Flygvapnets historia

Historien går tillbaka till 1926 då Arméns flygkompani och Marinens flygväsende slogs samman och bildade den tredje och yngsta försvarsgrenen, Flygvapnet.
Fem flygkårer, varav en ansvarig för pilotutbildningen, skulle sättas upp och vara operativa med i runda tal 230 flygplan av olika slag 1935 men eftersom man i huvudsak hade uppfattningen att flygplanen skulle understödja armé och marinstrids- krafterna satsades det mest på spaningsflyg och i mitten på 30-talet fanns det sammanlagt bara ett 80-tal flygplan tillgängliga.

1935 kom försvarskommissionen med ett betänkande som innebar en utökning av flygvapnet och detta klubbades igenom i riksdagen.
Beslutet i riksdagen 1936 medförde att Flygvapnet skulle omorganiseras till åtta Flygflottiljer. Sju av flottiljerna skulle organseras med tre divisioner vardera och den åttonde, F5, skulle ansvara för pilotutbildningen.
Alla förband skulle enligt beslutet vara fullt organiserade i januari 1943 men som vi kommer att se tog det ytterligare ett par år innan detta var helt klart.

1936 sattes också Flygvapnets Kadettskola upp vilket resulterade i att Flygvapnet nu kunde utbilda "egna officerare" som var specialister inom sitt eget gebit och inte kom från armén eller marinen.
Flygkårerna i Västerås, Hägernäs, Malmslätt, Östersund och Ljungbyhed ombildades till Flygflottiljer benämnda F1, F2, F3, F4 och F5 plus att tre nya flottiljer, F6 i Karlsborg, F7 i Såtenäs och F8 på Barkaby sattes upp under de kommande åren men det första och kanske största problemet som dök upp efter beslutet om utbyggnaden av Flygvapnet var hur man skulle inskaffa de ca 250 flygplan som krävdes för divisionerna.

När 2:a världskriget bröt ut 1939 hade Flygvapnet inte fått flygplan till alla divisionerna p g a för små anslag från staten, en alltför liten flygplanstillverkning i Sverige och importbegränsningar vid krigsutbrottet.
På flottiljerna fanns ungefär 12 divisioner med ca 120 flygplan operativa men många av flygplanen var av äldre modell och skulle få svårt att hävda sig mot en eventuell fiende.

1939 togs ett nytt beslut i riksdagen som bestod i att Flygvapnet skulle förstärkas med ytterligare två flottiljer med jaktflyg. Dessa båda skulle försvara södra och västra Sverige och baseras på Säve, F9, och Bulltofta, F10. Dessa båda flottiljer skulle vara uppförda senast 1940.

1939 organiserades ett frivilligförband, F19, med bomb och jaktflyg som sattes in i Finland för att hjälpa brödrafolket i öster att stoppa den Ryska invasionen.

1940 och 1941 beslutade riksdagen återigen om uppsättandet av nya flottiljer runt om i landet F11 i Nyköping, F12 i Kalmar och  F13 i Norrköping.
På Kallax utanför Luleå sattes en Flygbaskår, F21, upp för att kunna ta emot flygförband från södra Sverige vid ett eventuellt anfall i norr.

1942 var det återigen dags att utöka Flygvapnet med ytterligare flottiljer för att kunna försvara hela Sverige med flygförband och denna gång var det F14 i Halmstad, F15 i Söderhamn, F16 i Uppsala  och F17 i Ronneby som tillkom och dessutom flyttades Flygvapnets Kadettskola, F20, från Ljungbyhed till Uppsala. Samtliga av dessa flottiljer skulle vara upsatta senast 1945.

Den sista flottilj som sattes upp var F18 i Tullinge utanför Stockholm, beslutet togs 1944 och flottiljen sattes upp 1946. Anledningen var att förstärka jaktförsvaret över huvudstaden.

1945 flyttades F10 från Bulltofta utanför Malmö till Barkåkra utanför Ängelholm där man fortfarande finns kvar.

1948 års försvarsbeslut innebar att antalet flottiljer hade nått toppen, inga fler skulle byggas och de som fanns skulle under de kommande åren omorganiseras mot en ny inriktning där jaktflyget fick en framträdande roll och bombflygets roll minskade. Totalt skulle det i framtiden finnas 33 jakt-, 15 attack- och 5 spaningsdivisioner i flygvapnet vilket gjorde att flera flottiljer fick ändra sin flygplanspark.

