars skull befalld han att ha skudd fa de. ¹⁰U han lätt halshugg Johannes ei fänggelse. ¹¹Man bar in häude pa a fat u gav de at töisi, u ha bar de till sein mor. ¹²Johannes lärjunggar kom deit u hämted hans döid krupp u begravd´n. Sen gick di u berätted för Jesus va sum hadd hänt.

Mat at fem täusn

¹³När Jesus håird isshjär dräged han si bårt u glaid yvar sjön till a åidi trakt för ti var ainsummen. Men fålke ei städar fick raidu pa de u fylged ettar´n till fots. ¹⁴När han staig iland fick han söin pa en hopen mänskar, u de gärd´n ont um dum u boted daim sum var sjauke. ¹⁵Pa kväldn kom lärjunggar till än u sägd: Trakti jär åidi u de har allt blitt saint. Lätt fålke ga hjärifran, så´tt di kan kaup si mat bårt ei böiar.” ¹⁶Jesus svared: ”Di behöivar int ga hjärifran. Gi dum någ ti jete, er själve.” ¹⁷Di sägd: ”Hjär har vör int mair´n fem bröi u täu fiskar.” – ¹⁸”Lämn dum till mi” svared han. ¹⁹Han sägd at fålke ti sla si ner ei grase, u han to di fem brö´i u di täu fiskar, sag upp mot himeln u läst tackböini. Sen braut han bröi´i u gav dum till fålke. ²⁰All jeted u blai mätt u di sambled ihop de sum blai till yvars, tåll full kårgar. ²¹Di sum hadd jete var fem täusn kalar äutum kvinnfålk u ban.

Jesus gar pa vattne

²²Sen befalld han sein lärjunggar ti steig ei båtn u gleid ei förväg till dann seidu sjön mens han skickt haim fålke. ²³Så snart han de hadd gärt gick han uppför berge för ti var för si självar u bide. Där var han ainsummen när de blai kväldar. ²⁴Båtn var da allt langgt fran land u kämped me vågar, ettarsum de var motvind. ²⁵Strax före solbrautninggi  kom han tibaks till dum, ganes pa sjön. ²⁶När lärjunggar fick se än ga pa sjön blai di hailt förskrämde u di trod att de var a spöike u di skreid av skrämsel. ²⁷Men me en gangg tald Jesus till dum u sägd: ”Lugn. De jär ja. Var int rädde”. ²⁸Petrus svared: ”Herre, um de jär däu, så säg at mi ti kumm till di pa vattne. ²⁹Han sägd: ”Kumm” u Petrus klaiv ör båtn u gick pa vattne till Jesus. ³⁰Men när han sag lains de blåst blai han räddar. Han gynt sinke. ”Herre, Herre hjälp mi!” ³¹Jesus sträckt strax äut handi u graip tag ei´n. ”Däu trossvage”, sägd han. ”Varför tveivled däu?” ³²Di staig ei båtn u vindn lägd si. ³³U di sum var ei båtn falt ner för´n u sägd: ”Däu mat vare Guds säun”.

Di sjauk ei Gennesaret

³⁴När di hadd gleid yvar sjön kom di till Gennesaret. ³⁵Kalar pa plassn känd iggen än u skickt äut bäud ei hail trakti, u man förd till´n all sum var sjauk ³⁶u bad´n att di atminstn skudd fa rör bei tufsn. U all sum rörd bei´n blai freiske.

Guds bäud u mänskars riglar

15 ¹¹Sen kåm fariséar u skriftlerd fran Jerusalem fram till Jesus u sägd: ^”2Varför brautar dein Lärjunggar mot fädrars riglar? Di tvättar jo int händar före de att di jetar?” ³Han svared: ”Varför brautar er själve mot Guds bäud för ed riglars skull? ⁴Gud har sägt: ”Veis aktningg för din far u dein mor och: den sum smädar sin fadar ellar sein mor skall dåi. ⁵Men er pastar att um någen sägar till sin fadar ellar sein mor: De sum ja hadd kunn hjälp di me, de gir ja sum templgåve, ⁶da behöivar han int veis aktningg för sin fadar ellar mor. Så sättar er Guds ård ör kraft för ed riglars skull. ⁷Hycklare, Jesaja profetered ret um er när han sägd ⁸Iss fålke ärar mi me sein lippar, men daires hjärtar jär langgt ifran mi. ⁹Fåfänggt dörkar di mi, för lärar sum di lerar äut jär mänskars bäud.”

¹⁰Sen kalled han till si fålke u sägd: ”Håir upp u försöik ti första. ¹¹De jär int de sum kummar in ei munn´n sum gär mänsku orain, men de sum gar äut ör munn´n, de gär mänsku orain.” ¹²Da gick lärjunggar fram till´n u fråged: ”Vait däu att fariséar blai förargne av de däu sägd?” ¹³Han svared: ”Varje växt sum int jär plantern av min himmelske Fadar skall ryckes upp me roti. ¹⁴Bröid er int um dum, di jär blind laidare för blinde. U um en blindar laidar en blindar fallar bäggi ei gropi.”

¹⁵Petrus bad´n ti förklar leiknelsn för dum. ¹⁶Jesus sägd: ”Har int hellar er begreip någ ännu? ¹⁷Förstar er int att allt sum kummar in ei munn´n hamnar ei magen u töms äut pa avträde? ¹⁸Men de sum gar äut ör munn´n kummar fran hjärte, u de gär mänsku orain. ¹⁹För fran hjärte kummar ond tankar, mord, äktenskapsbrått, ovite, stöld, menaid, förtal. ²⁰De jär de sum gär mänsku orain. Men ti jet äutn ti ha tvätt händar, de gär int mänsku orain.

A kanaaneisk kvinnfålks tro

²¹Därifran dräged Jesus si bårt till umråde kringg Tyros u Sidon. ²²A kanaaneisk kvinnfålk fran iss traktar möited´n u roped: ”Herre, Davids säun, förbarm di yvar mi! Mein dotar plåges svårt av en demon.” ²³Han gav na int någ svar. Da gick hans lärjunggar fram till´n u bad´n: ”Säg till na ti gi si iväg, ha gar jo bakum uss u skreiar.” ²⁴Han svared: ”Ja har int blitt sändar till andre än di förlorne lambi av Israels fålk.” ²⁵Men ha kom u falt ner för´n u sägd: ”Herre, hjälp mi.” ²⁶Han svared: ”De jär int ret ti ta bröie fran bani u kast de till hundar.” ²⁷”Naj, Herre”, sägd ha, ”men hundar jetar jo smular sum fallar fran daires herrars bori.” ²⁸Da sägd Jesus till na: Kvinne, dein tro jär stark, de skall blei sum däu vill.” U fran de stundi var hennes dotar freisk.

Jesus botar sjauke

²⁹Jesus gick därifran langgs Galiléeske sjön u sen upp pa berge. Där sätted han si ner. ³⁰Mik fålk kom till´n u di hadd me si lame, blinde, u mangg andre u lägd ner dum framför än. Han boted dum ³¹u fålke häpned: stumm taled, vanför blai freiske, lam gick u blind sag. U di preised Israels Gud.

Mat at feir täusn

³²Jesus kalled till si sein Lärjunggar u sägd: ”De gär mi ont um fålke. Di har nå var bei mi ei tre dagar u har inggentingg ti jete. Ja vill int lätt dum ga sultne hjärifran; för da batar di kanhänd int ti ta si haim.” ³³Lärjunggar svared: ”Varifran skall vör fa så mik bröi hjär ei åidmarki så´tt all iss mänskar kan jet si mätte? ³⁴Jesus fråged: ”Va mangg bröi har er?” – ”Sjau stycken, u så någle fiskar” svared di. ³⁵Da sägd han till fålke ti sla si ner pa marki. ³⁶Han to di sjau bröi´i u fiskar u tackt Gud, braut dum u gav dum at Lärjunggar, u Lärjunggar gav dum at fålke. ³⁷All jeted u blai mätte, u man sambled ihop de bitar sum blitt till yvars, sjau full korgar. ³⁸Di sum hadd jet var feir täusn kalar, äutum källinggar u ban. ³⁹U ettar de di hadd skick haim fålke staig han ei båtn u glaid till trakti av Magada.

Fariséar begärar tecken

16 ¹Fariséar u saddukéar kom fram till´n, u för ti sätt´n pa prov bad di att han skudd lätt dum fa se a tecken fran himeln. ²Han svared dum: ”Pa kväldn sägar er: de bleir vackat vädar, himeln jär raudar ³u pa mårgen: i dag bleir de ovädar, himeln jär raudar u dystar. Himelns utséend kan er töid men int teckni för teidar. ⁴Iss ond u trolaus släkte begärar a tecken, men di skall int fa någ ann tecken än Jona-teckne.” Sen lämned han dum u gick sin väg.

Bröie u säurdaigen

16 ⁵När lärjunggar glaid till dann seidu sjön hadd di glåimt ti ta me si bröi. ⁶Jesus sägd till dum: ”Akt er nog för fariséars u saddukears säurdaig.” ⁷Men di sägd till varandre att di int hadd tat me si någ bröi. ⁸Jesus märkt de u sägd: ”Er trossvage, varför sägar er till varandre att er int har någ bröi? ⁹Begrepar er ännu inggentingg? Hugsar er int di fem bröi´i till di fem täusn u va mangg korgar er fick till yvas? ¹⁰Ellar di sjau bröi´i till di fem täusn u va mangg korgar er fick tillyvas? ¹¹Lains kan er tro att ja tald um bröi? Akt er för fariséars u saddukears surdaig” ¹²Da försto di att de int var för bröi han varned dum, äutn för fariséars u saddukears läru.

Petrus kallar Jesus för Messias

¹³När Jesus kom till umråde kringg Caesarea Filippi fråged han sein lärjunggar: ”Vaim sägar mänskar att Mänsksäun´n jär?” ¹⁴Di svared: ”Sumbli sägar Johannes döipan, men andre sägar Elia u andre Jeremia ellar någen profet.” – ¹⁵”U er”, fråged han, ”vaim sägar er att ja jär?” ¹⁶Simon Petrus svared: ”Däu jär Messias, den livnes Gudns säun.” ¹⁷Da sägd Jesus till´n: ”Sali jär däu, Simon Barjona, för int någen av kyt u blod har uppenbar iss för di, äutn min Fadar ei himeln. ¹⁸U ja sägar di att däu jär Petrus, klippu, u pa de klippu skall ja bygg mein körke, u dödsreikes portar skall aldri fa makt yvar na. ¹⁹Ja skall gi di nyklar till himmelreike. Allt däu bindar pa jårdi skall var bunde ei himeln, u allt däu låisar pa jårdi skall var låist ei himeln.” ²⁰Sen förbjauded han lärjunggar ti tal um för någen att han var Messias.

