DRÖMMEN OM ETT NYTT LIV!

Man vill ju så gärna tro på den man älskar. Anna ville göra vad hon kunde för att hjälpa Christer över sitt missbruk - men det räckte inte med kärlek.

-:"ANNA!!!!"

Jag tittade mig omkring i skolkorridorens trängsel av människor och undrade vem det var som hade ropat på mig.

-:"ANNA, HÄR!"

Jag vände mig om och i myllret av ansikten upptäckte jag ett välbekant leende- Christer.

Jag brydde mig inte om de ilskna blickar jag fick när jag trängde mig fram genom massan, och väl framme slängde jag mig om halsen på honom, min allra bästa kompis. Sedan kysste vi varandra på båda kinderna som vi gjort sen vi var små.

-:"Vad kul att se dig. Du borde komma hem oftare", sa jag medan vi gick bort mot cafeterian i hopp om att slippa trängslet. Christer och jag hade känt varandra sedan vi var små, bott på samma gata ända tills Christer flyttade till Eskilstuna tre år tidigare, så vi kunde varandra utantill. Han var den enda som riktigt förstod mig. Vi slog oss ner vid ett bord och Christer gick för att hämta te åt oss båda. Under tiden satt jag och tänkte på den gången jag kom på att

Christer använde knark, han hade suttit i sin garderob helt borta. Varför förstår han inte att jag älskar honom och alltid har älskat honom. Jag vill vara mer än hans vän och hjälpa honom ur det helvete som han har hamnat i. Plötsligt rycker jag till i mina tankar när jag hör Christer säga:

-:"Tet svalnar om du ska sitta så där och drömma".

Lördags kvällen kom och jag var på diskotek med mina kompisar. Jag älskar att dansa, det är det enda som jag är riktigt bra på. Nu var det en bart musiken som existerade. På dans golvet kunde jag glömma Christer och hans stora problem. En stund senare gick jag ut för att hämta lite luft och mina steg ledde mig ner mot stranden. Jag stod och tittade ut över vattnet när jag plötsligt hörde en välbekant röst bakom mig.

-:"Jag har väntat på dig".

Jag vände mig sakta om och tittade in i ett par vackra ögon som nu bara var sorgsna. Christer stod så nära att jag kunde känna hans andedräkt mot min hals.

-:"Hjälp mig, hjälp mig ur det här".

Då kunde jag inte behärska mig. Jag snuddade vid Christers läppar med mina så lätt att det nästan inte kändes alls, men det räckte för att han skulle förstå. Vi började gå bortåt hand i hand. Jag visste inte då att de kommande månaderna skulle bli de svåraste i hela mitt liv. Efter det flyttade jag hem till Christer, till en ganska stor etta i Eskilstuna. Det var bara en vecka kvar till sommarlovet började, så jag struntade i plugget. I fall jag skulle hjälpa Christer av med hans missbruk ville jag vara tillsammans med honom hela tiden. Fast jag älskade honom, så litade jag inte helt på honom längre. För en tid sedan trodde jag att jag och Christer kände varandra utan och innan, men nu hade jag kommit underfund med att så var det nog inte. Jag offrade allt för Christers skull, jag till och med struntade i mina kompisar och min familj bara för att hjälpa honom. Sedan fick jag ta emot hans vredesutbrott när han kände behovet av knark. Men trots allt vägrade jag att ge upp. När Christer hade varit drog fri i precis tre veckor kom jag ihåg att det faktiskt blivit sommarlov och ville fira det. Christer sov fortfarande så jag brydde mig inte om att väcka honom. Istället tog jag bussen in till stan för att köpa något riktigt fint. När jag kom tillbaka hade Christer volymen på hösta nivån och hans dörr var stängd. Jag log medan jag kände på överraskningen jag hade i handen och gick in och tvärstannade. Rummet var fyllt med rök och fyra killar satt på golvet, i mitten satt Christer och stirrade på mig med blanka, tomma ögon. Höga ögon. När jag insåg vad som på gick fylldes jag av en sådan vrede att det kändes som om jag skulle svimma.

-:"Vad fan håller ni på med", skrek jag och sparkade i väggen så hårt att det gjorde ont.

Jag fortsatte att sparka och slå i väggen, men killarna på golvet reagerade inte ett dugg, dom var helt borta. Då gick jag fram till en av killarna och ryckte cigaretten ifrån honom. Sedan viftade jag med den framför ansiktet på Christer.

-:"Hur känns det att vara hög igen, din lilla skit", sa jag hårt och trampade sönder cigaretten på heltäckningsmattan.

-:"Dra åt helvetet", röt jag rätt ut i luften innan jag lämnade rummet. Men så kom jag ihåg " överraskningen" som jag fortfarande höll i handen. Jag vände mig om och kastade kristall glasen, som jag köpt åt oss, i väggen. Glasen gick i tusen bitar, men det kunde lika gärna ha varit mitt hjärta som krossats. Jag sprang och sprang för att försöka få bort vreden. Det regnade ute och vinden piskade mig i ansiktet. Men jag märkte det knappt och när jag till slut stannade började jag faktiskt känna ett stort lugn. Jag gick ut på bryggan när Christer kom efter mig. Jag kysste honom när han bad mig om hjälp med sitt missbruk. Jag stod och stirrade ut över vattnet, jag vet inte hur länge, men jag stod där medan solen var på väg ner, när jag kände Christers armar smyga sig om min midja.

-:"Förlåt", viskade han och jag hörde hur han grät. Jag tog av mig ett brunt läder armband, som var min käraste ägodel, och satte det på Christer.

-:"Jag vill att du ska ha det här", viskade jag stilla. "Det är det enda jag har kvar efter min bror", fortsatte jag och kände mig fortfarande lika naturligt lugn.

-:"Din bror? Vad har hänt med honom", undrade Christer.

Då berättade jag det som jag aldrig kommer att glömma. Jag berättade det som jag aldrig hade berättat för någon förut.

-:"Min bror skulle ha blivit 18 år nästa vecka, men han dog för tre år sedan. Samma år som du flyttade".

Jag märkte att tårarna hade börjat strömma ner för mina kinder, men jag brydde mig inte.

-:"När han var 11 år började han röka och kom in i ett tufft gäng där alla var mycket äldre än han. De tyckte att det var balt med en lite snorunge i gänget och använde honom som en försökskanin. Snart började de stoppa i honom hasch och innan han var 13 år så var han beroende. Mamma och pappa märkte ingenting. När brorsan var barnvakt åt mig, så brukade han låsa in mig på mitt rum och bjuda in en massa kompisar för att knarka. En gång glömde brorsan att låsa min dörr. Jag var bara 10 år då och jag vågade inte gå ut förrän alla hade gått hem. När jag kom in till brorsan så satt han och dunkade huvudet i väggen och små sniffade. När han fick syn på mig så ville han plötsligt visa ett jätte fint trick. Det hängde ett rep från taket som han knöt runt halsen och helt plötsligt hängde han där och…och jag kunde inte göra någonting. Christer, jag kunde inte göra något alls".

Jag vände mig mot Christer och när jag såg uttrycket i hans blick började jag gråta.