De första jetflygplanen J 21R tas i bruk 1949 på jaktflottiljen F10 men eftersom det snabbt visade sig att flygplanet inte var något bra jaktplan överfördes flygplanen redan 1950 till attackflottiljen på Såtenäs. Där användes flygplanen i attackrollen under 4 års tid innan de flyttades över till F17 i Ronneby där de flög i ytterligare två år innan skrotning.

1951 börjar ombeväpningen av jaktflyget till J29 Tunnan vilket innebar att alla jaktdivisionerna skulle få jetdrivna flygplan inom en rimlig tid.

1958 togs ett nytt försvarsbeslut vilket innebar att F14 lades ner som flygflottilj och blev istället en flygkår utan flygande förband. För att kunna behålla antalet attackdivisioner ombildades F15 till attackflottilj vilket resulterade i att jaktflyget minskade med tre divisioner.
I slutet på 50-talet började Flygvapnet bygga upp ett helt nytt stridsledningssystem (STRIL 60) som skulle kunna understödja den nya tidens stridsflygplan från anläggningar nersprängda i det svenska urberget.

1961-1963 gick det svenska flygvapnet ut i krig för första gången. En flygstyrka innehållande J29 och S29 Tunnan skickades till Kongo för att understödja de FN styrkor som fanns där med anledning av inbördeskriget som startat 1960. Som mest fanns det 8 J29:or och 2 S29:or på plats i Kongo.
Inga flygplan förlorades i strid men ett kraschlandade i dåligt väder, piloten överlevde.

1963 blev F21 upphöjd till flottilj men samma år beslutades om en minskning av antalet flygplan med upp till en fjärdedel för att spara pengar vilket medförde nerläggningar av ett antal divisioner.

1966 slutade man att flyga från F2 i Hägernäs som under sin tid som operativ flottilj mest understött flottans operationer med spaningsflyg. Flottiljen fanns dock kvar med skolverksamhet i ytterligare några år.

F9 på Säve utanför Göteborg lades ner som flygflottilj 1969 och därmed blev rikets näst största stad av med sitt "egna" flygförband.

1971 lades ytterligare en flottilj ner eftersom det inte fanns pengar i kassan att driva alla flottiljerna och denna gång blev det huvudstaden som förlorade ett flygförband, Jaktflottiljen F8 på Barkaby.

1972 ombildades F14 från Flygkår till Flygvapnets Halmstadsskolor och blev ett av Flygvapnets 4 skolförband och samma år lades F3 på Malmslätt som eget förband ner men blev istället ett detachement till F13 i Norrköping där den nyligen uppsatta målflygdivisionen baserades.
F2 i Hägernäs lades ner helt och skolverksamheten överfördes till F18 som i sin tur också lades ner som flygande förband och ombildades till Flygvapnets Södertörnsskolor. 1:a divisionen på F16 i Uppsala ombaserades dock till F18 för att inte lämna huvudstaden helt utan jaktförband.

1977 kom nästa omgång nedläggningar vilket drabbade F11 i Nyköping och F12 i Kalmar. Samma år kom dock ett positivt beslut för Flygvapnet, moderna JA 37 Viggen skulle tillföras Flygvapnet från och med 1978.

1982 beställdes utveckling och produktion av delserie 1 av enhetsflygplanet JAS 39 Gripen.

1985 Stängdes Flygvapnets Södertörnsskolor och detta resulterade i att jaktdivisionen från F16 också lades ner och i och med detta är Stockholm utan eget flygförband.

1987 beslutades att man inom Flygvapnet skall satsa på ett nytt Stridsledningsystem (STRIL 90) för att ge förbanden större möjligheter att verka i framtiden.

1992 beställdes 110 JAS 39 Gripen varav 14 skulle vara tvåsitsiga.

Jaktflottiljen F13 lades ner 1993 och attackflottiljen F6 lades ner 1994 vilket reducerade antalet divisioner i Flygvapnet ytterligare. Dock behöll man Malmslätt och målflygdivisionen som ett detachement till F16 i Uppsala.

1997 lades Krigsflygskolan ned och den grundläggande flygträningen flyttades till F10 i Ängelholm. F15 i Söderhamn avecklades samma år.
Målflygdivisionen på Malmslätt skrotar sina Lansen flygplan och istället utrustas divisionen med modifierade SK 37 Viggen samtidigt som den flyttas till F4 i Östersund.
Ombeväpningen till JAS 39 Gripen påbörjades när F7 organiserade sin första operativa division.