Fyst förutsägelsn um Mänsksäun´ns leidende

²¹Fran den teidn gynt Jesus förklar för sein lärjunggar att han mat gi si av till Jerusalem u leid mik ginum di äldste u yvastprästar u di skriftlerde u blei döidn u blei uppväcktar pa trid dagen. ²²Petrus to än da avseides u gynt förebrå´n u sägd: ”Mat Gud bevar di, Herre. Någ slikt skall aldri händ di.” ²³Men Jesus snod si um u sägd till Petrus: Hald di pa din plass, Satan. Däu vill fa mi pa fall, för dein tankar jär int Guds äutn mänskars.

Lärjunggskapes kravi

²⁴Sen sägd Jesus till sein Lärjunggar: ”Um någen vill ga ei mein späur mat han förnaik si självar u ta sitt kåss u fylg mi. ²⁵För den sum vill rädd sitt leiv skall mist de, men den sum mistar sitt leiv för min skull, han skall finn de. ²⁶Va hjälpar de a mänsk um ha vinnar hail världn, men mat betal me sitt leiv? Me va skall ha kaup tibaks sitt leiv? ²⁷Mänsksäun´n skall kumm ei sin Fadars härlihait me sein ängglar u da skall han laun var u en ettar hans gärninggar. ²⁸Sannarligen, någle av daim sum star hjär skall int möit döidn förrän di har set Mänsksäun´n kumm me sitt reike.”

Jesus pa härlihaitis berg

17 ¹Sex dagar sainare to Jesus me si Petrus, Jakob u hans bror Johannes u gick me dum upp pa a haugt berg, där di var ainsumne. ²Där förvandledes han inför dum: u hans ansikte löist sum soli, u hans kledar blai veit sum ljause. ³U di sag Mose u Elia sta u samtal me än. ⁴Da sägd Petrus till Jesus: ”Herre, de jär bra att vör jär me. Um däu vill skall ja gär tre hyddar hjär, ain för di, ain för Mose u ain för Elia.”

⁵Mens han ännu taled sänkt si a löisnes måln yvar dum, u ör målne kom en raust sum sägd: ”Iss jär min älskede säun, han jär den utvälde. Håir pa än.” ⁶När lärjunggar håird iss kasted di si ner me ansikt mot marki u graips av stäurar skräck. ⁷Jesus gick fram u röred bei dum u sägd: ”Steig upp u var int rädde.” ⁸Di lyfted blicken, u da sag di int någen äutum Jesus.

⁹När di gick ner fran berge sägd Jesus at dum: ”Berätt int för någen um de er har set förrän Mänsksäun´n har stat upp fran de döide. ¹⁰Lärjunggar fråged´n: ”Va mainar da di skriftlerd me att Elia fyst mat kumme?” ¹¹Han svared: ”Visst skall Elia kumm u atarställ allt. ¹²Men ja sägar er att Elia allt har kumme, u di känd int iggen än äutn gärd me än sum di vidde. Så skall di ú lätt Mänsksäun´n leide.” ¹³Da försto Lärjunggar att han taled um Johannes döipan.

En sårk me fallandsjauke botes

¹⁴När di var tibaks blant fålke kom en man fram u falt pa kne för´n ¹⁵u sägd: ”Herre, förbarm di yvar min säun. Han jär fallandsjaukar u plåges svårt. Iblant ramblar han ei eldn u iblant ei vattne. ¹⁶Ja to´n till dein lärjunggar u di kund int bot´n. ¹⁷Jesus svared: ”Iss fördärvede släkte sum int vill tro! Va längg mat ja sta äut me er? För heit´n till mi.”

¹⁸Jesus tald stränggt till sårken u demon´n for äut ör´n u fran de stundi var han botn. ¹⁹När di var ainsumne, kom lärjunggar fram till Jesus u fråged: ”Varför kund int vör dreiv äut demon´n?” ²⁰Han svared: ”Därför att ed tro var svag. Sannarligen, um er har tro så stäur sum a sinapskånn, kan er säg till iss berge: Flytt di deit bårt, u de kummar ti flytt si. Inggentingg bleir omöiglit för er.”

Andre förutsäglsn um Mänsksäun´ns leidende

²²När di atar sambleds ei Galiléen sägd Jesus till dum: ”Mänsksäun´n skall lämnes äut ei mänskars händar ²³u di kummar ti döide´n, u pa trid dagen skall han sta upp.” Da blai di mik bedröivne.

Um tempelskattn

²⁴När di hadd atarvänd till Kafardanum kom di sum to upp tempelskattn fram till Petrus u fråged: ”Betalar int ed Mästan någen tempelskatt?” – ”Jo”, svared han. ²⁵När Petrus var haim iggen fråged Jesus förrän han hadd hinn säg någe: ”Va tror däu, Simon, av vickne krävar di jårdiske kungar tull u skatt, av sein synar ellar av andre? ²⁶Da Petrus svared: ”Av andre”, sägd Jesus: ”Synar skall alltså ga freie? ²⁷Men för att inggen skall ståit si pa uss, så ga ner till sjön u kast äut en krok u dräg upp fyst fisk sum nappar. Ypne gape pa´n, så hittar däu a silvarmynt. Ta de u gi de för di u mi.”

Vaim jär störst ei himmelreike?

18 ¹Bei sam tillfäll kom lärjunggar fram till Jesus u fråged: ”Vaim jär störst ei himmelreike?” ²Han kalled till si a ban u ställd framför dum ³u sägd: ”Sannarligen, um er int umvändar er u bleir sum bani kummar er aldri in ei himmelreike. ⁴Daim sum gär si själv sma sum iss bane jär störst ei himmelreike. ⁵U den sum ei mitt namn tar imot a slikt ban tar imot mi.

Förförelsar

⁶Men han sum förvillar en av iss sma sum tror pa mi, för han skudd de vare bäst um han fick en kvännstain hänggdar um halsn u sänktes ei haves djaup. ⁷Ve di, värld, me dein förförelsar. Förförelsar mat jo kumme, men ve de mänsku ginum vicken di kummar.

⁸Um dein hand ellar din fot förvillar di, så hugg av´n u kast´n ifran di. De jär bättar för di ti ga in ei leive stympn ellar sum krypplingg´n ti kastes ei den ivie eldn me händar u föitnar ei behald. ⁹Um ditt aug förvillar di, så reiv ör de u kast de ifran di. De jär bättar för di ti ga in ei leive ainaugar´n än ti kastes in ei helvetes eldn me bäggi augu ei behald.

¹⁰Sei till att er int föraktar någen aindest av iss sma. Ja sägar er att daires ängglar ei himeln alltut ser min himmelske Fadars ansikte.

Leiknelsn um de förlorne lambe

¹²Va tror er: um en man har hundre lamb u ett av dum kummar bårt, lämnar han da int di nittinei kvar ei berge u gir si äut u laitar ettar de sum jär bårtå? ¹³U um han lyckes hitt de, sannarligen, da glädar han si mair yvar de än yvar di nittinei sum int har kumm bårt. ¹⁴Så jär de ú ed himmelske Fadars vil att inggen av iss sma skall ga föloren.

En bror sum gär oret

¹⁵Um din bror har gärt di någ oret, så ga u ställ´n till svars ei ainräum. Löides han till di har däu vinn tibaks din bror. ¹⁶Men um han int vill löides, ta da me di en ellar täu till, för pa täu ellar tre vittnesmål skall varje sak avgäres. ¹⁷Um han vägrar löides till daim, så tal um de för församlinggi. Vill han int lyssne pa församlinggi heldar, betrakt´n da sum haidningg ellar tullindreivare. ¹⁸Sannarligen, allt er bindar pa jårdi skall var bund ei himeln, u allt er låisar pa jårdi skall vare låist ei himeln. ¹⁹Veidare sägar ja er: ”allt va täu av er kummar yvarains um ti bid um hjär pa jårdi, de skall di fa av min himmelske Fadar. ²⁰För där täu ellar tre jär sambled ei mitt namn jär ja mitt iblant dum.

Um förlåtlse. Den obarmhärtu tjänan

²¹Da kom Petrus fram till´n u sägd: ”Herre, va mangg ganggar skall min bror kunn gär oret mot mi u leikväl fa förlåtls av mi? Så mik sum sjau ganggar?” ²²Jesus svared: ”Ja sägar di: int sjau ganggar äutn sjuttisjau ganggar.

²¹Därför jär de me himmelreike sum när en kungg vidd ha en raiduveisningg av sin tjänare. ²⁴När han gynt granskninggi förd han in en sum var skyldu´n tei täusn talentar. ²⁵Ettasum han int kund betal befalld hans Herre att´n skudd säles ifylg me hustru sein u bani u allt han aiged, så´tt skuldi kund betales. ²⁶Tjänan kasted si ner u böinfalld´n: ´Gi mi mair teid så skall ja betal alltifylg´ ²⁷Da tyckt hans Herre synd um´n u lätt´n ga u ettarskänkt hans skuld. ²⁸Men när tjänan gick därifran möited han en ann´n tjänar sum var skyldu´n hundre denarar. Han graip´n um sträupn u sägd: `Betal tibaks va däu jär skyldu!` ²⁹Dann´n kasted si ner u bad´n: `Gi mi teid, så skall ja betale.` ³⁰Men han vidd int äutn gick därifran u lätt sätt in än ei fänggelse tiss skuldi var betald. ³¹När di andre tjänrar sag va sum händed to di mik ill bei si u tald um alltifylg för sin Herre. ³²Da kalled han till si tjänan u sägd: ”Din äuslingg, ja ettarskänkt hail dein skuld när däu bad um de. Bord däu int ha vart leik barmhärtu mot din kamrat sum ja mot di? ³⁴U ei sin ilske lätt hans Herre böidelsdränggar ta hand um´n tiss hail skuldi var betald ³⁵ Så skall min himmelske Fadar gär me var u en av er sum int av uppriktut hjärte förlåtar sin bror.

