ÅTERUTGIVNINGAR NR 14 (Alla recensioner gjorda av Daniel Eriksson)

“TWO FROM THE VAULT”

Two From The Vault är Roadrunner´s nya återutgivningsserie som skall ge oss gamla klassiska örhängen med klassiska band. Helt enkelt för att visa att Roadrunner en gång i tiden var ett bolag som hade riktigt kvalikativa band i sitt stall, nuförtiden är det ju tyvärr numetalbanden som dominerar bolaget. Här kommer nu ett gäng och fortsättning följer…

KING DIAMOND “Fatal Portrait/Abigail” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – 2CD

När King Diamond´s band MERCYFUL FATE hade nått till en ändpunkt och splittras så stod det dock klart att King Diamond ville fortsätta med musiken – tja då var det naturligt för honom att bilda ett nytt band under eget namn. Sagt och gjort, 1986 var det dags att avtäcka debuten ”Fatal Portrait”, en platta som är riktigt bra och som besitter nästan allt man kräver av danske kung ruter. Som bonus på denna upplagan får vi med ”The Lake”, en låt som låg som B-sida till bildtolvan av ”Halloween”. Men i Roadrunner´s återutgivningsserie har de missat en stor och viktig del till KING DIAMONDs musik – texterna!!! Få musiker har lyckats fånga lyssnaren så med sina texter som King Diamonds historier har gjort och det är tragiskt att Roadrunner verkar ha missat poängen med att ha med dem. I synnerhet när man kommer till den andra cd´n, uppföljaren till ”Fatal Portrait” – klassikernas klassiker ”Abigail”.

1987års ”Abigail” är en milstolpe inom hårdrocken och en så betydelsefull skiva att jag vågar svära på att hårdrocken idag hade sett helt annorlunda ut om inte denna skivan hade kommit ut. Här blomstrar King Diamonds lyrik och sånginsatser ut till fullo och historien kring ”Abigail” är så gripande att den fångaren lyssnaren direkt. I KING DIAMONDs fall så går det inte heller att peka ut vissa låtar, även om nu ”A Mansion In Darkness” är bedrövande bra… För här är det, till skillnad från MERCYFUL FATE, hela ”kitet” som gäller. Att höra Andy La Roque och Michael Denner spela ut hela registret på sina gitarrer samtidigt som rytmsektionen med Mikkey Dee på trummor och Timi Hansen på bas lägger grovgrunden och därtill lägga Kingens röst gör mig nästan tårögd. ”Abigail” är och förblir en av hårdrockens tio bästa plattor någonsin. Även här får vi lite bonusmaterial och det i form av grovmixar till tre av låtarna på skivan plus ”Shrine” – en låt som också skrevs för ”Abigail” men som sedermera hamnade på baksidan till ”The Family Ghost” tolvan.

Roadrunners återutgivningsserie är suverän, MEN i fallet med KING DIAMOND-plattorna rekommenderar jag originalen istället. Lägg hellre lite mer cach och få med texterna – det vinner du som lyssnare på i längden!!!

KING DIAMOND ””Them”/Conspiracy” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – 2CD

Om näst bästa KING DIAMOND skiva skall utses efter “Abigail” så blir det faktiskt uppföljaren ””Them”” som kom redan året efter ”Abigail”. Än en gång är det en tragisk och ruggig historia som spelas upp och som lyssnare dras man snabbt med. Än en gång förstör dock Roadrunner helhetsintrycket med att ej bifoga teterna, men det får man leva med antar jag. Hela berättelsen handlar om händelser som utspelar sig i huset Amon. Huvudpersoner är inga mindre än Kingen själv, hans syster Missy, deras mamma och såklart Grandma själv…Detta är en mycket bra historia och ramas in fint med låtar som ”Welcome Home”, ”Tea” och ”Bye, Bye Missy”. Ett måste! Dåligt med bonusmaterial dock, endast två replokalsversioner är vad som har letats upp för släppet.

Året därpå, 1989 rättare sagt, kom faktiskt en fortsättning på ””Them”” -historien i form av ”Conspiracy”. Här hade nu en doktor och en präst anslutit sig till berättelsen. Lyriken känns dock lite mer framkrystad än tidigare, men detta till trots så är ”Conspiracy” en riktigt bra platta även den. Inledande ”At The Graves” ger än idag gåshud när den spelas. Som alltid så bjuds det på kvalikativa gitarrsolon när man pratar om KING DIAMOND som band. Svenskarna Pete Blakk och ständige vapendragaren Andy La Roque är de som står för dem och konstigt nog så får de alltid låtarna att lyfta p.g.a. solona. Härlig metal när den är som bäst. Som bonus så får vi två alternativa mixar av låtar från skivan, det gör varken till eller ifrån känns det som.

OBS!!!! För alla som nu vill ha tag på texterna till KING DIAMOND och MERCYFUL FATE, så har jag nu funnit att dem finns på www.covenworldwide.org , så gå in och skriv ut dem där!!!!

MERCYFUL FATE “Melissa/The Beginning” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – 2CD

Kim Bendix Petersen är för hårdrockare mer känd som King Diamond. De senaste femton åren har han även hörts under solobandet som bär hans namn, men det var i MERCYFUL FATE han började sin bana som kastratsångare. För det är hans mycket säregna röstrsureser som har gjort honom och bandet kända. Alla som inte gillar hans skruvade sololåtar får sig här istället en rejäl dos hårdrock, för i MERCYFUL FATE har det alltid varit traditionellt låtskrivande som har kommit i första hand. Det får alla lyssnare också ta del av när de lånar ut sina öron till bandets debut ”Melissa” från 1983 och ”The Beginning” från 1987. I fallet ”Melissa” så bjuds vi på kanske det bästa bandet har gjort någonsin. För vem kan motstå klassiska bitar som ”Curse Of The Pharaohs”, ”Into The Coven” eller ”Black Funeral”? Inte jag i alla fall, denna sjulåtars inspelning är något av en riktig klassiker.

Dock är inte ”The Beginning” ett solklart val om jag skall lyssna på danskarnas metal. Detta är i själva verket den första självbetitlade Epn plus lite annat smått och gott. Som bonus får vi endast ”Black Funeral” i ”demo tappning”, lite snålt tilltaget för att vara en dubbel cd och bristen på booklet-material känns också mycket tråkigt. Men självklart är denna dubbel klart köpvärd. Ser verkligen fram emot uppföljarna som har mycket gott att bjuda på.

