VARFÖR HETER ALLA MICKE?

-:"Hjälp, vad mycket prylar jag har… Jag får packa i resväskan också", tänkte Marie medans hon packade.

Trots att höstterminen skulle börja på måndag var Marie på strålande humör. Hon skulle nämligen få hyra en liten lägenhet av en kompis under gymnasiets två terminer.

-:"Är det samma nyckel till tvättstugan", undrade Marie till Eva-Lotta som hade lägenheten.

-:"Nej, den hänger på en spik vid ytterdörren… Jag ska visa dig".

Trots att tjejerna inte kände varandra särskilt bra så hade Eva-Lotta ringt upp Marie och frågat om hon ville hyra hennes lägenhet.

-:"Var det ingen av dina vänner som ville hyra lägenheten"" frågade Marie.

-:"Nej…En del bor redan hemifrån, och resten hade inte råd…Och du sa någon gång i plugget att du letade efter en lägenhet, så jag kom att tänka på dig", sa hon.

Nu var allt klart-nycklarna, kontraktet, förskottshyra och allt annat… Marie kunde knappt tro att hon skulle få flytta in om ett par dagar.

-:"Tanten i lägenheten ovanför hör väldigt dåligt, och i den här bredvid bor det en ung tjej… Så du behöver inte vara tyst som en mus jämt", berättade Eva-Lotta.

-:"Jo, jag och Milla tänkte gå ut i kväll… Vill du hänga med?" Frågade Marie.

-:"Ja, gärna. Jag är trött på att packa. Är det puben som gäller"?

-:"Ja, det är det".

Och dom bestämde träff där inne vid åtta tiden. När Marie kom hem till sina föräldrar så gick hon direkt in och duschade och efter det så sminkade hon sig.

-:"Sjutton vad svårt det är… Undra hur många snyggingar som tänker gå på puben i kväll?" tänkte hon.

Sen så fixade hon håret och sen så var hon klar. Då hörde Marie att Milla hade kommit och Marie gick ut till henne.

-:"Är du klar nu? Ska vi kanske gå då?" undrade Milla.

-:"Ja, jag blev precis klar".

Och så gick dom. När dom kom fram till puben så pröjsade dom entré avgiften och så gick dom in och satte sig vid ett utav borden. Då kommer Eva-Lotta fram till Marie och Milla.

-:"Hej Milla. Och hej igen Marie. Vad mycket folk det är här i kväll".

Och så satte hon sig hos dom och sa:

-:"Var är alla snyggingar då? Marie sa att det skulle Finnas massor".

-:"Det är väl inte så bra om du träffar någon… Du ska ju snart åka bort", sa Milla.

-:"Var det svårt att komma in på den där skolan?" undrade Marie.

-:"Nej, man fick skriva en ansökan… Och så kollar dom lite på betygen…" sa Eva-Lotta.

-:" Jag tycker det verkar jätte kul… Men svårt i början innan man fattar all franska", fortsatte Marie.

-:"Kom igen nu så dansar vi", sa Millan.

-:"Jag älskar verkligen den här låten", skrek Eva-Lotta.

Marie tyckte nästan det var sorgligt att Eva-Lotta skulle försvinna nu när dom äntligen lärt känna varandra lite bättre. Men Marie fick snart annat att tänka på, för där stod världens snyggaste kille.

-:"Åh, hjälp. Vilken grabb. Ska jag svimma nu eller genast. Nu tittar han hit. Nej, det var bara inbillning… Men nu då. Åh, dom borde inte släppa in såna där… Man blir ju alldeles nipprig", tänkte Marie.

-:"Hallå, Marie. Vakna", skrek Milla.

-:"Var det den där ljusa killen du kollade på", undrade Eva-Lotta när dom hade satt sig igen.

-:"Va? Jag? Öh, nä, vadå?"

-."Du kommer aldrig att få någon Oscar, Marie. Du är världens sämsta skådis", skrattade Milla.

Och så kommer han fram till deras bord och går fram till Marie och frågar:

-:"Ska vi dansa?"

-:"Gärna", svarar Marie.

Marie trodde att hon drömde. Snyggingen hade bjudit upp henne... Och det var till en lugn låt också. Underverket ville inte bara dansa en låt, utan två, tre… Och så ville han en massa annat också… När dom var på väg hem så berättade Marie om underverket.

