Det
är inte så konstigt eftersom jag är född i Zagreb,
en av storstäder i den förre
detta Jugoslavien. Namnet Jugoslavien är ganska svårdefinierad.Först var det 1918 efter första världs kriget då
man bildade ett nytt land av den besegrade Österrike -Ungern, rester
av den besegrade Turkiet och Italienska protektoratet på Adriatiska
havet. I början kallades landet Kungadömet Serbien Kroatien och
Slovenien . Ganska snart visade sig att detta namn uteslut Montenegro, Makedonien
och alla de andra folk som levde inom gränser av nya kungadömen.
Efter diskussioner och överläggningar hittade man att namnet Jugoslavien
skulle vara mer lämplig för alla partners. När andra världskrig
kom till Balkan försvann kungen och landet splittrades. Efter kriget
formade Tito ny land med namnet Socialistisk Federativ Republik Jugoslavien
SFRJ.
Efter Titos död förändrades
bilden inne i landet och 1990 började en ny delning med krig och den
allmänna oordning. Nu har vi två förre detta Jugoslavien,
en som slutade sina dagar med Hitlers anfall 1941 och den andra som försvann
1992 då Slovenien, Kroatien , Makedonien och
Bosnien-Hercegovina förklarades som egna stater. Då kom
en ny namn i bruk "Rest Jugoslavien". Jag tycker att alla dessa
begrep verkar mest förvirrande. Även dom som har sina rötter
i område har svårt att definiera vilken förre detta Jugoslavien
de menar. Min mor kan ibland syfta på saker som hände mellan
världs kriget 1 och 2 eller förre den senaste, och jag tvingas
då själv placera händelser i tiden med hjälp av andra
kännemärken. Hur skall det då gå för människorna
som saknar verklig insyn i den historisk etniska problematiken
Många som jag träffar berättar om semester i Jugoslavien och vågar inte resa dit nu då det är krig och osäkerhet. När man sedan pratar lite med dem visar det sig att de var i Dubrovnik eller vid Adriatiska havet, kanske i Postojna, Plitvice, Sarajevo eller Mostar. Ingen av dessa platser är del av dagens Jugoslavien utan finns idag i andra länder som en gång tillhörde SFR Jugoslavien. Det är minst tio år sen Slovenien, Kroatien och Bosnien slutade höra till "förre detta Jugoslavien" och har inte med Kosova, Milosevic och NATO att göra. Det ramlar inga bomber eller andra otrevligheter på en om man reser till Slovenien, eller Kroatien, där man kämpar för att återta plats bland turistmål i Europa. Jag är född i Kroatiens huvudstad Zagreb. En stad som levde ganska lugn fram tills järnväg kom. Utbyggnad av järnvägsnät till hamnar vid Adriatiska kusten gjorde Zagreb till medelpunkt i Kroatien. Förbindelse med Budapest ? Rijeka, Paris ?Istanbul (Orientexpressen ) fick en liten stad att växa till industrimetropol. Staden har sina historiska och kulturella förebilder i Wien , Prag och Budapest och har under senaste tvåhundra år orienterats till Västeuropa.
Under Titos år hade man försökt utjämna skillnader mellan olika republiker i hans Jugoslavien och utveckla de andra städer, medan Ljubljana och Zagreb väntade in dem. Detta var en del av orsaker att den slutliga delningen 1991 kom . Nu vet du lite om historiska fakta, inga stora saker men lite så du kanske vågar ta den resa som inte blev av på grund av kriget. Zagreb är idag huvudstad i Republiken Kroatien. Den har över en million invånare och är mest administrativ och industriell centrum. Efter F. Tudjmans död har man demokratisk regering och försöker bygga landet på nytt. Det är ganska långt väg framför, eftersom man skadades mycket under kriget. En del av landet härjades, men den stora skadan var totalt sammanbrott av kommunikationer med omvärlden eftersom den största inkomst kommer från turism. Under tio år hade flyktingar från Vukovar, andra delar av Slavonien och Bosnien bebott alla hotellen längst Adriatiska kusten och Tudjmans regering sammanblandades med ord som krigsförbrytare och Ustasa. Tänk bara om man tog in flyktingar in i fabriker i Sverige så att de inte producerades någonting på tio år så har ni bild av den verklighet som den folkvalda administration måste jobba med.
Idag har man lyckats komma till 1987 års övernattningsnivå. Detta är ett framsteg och nytt hopp för människor i det lilla landet. Turism i Kroatien är livsviktigt källa till välstånd. Landet är mycket rikt på historiska fornlämningar från Romerska och Grekiska tider och naturen bjuder på många sällsynta fenomen. En geografisk övergång från Medelhavs till kontinental naturtyp på en relativ liten yta möjliggör snabba kast och överraskningar. Eftersom exploatering inte kom till stånd under den kommunistiska eran kan man verkligen uppleva unika miljöer utan multinationella hotell och annat krimskrams. Troligen inte mycket längre eftersom investeringar verkar vara på väg. Kroaternas strävan in i EU kommer att påskynda utbyggnad av turistanläggningar på alla möjliga platser. Så vill du uppleva vanliga människor och riktigt miljö res innan den stora omvandlingen tagit över. Det är klar fördel att resa och leva bland vanligt folk, framför turistindustrins folkloristiska spektakel. Vi har få resmål i vår närhet som inte är exploaterade enligt den monetära principen. Ta betalt för allt . Begränsa och beskära för att man skall betala.
Det är sorgligt, men samtidigt måste man leva på turism,
så då blir nästa steg investering i "standard"
enligt resebyråns norm som gäller på alla platser på
vår planet. Snart är gamla fiskarsamhällen förvandlade
till lyxlägenheter, stränder privata och havet mest en kokande
lekplats för allehanda flytande bullrande farkoster. De allmänna
stränder som blir kvar kommer att överbefolkas med billighetsresenärer,
som om natten skriker i falsett efter den vanliga överkonsumtion av
billig alkohol sökande just sina hotell. Precis så som man ser
det i de andra tidigare reseparadis.
lite
me