Äktnskap u skilsmässe

19 ¹När Jesus hadd skilt av me iss tale braut han upp fran Galiléen u kom in ei Judéen pa dann seidu Jordan. ²Stäur fålkskarar fylged´n deit, u där boted han dum. ³Någle fariséar kom fram till´n för ti sätt´n pa prov u fråged: ”Jär de tillåt för en man ti skill si fran sein hustru av vicken anlaidningg sum helst? ⁴Han svared: ”Har er int läst att Skapan fran gynninggi gärd dum till man u kvinne?” ⁵U han fortsätted: ”Därför skall en man lämn sin fadar u sein mor för ti liv me sein hustru, u di täu skall blei ett". Di jär int länggar täu äutn ett. ⁶Va Gud har fog ihop far mänsku alltså int skille. ⁷Di fråged: ”Varför har i så fall Moses bestämt att mann´n skall skriv a skillsmässbrev för ti skill si?” ⁸Han svared: ”Därför att er jär så ainveis så gav Moses er läug ti skilles fran ed hustrur, men fran gynninggi var de int så”. ”⁹Ja sägar er att den sum skillar si fran sein hustru av ann orsak än otukt u giftar um si, han jär en äktnskapsbrautare.”

¹⁰Lärjunggar sägd: ”Um mann´ns ställningg till hustrun jär sleikar jär de bäst ti int gift si.” ¹¹Han svared: ”All kan int skaff si isshjär, äutn bärr di sum har fat de gåvu. ¹²De finns sleik sum jär äutn köin fran föidsel u sleik sum mänskar har tat ifran dum daires köin u sleik sum själve har gärt si köinslaus för himmelreikes skull. Den sum kan mat lägg si till me de”.

Jesus u bani

¹³Sen kom man till än me ban, för att han skudd lägg händar pa dum u bide. Lärjunggar veist bårt dum, ¹⁴men Jesus sägd: ”Lätt bani vare, u ståpp dum int fran ti kumm heit till mi! Himmelreike tillhåirar sleik sum daim.” ¹⁵U han lägd händar pa dum, u gick sen därifran.

En unggar man sum aiged mike

¹⁶Da kom en man fram till´n u fråged: ”Mästare, va skall ja gär för ti fa ivit leiv?” ¹⁷Jesus sägd: ”Varför frågar däu mi um va sum jär gutt? De finns bärr en sum jär goar. Men vitt däu ga in ei leive, så hald bäudårdi – ”¹⁸Vickne?” fråged han, u Jesus svared: ”Isse: Däu skall int dräpe, Däu skall int braut a äktnskap, Däu skall int stjäle, Däu skall int vittne falskt, ¹⁹Veis aktningg för din far u dein mor u Däu skall älsk din neist sum di självar. ²⁰Da sägd den ungg kaln: ”Allt de har ja halde. Va jär de för någ sum fattes?” ²¹Jesus svared: ”Um däu vill blei fullkomli, så ga u säl allt va däu aigar u gi at di fattie; da far däu en skatt ei himeln. Kumm sen u fylg mi”. ²²När yngglinggen håird svare gick han sin väg bedröiven, för han aiged mike.

²³Men Jesus sägd till sein lärjunggar: Sannarligen, de jär svårt för en reikar ti kumm in ei himmelreike. ²⁴Ja, ja sägar er: de jär letare för en kamel ti kumm iginum a nålsauge än för en reikar ti kumm in ei Guds reike. ²⁵När lärjunggar håird de blai di häpne u sägd: ”Vaim kan da blei räddn?” ²⁶Jesus sag pa dum u sägd: ”För mänskar jär de omöiglit, men för Gud jär allt möiglit.” ²⁷Da sägd Petrus: ”Vör har jo lämne allt u fylgt di. Lains bleir de da för uss?” ²⁸Jesus svared: ”Sannarligen, bei världns atarföidelse, när Mänsksäun´n sättar si pa härlihaitis tron, skall ú er sum har fylg mi sit pa tåll tronar u döim Israels tåll stammar. ²⁹Var u en sum för mitt namns skull har lämn häus ellar bröidar ellar söistrar ellar far ellar mor ellar ban ellar akrar skall fa hundrefalt iggen u ärv ivit leiv. ³⁰Mangg sum jär seist skall blei fyst, u mangg sum jär fyst skall blei seist.

Veingardarbetrars laun

20 ¹Me himmelreike jär de sum när en jårdaigare bei dagns gynningg gick äut för ti laig arbetrar till sin veingard. ²Han kom yvarains me dum um en dagspenningg pa en denar u sänded iväg dum till veingardn ³Bei trid teimen gick han äut u fick söin pa någle andre sta söisllause pa tårge. ⁴Till daim sägd han: ´Ga bårt till veingardn, er skall ja ú gi retveis laun´. ⁵U di gav si deit. Sen gick han äut bei sjätt teimen, u bei den neiende gärd han pa sam veis. ⁶Bei elft teimen gick han äut igen, u när han sag någle andre sta där sägd han: ´Varför star er hjär hail dagen äutn ti arbete?´ ⁷Di svared: ´Därför att inggen har laig uss.´ Da sägd han ´Ga bårt till veingardn, er ú.” ⁸Pa kväldn sägd veingardns aigare till förmann´n: ´Kall ifylg arbetrar u gi dum daires laun. Gynn me daim sum kom seist u släut me di fyste. ⁹Di sum hadd blitt laigne bei elft teim staig fram u fick varsin denar. ¹⁰När sen di fyst staig fram trod di att di skudd fa mair, men fick en denar di ú. ^11/12Da protesterd di u sägd till aigan: ”Di där sum kom seist har bärr hald pa en teime, u däu jämstellar daim me uss sum har sleit hail dagen ei solhitu.´ ¹³Da sägd han till en av dum: ´Min vän, ja jär int oretveisar mot di. Vör kom jo yvarains um en denar, ¹⁴ta nå va däu skall ha, u ga. Men ja vill gi den seist leik mik sum däu fick. ¹⁵Har ja int ret ti gär sum ja vill me de sum jär mitt? Ellar ser däu me ond augå pa att ja jär goar?´ ¹⁶ Så skall di seist blei fyst u di fyst seist”

Trid föräutsäglsn um Mänksäuns leidende

¹⁷Undar vandringgi upp mot Jerusalem sambled Jesus di tåll lärjunggar umkringg si u sägd till dum pa vägen ¹⁸”Vör gar nå upp till Jerusalem, Mänsksäun´n skall lämnes äut at yvastprästar u di skriftlerd, u di skall döim´n till döidn ¹⁹u lämn äut´n at haidninggar för ti skämmes äut u pröigles u blei kåssfästn, u pa den trid dagen skall han sta upp.

Lärjunggar sum vidd ha haidarsplassn

²⁰Sen kom Sebedaios synars mor fram till´n ifylg me sein synar u falt pa knei för ti bid´n um någe. ²¹Han fråged va ha vidde. U ha sägd: ”Läug mi att mein bäggi synar far sit bei di ei ditt reike, dain´n till hygar u dann´n till vänstar.” ²²Jesus sägd: ”Er vait int va er bidar um. Kan er drick den bäkan sum ja bidar um?” Di svared: ”Jo, de kan vör”. ²³Da sägd han: ”Min bäkar skall er fa dricke, men plassar till hygar u till vänstar um mi kan ja bärr gi till daim sum min Fadar  har bestämm.” ²⁴När di andre tei håird iss blai di förargne pa di bäggi bröidnar. ²⁵Men Jesus kalld till si dum u sägd: ”Er vait att härskrar jär herrar yvar sein fålk u att furstar har makti yvar fålki. ²⁶Men så jär de int bei er. Den sum vill var stäurar blant er skall var di andres tjänare, ²⁷u den sum vill var den fyst blant er skall var di andres slav. ²⁸Int heldar Mänsksäun´n har kumm för ti blei tjän´n, äutn för ti tjän u gi sitt leiv till låisn för mangge.

Täu blind äutför Jeriko botes

²⁹När di lämned Jeriko fylged mik fålk me´n. ³⁰Där sat täu blind bei vägkantn, u när di fick håir att Jesus gick förbei ropt di: ”Herre, Davids säun, förbarm di yvar uss!” ³¹Fålke sägd till dum ti hald tyst, men di ropt ännu håigar: ”Herre, Davids säun, förbarm di yvar uss!” ³²Jesus stänned u kalled till si dum u fråged: ”Va vill er att ja skall gär för er?” ³³Di svared: ”Herre, gär så´tt o augå ypnes.” ³⁴Jesus fylldes av ynk me dum u rörd bei daires augå. Geinest kund di se, u di fylged´n.

Intåge ei Jerusalem

21 ¹När di närmed si Jerusalem u kom till Betfage bei Olivberge skicked Jesus iväg täu lärjunggar ²u sägd till dum: ”Ga ner till böin där framm, så hittar er geinest a åsnemär sum star bundi me a fyl bei si. Ta dum u laid dum heit. ³Um någen sägar någ skall er svar: Herren behöivar dum, men han skall strax skick tibaks dum.” ⁴Iss händed för att de sum sägts ginum profetn skudd uppfylles: ⁵Säg dotar Sion: Se, din konungg kummar till di, åidmjaukar u reidnes pa a åsne u pa a fyl, a lastdjaurs fyl. ⁶Lärjunggar gick ste u gärd så sum Jesus hadd sägt at dum. ⁷Di hämted åsnu u fyle u lägd sen mantlar pa dum, u satt upp. ⁸Mangg ei allmaiu braided äut sein mantlar pa vägen, andre skärd kvistar fran tre´i u stråied pa vägen. ⁹U fålke, bad daim sum gick före, u di sum fylgd ettar roped: ”Hosianna Davids säun! Välsigned jär han sum kummar ei Herrans namn, Hosianna ei håigdi! ”¹⁰När han dräged in ei Jerusalem blai de uppståndelse ei hail staden, u man fråged ”Vaim jär han?” ¹¹U fålke svared: ” De jär profetn Jesus fran Nasaret ei Galiléen.”

