Det är jag som är Sara Wihlborg. (För den som inte redan vet det.)

Jag är 24 år, född och uppvuxen i en liten ort som heter Tingsryd.

För tillfället jobbar jag på FöreningsSparbanken som ”resande” kassör. Jag tycker det är ganska kul, men lite omväxling skadar aldrig, och det är det dessvärre sämre med i detta yrke.

Efter årsskiftet har jag ännu så länge inget att pyssla med. Tänkte börja studera, men det är lite svårt, tycker jag, att göra en utbildning och bli någonting som man kanske inte ens provat på innan. Och eftersom jag är inne på att jobba inom vården på något sätt, skulle det kännas bra att få testa det lite innan man påbörjar en studietid som kanske inte leder nå’nvart i slutändan ändå.

För övrigt lever jag ihop med världens goaste kille, Henke, och vi flyttade ihop ganska hastigt och lustigt efter några månader tillsammans och det kunde inte funka bättre !

Han är helt enkelt kanon.

I Tingsryd bor jag alltså nu igen, efter en längre vistelse utomlands, närmare bestämt 4,5 år i Wien, Österrike. Där sysslade jag med allt möjligt. Anledningen till att jag hamnade där var egentligen en slump. Min bästa kompis Tessan skulle dit och jobba som au-pair i ett år, och föjdaktligen åkte jag dit för att hälsa på henne. Efter tio dagar var jag helt såld, och efter att ha varit hemma en vecka i Sverige igen, packade jag lite till och flög dit igen. Det var i oktober –95, och efter en kort vistelse i sommar-Sverige året därpå åkte jag tillbaka själv. Och blev kvar. Ganska länge. Jobbmässigt provade jag på en hel del olika saker. Allt från McDonald’s, H&M, och biograf, för att de sista två åren av min vistelse hamna på ett valuta-växlingskontor (The Change Group Wechselstuben GmbH). Men hemlängtan blev någonstans för stor, liksom saknaden efter familj och vänner. Så i april 2000, gick flyttlasset hem till Tingsryd. Hade aldrig trott att jag skulle bli kvar här speciellt länge, högst ett par månader, men nu har jag hunnit bli sambo som sagt, och man skulle kunna säga att jag stormtrivs. (Men jag ska inte ljuga, det händer att jag saknar storstadspulsen. Och mina vänner därnere förstås. Tänk om det inte hade funnits telefon och e-mail !?)

På nästa sida följer ett fotogalleri, där jag tänkte berätta lite om viktiga personer för mig, och lite alla möjliga kul händelser.