-:"Åh, vilken kille. Han ska ringa mig i morgon. Fast jag kunde ju ha följt med honom nu genast".

-:"Sakta i backarna", sa Milla.

-:"Vad heter han för något?" undrade Eva-Lotta.

-:"Micke… Världens vackraste namn. Micke…"

-:"Jag gillar inte det… Det är så vanligt… Och trist", sa Eva-Lotta.

På lördag morgonen var Marie fortfarande i sjude himlen.

-:"Jag går och handlar en tidning… Om någon ringer kommer jag tillbaka om tio minuter", sa hon.

-:"Jaså… Denne någon, var det någon du träffade igår, kanske? Du ser ju alldeles salig ut", sa hennes mamma Lisa.

Marie kände hur röd färgen steg. Milla hade nog rätt… Någon vidare skådis skulle hon aldrig bli.

-:"När man är förälder lär man sig läsa tankar, vet du", sa Lisa och flinade lite.

-:"Ja, jo, kanske det…"

När Marie hade handlat tidningen så såg hon en test i den.

-:"Här är ett test för mig: "Faller du lätt för killar"? Fast jag vet nog redan svaret…" tänkte Marie.

Och när hon kom hem så frågade hon sina föräldrar om det var någon som hade ringt, när dom sa att det inte var någon som hade ringt, så gick hon in på sitt rum och satte på musik och klockan gick flera timmar.

-:"Varför ringer han inte? Klockan är ju snart sex. Som det står här: "Faller man så lätt som du, finns det stor risk att du blir väldigt besviken ibland", tänkte hon.

Trots Millas tjat ville inte Marie gå ut, så Milla kom och drog en spader i stället.

-:"Han kanske tappat lappen? Eller också så skrev jag för otydligt? Eller…"

-:"Lugn. Han hör nog av sig så småningom".

Men måndagen kom, och Micke hade inte ringt…

-:"…Och nu i tredje ring försvinner matematiken och det blir ännu flera språktimmar", sa deras klass föreståndare.

-:"Usch. Det känns inte ens skoj att flytta längre", tänkte Marie under lektionen.

Och så var skoldagen slut och Marie och Milla skyndade sig hem till Marie.

-:"Schysst av dig att hjälpa till, pappa. Milla och jag kan fixa det som är kvar".

-:"Ja, jag och mamma ska på bio i kväll, så jag måste nog sticka nu".

Dagarna gick och telefonen teg. Marie bestämde sig för att koncentrera sig på pluggandet… Och på att njuta av hur skönt det var att råda över sig själv helt och hållet. Det gick ganska bra, och plötsligt var det fredag igen.

-:"Det är ju bara bra att jag inte har någon kille… Nu får jag fixa allt av egen kraft", tänkte Marie.

Och helt plötsligt så ringer telefonen.

-:"Det är säkert Milla som är sen. Hallå i luren".

-:"Hej… det är Micke, har du inte hunnit iväg än?"

-:"Hur sjutton kunde han veta att jag just var på väg ut?" tänkte Marie.

-:"Jag tänkte vi borde träffas… Ska vi gå ut och äta en bit i morgon?" undrade han.

-:"Javisst… Gärna det… Jätte gärna…" svarade Marie.

-:"Hur vet han att jag flyttat… Han fick så klart numret av mamma," tänkte Marie.

Och då ringer det på dörren och det var Milla.

Marie bara slängde sig på Milla.

-:"Åh, Milla, han har ringt. Vi ska träffas i morgon. Vi är telepatiska, han kände på sig att han ringde precis när jag skulle gå."

-:"Åh…Öh… Vad skoj".

-:"Åh, vet du Milla, han lät riktigt blyg… Han har kanske varit nervös och rädd att ringa… Fast han verkar ju inte vara den typen, direkt. Vi ska äta kina mat".

Och sen på kvällen så låg Marie vaken och tänkte:

-:"Undra om Milla tyckte jag var urtrist som bara babblade om Micke… Men hon vet ju hur det är".

Aldrig hade en dag gått så långsamt som den lördagen.

-:"Jag tar den lila… Nej, den där svarta tröjan är bättre… Men då har jag inte bra brallor till…Äh".