Temple ryddes

¹²Jesus gick till temple u draiv äut all sum säled u kauped där. Han välted ikull all bori för all daim sum växled penninggar u stolar för all daim sum säled däuar, ¹³u han sägd till dum: ”De star skriv si: Mitt häus skall kalles böinis häus. Men er gär de till röivanäste.”

¹⁴Blind u krypplinggar kom fram till´n ei temple u han boted dum. ¹⁵När yvastprästar u di skriftlerd sag allt de märklie u håird lains bani ropt ei temple: ”Hosianna Davids säun”, blai di förargne ¹⁶u sägd till´n: ”Håirar däu va di sägar?”. Jesus svared: ”Ja, har er aldri läst årdi: Bans u spädbans rop har däu gärt till en låvsång at di?” ¹⁷Sen lämnd han dum u gick äut ör staden till Betania u stänned där yvar nati.

Fikontre´e sum vissned

¹⁸När han teilit en mårgen var pa väg tibaks till staden blai han sultn. ¹⁹Han fick söin pa a fikontre bei vägen u gick fram till de men hitted inggentingg ann än bladar. Da sägd han till dum: ”Aldri nåksins skall däu bär frukt.” ²⁰Lärjunggar häpned u sägd: ”Lains kund fikontre´e vissne så tvärt? ” ²¹Jesus svared: ”Sannarligen, um er har tro u int tveivlar, kan er gär slikt me fikontre´e u mair än så, er kan säg till berge hjär: Upp u kast di ei sjön! U de skall ske. ²²Allt va er bidar um ei ed böinar skall er fa, um er tror.”

Frågu um Jesu fullmakt

²³När han hadd kumm till temple u halded pa ti undaveis kom yvastprästar u fålkes äldst fram till´n u fråged: ”Va hart däu för ret ti gär issehjär? ²⁴Jesus svared: ”Ja har ú a fråg till er, u um er svarar pa na skall ja säg er va ja har för ret ti gär iss. ²⁵Dope Johannes döipt me, varifran kom de, fran himeln ellar fran mänskar?” Di yvarlägd me varandre: ”Um vör svarar: Fran himeln, sägar han: Varför trod er da int pa´n ? ²⁶Men um vör svarar fran: Fran mänskar, mat vör akt uss fran fålke. All anser jo att Johannes var en profet.” Därför svarar di: ”Vör vait inte.” ²⁷Da svared Jesus till dum: ”I så fall talar ja int heldar um va ja har för fullmakt ti gär isshjär.”

Leiknelsn um di bäggi synar

²⁸ ”Va sägar er um iss. En man hadd täu synar. Han vänded si till dain´n u sägd: ´Min säun, ga äut u arbet ei veingardn i dag.´ ²⁹Han svared: ”Naj, de vill ja inte´, men sen anked han u gick. ³⁰Mann´n vänded si till dann´n u sägd sam sak. Han svared: ´Ja skall ga, Herre´, men han gick int. ³¹Vicken av di bäggi gärd sum fadan vidd?” Di svared: ”Den fyst.” Da sägd Jesus till dum. ”Sannarligen, tullindreivar u horar skall kumm före er till Guds reike. ³²Johannes kom, u han veist er vägen till retfärduhait, men er trod int pa´n. Tullindreivrar u horar trod pa´n, u er sag de, men int heldar da anked  er u trod pa´n.

Leiknelsn um arrendatorar ei veingardn

³³Håir nå till en ann´n leiknelse. En jårdaigare plantered en veingard, sätted upp en täun kringg´n, huggd äut a presskar u byggd a vakttånn. Sen arrenderd han äut´n u raist bårt. ³⁴När skördteidn närmed si skicked han sein tjänrar till arrendatorar för ti hämt den dailn av skördi sum han skudd ha. ³⁵Arrendatorar graip tjänrar u pröigled dain´n u döided dann´n u stained den tride. ³⁶Da skicked han deit ännu flair tjänrar än fyst ganggn, u di gärd pa sam veis me daim. ³⁷Till släut skicked han sin säun. Han sägd: ´Min säun kummar di ti ha respekt för. ´ ³⁸Men när arrendatorar fick söin pa säun´n sägd di till varandre: ´Hjär har vör arvtagan. Kumm, så döidar vör´n u far arve.´ ³⁹Di to fast´n, sleipt äut´n ör veingardn u slo iheil´n. ⁴⁰När nå veingardns aigare kummar, va gär han da me iss arrendatorar?” ⁴¹Yvastprästar u di äldst svared: ”Han launar ont me ont u tar döid pa dum, u veingardn arrenderar han äut till andre sum gir´n hans dail ei skördi ei retar teid.” ⁴²Jesus sägd: ”Har er aldri läst va sum star ei skrifti: Stain´n sum häusbyggrar döimd äut har blitt en hörnstain. Herren har gärt´n till de, undarbarar jär han ei o augå. ⁴³Därför sägar ja er att Guds reike skall tas ifran er u gis at a fålk bei vicke de kan bär frukt. ⁴⁴Den sum fallar pa iss stain´n bleir sundarslagn, u den sum stain´n fallar pa slas sundar.

⁴⁵När yvastprästar u fariséar håird hans leiknelsar försto di att de var daim han tald um. ⁴⁶Di hadd vil greip´n, men var rädd för fålke, sum mained pa att han var en profet.

Leiknelsn um bryllaupsfestn

22 ¹En gangg till tald Jesus till dum ei leiknelsar. ²”Me himmelreike jär de sum när en kungg halded bryllaup för sin säun. ³Han skickt äut sein tjänrar för ti kall di inbjaudne till bryllaupe, men di vidd int kumme. ⁴Da skickt han äut andre tjänrar u lätt dum säg till di inbjaudne: ´Ja har årdne för målteidn, mein uxar u göidkalvar jär slaktne u allt jär färdut. Kumm till bryllaupe´. ⁵Men di bröided si int um de. En gick bårt till sein akrar u en till sein affärar. ⁶Di andre to fast tjänrar, skymféred dum u slo ihel dum. ⁷Da graips kungen av ilske, skickt äut sein såldatar u lätt döid mördrar u bränn ner daires stad. ⁸Sen sägd han till sein tjänrar ´Allt jär årdne för bryllaupe, men di inbjaudne var int värdue. ⁹Ga äut u ställ er där vägar skills u bjaud all er ser till bryllaupe´ ¹⁰U da gick tjänrar äut pa vägar u sambled ifylg all di träfft pa, ond u go´e, u bryllaupssaln blai fylldar me gästar.

¹¹När kungen kom in för ti keik pa sein gästar upptäckt han en man sum int var kledar ei bryllaupskledar. ¹²Han sägd: ´Min vän, lains kan däu var hjär äutn bryllaupskledar pa di? Kaln kund int svare. ¹³Da sägd kungen till tjänrar: ´Bind´n till händar u föitar u kast äut´n ei mörkre där äute. Där skall han grat u skär tändar ¹⁴Mangg jär bjaudne, men a fåtal jär äutvälde.´

Frågu um skatt till kaisan

¹⁵Da gick fariséar bårt u kom yvarains um ti försöik u fa fast´n för någ han sägde. ¹⁶Di lätt sein lärjunggar u någle av Herodes anhänggare söik upp´n u säg: ”Mästare, vör vait att däu jär uppriktu u verklien lerar Guds väg. Däu gar int pa seidu för någen u ser int till person´n. ¹⁷Säg uss va däu anser: jär de ret ellar int ti betal skatt till kaisan?”. ¹⁸Jesus märkt daires ond avsikt u sägd: ”Hycklare, varför vill er sätt mi pa prov? ¹⁹Veis mi a mynt sum man betalar skatt me”. Di räckt´n en denar, ²⁰u han fråged: ”Vaims bild u namn jär iss hjär” – ²¹”Kaisans”, svared di. Da sägd han till dum: ”Gi kaisan de sum tillhåirar kaisan u Gud de sum tillhåirar Gud.” ²²När di håird iss blai di häpne. Di lätt´n vare u gick sin väg.

Frågu um uppståndelsn

²³Sam dag kom de någle saddukear u sägd att de int fanns någen uppståndelse, u di fråged´n: ²⁴”Mästare, Mose har sägt: ”Um någen dåir banlausar, skall hans bror gift si me änku u skaff ettarkumrar at brodan. ²⁵De fanns hjär bei uss sjau bröidar. Den fyst gifted si u döide, u da han int hadd någle ban fick hans bror ta yvar källinggi. ²⁶Pa sam veis gick de me den andre u den trid u me all sjau. ²⁷Seist av all döid källinggi. ²⁸Vaim av di sjau bleir ha hustru till bei uppståndelsn? All har jo vart gift me na. ²⁹Jesus svared: ”Er tänkar fail därför att er varken kan skrifti ellar vait någ um Guds makt. ³⁰Bei uppståndelsn giftar man si int ellar bleir bårtgiftn, äutn all jär sum ei himeln. ³¹U va di döides uppståndelse beträffar, så har er väl läst va Gud har sägt till er: ³²Ja jär Abrahams Gud u Isaks Gud u Jakobs Gud. Gud jär int en gud för döid äutn för livnes.” ³³När di håird iss häpned di yvar hans undaveisningg.

Frågu um de störst bäude ei lagen

³⁴När fariséar fick håir lains han hadd gärt saddukear svarslaus sambled di si, ³⁵u för ti sätt´n pa prov fråged en av dum, en laglerdar, ³⁶”Mästare, vick jär de störst bäude ei lagen?” ³⁷Han svard´n: ”Däu skall älsk Herren, din Gud, me hail ditt hjärte u me hail din själ u me hail ditt färstand. ³⁸De jär de störst u fyst bäude. ³⁹Sen kummar ett av sam sårt: Däu skall älsk din näst sum di självar. ⁴⁰Pa iss bäudi veilar hail lagen u profetar.

Jär Messias Davids säun?

⁴¹Da fariséar var försambled fråged Jesus dum: ⁴²”Va anser er um Messias? – Vaims säun jär han?” – ”Davids”, svared di. ⁴³Da sägd han: ”Lains kan da David pa Andns ingivelse kall´n Herre, u säg: ⁴⁴Herren sägd till min Herre. Sätt di pa mein hygre seidu, så skall ja lägg dein feiendrar undar dein föitnar.⁴⁵Um nå David kallar´n Herre, lains kan han da var Davids säun?" ⁴⁶Inggen kund svar än u ettar den dagen vågd hellar inggen ställ frågar till´n.

