|
APOCALYPTICAFRÅN MÖRKRET IN I LJUSETSlave To Metal fick sig en intervju med ett av dagens mest ovanliga hårdrocksband – finska cellotrion APOCALYPTICA. De har spelat covers på bla. METALLICA och SEPULTURA, men deras nya skiva ”Reflections” (Mercury) är enbart fylld av egna låtar. På trumpallen sitter heller ingen mindre än SLAYERs trummis Dave Lombardo. STM fick sig ett samtal med bandets överhuvud Eicca Toppinen som till vardags tillsammans med Perttu Kivilaakso och Paavo Lötjönen utgör APOCALYPTICAs fulla styrka. Trion är nyss hemkommen från en turne som har fört bandet över femton Europeiska länder. Responsen har varit otrolig och bandet har fått göra mycket promotion. Denna intervjun tog ett antal veckor att få till, men jag valde att hellre prata med Eicca när det har lugnat ner sig lite än när han är mitt uppe i stressen. När jag väl har Eicca på tråden visar det sig att han sitter i sin bil på de finska vägarna. - Ja, jag är ute och
kör här på vägarna utanför Helsingfors. Säger Eicca med ett glatt skratt och med en mycket bra engelska för att vara finne (ja, överlag är de kassa på universal språket…). APOCALYPTICA bildades –93 av fyra vänner – Eicca, Paavo, Antero Manninen och Max Lilja – som lirade cellos mest för skojs skull. De spelade allt från klassiskt till Jimi Hendrix, till hårdrock. De brann för metalmusiken och gjorde spelningar på polarnas partyn etc. etc. 1995 uppträdde de för första gången inför en ren metalpublik och det visade sig göra stor succé. Kort därefter hörde ett bolag av sig och ville släppa ett album med bandet. Förstlingsverket ”Plays METALLICA By Four Cellos” släpptes –96 och var precis som titeln påvisade, en skiva fylld av METALLICA låtar tolkade på grabbarnas cellos. Sedan dess har ytterligare två verk kommit ut – ”Inquisition Symphony” (-98) och ”Cult” (-00) – den förstnämnda med tre eget komponerade låtar och den andra med endast tre covers. Mycket har hänt sedan dess. Antero valde att lämna bandet p.g.a. att han inte brann för metal lika mycket som de andra, utan hellre ville spela ordinär cellomusik. Perttu rekryterades och sättningen var åter full. Men innan nya verket ”Reflections” var kemin mellan Max och de övriga tre ohållbar. Max fick kicken och de fortsatte som en trio. En stark trio som har gett oss ett starkt fjärdegiv som står stadigt på egna ben – utan covers! - Vi började skriva egna låtar redan –96 men det är först nu som vi har känt att det funkat fullt ut. Därför är detta den första skivan med enbart egna låtar. På ”Reflections” har vi också funnit den bredd på materialet som vi vill ha. Vi vill inte måla in oss i ett hörn som enbart ett metalband och i.o.m. denna skivan tycker jag inte att vi har gjort det. Det finns inte många band som kan spela så brett som vi gör och ändå låta som en enad grupp. Vi har fått in allt som vi vill i våran musik och ändå fått det att låta som APOCALYPTICA. Det finns allt från ballder till rent röj på ”Reflections”. APOCALYPTICA har också genom åren varit stenhårda vad det gäller instrumenten. Gitarrer är strängt förbjudna och det verkar inte bli någon ändring på det. - Det behövs inga gitarrer, vi klarar av att göra allt med våra cellos. Det är också en sak som gör oss unika, vi vill helt enkelt inte ha med gitarrer, för celloarna gör att vi låter helt annorlunda gentemot andra band. Det är en stor skillnad på instrumentens sound och det är något som vi vill framhäva. Men ni kan inte tänka er att dra in en riktig metalgitarr någonstans i framtiden? - Nej! Vi kan göra allt med våra cellos, så det finns absolut