Efter 40 minuter i duschen, lika många framför spegeln och tre klädbyten var Marie redo.

-:"Hjälp, nu är jag nästan sen".

Hon skyndade sig iväg.

-:"Fem minuter sen… Men Micke verkar inte ha kommit än… Vad dyrt det ser ut", tänkte hon när hon kom in på restaurangen.

-:"Är ni ensam"?

-:"Ja… Nej, menar jag… Det kommer en till…"

-:"Blir det bra här"?

-:"Ja… Javisst".

Minutrarna tickade iväg, men ingen Micke.

-:"Önskar ni något att dricka medans ni väntar"?

-:"Ja… En cola tack".

Jag måste vara cool… Inte rusa upp och skrika när han kommer. Herregud, han är ju säkert 25", tänkte Marie.

-:"Varsågod".

-:"Tack".

Utanpå lyckades Marie att se lugn och nästan blasé ut, men inombords kände hon hur paniken växte. Micke skulle ha varit där för tjugo minuter sedan.

Marie kände sig inte så nervös längre- nu började ilskan ta över.

-:"Nej, nu går jag. Jag kan ju inte sitta här som en fåne. Bara den där kyparen kommer så jag får betala", tänkte hon hel förbannad.

-:"Ååå, där är han ju. Jippi. Jag kanske borde vinka så att han ser mig", tänkte Marie.

Hon trodde att hjärtat skulle stanna i kroppen. Hon blev alldeles kall inombords. Han hade en annan med sig… Micke hade inte ens kastat en blick på Marie- fast han visste att hon skulle finnas där.

-:"Vad fan menar han med det här… Vill han visa att han redan har en tjej? Vilken jäkla sadist… Lura hit mig bara för att komma dragande med en annan. Varför vill han mig något ont?"

Marie kände sig totalt grundlurad- och skamsen. Hon begrep inte varför någon ville utsätta henne för ett så grymt skämt.

-:"Är det här straffet för dom som inte följer med honom hem"?tänkte hon.

Marie ville bara springa därifrån, och välta vartenda bord i restaurangen över det där svinet.

-:"Jo du… ursäkta…" sa en röst bakom henne.

-:"Va"?

-:"Jo… Jag undrar bara… Går inte du i samma klass som Eva-Lotta Johansson… Jag skulle träffa henne, men… du har inte…"

-:"Eva-Lotta… Men hon är ju i… Åh, nej".

-:"Jag heter Micke… Vi skulle äta middag här, hon skulle kommit för en halvtimma sen, och hon svarade inte i telefon…"

-:"Jo tack, jag vet att du heter Micke. Och det gör han med. Och jag hatar er allihop. Eva-Lotta är i Frankrike, så det så. Och nu ska jag hem, inte stå här och skämma ut mig. Ha det så trevligt, din jäkla idiot".

-:"Men jag pratade i tel…"

Med tårarna strömmande nerför ansiktet tog Marie en lång omväg på de mörkaste gatorna…

-:"Fan också… Dubbel lurad".

Väl hemma, så gick hon raka vägen in och la sig.

-:"Fan, nu kan jag inte sova. Usch, vad jag känner mig fånig".

Men efter mycket omoment så somnade Marie till slut. Då drömde hon mycket otäckt:

-:"Jag ska träffa Micke nu i kväll".

-:"Jag ska också träffa Micke. Vem ska du träffa då?"

-:"Ha, ha, ha."

Dan där på när Marie satt och åt frukost så ringde telefonen.

-:"Jag svarar inte… Det är säkert Milla som vill höra om min romantiska middag".

Inte ens "Eldorado" som var Maries älsklingsprogram, fick henne på bättre humör…

-:"…Och ut i etern bubblar vi som burna på en liten pikant våg av toner…ut i etern, men in i studion kommer ett vykort från… Micke. Och Micke, han vill höra…" sa dom på radion.

-:"Håll klaffen. Jag vill inte höra talas om någon Micke. Aldrig mer. Helst skulle jag vilja sitta här och mögla i hundra år… Jag vill aldrig gå ut på stan mer. Jag får klippa av mig håret… Eller kanske färga det…", tänkte hon när hon stod i duschen.