Anklagelsar mot di skriftlerd u fariséar.

23 ¹ Sen taled Jesus till fålke u sein lärjunggar ²u sägd: ”Di skriftlerd u fariséar har sätt si pa Moses stol. ³Gär därför allt va di lerar er u hald fast bei de, u gär int någ anne. ⁴Di bindar ifylg tungg bördar u läggar daim pa mänskars härdar, men själv röirar di int a finggar för ti ret till dum. ⁵Allt va di gär, de gär di för att mänskar skall lägg märk till dum. Di skaffar si braid böinramsar u stäur manteltuppsar. ⁶Di tyckar um ti ha haidasplassn bei gästbäudi u sit främst ei Synagogu ⁷u di vill blei hälsne pa torgi u kalles för rabbi av all mänskar. ⁸Men er skall int lätt er kalles för rabbi, för en av er jär lärmästare u er jär all bröidar. ⁹Er skall int kall någen hjär pa jårdi för ed fadar, för en jär ed Fadar, han sum jär ei himeln. ¹⁰Int heldar skall er lätt er kalles för lärare, för en jär ed lärare, Kristus. ¹¹Den sum jär störst blant er skall var di andres tjänare. ¹²Den sum upphåigar si skall blei föröidmjauken u den sum åidmjaukar si skall blei upp­håigdar.

Verop

¹³Ve er, skriftlerd u fariséar, er hycklare sum luckar till himmelreike för mänskar. Er gar själv int in, u daim sum vill kumm deit in släppar er int in.

¹⁵Ve er, skriftlerd u fariséar, er hycklare sum gleidar yvar land u sjö för ti vinn en proselyt, u när någen har blitt de gär er än till helvetes ban, dubbelt värr  än er själve.

¹⁶Ve er, er blind laidare sum sägar: Svärar man bei temple betöidar de inggentingg, men svärar man bei gulle ei temple jär aidn bindnes. – ¹⁷Er blind dårar, vick jär bättar, gulle ellar temple sum har gärt gulle hailit? ¹⁸Er sägar: svärar man bei åffaraltre betöidar de inggentingg, men svärar man bei gåvu sum liggar pa de jär aidn bindnes. – ¹⁹Er blinde, vick jär bättar, gåvu ellar altre sum gär gåvu hailit? ²⁰Den sum svärar bei altre svärar bad bei de u bei allt sum liggar pa de. ²¹Den sum svärar bei temple svärar bad bei de u bei den sum bor ei de. ²²U den sum svärar bei himeln, han svärar bad bei Guds tron u bei den sum sitar pa´n

²³Ve er, skriftlerd u fariséar, er hycklare sum gir teiende u mynte, dill u kummin men int bröidar er um de viktuste ei lagen: retveise, barmhärtuhait, trohait. De jär viktut ti gär dain äutn ti försumm danne. ²⁴Er blind laidare sum seilar mygg u svälar kamelar.

²⁵Ve er, skriftlerd u fariséar, er hycklare sum gär äutseidu pa bäkan u skåli rain, mens di inei jär full av giruhait u avholihait. ²⁶Däu blind farisé, gär fyst bäkan rainar inei så bleir äutseidu ú rain.

²⁷Ve er, skriftlerd u fariséar, er hycklare sum jär veitkalkne gravar. Äutpa ser de feint äut, men inei jär di full av di döides bain u ann oraint. ²⁸Pa sam veis veisar er upp a retfärdut yttre för mänskar, mens ed inre jär fullt av hycklarei u oretfärduhait.

²⁹Ve er, skriftlerd u fariséar, er hycklare sum raisar monumentar yvar profetar u smyckar di retfärdues gravstainar ³⁰u sägar: um vör hadd liv pa o fädars teid, skudd vör da int vart meskyldue till profetars blod. ³¹Därbei veisar er själv att er jär synar till daim sum mörded profetar. ³²Fortsätt sum ed fädar, tiss måtte jär yvarfyllt. ³³Årmar, huggårmsynggel, lains skall er kunn slipp ti döimes till helvete^{? 34}Därför skall ja sänd er profetar, veis kalar u skriftlerd. Sumbli av dum kummar er ti döid u kåssfäste u andre kummar er ti peisk ei ed Synagogar u jag fran stad till stad. ³⁵Så skall allt retfärdut blod sum har blitt utgjaute hjär pa jårdi kumm yvar er, allt ifran den retfärdue Abels blod till blode fran Sakarja, Berekjas säun, sum er mörded millum temple u altre. Sannarligen, allt isshjär skall iss släkte fa svar för.

Jesu klagan yvar Jerusalem

³⁷Jerusalem, Jerusalem, däu sum döidar profetar u stainar daim sum bleir sänd till di. Va åft har ja int vil samble dein bani såsum hynu samblar sein hynsunggar undar vänggar, me er vill inte. ³⁸Nå far er själv ta hand um ed yvargivne häus. ³⁹För ja sägar er: er ser mi int mair förrän den dagen da er sägar: Välsigned jär han sum kummar ei Herrens namn.

Temples kumnes fall

24 ¹När Jesus lämned temple u var pa väg därifran, kom hans lärjunggar fram till´n u peiked pa tempelbyggninggi. ²Da sägd han till dum: ”Keik pa allt isshjär – sannarligen, hjär kummar int ti lämnes stain pa stain, allt skall brautes ner”.

TALE UM TEIDNS SLÄUT

(kap. 24 – 25)

Kumnes pröivninggar

³När han sen sat pa Olivberge u lärjunggar var ainsumne me´n, kom di fram u sägd: ”Säg uss när de skall ske. U va bleir teckne för din atarkumst u för teidns släut?” ⁴Jesus svared: ”Se upp så´tt inggen bedrägar er. ⁵Mangg kummar ti uppträd undar mitt namn u säg: ”Ja jär Messias, u de skall beddräg mangge. ⁶Er kummar ti fa håir stridslarm u krigs­ryktar. Se till att er int lettar skräm er. Slikt mat hände, men de jär ännu int släute. ⁷Fålk skall rais si emot fålk u reik mot reik, u de bleir hunggarsnaud u jårdbäveninggar pa dain plassn ettar dann´n. ⁸Allt iss jär gynninggi pa föidelsvärkar ⁹Da skall man utlämn er till ti plåges u döides, u all fålki skall hat er för mitt namns skull. ¹⁰Da skall mangg kumm pa fall u anggi varandre u hat varandre. ¹¹Mangg falsk profetar skall träd fram u bedräg mangge. ¹²Ginum att laglaushaiti aukar kummar kärlaiken ti kallne bei di fleste. ¹³Men den sum haldar bei till släute skall blei räddn, ¹⁴u bäudskape um reik skall predeikes ei hail världn u blei a vittnesbörd för all fålki. Sen skall släute kumme.

De seist stäur naudi

¹⁵När er ser den vanhelgnes skändlihait sum profetn Daniel har tal um, sta pa haili plass (mat den sum läsar första de ret), ¹⁶Da mat di sum bor ei Judéen flöi upp ei bergi. ¹⁷Den sum jär pa take skall int ga ner u hämt va han har ei häuse, ¹⁸u den sum jär äut pa akan skall int vänd tibaks u hämt sin mantel. ¹⁹Ve daim sum väntar ban ellar ammar bei den teidn. ²⁰Bid att er slippar flöi undar vintan ellar pa sabbatn. ²¹För de skall blei a pein vars leik int har finnes fran världns gynningg till iss dagen u int heldar kummar ti finnes. ²²U um int den teidn avkårteds, skudd ingen mänsk blei räddn. Men för di utväldes skull kummar den teidn ti avkårtes. ²³Um er da far håir: hjär jär Messias, ellar: där jär han, så tro de inte! ²⁴Falsk frälsare u falsk profetar kummar ti veis si me stäur tecken u undar för ti um möglit bedräg ú di utvälde. ²⁵Nå har ja sägt de ei förväg. ²⁶Um er alltså far håir: Han jär äut ei aukni, så ga int deit, ellar: han jär inn ei kamman, så tro de inte. ²⁷För såsum blixtn fran austar u löisar änd till till västar, så bleir de bei Mänsksäun´ns atarkomst. ²⁸Där kadavre liggar, där sambles gamar.

Mänsksäun´ns ankomst

²⁹Strax ettar den teidns leidende skall soli förmörkes u mån´n int gi någ ljaus. Stjännar skall fall fran sköin u himelns maktar skakes. ³⁰Da skall Mänsksäun´ns tecken söines pa himeln, u da skall all jårdis stammar håig klagrop, u man skall fa se Mänsksäun´n kumm pa himelns måln me makt u stäur härlihait. ³¹U han skall sänd äut sein ängglar bei ljaude av en stäurar basäun u di skall samble hans äutväld fran di feir vädarsträcki, fran himelns dain gränsn till dann´n.

Leiknelsn um fikontre´es knuppningg

³²Lär av en jamförlse me fikontre´e. När kvistn jär mjaukar u bladar sprickar äut, vait vör att summan jär nauge. ³³Pa sam veis vait er när er ser allt isshjär hände att han jär nauge, äutför däuri. ³⁴Sannarligen, iss släkte skall int ga undar förrän allt iss händar. ³⁵Himmel u jård skall ga undar, men mein ård skall aldri ga undar. ³⁶Dagen u teimen kännar inggen, int ains himelns , int ains Säun´n, inggen äutum Fadan.

Hald er vakne

³⁷För sum de var ei Noas dagar, så bleir de bei Mänsksäun´ns ankomst. ³⁸Undar teidn före flodn jeted man u drack, gifted si u blai bårtgiftn, änd till den dag da Noak gick in ei arken, ³⁹u inggen visst någ förrän flodn kom u förd bårt allihop. Så bleir de ú bei Mänsksäun´ns ankomst. ⁴⁰Da jär täu kalar äut pa akan; dain´n tas me u dann´n lymnes kvar. ⁴¹Täu kvinnfålk jär bei kvänni u malar; dainu tas me u dannu lymnes kvar. ⁴²Hald er därför vakne, för er vait int vicken dag ed Herre kummar. ⁴³De förstar er jo att um häusaigan visst bei vicken teid pa nati töivn kom skudd´n hald si vaken u hindre´n fran ti braut si in ei häuse. ⁴⁴Därför mat er ú var beredde, för när er minst väntar de, da kummar Mänsksäun´n.

