Vandra!

Att vandra är att leva. Det går bra med korta dagliga turer i den svenska naturen som är så vacker just nu, men att vandra i Alperna är någonting ut över det dagliga. Den storslagna panoraman som förändras så snabbt, gör en ganska häpen. Man inser sin litenhet. Under vandringen får man perspektiv på människans sanna väsen. Alla de saker som är så viktiga i vardagen blir plötslig bara skymmer. Här får man kontakt med den nakna verklighet, men ändå kan man nå civilisation med både Postbuss eller linbanan. Bra skor och oömma kläder är ett måste. Sen kan man välja lättare eller svårare väg upp i höjder eller längs dalen. I båda fall så kan man vara säker att uppleva fantastiska vyer och komma hem med ett harmoniskt inre. Under årens tyngd kommer vägval att förändras men man kan vandra vidare på de lättare stigar ända upp i mycket hög ålder.

De unga kanske föredrar rep och de hårda klipporna, men det räcker så väl med vanliga stigar. Det viktiga är att man inte tävlar eller försöker överbevisa någonting, utan att man lyssnar på berg. Alla de tappra klättrare som mött ödet bland raviner hade inte vett eller tid att lyssna. För dem var berg en utmaning som måste läggas till meritlistan. Berg kräver respekt och kärlek. Respekt för att inse sin skröplighet och kärlek för att bevara det som naturen så frikostigt bjuder på. Bevara för de som komma skall, och för alla djur och blommor som gör turen så minnesvärd./

webmaster Kristina Janovic

Rättvik 01.11.2000