Månadens dikt: November 1999.
Stålfågel
Stålfågel flyger om
natten
Min vän
Hon skrämmer dig till litenhet
Om och om igen
Hon blänker så grann
I stjärnornas ljus
Dånar och tjuter
Över varje hus
När kommer hon fram
-När landar hon igen?
Vad tror du min vän
-Vad har du på känn?
Störtar hon mot marken
-Och lågornas sken?
Reser hon sig åter
-Där dödsvinden ven?
Den dånande rösten
Skall snart ta slut
Då först, min klena
Vågar du dig ut
Borta är Stålfågel
Borta hennes ljud
Och med henne folket
Och kärlekens bud
- Willy
Brihed
Liberator1978 | CoMiDa | Vänskap | Gaia | Människan | Fältbiologerna | LiU