En goar u en skralar tjänare

⁴⁵Tänk er en trogen u klokar tjänare sum av sin Herre blitt sättn ti ha uppsikt yvar tjänstlöidn u gir dum mat ei retar teid. ⁴⁶Sali den tjänan, när hans Herre kummar u ser att han gär va han skall. ⁴⁷Sannarligen, han skall lätt´n ta hand um allt han aigar. ⁴⁸Men um de jär en skralar tjänare, en sum tänkar: Min Herre dråigar, ⁴⁹U så gynnar sla di andre tjänrar u jeter u drickar me di druckne, ⁵⁰Da skall hans Herre kumm en dag när han int väntar´n u bei en teid sum han int vait um ⁵¹u hugg ner´n u lätt´n dail lått me hycklar. Där skall ma grat u skär tändar.

Leiknelsn um di tei bräudtärnar

25 ¹Da bleir de me himmelreike sum när tei ungg peikar gick äut me sein facklar för ti möit bräudgumm´n. ²Fem av dum var oförstandue u fem var kloke. ³Di oförstandue hadd tat me si facklar men int någ ålje till dum. ⁴Di klok hadd me si bad åljekräukar u facklar. ⁵När bräudgumm´n dråiged, blai all dosue u falt ei svämn. ⁶Bei minnat håirdes a rop: Bräudgumm´n jär hjär, kumm äut u möit´n ! ⁷Da vackned all peikar u gärd ei årningg sein facklar. ⁸Di oförstandue sägd till di kloke: ´Gi uss av ed ålju, o facklar slucknar.´ ⁹Di klok svared: ´Ha kan aldri räck bad till uss u till er. Ga ei ställ u kaup na bei dum sum sälar ålje.´ ¹⁰Men mens di var bårt u kaupte, kom bräudgumm´n. Di sum sto färdue fylged me in pa bryllaupsfestn, u portn stänggdes. ¹¹Ettar a stund kom di andre peikar u ropt: Herre, Herre, ypne för uss!´ ¹²Men han svared: ´Sannarligen, ja kännar er inte.´ ¹³Hald er därför vakne. Er vait int när dagen ellar teimen jär inne.

Leiknelsn um talentar

¹⁴De bleir nämligen sum när en man skudd rais bårt u kalled till si sein tjänrar u lätt dum ta hand um hans aigendom. ¹⁵Dain´n gav han fem talentar, dann´n täu, den trid en, at var u en ettar hans förmåge. Sen gav han si av därifran. ¹⁶Den sum hadd fat fem talentar gav si av me en gangg u gärd affärar me dum så´tt han tjäned fem till. ¹⁷Den sum hadd fat täu talentar tjäned pa sam veis täu till. ¹⁸Men den sum hadd fat en talent gick u gräved a grop u gåimd sin Herres penninggar. ¹⁹Ettar langgar teid kom tjänrars Herre tibaks u krävd raiduveisningg av dum. ²⁰Den sum hadd fat fem talentar kom u lämned fram fem till u sägd: ´Herre, däu gav mi fem talentar, hjär jär fem till sum ja har tjäne.´ ²¹Hans Herre sägd. ´Bra, däu jär en goar u trogen tjänare. Däu har vart trogen ei de leile, ja skall anförtro di mike. Ga in till glädn bei din Herre´ ²²Den sum hadd fat täu talentar kom fram u sägd: ´Herre, däu gav mi täu talentar. Hjär jär täu till sum ja har tjäne. ²3Hans Herre sägd. ´Bra, däu har vart en goar u trogen tjänare. Däu har vart trogen ei de leile, ja skall anförtro di mike. Ga in till glädn bei din Herre.´ ²⁴Den sum hadd fat en aindest talent staig u fram. ´Herre´, sägd han, ´Ja visst att däu jär en hardar man, sum skördar där däu int har sat u samblar in där däu int har stråit äut. ²⁵Ja var räddar u gick u gåimd din talent ei jårdi. Hjär har däu va sum jär ditt.´²⁶Hans Herre svard´n: Däu jär en slåiar u dåli tjänare, däu visst att ja skördar där ja int har sat u samblar in där ja int har stråit äut. ²⁷Da skudd däu ha lämn mein penninggar till banken, så´tt ja hadd kunnt fat iggen dum me ränt när ja kom. ²⁸Ta nå ifran´n talentn u gi han at mann´n me di tei talentar. ²⁹Var u en sum har, han skall fa, u de ei yvarflöid, men den sum int har, fran han skall tas de han har. ³⁰Kast äut den odäuglie tjänan ei mörkre där äute. Där skall man grate u skär tändar.

Mänsksäun´ns dom

³¹När Mänsksäun kummar ei sein härlihait ifylg me all sein ängglar, da skall han sätt si pa härlihaitis tron. ³²U all fålk skall sambles inför´n, u han skall skill lambi fran gaitnar. ³³Han skall ställ lambi till hygar um si u gaitnar till vänstar. ³⁴Sen skall kungen säg till daim sum star till hygar: ´Kumm er sum har fat min Fadars välsignelsen, u yvarta de reike sum har vänt pa er sen världens skapelse. ³⁵Ja var sultn u er gav mi ti jete, ja var tåstu u er gav mi ti dricke, ja var haimlausar u er to hand um mi, ³⁶Ja var naken u er gav mi kledar, ja var sjaukar u er sag till mi, ja sat ei fänggelse u er besöikt mi, ³⁷Da kummar di retfärdue ti fråge: ´Herre, när sag vör di sultn u gav di mat, ellar tåstu u gav di ti dricke? ³⁸När sag vör di haimlausar u to hand um di ellar naken u gav di kledar? ³⁹U när sag vör di sjaukar ellar ei fänggelse u besöikt di? ⁴⁰Kungen skall svar dum: ´Sannarligen, va er har gärt för någen av iss di minste sum jär mein bröidar, de har er gärt för mi.

⁴¹Sen skall han säg till daim sum star till vänstar: ´Ga bårt fran mi, er förbannade, till den ivi eldn sum väntar djävuln u hans . ⁴²Ja var sultn u er gav mi int någ ti jete, ⁴³Ja var tåstu u er gav mi int någ ti dricke, ja var haimlausar u er to int hand um mi, ja var naken u er gav mi ingg kledar, sjaukar u ei fänggelse u er besöikt mi inte.` Da kummar di ú ti fråge: ´Herre, när skudd vör ha set di sultn ellar tåstu ellar haimlausar ellar naken ellar sjaukar ellar ei fänggelse u lämned di äutn hjälp? ⁴⁵Da skall han svar dum: ´Sannarligen, va er int har gärt för någen av iss mein minste, de har er int heldar gärt för mi.´ ⁴⁶Iss skall ga bårt till ivit straff men di retfärdue till ivit leiv.”

Planar ti döid Jesus

26 ¹När Jesus hadd skill av me iss tale, sägd han till sein lärjunggar: ²”Er vait att de jär påsk um täu dagar. Da skall Mänsksäun´n äutlämnes för ti kåssfästes.” ³Undar teidn sambledes yvastprästar u fålkes gamblest ei yvarstpräst Kaifas palats ⁴u kom yvarains um ti greip Jesus me list u döid´n. ⁵”Men int undar själv helgi”, sägd di, ”så´tt de bleir oro blant fålke.”

Kvinnu me balsamflasku

⁶Mens Jesus befann si ei Betania bei Simon den spetelske ⁷kom a kvinn fram till´n me a flask dörbarar balsam u hälled äut de yvar hans häude. ⁸Da blai lärjunggar förargne u sägd: ”Vick slåisarei ⁹För de där hadd man jo kunn fa mik pennnggar ti gi at di fattie. ¹⁰Jesus märkt de u sägd till dum: ”Varför gär er kvinnu laisi? Ha har gärt a go gärningg mot mi. ¹¹Di fattie har er alltut bei er, men mi har er int alltut. ¹²När ha hälled iss balsamen yvar min krupp, förberaided ha mein begravningg. ¹³Sannarligen, yvarallt ei världn där evanggelie förkunnes skall man ú berätt va ha gärd u hugs na.

Judas bleir förrädare

¹⁴Da gick en av di tåll, han sum hait Judas iskariot, till yvastprästar ¹⁵u sägd: ”Va vill er gi mi um ja äutlämnar´n at er? Di räckned upp tretti silvarpenninggar at´n. ¹⁶Fran de aukenblicke söikt han ettar a lämplit tillfäll ti utlämn´n.

Påskhaugteidn föberaids

¹⁷Fyst dagen av de osöird bröies haugteid kom lärjunggar fram till Jesus u fråged: ”Var vitt däu att vör skall årdne för påskmålteidn at di?” ¹⁸Han svared: ”Ga in till staden u häls den u den att ed Mästare sägar: ”Mein stund jär nauge. Ja vill hald påskmålteid bei di me mein lärjunggar.” ¹⁹Lärjunggar gärd sum Jesus hadd sägt, u di årdned för påskmålteidn.

Jesus peikar äut förrädan

²⁰Pa kväldn lägd han si till bors me di tåll. ²¹Mens di jeted sägd han: ”Sannarligen, en av er skall förråd mi. ²²Di blai mik bedröivne u gynt fråg´n, en ettar en: ”De jär väl int ja, Herre?” ²³Han svared: ”Den sum duppar handi ei skåln ifylg me mi, han skall förråd mi. ²⁴Mänsksäun´n gar bårt, sum de star skriv um´n, men ve de mänsk ginum vick Mänsksäun´n bleir förråddar. De hadd vart bäst för de mänsk um ha int hadd blitt föid.” ²⁵Judas, sum skudd förråd´n, sägd: ”De jär väl int ja, rabbi?” Jesus sägd: ”Däu har självar sägt de.”

Den seist målteidn

²⁶Mens di jeted to Jesus a bröi, u ettar ti ha läs tackböini braut han de, gav at sein lärjunggar u sägd: ”Ta u jet, iss jär min krupp.” ²⁷U han to en bäkare, u ettar ti ha tack Gud gav han den at dum u sägd: ”Drick av´n allifylg. ²⁸Iss jär mitt blod, förbundsblode sum blai äutgjaute för mangg till syndars förlåtelse. ²⁹Ja sägar er: nå kummar ja int ti drick av de sum veinstucken gir förrän den dagen da ja drickar de nöi veine me er ei min Fadars reike.”

