ANATHEMA

KATASTROF PÅ ALLA PLAN

   Brittiska ANATHEMA är än en gång aktuella och denna gången med mycket experimentiella ”A Natural Disaster” (Music For Nations), en platta som knappast kan ses som ett ordinärt ANATHEMA album. Gitarristen Danny har på egen hand knåpat ihop hela skivan och han berättar för Slave To Metal om hur han styrde och ställde med de andra medlemmarna i studion och om den panikångest som drabbade honom mitt under inspelningen av mästerverket.

   - Det var som ett experiment för oss, vi ville inte upprepa oss. Sen så är ju skivan skriven av en person, den är inte kollektivt skriven utan består endast av en persons tankar, vi har aldrig gjort något sådant förut. Den här skivan är mer som en dagbok. Så detta kommer aldrig kunna upprepas igen heller, vilket också var ett syfte. Nästa gång kommer vi att skriva som ett team igen, förklarar ANATHEMAs gitarrist Danny Cavanagh när han berättar om bandets nya skiva ”A Natural Disaster” när han ringer upp från trummisen Johns lägenhet i Liverpool. Skivan är mycket experimentiell och är skriven av Danny på egen hand, vilket han bara kände sig tvungen att göra.

  - Jag hade låtarna klara, de är skrivna för över två år sedan. Jag och Jamie (bandets bassist förf. anm.) satte oss ner för att gå igenom vilka låtar vi hade inför skivan och vi kom fram till att mina låtar hörde ihop. De är alla skrivna vid en viss tidpunkt, om liknande saker och med samma känsla – de hörde liksom ihop.

   - Så vi bestämde oss för att köra på detta och att sedan snabbt påbörja arbetet med en ”vanlig” platta. Det kändes skönt att få dessa ut ur systemet och sedan kunna gå vidare.

   Så platttan blev ett avstamp för var du befann dig för två år sedan?

   - Ja, det är som en lång dagboksanteckning av mig för två år sedan. Jag vill inte gå in på att berätta om texter och sånt, det är upp till lyssnaren att göra sin egen uppfattning av dem. Det är bättre att lyssnarna får lägga in sina egna känslor till musiken än att spekulera om mina, säger han lugnt med en härlig engelsk accent som skulle kunna vara tagen ur vilken brittisk Tv deckare som helst. Men trots att Danny inte vill gå in på texterna något mera ingående så berättar han ändå om en utav låtarna på nya alstret – ”Closer”.

   - Den har ett budskap till lyssnaren, ”Closer” handlar om att leva väl, hålla sig frisk och att ha ett lyckligt liv. Men de övriga låtarna har inget budskap till lyssnaren utan handlar mer om mina känslor tonsatta med musik, berättar Danny lugnt, nästan viskande vidare. När man lyssnar på skivan med hans ”dagboksanteckningar” i minnet, så kommer man onekligen att tänka på att det måste varit en svängig period i hans liv, för plattan är som sagt experimentiell och innefattar allt ifrån rena godnattsångerna till raseriutbrott alá ”Pulled Under At 2000 Metres A Second”.

   - Skall jag vara ärlig så var det nog faktsikt mer dalgångar än toppar i mitt liv vid den tidpunkten och det hörs nog rätt väl på plattan. När man mår så dåligt får man en otrolig energi att skriva låtar. Frustrationen och ilskan kom fram på ett ypperligt sätt genom musiken. Ibland så känns livet lugnt och skönt för att i nästa stund vända upp och ner på hela ens tillvaro – det är lite av livets livscykel. Det är det som ”A Natural Disaster” handlar om.

   - Jag gillar när musik speglar känslor och i ANATHEMA kommer vi alltid att göra det, vi kommer aldrig att göra en livlös platta. Det är sådana som vi är som personer och det är sådan musik som vi själva brinner för, bubblar han ur sig och Danny har nu kommit igång så rejält i samtalet att orden nästan snubblar för honom när han snabbt slänger ur sig meningarna.

   Är livet i sig ett ämne som du gillar att avhandla genom din musik? Är det där du finner din mesta inspiration?

   - Ja absolut. Se bara som den här plattan, den har kommit till när jag har suttit hemma med min akustiska gitarr och min keyboard och bara låtit tankarna fara genom skallen. Jag spelade mycket keyboard förr i tiden, men på senare år så har det nästan inte blivit någonting, så när jag skrev låtarna till denna plattan så hade jag helt kommit in i det igen och jag satt och spelade hur mycket som helst. Halva plattan kom till enbart genom att jag satt och plinkade på den med en cigarett i munnen, påminner han sig själv glatt. Men att det skulle ha varit tal om något överflöd av ideér tillbakavisar han skarpt.

   - Jag hade faktiskt inte så där jättemycket upplägg. Skivan skulle kunna ha blivit bättre tror jag, men överlag så är jag rätt så nöjd med den.

   Är detta en skiva du har velat göra under många år fast aldrig fått tillfälle till?

   - Nej, det var nog först nu som det kändes att tiden var rätt för en sådan här platta. Nu vill jag gå vidare och hela bandet är nu beredda att snart gå in i studio igen. Det kommer nog inte dröja mer än ett par månader innan vi är i full gång med nästa platta. ”A Natural Disaster” var mer som ett sidosteg, det kan inte ses som ett vanligt ANATHEMA album, den blev både mer lynnig och mörkare än vad vi normalt sett brukar göra men jag tror våra fans gillar det ändå, säger Danny och fortsätter med att förklara för mig vad han vill ha sagt med skivans titel.

