Jag vet inte om det egentligen är en ynnest att vara människa i alla lägen. Mänskligheten har gjort sig känd för att vara en oerhört destruktiv kraft genom årtusendena. Vi har skadat oss själva, varann, naturen och djuren runtomkring oss.
Men samtidigt är människan en varelse med en oerhört stark förmåga att älska, skapa, känna och tänka. Det är den bilden av mänskligheten jag gärna väljer att tänka på och som jag vill uppmuntra.
Jag tror och hoppas att vår kreativitet och förmåga att älska en dag ska föra oss bort ifrån de självdestruktiva ideal som idag styr över stora delar av världen. Jag tänker mig en varmare och öppnare värld där vi tar mer hänsyn till varandra och vår omgivning, men där det heller inte är förbjudet att tycka om sig själv och uppskatta sig själv för den man är.
För hur roligt är det egentligen att sitta och tycka synd om sig själv, stå framför spegeln och känna att man inte duger till? Känna sig obetydlig och meningslös? Hur kul är det att vara omgiven av något så falskt och fruktansvärt korkat som den klassiska, svenska Jamtelagen?
Jamtelagen är någonting som jag egentligen skulle vilja avveckla helt. För visst är du bra och du har all rätt att tycka det. Du mår antagligen så himla mycket bättre om du tar hänsyn till din egen hälsa, ditt välbefinnande, din kropp och din själ. Det är först då som du egentligen är redo att börja älska andra. Det är först då du verkligen kan uppleva det fina och vackra i att vara en människa.