Min första boxer fick jag 1967. Det var en gul hane som hette Uncas. Våra grannar hade en boxertik som hette Larissa. Tillsammans fick de två kullar.
Deras sista kull föddes 1971, det var 9 stycken varav två vita som skulle avlivas. Jag var sexton år och ville inte höra talas om det – när de vita valparna var två dagar gamla flyttade de hem till oss. Jag födde upp dem med napplaska. Det gick bra, de blev lika stora och starka som sina kullsyskon.
 

 

  

 

 

 

 

 

 

 
Uncas blev 11 år gammal, men det kom att dröja ända till 1997 innan jag på grund av karriär och barn fick möjlighet att äga en boxer igen.


Då köpte vi Asta från Bol´s kennel utanför Uppsala. Sommaren 2000 fick Asta sin första kull på fem helt underbara små varelser. 

 

Vi behöll en tikvalp - Amazing Grace - ur kullen och på den vägen är det…

 

 

 

.