   - Den kom upp under en konversation jag hade med våran ex. bassist och låtskrivare John för två år sedan. Jag hade mycket problem med mig själv och var på gång att lämna ANATHEMA, så jag åkte till honom och hälsade på honom under två veckor. Vi pratade hur mycket som helst med varandra under den tiden jag var hos honom. Vi satt på en pub om pratade om mina livsproblem och då sade han till mig att det är ”a natural didaster” (en naturlig katastrof förf. anm.), jag sa att det lät som en bra låttitel och tänkte inte mer på det och efter en stund när jag var på toaletten så slog det mig vilken bra titel det skulle vara för hela skivan. Jag berättade det genast för honom när jag kom ut från toaletten och det hela slutade med att det blev både en låttitel och skivtiteln.

   - Senare insåg jag att titeln skulle passat in på vilken av låtarna som helst, det hade kunnat vart ”A Natural Disaster Part 1, part 2, part 3” o.s.v., men valde ut en passande låt som fick bära titeln.

   Men du/ni hade som syfte att ha plattan så varierande som möjligt, med både tunga, hårda låtar som softare partier?

   - Ja, det kände vi redan från början. Men en så våldsam låt som ””Pulled Under At 2000 Metres A Second” skulle inte ha kommit med om det inte vore för Jamie, de andra gillade inte det brutala sätt den framförs på, men jag vill alltid gå på första känslan och Jamie gillade också hur den lät i sitt orginalskick så det blev helt enkelt som jag ville. Jamie hade hört den redan på ett tidigt demostadie och fullkomligt älskade den, så de andra fick helt enkelt ge med sig på den punkten. Den låten har givit skivan en helt annan bredd än vad den skulle fått annars – den binder liksom samman allt.

   - Sen så bevisar den ju även att vi fortfarande kan röja en hel del, flinar Danny och vi pratar glatt vidare om inspelningen som gjordes i somras i Parkgate Studios i Battle med bandet – vilket även inkluderar sångaren och gitarristen Vincent plus keyboardisten Les – själva och ljudteknikern Dan Turner som producenter. Men Danny blir genast mer allvarlig i tonen erkänner för mig att det mer eller mindre var han som lekte diktator i studion.

   - Dan är en ung kille och han är otroligt duktig på de tekniska bitarna i studion, men själva producerandet skötte jag faktiskt mer eller mindre själv. Låtarna är gjorda av mig och jag visste hur jag ville att de skulle låta, men utan Dan och bandet så hade jag ju självklart inte kunna ha gjort denna skivan, så för att vara snäll så gav jag dem cred för det i skivan, berättar Danny med ett stort allvar och erkänner att allt inte gick som det skulle i studion.

   - Det gick inte riktigt som jag ville, men det vill jag inte gå in på närmare. Jag kan säga som så att jag fick panikångest halvvägs in i skivinspelningen, så halva skivinspelningen var ett rent helvete men det löste sig ju till slut ändå.

   Var det känslan av att du levde med skivan så tätt inpå som gjorde att du fick ångest? Känslan av att leva med plattan tjugofyra timmar om dygnet och bära hela bördan själv? Skulle något gå åt helvete så skulle det ju vara ditt huvud som skulle rulla, inte bandet ANATHEMAs!

   - Ja, det var nog mycket det att jag fick bära hela ansvaret för skivan. Jag försökte faktiskt att koppla av innemellanåt med att spela playstation, men det hjälper ju inte när man senare under kvällen går hem med känslan att man ändå bär hela ansvaret själv för hur skivan blir.

   - I framtiden kommer vi definitivt att jobba mer som ett team, men det är ju jag som får ta ansvaret för att det inte blev så denna gången, säger Danny medans hans bandkamrat bryter in i bakgrunden och säger något som får honom att prata vidare…

   - John stack ju på semester efter tre veckor i studion, det var planerat sedan länge, så där stod jag absolut helt själv med allt ansvar.

   Det är nu man förstår att det är lite Danny och John mot de andra…De verkar helt enkelt komma bra överrens, inte så konstigt att han då befinner sig i trummisens lägenhet dagen till ära. Danny berättar vidare om hur kluven han känner sig inför skivan och hur känslorna för den svänger från dag till dag och han ser redan fram emot nästa platta skarpt.

   - Vi har nog skrivit över hälften av materialet.

   Kommer den att bli helt annorlunda gentemot denna?

   - Absolut – på alla plan. Det är för tidigt att beskriva än, men du kommer märka när du hör den. Den kommer bli mer varierad på ett annat sätt än denna.

   ANATHEMA skall nästa år även ge ut en DVD men närmast i bandets planer ligger den stundande turnen som inte innefattar skandinavien.

   - Jag skulle så gärna vilja komma till Sverige, Danmark och Norge och spela, vi får hoppas att vi får möjlighet till det i framtiden.

   - Jag vill passa på att be alla våra Svenska fans om ursäkt för att vi inte kommer denna gången heller, men att vi som sagt hoppas att vi skall få möjlighet till det inom en snar framtid.

 

 

Daniel Eriksson