VOR Akronymen står för: Very high frequency Omnidirectional Radio range equipment. Systemet består av riktade radiofyrar som är utplacerade i luftleder och nära flygplatser. I Sverige har de senaste åren ett antal VOR-fyrar avskaffats eftersom de är dyra i underhåll och alltfler piloter skaffar GPS-mottagare. VOR arbetar/sänder på VHF-bandet inom frekvensområdet 108.00 – 117.95 MHz. Varje VOR-fyr sänder på en viss frekvens som finns angiven i AIP och ibland även på flygkartorna. Fyrens läge anges på kartorna med en kompass-rossymbol vilket underlättar en uppskattning av bäringen till fyren. Bredvid kompassrosen står fyrens frekvens och identifieringstecken i morse-alfabetet. Eftersom VOR sänder på VHF-bandet begränsas räckvidden av horisonten. För lågt och/eller för långt borta har du ingen nytta av fyren. VOR använder sig av s k fasförskjutning av utgående signaler. Den skickar ut två signaler. En som är fast och som kallas referens-signal. Signal nummer två består av en smal stråle som sveper runt horisonten – ungefär som ljuskäglan från en vanlig sjöfartsfyr. Allteftersom strålen sveper runt förändras den så att det i princip uppstår ett oändligt antal radiostrålar, som var och en består av två signaler som ligger i fas med varandra i en viss bäring, men som kommer mer och mer ur fas ju längre man kommer från den bäringen. Ur navigeringssynpunkt har man bestämt att ange bäringsinformationen i form av s k radialer, 360 stycken, vilka utgår radiellt från fyren. Enklaste sättet att åskådliggöra hur en VOR fungerar är att jämföra den med ett cykelhjul. I mitten, i navet, finns sändaren och om man följer ekrarna in mot mitten så minskar avståndet dem emellan. På samma sätt ökar noggrannheten ju närmare sändaren man kommer. VOR-utrustningen i flygplanet består av en mottagare med manöverpanel och ett visar-instrument (eng. display). Med frekvensväljaren på manöverpanelen ställs rätt frekvens in för den aktuella fyren. Sedan frekvensen ställts in avlyssnas och identifieras/kontrolleras fyrens id-signal. På en ”gammaldags” VOR-mottagare har visar-instrumentet en fast, eller rörlig, skala med gradering (360º). På ett instrument med rörlig gradering finns ett avläsningsstreck där man med hjälp av det s k OBS-vredet

(OmniBearingSelector) ställer in önskad radial till eller från fyren. Flyger man mot fyren vrider man med OBS-vredet in ”TO” i ett fönster på visartavlan. Flyger man ut från fyren ställer man in ”FROM”. Man läser av radialvärdet då man centrerat visaren/nålen med OBS-vredet. Med en VOR-fyr och en mottagare får man inte mer information än en bäring. Har man en mottagare och är inom två fyrars räckvidd kan man krysspejla fram en hyfsad position (eftersom flygplanet förflyttar sig medan du skiftar frekvenser). Är däremot VOR-fyren samlokaliserad med en DME-station (se nedan för DME) får du både bäring och avstånd till fyren och därmed din position. VOR/DME sänder vid samlokalisering på samma frekvens. Hur det fungerar med VOR:en i just ditt skolflygplan frågar du förstås läraren! VDF Om du av någon anledning behöver få hjälp med din navigering, så finns det i en del torn (Sturup har det) s k radiopejlingsutrustning (Very high frequency Direction Finding equipment). Det behövs en sändtagare (vanlig flygradio) och en kompass för att navigera med hjälp av VDF. Du anropar ATS och de ger dig den magnetiska kursen till flygplatsen i vindstilla s k QDM. Exempel: Pilot: ”-Sturup tornet – SEUBV- sänder för QDMartin –1-2-3”. ATS: ”SBV – QDMartin 360” Pilot: ”Q-D-Martin-360-SBV”. Detta innebär att du ligger rakt söder om flygfältet, eftersom du skall styra rakt norrut för att komma till fältet. OBS! Tänk på att: 1. detta gäller i vindstilla, så blåser det på höjd måste du med jämna mellanrum anropa tornet för korrektion av kursen till flygfältet. 2. du får ingen avståndsinformation utan endast magnetisk riktning till stationen, QDM. 3. Motsatsen (kontrakursen), kursen från stationen kallas för QDR. En enkel minnesregel är: ”QDM=Q-D-Magen, mot fältet QDR=Q-D-Ryggen, från fältet”.