OBITUARY “The End Complete/World Demise” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – 2CD

Floridascenen är ökänd inom deathmetal och då främst med band som DEICIDE och MORBID ANGEL i spetsen. Ett annat betydelsefullt band som hamnat lite i skymundan är tragiskt avsomnade OBITUARY. Här få vi ta del av uppföljarna till –89års debutvax ”Slowly We Rot” och –90års ”Cause Of Death” – vilket vill säga ”The End Complete” från 1992 och uppföljaren ”World Demeise” från –94. Slömanglande ”The End Complete” är inte alls så illa och med bröderna Tardy´s samspel kan liksom inget gå fel. Donald låter stockarna rulla på trummskinnen och akompanjerar broder John´s mörka stämma på ett ypperligt sätt. För det är nästan John Tardys röst som har gjort OBITUARY kända. Som bonus får vi ”I´m In Pain” och ”Killing Time” i liveformat inspelat 1998. Inget särskilt må tyckas men ändå en kul bonus som höjer den redan suveräna skivan.

”World Demise” följer upptrampad stig och bjuder inte direkt upp till några överraskningar. Men plattan i sig är inte alls oäven, bara det att grabbarna håller hårt vid sin traditionella old-school deathmetal borde saluteras. En låt som slöa ”Burned In” må tyckas vara av standard, men den är en bit som är mycket smakfull och som har ett coolt gitarrsolo. Även på denna plattan får vi så klart lite bonus och även här är det livebitar plockade från –98 – ”Infected”, ”Godly Beings”, ”Body Bag”. Denna dubbelcd är dock helt klart värd sitt inköp, vilket för övrigt de flesta av Roadrunners gamla dängor är!

”THE ROOTS OF ROADRUNNER”

För att ännu mer markera att de en gång i tiden var störst på metal så ger Roadrunner även ut en “Best Of” serie med sina främsta band som en gång i tiden låg på bolaget. Även i detta fall kommer en fortsättning att följa…

BRUJERIA “The Mexecutioner! – The Best Of” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – CD

Hank Williams III från SUPERJOINT RITUAL försöker med sina linernotes övertyga om gangster-dödsmetallarna BRUIJERIAs storhet, men för mig är deras spansk-framföra deathmetal inte bara onödig – den är dessutom rätt så kass. Förstår att bandet har en viss kultstatus, men det hjälper inte i fallet av brist på kvalitet att luta sig tillbaka mot. Detta är definitvt ett band som Roadrunner borde ha skippat i sin ”best of” serie. Undvik!!!

DEICIDE ”The Best Of” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – CD

Florida-baserade DEICIDE är tillsammans med MORBID ANGEL det främsta man kan finna inom amerikansk deathmetal. Det är något som de också bevisar på denna ”best of ” platta som summerar bandets tid på Roadrunner. Den är riktigt föredömlig gjort för att vara ärlig…fem låtar från den självbetitlade debuten (1990), fyra ifrån uppföljaren ”Legion” (1992), fem ifrån ”Once Upon The Cross” (1995), fyra ifrån ”Serpents Of The Light” (1997) och som avrundning två spår ifrån ”Insineratehymn” (2000). Bättre kan det ju knappast bli. ”Dead By Dawn”, ”Satan Spawn, The Caco-Daemon”, ”They Are The Children Of The Underworld”, ”Serpents Of The Light”, ”This Is Hell We´re In”, “Bible Basher”…ja allt man vill höra finns där så klart. Inget unikt material utan kanske mest för nykomlingar, men för den riktige DEICIDE fanatikern finns här en riktigt bra samlingsplatta att veva på festen eller i bilen för den delen. De linernotes som är skrivna av Joey Jordison (Slipknot/Murderdolls) är faktiskt rätt bra och man får veta hur mycket inverkan DEICIDE har haft på hans trumarbete under ispelningen av ”Iowa”. Kul kuriosa…spana in omslagsfotot med en ung och rakad Glen Benton…är han inte som en god mix av Olivier och Foffo i Big Brother!? Ha, ha…

MADBALL ”The Best Of” 8Roadrunner/Bonnier Amigo) – CD

Skall jag vara ärlig så har jag aldrig lyssnat på New York hardcoreplutonen MADBALL något större genom åren. Men även om nu HATEBREEDs Jamey Jasta i sina linernotes beskriver hur mycket de har betytt för hardcorescenen, så hade jag räknat ut det ändå. För MADBALL är ändå ett namn som har droppats många gånger i hardcore/metal sammanhang. Här radas det upp låtar på löpandeband från ”Set It Off” från 1994, via 1996års ”Demonstrating My Style” till 1998års ”Look My Way” och Freddy Criciens småhesa stämma får det till att klinga riktigt gott. När jag lyssnar på denna ”best of” platta blir det helt uppenbart för mig att det måste vara en stor gåta att de aldrig har blivit så stora som BIOHAZARD!? De är minst lika bra om inte ännu bättre…

MALEVOLENT CREATION ”The Best Of” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – CD

I Buffalo kan dem tydligen mer än att spela hockey, det var även på denna ort som deathmetalbandet MALEVOLENT CREATION bildades 1987. På denna skivan får vi låtar från–91års ”The Ten Commandments”, -92års ”Retribution” och –93års ”Stillborn” plus en demolåt från sistnämnda inspelning. Deras deathmetal är väl kanske inte den bästa och då inte heller den som slagit mest här i världen, men den är mycket lyssningsvärd. För alla oss som känner att vi inte behöver plattorna men ändå ser deras musik som njutbar är ju denna skivan en riktig guldklimp. Dödsmetall på amerikanskt vis helt enkelt!

MERCYFUL FATE ”The Best Of” (Roadrunner/Bonnier Amigo) – CD

Låtar från “Melissa”, “Don´t Break The Oath”, ”The Beginning”, ”Mercyful Fate” Epn och demosamlingen “Return Of The Vampire” utgör denna “best of” med danska metalskallen King Diamond och hans mannar. Som sagt så har Kingen och grabbarna varit mycket inflytelserika för hur dagens metalscen skulle komma se ut och detta är ett bra bevis på det. Även om nu ”Curse Of The Pharaohs”, ”Satan´s Fall”, ”Gypsy” och ”Come To the Sabbath” m.fl. är mycket njutningsbara låtar så saknar jag ändå åren efter Roadrunner. Bandet är än idag ett ruskigt bra band och för mig så blir en ”Roadrunner Best Of” av bandet bara som en halvdan käftsmäll. Kanske borde Kingen istället göra en egen box i framtiden med allt möjligt plock han kan hitta. Detta funkar dock bra som en inkörsport för den oinvigde…

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

ÅTERUTGIVNINGAR
“De säkra julklappstipsen för den late år 2003”