Jesu föräutsägar Petrus förnaiklse

³⁰När di hadd singg låvsånggen, gick di äut till Olivberge. ³¹Da sägd Jesus till dum: ”I nat skall er all kumm pa fall för min skull, för de star skriv si: Ja skall dräp herdn, u lambi ei hjordn skall skinggres. ³²Men när ja har stat upp, skall ja ga före er till Galiléen.” ³³Petrus svard´n: ”Även um all andre kummar pa fall för din skull, så skall da ja aldi kumm pa fall.” ³⁴Men Jesus sägd: ”Sannarligen, ei nat före han´n ropar skall däu ha förnaik mi tre ganggar.” ³⁵Petrus sägd: ”Um ja så mat dåi me di, skall ja aldri förnaik di.” U de sam sägd all lärjunggar.

Jesus ei Getsemane

³⁶Sen gick Jesus me dum till a ställ sum haitar Getsemane, u han sägd till dum: ”Sit kvar hjär, mens ja gar deit hänn u bidar.” ³⁷Han to me si Petrus u Sebedaios bäggi synar. Sårg u änggsel kom yvar´n, ³⁸u han sägd till dum: ”min själ jär bedröivn änd till döds. Stänn hjär u vak me mi.” ³⁹Han gick leit länggar bårt, kasted si till marki u bad: ”Fadar, lätt iss bäkan ga mi förbei um de jär möiglit. Men int sum ja vill äutn sum däu vitt.” ⁴⁰Han gick tibaks till lärjunggar u fant att di sived, u han sägd till Petrus: ”Er årkar da int hald er vakne en aindeste teim me mi? ⁴¹Vak, u bid att er int utsätts för pröivningg. Andn vill, men kruppn jär svagar.” ⁴²Sen gick han bårt u bad för andre ganggn. ”Fadar, um iss bäkan int kan ga mi föbei äutn ja mat töim´n, så lätt din vil ske.” ⁴³När han sen kom tibaks sag han atar iggen att di sived; di årkt int hald augu ypne. ⁴⁴Han lämned dum u gick bårt för trid ganggen me sam ård. ⁴⁵Sen kom han tibaks till lärjunggar u sägd till dum: ”Ja, er sivar u veilar er. Men nå jär stundi hjär da Mänsksäun´n skall yvarlämnes ei syndares händar. ⁴⁶Steig upp, lätt uss ga. Hjär kummar han sum skall förråd mi.

Jesus fänggsles

⁴⁷Mens han ännu taled kom Judas, en av di tåll, u me en stäurar fålkhop me svärd u påkar äutsändne av yvastprästar u fålkes äldste. ⁴⁸Förrädan hadd kumm yvarains me daim um a tecken: ”Den sum ja kyssar jär de, greip´n. ⁴⁹Han gick rakt fram till Jesus, hälst me ti säg rabbi u kysst´n. ⁵⁰Jesus sägd till´n: ”Min vän, nå har däu gärt ditt.” Da gick di fram u graip Jesus u halded fast´n. ⁵¹En av dum sum var me Jesus lyfted handi u dräged sitt svärd u han slo till mot yvarstprästns tjänan u huggd av´n åire. ⁵²Da sägd Jesus till´n: ”Stick tibaks ditt svärd. All sum greipar till svärds skall döides me svärd. ⁵³Tror däu int att um ja bad min Fadar skudd han me en gangg skick mair´n tåll legionar till mein hjälp. ⁵⁴Men lains skudd da skriftar kunn uppfylles sum sägar att iss mat ske?”

⁵⁵Bei sam tillfäll sägd Jesus till fålkhopn: ”Sum mot en röivare har er gat äut me svärd u påkar för ti fänggsle mi. Var dag sat ja ei temple u undaveist äutn att er graip mi. ⁵⁶Men allt isshjär har sket för att profetars skriftar skall uppfylles.” Da yvargav all lärjunggar´n u flöide.

Förhåire inför rade

⁵⁷Di sum hadd greip Jesus förd´n till yvarstprästn Kaifas, där di skriftlerd u di äldst hadd samblets. ⁵⁸Petrus fylged ettar pa avstand änd till yvarstprästns palats. Där gick han in pa gardn u sätted si blant tjänrar för ti se lains de skudd släute. ⁵⁹Yvastprästar u hail rade söikt ti fa någ falskt vittnesbörd mot Jesus så´tt di kund döim´n till döidn, ⁶⁰men di lycktes int trots att de uppträded mangg falsk vittnar. Till seist träded de fram täu ⁶¹sum pasto att han hadd sägt: ”Ja kan reiv ner Guds tempel u bygg upp de iggen inum tre dagar.” ⁶²Da raist si yvarstprästn u fråged: ”Har däu ingg ti svar pa daires beskyllninggar?” ⁶³Men Jesus tiged. U yvarstprästn sägd: ”Ja besvärar di bei den livnes Gudens namn ti säg uss um däu jär Messias, Guds säun.” ⁶⁴Jesus svared: ”Däu har självar sägt de. Men ja sägar er: ettar isshjär skall er fa se Mänsksäun´n sit pa Maktis hygre seidu u kumm pa himelns moln.” ⁶⁵Da sleited yvarstprästn sundar sein kledar u sägd: ”Han har häde. Va skall vör nå me vittnar till? Er har själv håirt hädlsen. ⁶⁶Va sägar er?” Di svared: ”Han förtjänar döidn.” ⁶⁷Da spytted di´n ei ansikte u slo´n u gav´n åirfeilar ⁶⁸u sägd: ”Veis att däu jär en profet, Messias. Vaim var de sum slo di?”

Petrus förnaikar Jesus

⁶⁹Petrus sat äut pa gardn. A tjänsttöis kom fram till´n u sägd: ”Däu var ú ifylg me Jesus fran Galiléen.” ⁷⁰Men han förnaikt de inför all u sägd: ”Ja förstar int va däu talar um.” ⁷¹Han gick äut ei portn, u där var de a ann kvinnfålk sum sag´n, u ha sägd till daim runt umkringg: ”Han där var ifylg me Jesus fran Nasaret.” ⁷²Han förnaikt de pa nöit u svärd pa de: ”Ja kännar int den mann´n.” ⁷³Strax ettarat kom di sum sto där fram till Petrus u sägd: ”Visst jär däu ú en av daim. De håirs pa tale.” ⁷⁴Da svärd han u bedöird: ”Ja kännar int den mann´n.” ei sam augenblicke roped en hane. ⁷⁵Da hugsed Petrus va Jesus hadd sägt: ”För han´n ropar skall däu ha förnaik mi tre ganggar”, u han gick äut u grated bittat.

Jesus inför Pilatus

27 ¹Pa mårgen besläuted all yvastprästar u fålkes äldst ti försöik ti fa Jesus avrättn. ²Di lätt bind´n, förd bårt´n u yvarlämned´n at Pilatus, ståthållan.

³När Judas, sum hadd förråd´n, sag att Jesus blai döimdar, ånggred han si. Han lämned tibaks di tretti silvarpenninggar till yvastprästar u di äldst ⁴u sägd: ”Ja har synd u förrått oskyldut blod.” Di svared: ”Va anggar de uss? De jär din sak”. ⁵Da kasted han in penninggar ei tempelhäuse u gav si av u gick bårt u hängd si. ⁶Yvastprästar to penninggar u sägd: ”De gar int ti lägg dum ei åffarkistu, ettarsum de jär blodspenninggar. ” ⁷U di besläuted att i ställ kaup Kräukmakarakan till begravninggsplass för främlinggar. ⁸Därför haitar iss akan ännu i dag Blodsakan. ⁹Så uppfylldes de sum sägts ginum profetn Jeremia: Di to di tretti silvarmynti, preise pa den preisättne, han sum någle israelar bestämde preise pa, ¹⁰u gav dum i betalningg för Kräukmakarakn, så sum Herren hadd befall mi.

¹¹Jesus ställdes nå inför ståthållan. Han fråged´n: ”Däu jär alltså judars kungg?” Jesus svared. ”Däu självar sägar de. ¹²U när´n anklageds av yvarstprästar u di äldst svared han inte. ¹³Da sägd Pilatus till´n: ”Håirar däu int va di beskyllar di för?” ¹⁴Men han svared inte pa ain aindeste fråge, u ståthållan blai mik förvån´n.

Barabbas släpps. Jesus döims

¹⁵Bei haugteidn bräukt ståthållan gi en fångg frei ettar fålkes ynsken. ¹⁶De fanns da en kändar fångg sum hait Barabbas. ¹⁷När fålke nå var samble, fråged Pilatus: ”Vaim vill er att ja skall gi frei, Jesus Barabbas ellar den Jesus sum kalles Messias?” ¹⁸Han visst att de var avund mot Jesus sum man hadd äutlämn´n. ¹⁹Mens han sat pa domartribun´n fick han iss bäude fran sein hustru: ”Däu skall int ha me den retfärdue mann´n ti gäre. Ja har hatt mardråimar ei neitres för hans skull.” ²⁰Men yvastprästar u di äldst yvartaled fålke ti begär Barabbas freiar u fa Jesus döidn. ²¹Ståthållan sägd da till dum: ”Vicken av iss täu vill er att ja skall gi frei?” Da svared di: ”Barabbas”. ²²Pilatus fråged: ”Va skall ja da gär me den Jesus sum kalles Messias? All svared: ”Han skall kåssfästes!” ²³Han fråged: ”Va har han gärt för ont?” Men di ropt ännu håigar: ”Han skall kåssfästes!”

²⁴När Pilatus sag att inggentingg hjälpt äutn att oro´i bärr blai värre, to han vattn u skylled sein händar u sägd: ”Ja jär oskylduar till iss mann´ns blod. De far blei ed sak.” ²⁵Men hail fålke ropt: ”Hans blod kummar yvar uss u o bani.” ²⁶Da gav han Barabbas freiar, men Jesus lätt han pröigle u lämned sen äut´n ti kåssfästes.

