gaia - svensk version

Gaia är en livsåskådning och något av en religion som i grunden bär med sig erfarenheter, värderingar och tankar sedan urminnes tider. Det är en livsstil som bygger på att allting runtomkring oss - jorden, människorna, rymden, djuren och träden - allt är en del av ett världsomfattande medvetande.

Det kanske är enklare att förklara det som att allting i naturen runtomkring oss hör ihop. Vi känner ju alla att vi blir hängiga när psyket inte är på topp eller mår dåligt och kanske deppar en smula när kroppen inte alls vill hänga med.

Detsamma gäller i högsta grad för naturen i allmänhet. Skillnaden är mindre påtaglig än man kan tro. Jag skulle vilja likna bergen och havsdjupen (liksom den oändliga rymden) vid den fysiska halvan av ett större medvetande, där vi alla är en del i det stora och nästan ofattbara. Växter, djur och naturligtvis även vi människor utgör en mer själsligt utvecklad del av den kosmiska organismen.

Det må vara att vi anser oss intelligensmässigt överlägsna andra varelser. Men det är idag vida kännt att exempelvis delfiner, apor, katter och hundar kan besitta enorma såväl emotionella som mer konkret skarpsinniga förmågor. Samtidigt talar vi med beundran om den enorma minneskapacitet som elefanter och sköldpaddor kan visa upp.

Jag vill gå ännu längre och säga att hela naturen, vi, djuren, växterna och materian i allmänhet i själva verket utgör en enorm minnesbank där inget förgås och inget förglöms. Vad vi upplever finns kvar i materian inom och runtom oss och då jag mycket väl kan tänka mig att en tidlös och ändlös organism mycket väl kan överbrygga de tidsmässiga gapen emellan världens alla åldrar kan jag ana mig till att Gaia inte bara vet vad som ska hända innan det händer, utan kanske rentav styr dessa händelser i viss mån.

En viss tröst i vardagen kan jag nog erbjuda, utöver dessa spekulationer. För om detta är sant, kan vi med säkerhet säga att vi inte förgås och försvinner vid tiden för vår död.

Jag ser hellre döden som en transportsträcka till något så mycket större. Vi är alla redan i nuet och i våra vardagsliv en del av det större medvetandet. Somliga är mer medvetna om det och andra är litet mer osäkra. Men när vi rent fysiskt närmar oss Gaia, återuppstår de starka banden med medvetandet. Vi har alla en roll att spela och vi hamnar allt som oftast där vi bäst behövs och kan göra mest nytta. Under den period då vi är del av medvetandet kan vi likna tillståndet med Nirvana eller varför inte den i västvärlden traditionella bilden av Paradiset.

We go waiting for the stars to come showering down. From Moscow to Mars, Universe falling down.... You´ve got to look real hard. There´s a firy star hidden out there somewhere. Not a satellite of love, but a laser, shooting out it´s shining tongue near...

Begreppet är alltså inte nytt. Sedan urminnes tider har människorna sagt sig kunna känna närvaron av en skapare eller upprätthållare av universums ordning. En närvaro som har skildrats på många olika sätt och även i så motto att den har kunnat bestå såväl av en som flera olika gudar eller förnimmelser.

Universum är för mig Urkraften. Urmodern. Det sanna och det vägledande på något sätt. Men inte på ett sådant sätt att jag tillber specifika platser eller gudshus av olika slag. Inte heller föremål har någon särskild betydelse för min tro.

Tron och kraften kommer inifrån mig själv. Jag är själv en del av Gaia. Jag är Gaia och Gaia är jag. Jag är Moder Jord och Moder Jord är jag.

Frågan är: innebär detta att stenar har känslor? Känner växter smärta?

Det sistnämnda anses idag vara bevisat. Växter känner smärta och reagerar genom att sända ut olika typer av (framförallt kemiska) signaler, troligen i ett försök att varna andra individer - i första hand av samma art - för faran. och detta är också, enligt min mening, en anledning till att exempelvis tvivla på nyttan av vegetarianismen.

Människan måste i dagsläget, varken hon vill eller inte, äta och dricka för att överleva. Vår kropp är en maskin som behöver bränsle i form av vissa ämnen för att kunna fungera. Av dessa ämnen är endast ett fåtal vegetabiliska till sin natur. Idag är en växande andel av befolkningen på Jorden vegetarianer. De flesta p.g.a. etiska skäl.

Vad gäller dessa skäl ställer jag mig inte alls tvivlande till den bakomliggande tanken och moralen. Men jag anser att då växter och djur i lika hög grad är medvetna (rentav del av samma medvetande), kan jag för min egen del inte försvara en särbehandling av någon av dessa populationer. Jag inser att jag själv lika lätt kan falla offer för någon form av djur som traditionellt står över människan i näringskedjan. Detta kan verka skrämmande, men är något som jag accepterar då jag tror att detta är livets gång och en del i den stora plan som rymmer oss.