AC/DC “Bonfire” – Remaster (Epic/Sony) – 5CD BOX
Bon Scotts tragiska bortgång efter AC/DCs största klassiker “Highway To Hell” skakade en hel hårdrocksvärld. Därför känns ”Bonfire” som den ultimata boxen och hyllningen till denna minst sagt klassiska sångare. Vi får följa sångarens storhetstid i bandet genom ”Live From The Atlantic Studios” till dubbelcdn ”Let There Be Rock * The Movie – Live In Paris” – tre skivor som visar hur bra Bon Scott var bakom mikrofonen live och hur mycket han egentligen betydde för boogierockens framfart i slutet av sjuttiotalet. Som avslutning i boxen får man ”Back In Black” – en skiva som skrevs när Bons själ fortfarande vilade över bandet – men som spelades in med hans efterträdare Brian Johnson på sång. En skiva som nästan blev en lika stor klassiker som föregångaren och det med fullan rätt. Roligast i boxen är dock den näst sista cdn i förpackningen ”Volts” – en skiva med alternativa versioner av låtar som senare bytte både texter och titlar och blev klassiker, men som även innehåller annat svåråtkomligt material. Allt är så snyggt packeterat och kvalikativt att man nästan får tårar. Skall det vara en hyllning så skall det…och det verkar grabbarna i AC/DC annammat vilket känns extra roligt. En given box, med kanske hårdrockens största band någonsin, att ha i samlingen.

MONSTER MAGNET “Greatest Hits” (A&M/Universal) – 2CD
Såna här samlingar dyker ofta upp då band byter bolag – MONSTER MAGNETs är inget undantag. MEN där många samlingar ofta känns helt onödiga känns faktiskt MONSTER MAGNETs berättigad. De har varit och är fortfarande ett av de största nutida hårdrocksbanden, med i synnerhet de två senaste verken ”Powertrip” och ”God Says No” som solklara höjpunkter av karriären. Därför är det heller inte så konstigt att de flesta låtarna är hämtade därifrån. ”Spacelord”, ”Powertrip”, ”Bummer”, ”Crop Circle”, ”Heads Explode”…ja listan kan göras sexton låtar lång och inget har lämnats åt slumpen – det är en greatest hits, inget snack om saken. För de inbitna fansen finns självklart en bonus och det är den andra cdn innehållandes fyra svåråtkomliga Bsidor plus åtta videos att beskåda på datorn. Ett mycket bra initiativ fast som för min del gärna hade fått vara som DVD istället för datafiler – att sitta vid datorn och titta går inte att jämföra med TVbeskådning. Dock är MONSTER MAGNETs ”Greatest Hits” en samling som håller vad den lovar – högoktanig hårdrock från start till mål. Covern på BLACK SABBATHs gamla dänga ”Into The Void” bland Bsidorna applåderas stort – trogen både original och de som framför den på denna gemytliga samling. Skall man ha en samling i skivhyllan så skall det nog tamejfaanimej vara denna partystänkare till dubbelcd.

 MÖTLEY CRUE ”Loud As Fuck” (Mötley Records/Universal) – 2CD+1DVD BOX
Det skall mjölkas pengar i återföreningstider, MÖTLEY CRUE är inget undantag. Men trots att den trettioåtta låtar långa boxen inte bjuder på något tidigare outgivet så kan jag inte annat än att beundra boxens kvalitet. De två skivorna ger oss verkligen ALLT, inte ens John Corabis korta visit i bandet lämnas åt sidan. Detta är verkligen en ”Best Of” box i ordets rätta bemärkelse. Här rymms allt ifrån gamla örhängen som ”Shout At The Devil” och ”Live Wire” till nyare pärlor som ”Glitter” och ”Bitter Pill”. Däremellan finns allt som sig bör. Den medföljande DVDskivan med tio videos är inte heller den unik nu när bandet precis släppt sin särskilda DVD fylld med tjugoåtta videos, men fyller ändå sin funktion för den oinvigde. För det är just till den oinvigde som denna boxen verkar vända sig till och det ser jag inget fel i, en bättre inkörsport till ett av världens främsta band har jag svårt att se!?

 MÖTLEY CRUE ”Music To Crash Your Car To – Volume 1” (Mötley Records/Universal) – 4CD BOX
Mjölkas pengar var det…och även detta är inget undantag. De fyra skivorna innehåller rätt och slätt bandets återutgåvor av ”To Fast For Love” (-82), ”Shout At The Devil” (-83), ”Theatre Of Pain” (-85) och ”Girls, Girls, Girls” (-87) med samma bonusmaterial som då (liveversioner, alternativa versioner och tidigare outgivna låtar). Men det finns ett undantag som skall locka köparen som redan har allt och det är originalmixen av hela första skivan. Så i princip så är denna box för den som inte har de tidiga plattorna i sin ägo, men trots det så känns boxen hyffsat köpvärd ändå. För här har vi en box i boxens rätta bemärkelse. Den är hård så att den går att köra över med bilen (rekommenderas dock ej av STM) och snyggt förpackad med fet booklet med linernotes skrivna av personen som driver bandets oficiella hemsida plus en tidigare anställd på EastWest Records, ”upphottat” med rejält tilltaget med foton. Den snygga förpackningen och att detta är en volume 1 borgar för att det med all säkerhet kommer en del två att ställa i hyllan. Då känns det som en fin sammanfattning av bandets karriär. En kul kuriosa är titeln på boxen ”Music To Crash Your Car To” – var det måntro Mötley Crue, bandets sångare Vince Neil spelade i bilstereon när han 1984 rejält rattfull körde ihjäl sin vän Razzle från HANOI ROCKS?

 PANTERA ”Reinventing Hell – The Best Of Pantera” (Elektra/Warner) – CD
Storrökarna i PANTERA har inte gjort något liv av sig på ett par år och vad gör bolaget, jo passar ut en samling till publiken. Vad det handlar om är en samling fylld av klassiska låtar från bandets fem samtliga studioalbum plus även ett spår från liveplattan som kom –97. För att locka de som redan har alla plattorna så har det slängts med två soundtracklåtar. Tafattigt kan tyckas, men jag vet inte riktigt om jag håller med. PANTERA har trots allt betytt väldigt mycket för nittiotalets metalscen och förtjänar faktiskt en samling, låtvalet finns det inget att invända emot. ”Cowboys From Hell”, Cemetary Gates”, ”Fucking Hostile” och ”I´m Broken” finns alla med och att bolaget/bandet har valt att slänga med ett så otippat kort som BLACK SABBATH covern ”Planet Caravan” känns bara som en extra fin gest. Hoppas nu bara att bandmedlemmarna kan ta sig i kragarna och ge oss nått nytt snart.