Såldatar hånar Jesus

²⁷Da förd ståthållans såldatar Jesus till residense u sambled hail vaktstörku umkringg´n. ²⁸Di to av´n kledar u hängd pa´n a raud såldatkappe ²⁹u braid ifylg en krans av tynne u sätted pa hans häude u stack en käpp ei hygre handi pa´n. Sen falt di pa knei för´n u håned´n u sägd: ”Live judars konungg.” ³⁰Di spytted pa´n u to käppn u slo´n ei häude. ³¹U när di hadd hån´n, to di av´n kappu u sätted pa´n hans aigne kledar u förd bårt´n för ti kåssfäst´n.

Kåssfästelsn

³²Pa vägen äut träfft di pa en man fran Kyrene sum hait Simon u han tvinggd di ti bär hans kåss. ³³ När di kom till en plass sum kalles Golgata, vicket betöidar Skalln, ³⁴gav di´n vein ti dricke, bland si me galle. Han smakt pa de men vidd int dricke. ³⁵När di hadd kåssfäst´n, daild di upp hans kledar me ti kast lått um dum, ³⁶u sen slo di si ner u vakted´n. ³⁷Yvar hans häude hadd di sätt upp anklagelsn mot´n sum löided: Iss jär Jesus, judars konungg.

³⁸Ifylg me´n kåssfästes täu röivare, dain´n till hygar u dann´n till vänstar um´n. ³⁹Di sum gick förbei smäded´n u skaked pa häude ⁴⁰u sägd: ”Däu sum reivar ner temple u byggar upp de iggen pa tre dagar – hjälp di självar nå um däu jär Guds säun, u steig ner fran kåsse.”

⁴¹Yvastprästar, u di skriftlerd u di äldst gärd ú narr av´n u sägd: ⁴²”Andre har han hjälpt, si självar kan han int hjälpe. Han jär Israels kungg, nå far han steig ner fran kåsse så skall vör tro pa´n. ⁴³Han har sätt sin tilleit till Gud. Nå far Gud rädd´n, um han bröidar si um´n. Han har jo sägt att han jär Guds säun”. ⁴⁴Pa sam veis blai han skymfen av röivrar sum var kåssfästne ifylg me´n.

Jesu döid

⁴⁵Bei sjett teimn fallt a mörkar ner yvar hail jårdi u de halded pa till neiende teimen. ⁴⁶Bei neiende teimn ropt Jesus me haugar raust: ”Eli, Eli, lema sabachtani? (Vick betöidabbr: Min Gud, min Gud, varför har däu yvargitt mi?). ⁴⁷Någle sum sto där håird de u sägd: ”Han ropar pa Elia.” ⁴⁸En av dum ränd me en gangg bårt u to en svamp, fylld´n me säurt vein u sätteded än pa en käpp för ti gi´n någ ti dricke. ⁴⁹Da sägd di andre: ”Lätt uss se um Elia kummar u hjälpar´n.” ⁵⁰Men Jesus ropt en gangg till me haugar raust u gav upp andn.

⁵¹Da brast förhängg ei temple ei täu dailar, uppifran u ner, jårdi skaked u klippar sprack, ⁵²u gravar ypned si. Mangg kruppar av döid hailie väcktes upp, ⁵³u ettar hans uppståndelse lämned di sein gravar u gick in ei den hailie staden u mangg kund se de. ⁵⁴När åfficern u di hadd hände, graips di av starkar skrämsl u sägd: ”Den mann´n mat ha vart Guds säun.”

⁵⁵Där var ú mangg kvinnfålk sum sto länggar bårt u sag pa. Di hadd fylg me Jesus fran Galileen för ti tjän´n. ⁵⁶u blant daim var Maria fran Magdala u Maria sum var Jakobs u Josefs mor, u mor till Sebedaios synar.

Ettar hans uppståndlse lämned di sein gravar u gick in ei den hailie staden u kund ses av mangge. ⁵⁴När officern u di sum bevakt Jesus ifylg me´n sag jårdbävninggi u de andre sum hadd hände, graips di av starkar skrämsl u sägd: ”Den mann´n mat ha vart Guds säun.”

⁵⁵Där var ú mangg kvinnfålk sum sto länggar bårt u sag pa. Di hadd fylgg me Jesus fran Galiléen för ti tjän´n. ⁵⁶u blant daim var Maria fran Magdala u Maria sum var Jakobs u Josefs mor, u mor till Sebedaios synar.

Gravläggninggi

⁵⁷Pa kväldn kom en reikar man fran Arimataia sum hait Josef u sum ú hadd blitt lärjungg till Jesus. ⁵⁸Josef gick till Pilatus u bad ti fa Jesu krupp. Pilatus gav da årdar um att den skudd lämnes äut, ⁵⁹u Josef to kruppn, svaipt´n ei raint linnetöig ⁶⁰u lägd´n ei a nöiar grav sum han hadd lätt hugg äut at si ei berge. Sen rulled han en stäurar stain framför inganggen u gick därifran. ⁶¹Maria fran Magdala u dann Maria var där u sat mitt emot gravi.

⁶²Nest dag - de var dagen ettar förberaidlsedagen - gick yvastprästar u fariséar ifylg till Pilatus ⁶³u sägd: ”Herre, vör har kumm ti tänk pa att när den där bedrägarn ännu var ei leive sägd han: ´Ettar tre dagar skall ja sta upp - ⁶⁴Gi därför årdar um att gravi skall bevakes undar tre dagar, så´tt int hans lärjunggar kummar u röivar bårt´n u sen sägar till fålke att han har stat upp fran de döide. Da bleir de sainest bedrägareie värr´n de fyste. ⁶⁵Pilatus svared: ”Er far a vaktstörke. Ga u bevak gravi så gutt er kan”. ⁶⁶Di gav si ste u skydded´n ginum ti försigle stain´n u sätt äut vaktar.

Kvinnar bei gravi

28 ¹Ettar sabbatn, ei gröininggi den fyst vikdagn, kom Maria fran Magdala u de andre Maria för ti se pa gravi. ²Da blai de a kraftut jårdskalv, för Herrens änggel staig ner fran himeln u han kom u rulld bårt stain´n u sätted si pa han. ³Hans utséende var sum blixtn u hans kledar var veit sum snåi. ⁴Vaktar skaked av skrämsel för´n u blai liggenes sum döide. ⁵Men änggeln sägd till kvinnar: ”Var int rädde. Ja vait att er söikar ettar Jesus, sum blai kåssfästn. ⁶Han jär int hjär, han har stat upp, såsum han sägde. Kumm u keik var han lag. ⁷Skynd er sen till hans lärjunggar u säg till dum: ´Han har stat upp fran de döide, u nå gar han före er till Galiléen. Där skall er fa se´n.`Nå har ja sägt de till er. ⁸Di lämned me en gangg gravi, u fylld av bävran u gläd ränd di för ti berätt de för hans lärjunggar. ⁹Da kom Jesus imot dum u hälst dum, u di gick fram, graip um hans föitar u hylld´n. ¹⁰Men Jesus sägd till dum: ”Var int rädde. Ga u säg till mein bröidar ti gi si av till Galiléen. Där skall di fa se mi.

¹¹Mens di var pa väg, kom någle av vaktstörku in till staden u berätted för yvastprästar um allt sum hadd hänt. ¹²Di yvarlägd me di äldst, u sen gav di såldatar a stäur summu penninggar u sägd till dum ¹³”Säg att hans lärjunggar kom undar nati u röivd bårt´n mens er sivd. ¹⁴Um ståthållan far håir de hjär, skall vör tal me´n så´tt er int behöivar oro er.” ¹⁵Såldatar to penninggar u gärd sum di hadd blitt tillsägde. Så gynt iss rykte spreid si blant judar änd till issn dag.

Jesus sändar äut sein lärjunggar

¹⁶Di elv lärjunggar gav si iväg till Galiléen, till de berge deit Jesus hadd befall dum ti ga. ¹⁷När di fick se´n där falt di ner u hylld´n, men någle tveivled. ¹⁸Da gick Jesus fram till dum u tald till dum: ”At mi har blitt givi all makt ei himeln u pa jårdi. ¹⁹Ga därför äut u gär all fålk till lärjunggar: döip dum ei Fadans u Säun´ns u den hailie Andns namn ²⁰u lär dum ti hald all de bäudi ja har gitt er. U ja jär me er all dagar till teidns släut.”

Betania  - var en i Bibeln omnämnd by, belägen ett par kilometer från Jerusalem, på Olivbergets östra sluttning. I Betania bodde Jesu vänner Marta, Maria och Lasaros. Det var i Betania Jesus skall ha uppväckt Lasaros från de döda, och det var också hit han drog sig undan sedan han ridit in i Jerusalem

Dekapolis - Ett stadsområde som omfattade tio hellensk-romerska städer i Judeen och Galileen.

Fariséer - var ett judiskt parti som verkade vid tiden runt Kristi födelse. Fariséerna var kända för sin traditionalism och noggranna efterlevnad av Mose lagar och de äldstes stadgar. I Nya Testamentet används de för att illustrera ögontjänande, bokstavstro, lagiskhet, och högmod.

Herodes Archelaos -judisk furste, född cirka 23 f. KR, död cirka 16 e.Kr. Känd för sin grymhet.

Hugse - minnas, komma ihåg.

Kafernaum - en stad i Israel vid Gennesaretsjöns norra strand. Enligt Nya Testamentet var Kafarnaum centrum för Jesu verksamhet och hans hemort.

Kaitu - Vänster hand.

Keik - titta

Mammon - Betyder rikedom, penningar, ond makt, avgud.

Mele - mäta

Naftali - var Jakobs andre son med bihustrun Bilha och hans sjätte son totalt. Han namngavs av Rakel. Han var en av grundarna till Israels tolv stammar.

Petrus - Latin för klippa. Petrus, "klippan", är egentligen ett tillnamn som Jesus gav åt sin främste lärjunge. Hans förnamn var Simon.

Saddukéer var ett parti inom judendomen med företrädesvis medlemmar från översteprästerna och överklassen som verkade vid tiden runt Kristi födelse.

Sebulon var patriarken Jakobs sjätte son med Lea och tionde totalt.

Solbrautningg - Soluppgång

Tetrark - En beteckning på diverse småfurstar under romersk överhöghet.

Tyros och Sidon - Städer i Libanon. Tyros jämte Sidon var några av fenikiernas ledande städer.

Vitt däu – vill du (åld.)