Marie var övertygad om att hon var utskämd i hela stan. Och så ringer det helt plötsligt på dörren.

-:"Undra vem det är… Milla kanske…" tänkte hon medans hon gick för att öppna.

-:"Hej", sa Micke.

-:"Va!!!"

-:"Vill du inte släppa in mig"?

-:"Fattar du trögt? Eva-Lotta har åkt till Frankrike. Det finns ingen här som du kan ge dina blommor till, ditt pucko".

-:"Sluta tramsa nu. Blommorna är till dig. Skrik inte mer åt mig nu."

-:"Men…"

-:"Ja, okey, jag trodde att det var Eva-Lotta jag pratade med igår… Och nu känner du dig lurad- fast det var ju inte min mening. Men jag vill gärna veta varför du ser ut att vilja mörda mig"?

-:"Jag…"

-:"Ska du inte sätta blommorna i vatten? Förresten så pröjsade jag din cola igår när du bara spottade och fräste och försvann".

-:"Men varför ska jag få…"

-:"Jag fattar som sagt inte ett smack… Men så mycket hajar jag att jag gjorde dig arg i går kväll. Därför så får du blommor."

-:"Tack… Det är så larvigt… Jag är totalt bortgjord… Jag kan aldrig mer visa mig på stan…"

-:"Men snälla Marie, kan du inte förklara det här för mig? Jag står inte ut med att vara så här nyfiken."

-:"Jag var så fånig… Äh, det är så larvigt allt ihop…"

-:"Berätta nu".

Och så berättade Marie sitt lidandes historia för den nya Micke.

-:"Jo, jag träffade en grabb, alltså… på puben… Han skulle ringa mig… Han hette också Micke…"

-:"Och så trodde du att jag var han när jag ringde…?

Ju mer hon berättade, desto fånigare kände hon sig.

-:"Ja, så satt jag där och väntade… Och när han till slut kommer har han en annan tjej med sig…"

-:"Vilket sammanträffande… Och jag väntade på Eva-Lotta…"

-:"Åh… Är du kär i henne…?"

-:"Nej, nej… Eva-Lotta och var ihop förut, men jag gjorde slut… Men jag ville snacka lite med henne innan hon stack i väg".

-:"Sticka iväg… Jag trodde att Micke var telepatisk och kände på sig att jag var på väg ut genom dörren…"

-:"Och jag trodde att Eva-Lotta inte hade åkt till Frankrike ännu".

-:"Ja, nu vet du alltiho… Roligare än så var det inte. Förlåt att jag var otrevlig, förresten".

-:"Inte roligare än så här… Jag tycker att det är komiskt så det räcker."

-:"Jag tycker inte att det är ett dugg…"

-:"Ha, ha, ha… Tänk, du får något att berätta för dina barnbarn… Det är ju otroligt att allt kan gå så där fel."

-:"Jag skulle ha vält ett bord… Eller hällt sötsur sås i håret på honom. Och den där fåniga bruden… Hon hade väl fått en chock".

Långsamt insåg Marie att det fanns en annan sida av saken- en humoristisk sida…

-:"Marie, nu när jag vet allt sammans… Kan inte jag få bjuda ut dig på middag? Jag lovar att det finns en del Mickar som inte är så dumma som dom verkar".

Och det fick han… Men det blev på en annan restaurang.

-:"…och när min kompis kom hem, så hade hans syrra slarvat bort…"

-:"Ha, ha, ha".

Och det besöket blev trevligare än det förra för båda två.

-:"Jag ringer dig i morgon, Marie. Telefonnummret kan jag redan".

-:"Fniss… Ja, det ska jag aldrig ge till någon mer".

Micke ringde redan nästa dag… Och nästa… men tredje gången var det Marie som ringde. Och så gick det som det gick… Fel Micke blev rätt Micke…

-:"Vad skrattar du åt", undrade Micke.

-:"Ett vykort från Eva-Lotta, läs".

Så här stod det på kortet:

Hej, Marie!

Hur är läget? Med mig så är det bara bra. Vackert väder är det också här nere. Och vet du, fast jag bara varit här i tre veckor så har jag redan träffat en kille, Michel heter han, som min före detta, fast på franska… VARFÖR HETER ALLA MICKE????

Kramar från Eva-Lotta!

SLUT!