 ROB ZOMBIE ”Past, Present & Future” (Geffen/Universal) – 2CD/DVD
Skräckrockaren, med betoning på rock, Rob Zombie från WHITE ZOMBIE avtäcker här en samling fullmatad med nitton låtar framförda av han själv och även av hans forna band. Här finns allt ifrån gamla örhängen som ”Thunder Kiss ´65” och ”More Human Than Human” till nyare låtar såsom ”Feel So Numb” och ”Never Gonna Stop (The Red Red Kroovy)”. Som om inte det skulle vara nog så har han också den goda smaken att slänga med två tidigare outgivna spår. ”Two Lane Blacktop” och ”Girl On Fire”  är väl kanske inte det bästa den dreadlocksprydde mannen presterat men heller inte det sämsta – det är i alla fall något extra för samlaren vilket säkerligen uppskattas. Det bästa med hela denna samlingen är dock cd nr två som är en DVDskiva att snurra igång framför TVn – en givmild sådan bestående av de sju videos han gjort genom åren plus tre tidigare ej visade. Såna tilltag hyllas stort i mina ögon – videos är bland det bästa som finns för alla oss som inte har musikkanaler att glo på. ”Past, Present & Future” kan sammanfattas som en samling som inte lämnat något åt slumpen – kul!!!!

 RUNNING WILD ”20 years In History” (Noise/Showtime) – 2CD
En dubbelsamling signerad piraträvarna nr 1 – RUNNING WILD – är på sin rätta plats. Här finns tidigare outgivet och nyinspelat material. ”Prowling Werewolf” och ”Apocalyptic Horsemen” är två väl bevarade örhängen som för första gången når lyssnaren, och vilka låtar sen – rena klassikerna!!!. I övrigt finns här många goda omarbetade låtar, t.e.x en ny version av klassikern ”Under Jolly Roger”. Tjugosex låtar är vad lyssnaren får och bookleten har gott om foton plus ett sista ord av Rock n´ Rolf själv. Som han säger så är detta inte en ”best of” utan snarare en sammanfattning av vad som har hänt de senaste tjogo åren i bandets historia. Ett givet köp för alla sanna hårdrockare!

 SLAYER ”Soundtrack To The Apocalypse” (American/Universal) – 3CD+1DVD BOX
SLAYERs karriär är gedigen och den sammanfattas föredömligt på denna box (som även finns i limiterad upplaga med en liveskiva inkluderad som extra bonus). De första två skivorna är en ”best of” med det bästa bandet gjort sedan ”Reign In Blood”. Här finns även låtar som endast funnits på Japanversioner + soundtrackbitar med. Cd nummer tre innehåller diverse livespelningar (även Sverige finns representerat) från 1983 till 2002, tidiga versioner av klassiker samt tidigare outgivna låtar inspelade i replokalen! Den fjärde discen är en DVD och innehåller liveupptagningar från –83 ända fram tills i somras. Kul att Sverige är inkluderade även här och det från 1985. Men här finns även med Tvframträdande och mottagande av Kerrangs pris för tyngsta band –96. Som om inte det skulle vara nog så finns det även med en riktigt fet booklet och då snackar vi verkligen fet. Foton, linernotes av medlemmarna och folk runtikring…tja allt. SLAYER – kungarna av Thrashmetal – bevisar varför det är just dem som besitter tronen!!! Bäst i år i box väg!!!

AC/DC ”High Voltage”

”Dirty Deeds Done Dirt Cheap”

“Highway To Hell”

“Back In Black”

“Live”    (Epic) – Remastrade återutgåvor

Så var det dags för klassiska AC/DC att få sig en ansiktslyfting, här i form av digipacks med feta booklets och kraftigt förhöjd ljudkvalitet. Känner mig helt mållös – det är liksom kvalitet som har fått gå i första hand vilket känns underbart. Bandets nya hem Epic vill hylla sitt nytillskott och på ett bättre sätt än det här skulle de inte kunna ha gjort det på. I första vändan släpps helt ologiskt dessa fem plattor. Varför har jag inte den minsta aning om – kanske var det så att bolaget tyckte att detta var riktiga triumfkort och således ville börja utprånglingen med dessa mästerverk. Vi börjar dock där vi skall…

”High Voltage” som här ges ut som europeisk utgåva. Ursprungligen är denna plattan bandets två första utgåvor – ”High Voltage” (släppt i hemlandet Australien februari –75) och ”TNT” (December –75) men när den nådde den europeiska marknaden ett år senare slogs alstren ihop och bildade vad man i folkmun kallar för ”High Voltage”. Rhythmsektionen Phil Rudd (trummor) och Mark Evans (bas) flankerades av bröderna Young (Legendariske Angus och storebrodern Malcolm som alltid fått stått lite i bakgrunden) och supersångaren Bon Scott – tillsammans var de AC/DC. Ett band som med åren blivit om inte det största, så i alla fall ett av de största hårdrocksbanden genom historien. På denna utgåva bjuds man in till en skön lyssning på deras skönt hårda rockande. Klassiker som ”T.N.T” och ”High Voltage” blandas med paradnummer som ”It´s A Long Way To The Top (If You Wanna Rock´N´Roll) och “Live Wire”. Den enda låt som jag inte kan med är segdragna “The Jack”, som konstigt nog lever kvar i liveseten än i dag – den är ett riktigt bottennapp. Men ser man till helheten så är plattan långt ifrån ett bottennapp – utan en given klassiker som alla skall äga. Synd bara att bolaget och bandet inte bjuder på några bonuslåtar eller låttexter. Nu får man nöja sig med den feta bookleten, de bra historiska noteringarna och den glasklara ljudbilden. Och det är inte fy skam!

1976 var även det året som AC/DC skulle upp till bevis och prångla ut en uppföljare till de två första vaxen. Skivan med det otroligt fula omslaget var skapat och titeln på skivan döptes efter öppningsspåret – ”Dirty Deeds Done Dirt Cheap”. Just att den låten har blivit en klassiker är inte heller så konstigt, det är en låt som snabbt sätter sig och har ett schysst ös rätt igenom. Synd bara att inte det övriga materialet på skivan ha fått tränga igenom samma lupp. För de övriga åtta låtarna är mer trög boogierock än något som har med hårdrock att göra. Hela ”Dirty Deeds Done Dirt Cheap” är en något lugn skapelse utan den nerv som var så otroligt karimatisk i AC/DC´s musik. Avslutande ”Squeler” tillhör dock de bättre spåren från denna annars så anonyma AC/DC skiva. Kanske inte en av de skivor som man rekommenderar för en ny AC/DC fan. Självklart har denna skivan precis som de övriga remastrarna inga bonusspår vilket är synd. Däremot glädjs jag snabbt av nästa platta att avhandla – klassikernas klassiker – ”Highway To Hell” (1979)!!! Mark Evans hade två år tidigare bytts ut mot Cliff Williams och en skön bassist var knuten till bandet, jag låter det dock vara osagt hur till vida han påverkat soundet på ”Highway To Hell” eller inte. Men man skall veta att detta är den mest genomgjutna platta som gjorts vid sidan av IRON MAIDENs ”The Number Of The Beast” (-82). Skivan är fylld av låtar som idag anses som självklara partyvältare, eller vad sägs om bla. ”Shot Down In Flames”, ”Girls Got Rhythm”, ”Walk Over You”, ”Beating Around The Bush”, ”Love Hungry Man” och självklart det mer än klassiska titelspåret. Det är så genomtänkt rätt igenom. Låtarna har drivet och inte minst rythmen. Som om inte det vore nog så hade bandet den goda smaken att paketera allt med ett minst sagt klassiskt (ett ord som ständigt ploppar upp när man pratar om denna skivan) omslag. Ett vanligt promokort med målade horn och djävulssvans på den annars självklart skolgosseprydde Angus. Producenten John ”Mutt” Lange hade fått till en riktigt skön produktion som gjorde musiken mycket rättvis. Lyssna bara på avslutande ”Night Prowler” – vilken tyng, vilket schysst klubbsväng. Lyssna på Bon´s sånginsats - Obeskrivbart!!! Buy or die är ett uttryck som funkar fint när man snackar om denna klassi…(där var det nära att det kom det igen!)

