I en djup grop sitter en liten flicka
Runt gropen står folk och tittar
Nån undrar varför hon sitter där nere
Nån annan undrar hur hon ska ta sig upp
Flickan sitter kvar
Alla ser henne där nere
Alla vet vem hon är
Alla hör ljudet där nerifrån
Alla vet att utan deras hjälp kan hon inte ta sig upp
Men ändå är alla tysta
De vågar inte
de är rädda för det som finns i gropen
Inte för den lilla flickan
Men för ljudet
Ljudet av tårar
Rädda för sorgen
För smärtan i en annan människas hjärta
Så går folket och glömmer vad de just sett
Och kvar
I en djup grop sitter en liten flicka

//Flickan i gropen//

Flickan föddes den 19 Januari 1985 kl 8.15 på Danderyds BB och bodde de närmaste 6½ åren i Åkersberga med sina föräldrar och sina syskon. Sen flyttade hon till Stoby utanför Hässleholm i Skåne. Hon började skolan ett år för tidigt, alltså så fort de hade flyttat in i sitt nya hus. Hon gick i Stoby Skola i 6 år och trivdes jättebra. En bästis hade hon och hon hette Lina, men Lina flyttade efter halva sexan och då blev flickan själv för första gången. Men hon var inte själv så länge, hon fick nya kompisar och snart började hon i sjunde klass på Läredaskolan i Hässleholm. En ny klass men med några av sina gamla kompisar kvar. Här trivdes hon verkligen och fick många nya kompisar. I åttan flyttade hon och hennes föräldrar och lillebror till Ballingslöv och där bor flickan kvar fortfarande. I nionde klass var det så dags att välja till gymnasiet och flickan som visste och fortfarande vet att hon kommer bli någonting stort ville gå media. Men hon upptäckte snart att med de betygen hon hade så skulle det inte gå, men hon sökte ändå, och hon sökte även el och samhälle. Hon kom in på sitt tredje val. Samhälle. Så till hösten blev det en ny skola, på ett program som hon inte ville läsa egentligen, men med många av sina gamla kompisar i samma klass. Hon trivdes inte. Hennes gamla kompisar fick nya kompisar och för andra gången blev hon ensam, men den här gången kom ingen och räddade henne. Så hon försökte rädda sig själv, hon lyckades delvis, men inte helt. Efter nästan ett helt läsår på Samhälle hoppade flickan av för hon hade kommit in på Media, programmet hon drömt om. Men det var inte på en vanlig skola utan en distansskola, men det fick det bara att låta mer spännande. Så i augusti bar det iväg på den första internatveckan. Nervös men glad att få börja om med nya människor som inte visste nånting om henne åkte hon iväg. Hon fick kompisar direkt och trivdes jättebra. Men det varade inte så länge, och snart upptäckte hon att folk även i den här klassen hade svårt att acceptera och respektera andra människor. Men hon fick nya kompisar i klassen och allt verkade lösa sig igen. Men så blev det nya bråk och plötsligt stod hon nästan själv igen. Två jobbiga internatveckor  senare visste hon vilka som var hennes riktiga vänner och vilka hon kunde lita på. Men sen hände det saker som fick henne att falla djupt ner i gropen, så djupt så att hon inte kunde ta sig upp själv. Men hon fick hjälp... och nu är hon på väg upp igen. Hon hade gett upp men det fanns folk där som hjälpte henne när hon behövde det. Och de människorna kommer hon aldrig att glömma...

TACK Monika, Christian, Ulf, Sixten och Cia för att ni såg att jag behövde hjälp när ingen annan gjorde det och TACK för all hjälp

TACK Christer för att du alltid lyssnar på mig, alltid tröstar mig och alltid finns där för mig

TACK Madde, Sofie, Emily, Ellen, Ulrikaoch Emilie för att ni lyssnar på mig och alltid ställer upp för mig

TACK till Mamma, Pappa, Jenny, Fredrik och Pälle för att ni finns, för att ni alltid ställer upp, för att utan er skulle jag inte vara jag

*---You mean the world to me---*

Jag kan inte tacka er tillräckligt, vad hade hänt om inte ni hade funnits

Tack till mina andra vänner, förlåt för att jag inte har varit mig själv, förlåt för att jag inte har berättat för er, förlåt om jag sårat er.

Tack till alla er som sa att ni var mina vänner men som sedan svek när jag behövde er som mest. Tack för att ni har lärt mig att älska mina riktiga vänner ännu mer.
Och förlåt om jag har sårat er elller varit i vägen för er genom att vara mig själv.

//HannaH//

Jag har alltid passat in var jag än är
& jag har alltid varit din vem du än är
Vilken tur att min mask är så glad
För under klibbar allting fast
Längst fram där går jag
I hatt och bjällror
& det är tidernas parad
vissa står & ser på
andra ser bortåt
& det är tidernas parad
vissa står & ser på
andra ser bortåt
& det är ingen som förstår
Visst vill man alltid vara sån man inte är
& visst vill man alltid vara nån som alltid klär
Vilken tur att min mask är så glad
För under klibbar allting fast
Längst fram där går jag
I hatt och bjällror
& det är tidernas parad
vissa står & ser på
andra ser bortåt
& det är tidernas parad
vissa står & ser på
andra ser bortåt
& det är ingen som förstår
Vilken tur att min mask är så glad
För under klibbar allting fast av tårar
Längst fram där går jag
I hatt och bjällror
& det är tidernas parad
vissa står & ser på
andra ser bortåt
& det är tidernas parad
vissa står & ser på
andra ser bortåt
& det är ingen som förstår
Jag är den glada Clownen Claude

//JUMPER//