ingen anledning. ”Reflections” är en relativt ljus historia, en skiva som gör en upprymd. Men enligt mitt tycke även en skiva som innehåller mycket mörker. Ett medvetet drag av bandet! - Vi ville göra en mycket ljusare platta än ”Cult”. Den skivan var tio gånger mörkare. Det finns små mörka partier här och var. Det var viktigt att ha med det och jag håller med dig om att det inte är någon ”glad” skiva. Jag hatar ”glad” musik! Det är det värsta jag vet. Har det med att göra att cellos anses som ett mörkt instrument? - Ja precis, det är mörkt och melankoliskt. Men jag tycker ändå att ”Reflections” visar ett hopp och ett ljus. På trummor finns mörkrets härskare Dave Lombardo (SLAYER), en man de lärde känna för några år sedan. - Vi mötte honom för första gången –97. Sen dess så har vi mötts på en massa festivaler och sånt. För ett par år sedan så gav han mig sitt nummer och sa till mig att ringa honom om vi behövde en trummis. - Nu i höstas när vi började spela in insåg vi att vi ville ha en metaltrummis. Det var då vi bestämde att va fasen – vi ringer Dave! Att skivan blev fylld av endast egetkomponerade låtar var, hur det ändå låter i början av intervjun, inget självklart val. - Nä, från början var tanken inte alls så. Det bara blev så. Vi har kört så många covers nu att det kändes riktigt kul att skapa eget. Finns tankarna på att skriva texter och dra in en sångare i framtiden? Eller kommer ni enbart fortsätta vara instrumentala? - Vi har faktiskt skrivit text till ”Faraway” och det är en svensk person som kommer sjunga på den! Låt mig veta…- Det är inte alls officiellt än. När kommer du att lägga ut detta? Efter en stunds dividerande så kommer vi fram till att bolaget vid den tidpunkten borde ha gått ut med nyheten. Och han släpper lös odjuret som visar sig vara skönheten… - Linda Sundblad från LAMBRETTA. Hon gör den så otroligt bra – den blev vacker. - Vi gjorde likadant på ”Cult”. Vi släppte då en singel med Sandra från GUANO APES på sång. Men kommer då nästa skiva att innehålla en sångare?- Man skall aldrig säga aldrig. Men att det skulle bli en helt oinstrumental skiva kommer aldrig på fråga. Sång tar mycket ”utrymme” från musiken och jag tror inte att vi riktigt är redo för det än. Det känns som en större utmaning att göra det instrumentalt för oss. På scenen består bandet av fyra man på cello och en trummis. Den fjärde cellospelaren är den forne medlemmen Antero Manninen som rycker in när det behövs. Men att ta in en fjärde man på fast plats, finns det inga som helst planer på enligt Eicca. - Vi känner oss väldigt nöjda med att bara vara tre i bandet. Sen så har vi ju turen att Antero hoppar med oss när det behövs live. Men nu när denna turnen är över har Eicca fullt upp med andra viktiga sysslor… - Jag håller på i min trädgård. Där finns alltid saker att göra. Det gäller att fixa till det nu, senare i sommar drar vi ut på festivalspelningar runt om i Europa. Efter det så blir det en turne i Ryssland. Så vi är väl hemma i slutet av augusti och då skall vi väl börja skriva nytt material, vilket i sin tur kommer att leda till att vi spelar in en ny skiva nästa vår skulle jag tro. Hur det då blir med hans vårsysslor nästa säsong får jag inget svar på i denna intervjun. Men nu när Sverige äntligen har fått upp ögonen för detta band, så finns det väl all anledning att återkomma till de igen… - Ja nu har ni ju äntligen vaknat till liv! Det har alltid gått trögt i Sverige. Men nu så verkar det ju ha blivit ändring på det. Kanske har även Slave To Metal lyckats dra sitt strå till stacken…
Daniel Eriksson
|