Men Bon Scotts starka sånginsatser på ”Highway To Hell” blev också hans sista. Man skall ju sluta när man är på topp, men kanske inte på Bon´s vis. Han coolade för gott i sina egna spyor i februari 1980. Trettiotre år gammal och ett halvt år kvar till att sitt trettiofjärde jordsnurr gick han hastigt bort efter en lång tids alkoholmissbruk. Vad AC/DC skulle göra var det aldrig något snack om – de ville fortsätta med musiken och ny sångare hittades snabbt i Brian Johnson från GEORDIE. I.o.m. det så lyckades bandet göra det mest lyckade sångarbytet ett metalband någonsin lyckats med. Bon Scott var som pånyttfödd i Brian Johnson som enda sedan dess axlat rollen som sångare på ett ytterst hårfint sätt. Att följa upp ”Highway To Hell” verkade de inte heller ha några större problem med, ytterligare en klassiker skapades – ”Back In Black” (-80). Den svarta skivan (ja de var långt före METALLICA…) var fylld till bredden av givna hitlåtar…”Hells Bells”, ”You Shook Me All Night Long”, ”Back In Black”, ”Shoot To Thrill” blandades upp med andra stjärnlåtar som ”Rock And Roll Ain´t  Noise Pollution”, ”What Do You Do For Money Honey” m.fl.

Gubbhattsprydde Brian var precis som sin föregångare mycket karismatisk och gjorde att AC/DC lyckades med det få band lyckats med. Få allt raserat efter en succé och ändå reda ut stormen på bästa tänkbara sätt. Det kunde ha gott hur som helst, men med en så stark platta som ”Back In Black” kunde allt bara gå spikrakt uppåt. AC/DC hade bevisat att de var här för att stanna!

I denna första giv går man sedan ett mycket stort kliv i historien och landar tolv år senare med ”Live” (1992) – en liveskiva inspelad på Donnington i England. Plattan finns även som ett dubbelgiv och tråkigt nog så har Epic valt att bara ge remastersamlaren på enkelgivet – synd. Här får man dock ändå hela fjorton låtar – alla klassiker av sin rang, med undantag för redan nämnda bottennappet ”The Jack” som jag tycker är grymt segdragen. Öppningspåret ”Thunderstruck” från ”The Razors Edge” sätter stor prägel och nerv på konserten, som tråkigt nog låter ganska tillrättalagd och tillfixad. Konserten låter för bra för att vara sann, men va fasen – som samlingsplatta funkar ”Live” fint. ”Highway To hell”, Back In Black”, Moneytalks”, T.N.T.”, ”Dirty Deeds…”, ”Hells Bells”, Whole Lotta Rosie” m.fl m.fl. finns självklart med och höjer känslan. ”Live” är ännu en av de plattor som bör finnas i allas hem.

Daniel Eriksson 

IRON MAIDEN ”Edward The Great” (EMI) – CD
Ännu en samling signerad IRON MAIDEN. Men i ärlighetens namn, börjar inte detta lukta unket. Samlingar, boxar etc. etc. allt för att punga fansen på de sista slantarna. Ge oss ett nytt studiovax istället!!! Enda spåren som är lite ”ovanliga” på denna samling är ”Infinite Dreams” och ”Holy Smoke”, i övrigt får vi ”Run To The Hills”, ”The Number Of The Beast” och resterande pliktskyldiga låtar. Vad är detta? Affärer? Håller dem på så här så glöms dem snart bort…

SAXON ”Heavy Metal Thunder” (SPV) – 2CD
Skall göra klart direkt att detta inte handlar om en ordinär samling gamla låtar. Gamla kult heavy metal bandet SAXON levererar här tretton klassiker i nyinspelat skick på första cdn och den andra skivan innehåller en tam live upptagning av fem låtar inspelat på senaste turnen. Även ett videospår av ”Killing Ground” att beskåda på datorn medföljer. Vad är det då som är bra, respektive mindre bra på denna dubbel då? Den första cdn med nyinspelningarna håller hög klass, men livematerialet stinker mer eller mindre. Varför lade de inte ner lite mer pengar på att fånga låtarna på ett bättre vis? Medans jag funderar vidare på det så rockar jag loss till nya versioner av ”Motorcycle Man”, ”747 (Strangers In The Night)”, ”Crusader” och ”And The Bands Played On”.

OPETH ”Blackwater Park” (Music For Nations) 2CD Re-release
Efter fjolårets succe med “Blackwater Park” väljer nu bolaget att ge ut en begränsad upplaga av skivan med en svart pappcase och en extra cd med två nya låtar- båda två ganska lugna akustiska låtar. Och OPETH får sin chans att visa upp en annan sida av sig själva. Dessutom är det med en ”live från studion” video till dunder hiten ”Harvest”. Denna skiva är för de riktiga fansen. Men ni som inte redan har mästerverket borde ut och skaffa den genast. Ni behöver inte springa ihjäl er för denna dubbel utan kan satsa på den vanliga versionen. Hur som helst så är denna skivan en av fjolårets största toppar och med låtar som nämnda ”Harvest”, ”Bleak”, titelspåret plus många, många fler är detta en riktig fullpoängare. Bandet behärskar allt. Från deathmetalstorm till småblåst i gräset. Ett av Sveriges bästa band, kanske rent av ett av världens!?

OSBOURNE, OZZY ”Bark At The Moon”
”No Rest For The Wicked”
”Ozzmosis” (Epic) – Re-releaser
Randy Rhoads dog –82 och ersattes av Brad Gillis. Men redan –83 hade Ozzy funnit sig en ny gitarrist – Jack E. Lee och ”Bark At The Moon” sates på pränt. En klassisk Ozzy platta skulle man kunna säga, där titellåten genom åren har fått blivit en Ozzy pärla att minnas. Men här finns även en hel del andra bra låtar och som bonus på nyutgåvan får man singelbaksidorna ”Spiders” och ”One Up The ”B” Side”. Två spår som är bra men inte så mycket mer , typiska B sidor. Sen tar denna omgångens Ozzy skörd sig ett hopp ända fram till –88 och ”No rest For The Wicked”. Ozzy hade nu funnit sin än idag trogne gitarrist, Zack Wylde. Detta underbarn till gitarrist visar redan på denna skiva upp sina färdigheter på låtar som ”Miracle Man” och ”Crazy Babies”. Som bonus får lyssnarna tidigare outgivna ”The Liar” – en låt som inte tog plats på skivan när den släpptes. Dessutom är det med en liveversion av ”Miracle Man”. ”No rest For The Wicked” rymmer många goda låtar och skivan har aldrig riktigt fått den uppmärksamhet den förtjänar. Ännu ett kliv… Vi är framme vid –95 och ”Ozzmosis”, Ozzys absolut bästa platta. Den är genomtänkt, har bra låtförfattare och är fylld av bra spår. Inledande ”Perry Mason” sätter ribban direkt. Plattan fortsätter sedan i samma höga klass och bland skrivarkamraterna är Steve Vai, Geezer Butler och Lemmy värda att nämnas. Det är så här alla ville att senaste plattan ”Down To Earth” skulle låta, men på den ser man tydligt hur det går när låtideerna tar slut. Då är det kul att ”Ozzmosis” återutges. Som bonus får vi ”Whole World´s Falling Down” som fanns med på japan utgåvan och så får vi en B-sida i form av “Aimee”. Kanske inte världens bästa bonuslåtar. Men denna skivan skall alla hårdrockare ha i sina samlingar!

EUROPE “The Final Countdown” (Sony) – Remastrad CD
Den största svenska hårdrocks klassiker som någonsin gjorts har nu fått möjlighet att bli remastrad. Med bättre ljud, snygg bookleet, bonusspår (i form av tre live spår) och allt som hör till. Så de som skäms för att de inte äger plattan sedan tidigare har nu möjlighet att köpa på sig den och få lite extra på köpet. Alla minns vi titellåten, ”Rock The Night”, ”Cherokee”, Danger On The Track” och balladen ”Carrie” som om det var igår vi hörde dem. Året var –86 och jag minns hur jag lyssnade på brorsan bandspelare och diggade till detta klassiska verk. Vad jag inte visste då var att det skulle bli en del i den omformning jag suggsessivt gick igenom innan jag blev den metalskalle jag är idag. Troligtsvis så finns det fortfarande kids som ändras av denna plattan. Vågar vi hoppas på en återförening? Aldrig har det väl låtit så bra med en keyboard till hårdrock som det gör just på ”The Final Countdown”. Med risk att låta övertydlig… Detta är en klassiker!!!

QUIET RIOT ”Metal Health” (Sony) – Remastrad CD
Detta album från 1983 sålde i hela sex miljoner exemplar och var första metal platta att nå första platsen på anrika Billboards albumlista. Kanske inte så konstigt då bandets hårdrock var hårt slående med låtar som ”Love´s A Bitch”, ”Metal Health”, ”Breathless” och SLADE dängan ”Cum On Feel The Noize”. Än idag är QUIET RIOT ett band att minnas och då känns det värdigt att lägga på den remastrade utgåvan av ”Metal Health”, vilken även inkluderar en tidigare outgiven låt plus ett live spår som finns tillgängligt för första gången på cd. Dessutom finns det en fet bookleet att glo på. Ett givet köp.

ANATHEMA ”Resonance Vol 2” (Peaceville)

Då var det dags för del två av Resonance serien. Och den har främst konsentrerats till bandets tyngre låtar. Mycket är tidigare outgivet. Även en video till låten ”Mine Is Yours” finns med på skivan. För alla oss som ständigt väntar på något nytt inom goth/doom genren så är ju ANATHEMA´s återutgivning en liten lykta i mörkret. Ett stort plus är också att skivan som sagt konsentrerar sig på de tyngre låtarna. Även om bandet inte är ett av mina favoritband så har ju alltid ANATHEMA varit ett gott substitut för MY DYING BRIDE och när man lyssnar på ”Resonance vol 2” så kan man dra många paralleller, bl.a. så har de ju lika ”härligt” sjukt falsksjungande sångare och då menat i en positiv bemärkelse. Många kanske rent av har sökt efter låtarna från bandets promo EP ”Alternative Future” som släpptes –98? Själv är jag inte så jätte insatt i bandets bakgrund utan ser det mest som en fortsatt trevlig resa genom mörkret. För ANATHEMA är verkligen mörkret! Kanon!

VIRGIN STEELE ”The Book Of Burning”, “Hymns To Victory” (Noise)
I år tjugoårsjubilerar VIRGIN STEELE och detta till trots så har bandet faktiskt blivit större och bättre på senare år. När det begav sig i början av åttiotalet, tja då var det inte många som brydde sig om deras metal. Men nu förtiden är de ett band som är mer heavy metal än töntarna MANOWAR.“The Book Of Burning” är en remix av bandets två första plattor “Virgin Steele” och “Guardians Of The Flame”. När man lyssnar på den skivan slås man helt klart av hur mycket MANOWAR bandet låter. Det är mycket muskel heavy metal.Men andra plattan ”Hymns Of Victory” koncentrerar sig på material släppt mellan bandets tredje skiva ”Noble Savage” fram t.o.m. senaste ”The House Of Atreus Act II”. Alltså som en ”Best Of” kan man säga men med en hel del remastrat och remixat. Plus en hel del tidigare outgivet. Att droppa låttitlar känns i sammanhanget helt onödigt, då båda plattorna håller mycket hög klass. Gillar man hårdrock, ja då skall man ju helt enkelt ha dessa plattor i sin skivsamling!

JUDAS PRIEST

“Sin After Sin”

”Stained Class”

”Killing Machine”

“Unleashed In The East”

“Brittish Steel”

“Point Of Entry”

“Screaming For Vengeance”

“Defenders Of Faith”

“Turbo”

“Priest…Live!”

“Ram It Down”

“Painkiller” (Columbia/Sony)

    “Rocka Rolla” (-74) och “Sad Wings Of Destiny” (-75) har p.g.a. rättighetsskäl inte kunnat ges ut nu när bandet är mogna för att ge ut sina remasters. Utan det är 1977års ”Sin After Sin” som får inleda och tolv album senare har bandet nått fram till 1990års ”Painkiller” som avslutar historien med Rob Halford bakom miken. Vilket alla vid det här laget vet ersattes av Ripper Owens som tidigare hade figurerat i ett JUDAS PRIEST cover band. Med honom har de bara lyckats släppa två studioalbum på 12 år (!), båda relativt misslyckade försök att återuppliva ett förlegat Priest. Så det är nog mer än jag som glädjs åt bandets initiativ till att släppa de klassiska albumen och då skall man också komma ihåg att bolaget säljer dem till midprice! De gör inte som andra band som ser en chans att åter ta ut fullpris.

Dessutom släpps dem fyra och fyra. Bandet (eller snarare bolaget) har även valt att börja med de fyra mittersta (de populäraste…)albumen, ”Brittish Steel”, ”Point Of Entry”, ”Screaming For Vengeance” och ”Defenders Of The Faith”. Är man dessutom riktigt snabb så kan man få allt i en snygg box, men missar man det så kan man glädjas åt de fina cdryggarna som hänger ihop och bildar ”Priestkorset” plus fina bookletts med texter, massa foton, liner notes och extraspår på varje skiva.

   Men vi börjar med begynnelsen…

   Året var alltså –77 och bandets tredje alster (deras första på CBS) ”Sin After Sin” skulle släppas. Det är som sagt där remasters historian börjar.

I mitt tycke så finns det få dåliga JUDAS PRIEST album, men det finns en del mindre bra. ”Sin After Sin” är dock en helt ok. början, för låtar som ”Sinner”, ”Diamonds And Rust” eller underbart lugna ”Here Comes The Tears” är alla starka låtar och visar upp precis vad som fattas i  dagens Priest – melodier!!!

Simon Phillips spelade trummor på plattan men i övrigt bestod bandet av klassiska Halford, Tipton, Downing och Hill. ”Avslutande” ”Dissident Aggressor” tillhör också en av de personliga favoriterna från plattan, med sin hårda och brutala ton. Att det kunde bli så hårt och tungt –77 är för mig ett under i sig.

Som bonusspår finns tidigare outgivna ”Race With Devil” som med sin sköna melodi som doftar sent sjuttiotal sätter sig direkt. Men vad ”Jawbreaker” i live format gör på denna platta är en stor gåta. Inte för att den är dålig utan snarare för att låten är från –84års studioplatta ”Defenders Of The Faith”. En bra live version men passar inte riktigt in i ”Sin After Sin” eran…

   Året därpå var ett riktigt intressant år, då bandet hann med att släppa två album. Först ut var ”Stained Class” – ett album som helt klart är en av bandets milstolpar i deras backkatalog. Klassiska (ett ord som hela tiden återkommer när man snackar gamla Priest) ”Exiter” inleder plattan och hårdare än så kan det väl knappast bli.  Men inte nog med det, utan även hårt gungande ”White Heat, Red Hot”, helt underbara ”Better By You, Better Than Me” (en favorit bland favoriterna…), titellåten, ”Saints In Hell” och en av de bästa ballader som gjorts – ”Beyond The Realms Of Death” - finns alla med på plattan. Som bonus bjuds man på tidigare osläppta ”Fire Burns Below” som med ett ganska tamt ”disco” ljud inte helt passar in bland bandets ordinarie låtar, en bra låt som förstörts av en dålig produktion. Sist finns även en live version av ”Better By You, Better Than Me” och även den fixar de med bravur även om Rob hörs mer än gitarrerna och publiken!

   Andra plattan från –78 var ”Killing Machine”. I mitt tycke ett av bandets tre bästa album. Jag har faktiskt konstigt nog mina tre favoriter indelade som bolaget valt att dela upp det hela. En i varje ”fyra klump” men mer om det senare… Här snackar vi ren och enkel heavy metal där låtar som ”Delivering The Gods”, ”Rock Forever”, ”Burnin´ Up”, ”Take On The World”, ”Hell Bent For Leather”, ”Running Wild”, ”Evening Star”, ”Before The Dawn”, titelspåret och FLEETWOOD MAC covern (bara utgiven på bandets amerikanska utgåva tidigare) ”The Green Manalishi (With The Two-Pronged Crown) alla har blivit oumbärliga för att få igång vilket party som helst. Det som faller mig på läppen är just enkelheten och längden på låtarna som gör att ”Killing Machine” har blivit en platta som lätt fastnar och som på så vis blivit speciell. Som bonus får man ”Fight For Your Life” som senare gjordes om och blev “Rock Hard Run Free” på ”Defenders Of The Faith” plattan. Andra bonusspåret är live version av ”Riding On The Wind”, båda två bonuslåtarna är helt klart godkända och plattan är ruskigt bra i sig!

   1979 spelade bandet in sin Japan turne och samma år släpptes deras första liveskiva ”Unleashed In The East”, numera en av de klassika liveplattor som finns. Det var i slutet på sjuttio, början av åttiotalet alla de hederliga banden satte de numera klassika liveskivorna på tape – IRON MAIDEN, AC/DC, MOTÖRHEAD, KISS etc. etc. Men det var mycket prat om just denna live skivan. Rykten säger att skivan har filats till lite väl mycket i studion efteråt. Skitsamma tycker jag då alla klassiker finns med och som avslutning bjuds vi på ”Rock Forever”, ”Delivering The Gods”, ”Hell Bent For Leather” och ”Starbreaker” som bonusspår alla från samma turne. Sen så finns ju redan ”Exiter”, Running Wild”, The Green Manalishi” plus en massa andra numera klassika låtar med. Förövrigt så var ”Unleashed In The East” bandets första sammarbete med producenten Tom Allom.

   1980 kom att bli JUDAS PRIEST mest betydande år och det stora genombrottet kom med ”British Steel”, deras första studiosammarbete med Tom Allom som kom att följa bandet under många år framåt. ”British Steel” öppnade portarna för NWOBHM vågen och bandet kunde f.o.m. här dra fulla arenor på sina spelningar. Låtarna handlade om enkel hevy metal med mycket nitar och läder och ”Breaking The Law” och ”Living After Midnight” är i dag låtar som alla, och då menar jag verkligen ALLA, hårdrockare har hört. Men på denna kanonskiva finns även ”The Rage”, ”Metal Gods”, ”Rapid Fire” och allsångsdängan ”United” med. Som bonus får man ”Red, White & Blue” – ett tappert försök till ytterligare en allsångslåt, men som känns ganska tråkig. Som andra bonus ligger en liveversion av ”Grinder” som precis som alla andra liveversioner låter kalas.

   Året var 1981 och bandet skulle nu göra den nog så viktiga uppföljaren till ”Brittish Steel”, uppföljaren fick namnet ”Point Of Entry” och trots att den är ganska finslipad och en tillrättalagd skiva så är det i mitt tycke den svagaste av de tolv återutgivningarna. Men låtar som ”Heading Out To The Highway”, ”Hot Rockin´” och “Desert Plains” sitter fint I kistan. Bandet hade slått igenom ytterligare och den stora porten till lycka och framgång öppnades alltmer. Men som sagt så är skivan en aningen tillrättalagd och känns allmämnt tam. Som bonus finns ”Thunder Road” en låt inspelad i Danmarks PUK studio med, en ganska fräsig och helt ok. låt. Sen så finns en liveversion av ”Desert Plains” med.

   Men allt annat än tam var –82års (Judas Priest var ett riktigt produktivt band som ni ser) ”Screaming For Vengeance”, då hade de tunga riffen rivits upp och bandets nya hårda sida gick hem rejält i staterna där bandet sålde platina av plattan. En tung öppning med ”The Hellion” följt av ”Electric Eye” och ”Riding On The Wind”, men även andra klassiska låtar så som ”Bloodstone”, titellåten, ”You´ve Got Another Thing Coming” och ”Devil Child” finns med. En argare och mer tilltuffad Halford än vad man tidigare hört honom visas upp och det blev mer kanonskrik vi fick höra av honom i framtiden utöver hans vrålanden i titellåten. Som bonus får vi höra tidigare osläppta ”Prisoner Of Your Eyes” (även med på HALFORD´s live skiva från ifjol) – en lugn och stillsam bit och en liveversion av ”Devils Child”.

   1984 kom då det andra av de tre bästa albumen jag skrev om tidigare – ”Defenders Of The Faith” – en hård och sagolikt brutal skiva för att vara från tidigt åttiotal. En kavalkad av hits matas ut i högtalarna… ”Freewheel Burning”, ”Jawbreaker”, ”Eat Me Alive”, Some Heads Are Gonna Roll”, ”Night Comes Down” etc. etc…När man lyssnar på denna höjdarskiva förstår nog vem som helst var band som Primal Fear hämtar sin inspiration (och snor lite riff från etc..). Judas Priest har knappt låtit bättre än vad de gjorde –84. Med undantag för den tredje av mina favoriter (senare, senare…). ”Turn On Your Light” är en ganska tam och tråkig bonuslåt. Däremot är liveversionen av ”Heavy Duty/Defenders Of The Faith” helt kanon.

   Så har vi plötsligt hunnit fram till de fyra sista av remastrarna. Där inleder ”Turbo” från -86. Inledande småsyntiga ”Turbo Lover” är en skön klassiker och även om många kanske inte håller med mig så är synthiga ”Turbo” en helt ok. platta och helt klart underskattad. Här finns även mer dängor, typ ”Locked In”och ”Wild Nights, Hot & Crazy Days”. Bonus på skivan är studiospåret ”All Fired Up” och liveversionen av ”Locked In”. Den första ganska ok. men inte så mycket mer men liveversionen av ”Locked In” är som vanligt när de gäller livelåtarna bra. Summering: Kanske inte en av Priest bättre skivor, men som alltid när det gäller Priest inget direkt bottennapp heller.

   -87 kom då bandets andra liveupptagning i form av ”Priest…Live!”. Här i form av dubbel cd med tre bonus live låtar. Det är också måååånga bra låtar, typ. ”Metal Gods”, ”Breaking The Law”, ”Turbo Lover”, ”Heading Out To The Highway”, Electric Eye”, “Freeweel Burning” och bonusarna “Screaming For Vengeance”, Rock Hard, Ride Free” och Hell Bent For Leather”. Allt inspelat under “Turbo – Fuel For Life” turnen –86 i Dallas och Atlanta. Även en video till albumet släpptes. Man skulle helt enkelt kunna säga att detta också är en klassiker bland klassikerna. Ett måste!

   Inspelad i Danska PUK studion fick –88års ”Ram It Down” bli producenten Tom Allom´s svanesång vad det gällde Priest. Men efter många trogna år så blev detta helt enkelt hans sista Priest platta. Vad man markant märker är förbättringen av ljudet på remastern. Här hörs allt som det skall. Judas Priest återgick än en gång - efter den något utsvävade ”Turbo” - till hårdheten de en gång besatt. Med stenhårda låtar som titellåten, ”Heavy Metal”, ”Hard As Iron” och coola ”Blood Red Skies” visade bandet än en gång att de var att räkna med i framtiden. Precis som jag sagt om en del andra av Priest plattor, så är inte detta en av de bästa men nåväl en ok. skapelse av bandet. Chuck Berry dängan ”Johnny B. Goode” fanns även med på denna platta och var gjord till en film med samma namn. Som bonus får man Liveversioner av ”Night Comes Down” och ”Bloodstone”.

   1990 var i alla fall ett år att minnas i Judas Priest historia. För ingen trodde väl att ”Painkiller” skulle bli sångaren Rob Halfords svanesång med sina präster. Två år efter denna platta lämnade han in sin avskedsansökan för att satsa på sitt FIGHT. Men det kanske mest intressanta är att detta är Judas Priest bästa album tillsammans med ”Killing Machine” och ”Defenders Of The Faith”. Alltås det tredje av de album jag talat gott om. ”Painkiller” är också bandets helt klart hårdaste album med låtar som ”Hell Patrol”, ”Night Crawler”, ”A Touch Of Evil”, ”Metal Meltdown”, titellåten… Ja listan kan göras lång. Det var också den första utan Mr. Allom på många, många år. Detta blev istället ett mycket lyckat sammarbete med Chris Tsangarides som fixade det hela hur enkelt som helst. Många år hade gått i bandets historia och ändå lyckades de skapa en klassiker utan dess like. Kommer själv ihåg hur jag på högstadiet köpte LP´n av en mindre smart klasskamrat för en femma (!!!, ja du läste rätt…), han behövde lyckligtsvis (ha, ha) pengar till bensin till sin moppe. Jag passade helt enkelt på att utnyttja läget! Som sagt så slutade Halford efter denna skiva. Troligtsvis är det därför bandets två senaste skapelser floppat rejält, då de helt har förlorat allt vad melodier heter. Rob däremot bevisar numera hur det skulle låtit med sitt HALFORD som släppte ifrån sig dunderdebuten ”Ressurection” (-00).

   Man skulle enkelt kunna säga att denna remastersamling är något riktigt nödvändigt, för alla äkta hårdrockare måste ju bara äga denna dundersamling. Och förutom foton, texter, liner notes, bonusspår etc. etc. så skall man också komma ihåg att man nog aldrig tidigare lyckats få till ett sånt kanon ljud som man fått på dessa remastars! KÖP, KÖP, KÖP!!!!!!!!!!!

Daniel Eriksson